Celibatet

Hur ska en katolsk präst kunna leva med sin sexualitet när denne förbundit sig att leva ett helt liv i celibat?

Av: Melker Garay | 15 juli, 2015
Melker Garay : Reflektioner

På drift med Beatgenerationen

Jack Kerouacs klassiska trendskapare ” På väg” finns nu i ny reviderad upplaga, snyggt översatt av Einar Heckscher. Volymen innehåller även ett förord av Anne Charters där hon kortfattat redogör ...

Av: Elisabeth Brännström | 06 januari, 2013
Kulturreportage

Den antika kulturen som både dåtid, nutid och framtid

Jag skall i detta anförande argumentera för att framtidens humaniora bör återuppliva det förr i världen så vanliga och befästa klassikerstudiet. Inledningsvis skall jag blicka bakåt för att ge en ...

Av: Marcus Myrbäck | 31 december, 2016
Agora - filosofiska essäer

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | 05 november, 2012
Essäer om musik

Johann Heinrich Wilhelm Tischbein - Goethe i Rom

Om den reella humanismen och liberalismen



Esaias Tegnér och Viktor Rydberg är naturliga företrädare för en humanistisk livshållning. Låt vara att dessa författare kanske inte är så frekvent lästa i Sverige numera. Tegnér förbinder man säkert med hans patriotiska diktning, även om denna tillhör det minst väsentliga av hans skriftliga produktion. Ännu mer än rent intellektuellt har dock Rydberg alltid gjort ett stort intryck på mig. Genom sin karaktär och det starkt intagande i hans personlighet. 

Med utgångspunkt från Goethe


Att leva på egna villkor, att inte låta sig villas bort från detta i hopp om ära, makt, lyx eller slapp njutning. Här möts Goethe och Ekelund, och här sammanfaller existentialism och humanism. Låt oss dessutom lägga till Kierkegaard och Rolland (och Mäster Eckehardt) så blir saken komplett.
Vilhelm Ekelund. Foto: Wikipedia

Vilhelm Ekelund. Foto: Wikipedia

Vissa likheter kan man finna mellan Rydberg och den skånske filosofiprofessorn i början av förra seklet, Hans Larsson: gränspositionen mellan diktning och filosofi, humanismen och (den klassiska) liberalismen, det levande intresset för samtidens problem, även de sociala; det lågmälda och friheten från ängsliga åtbörder. En olikhet är väl att Rydberg var mer orolig, på sitt stilla sätt.

Den store vise i sammanhanget är emellertid, och naturligtvis, Goethe. För min del vill jag med stort gillande citera Nietzsches värdering av Eckermans samtal med Goethe: "den bästa tyska boken". Jag tycker, att Goethes humanism knappast någon annanstans kommer till klarare, mer konkret och mångsidigt, uttryck än i den bildningspolemik och samtidskritik, som han där utövar. För övrigt har jag tilltalats mest av central- och tankelyriken och "Wilhelm Meister". Här är jag, liksom i mycket annat, påverkad av Vilhelm Ekelund, den svenske 1900-talsförfattare som tagit de djupaste (och samtidigt mest självständiga) intrycken av Goethe.

Genialiteten och betydelsen av Faustdikten vill jag naturligtvis inte förneka, men jag har ibland irriterats av detta oroliga, hejdlösa jagande (jag läser just nu om detta väldiga verk för jag vet inte vilken gång i ordningen). Samtidigt kan jag undra vad Goethe skulle ha sagt, om han konfronterats med den modernaste tekniska utvecklingen. Man kan i varje fall vara helt säker på att han i likhet med dagens ekologer och ekosofer skulle ha reagerat mot miljöförstöringen, människans giriga profiterande på och våldförande av naturen.

Han hade ju en djup vördnad för naturen, liksom Shaftesbury, som han uppskattade. Att sätta människan i centrum är samtidigt att sätta naturen i centrum. Vi är ett och detsamma. Intressant att notera, när man nu för tiden stöter på brutalliberaler och principiellt ateistiska humanister är för övrigt, att alla de nu nämnda personerna hade en dragning åt klassisk (social-) liberalism och religion (eller åtminstone mystik). Man bör alltså inte förväxla Victor Rydberg och Jan Björklund, lika lite som Goethe och pastor Sturmark.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nu kan man naturligtvis säga, att det i Fausts strävan till slut ligger något mer allmänt och allmängiltigt, en lovvärd vilja att inte slå sig till ro; "vaere seg selv nok", utan att söka utvecklas vidare – det dynamiska drag som Goethe vill uppfatta som väsentligt i en humanistisk livshållning. Den visdomen kan man läsa ut ur dikten, men det är klart, att det då inte blir en adekvat eller uttömmande beskrivning av Dr Faust. Denne uttrycker en sida av Goethes eget väsen, liksom Mefistofeles uttrycker en annan. Samtidigt hade Goethe en helt annan sida, som vette mot den österländska kvietismen. Finns något av den i Faustdikten? Kanske. Ty vad är "das Ewig-Weibliche"?

