Bildåtervinnaren

Joachim Schmid har gjort konst av bortkastade bilder