Goethes humanistiska ideal var l´uomo universale (läs anteckningarna från hans italienska resa). Han sätter med andra ord den mångsidiga människan framför specialisten. Vidare: den djupa och sanna humanismens samband med den klassiskt radikala liberalismen; med kravet på tankefrihet. Individens prioritet framför staten – staten som ett medel för individen istället för tvärtom. Det kosmopolitiska idealet: hela världen som hembygd, detta att de bildade möts på ett gemensamt plan ovanför de nationella skrankorna.

Dessutom och inte minst viktigt: humanismens krav på självförverkligande kan inte skiljas från kravet på gemenskap och solidaritet. Dessa förhåller sig till varandra som strängen till resonanslådan. Det viktigaste är emellertid, att var och en är trogen sig själv, sina egna anlag och möjligheter, utan sidoblickar på status eller yttre fördelar. Man kan också tala om att leva "äkta" eller "autentiskt", och det är klart, att man då närmar sig existentialismens språkbruk. Jag tror, att det först och främst är detta som ligger i Goethes "Ich habe mein Sach auf nichts gestellt" (jfr Ekelöf!). Detta synes mig vara det mest fundamentala i den obundenhet, som är något av humanismens absoluta särart.

Att leva på egna villkor, att inte låta sig villas bort från detta i hopp om ära, makt, lyx eller slapp njutning. Här möts Goethe och Ekelund, och här sammanfaller existentialism och humanism. Låt oss dessutom lägga till Kierkegaard och Rolland (och Mäster Eckehardt) så blir saken komplett.

Vid ord som "existentialism" och "äkthet" tänker man dock även – åtminstone jag – på "engagemang", och därmed på "känsla". Rationaliteten, det förnuftsmässiga, är naturligtvis viktigt, men det är långtifrån allt. Schiller, exempelvis, betonar ju särskilt tydligt, i "Briefe über die äesthetische Erziehung des Menschen", idealet av en förening av motsatser, sådana som tanke och känsla, den förening som han menar att konstverket gestaltar. Goethe är på samma linje, givetvis, och han talar om att från den abstrakta spekulationen fly in i "konstens asyl". Redan i antiken finns mönstret, hos Aristoteles och Platon, som låter det sanna, det sköna och det goda/moraliska (förnuft, känsla och vilja kunde man väl säga), bilda en enhet.

Kant var emot detta, men har fått uttolkare (ex., och märkligt nog, postmodernisten Lyotard!) som ändrat den delen. Koestler var definitivt på väg dit. Habermas är – som jag förstår – redan där (åtminstone delvis). På detta plan, som en förening av förnuft och känsla, är den sanna humanistiska allsidigheten ett mål, som kan uppnås också av de många! Denna humanism utesluter för övrigt inte, utan umgås snarare med, religionen och mystiken. Det kanske är dags för en renässans inte bara för Goethe – utan även för Swedenborg, Tegnér, Rydberg och Ekelund.

Carsten Palmer Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

I begynnelsen var Ordet

Vi omges av ord. Alltid och överallt. Vi säger dem, vi hör dem och vi läser dem.

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 22 september, 2015

Den isdansande ökenblomman

Virpi Pahkinen. Foto: JoseFigueroa Hon har kallats för schamankvinna i direktkontakt med Gud, hennes danskonst för rituell, meditativ och hypnotisk.  Koreografen Virpi Pahkinen, sedan 20 år verksam i Sverige, är en ...

Av: Helena Strångberg | Scenkonstens porträtt | 02 februari, 2009

Emosjoner

Innledning Det gis ulike oppfattelser om emosjoner (følelser), der disse oppfattelsene spenner fra å betrakte emosjonene som forstyrrende på grepet om vårt eget liv, som har å adlyde intellektet, til at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 april, 2014

Påve på livstid?

Beskedet från Vatikanen om att påven Benediktus kommer att avgå kl 20.00 den 28 februari från sin position som kyrkoledare väcker starka känslor. Vid frukosten i morse, tillsammans med en ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 14 februari, 2013

Att vara på väg

Det som händer är vad som rör sig i atomernas värld, var det en bygdefilosof som sade. Och allt är rörelse, från det mikroskopiska till det som händer långt bortom ...

Av: Bengt Berg | Essäer | 03 februari, 2017

Freddie Wadling avled den 2 juni 2016 sextiofyra år gammal. Foto: Michael Winnerholt.

Själssångaren

Peter Sjöblom berättar om minnen, musiken och sorgen efter Freddie Wadlings bortgång.

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 06 juni, 2016

Ediths bilder

Fantasimänniskan Hjalmar Ekdahl i Henrik Ibsens pjäs Vildanden drömmer om stora projekt, alla de revolutionerande uppfinningar som han bär nästan färdiga i huvudet. De förverkligas förstås aldrig. Han är en ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 06 juli, 2014

Paul Valéry – Tankar kring en dikt

Allt flyter, anaxagoras, havet andas sakta, månen ökar och minskar, och människor blixtrar förbi som fallande stjärnor. Dock mitt pulserande hjärta hindrar mig från sömn. Jag är så otroligt trött ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 22 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.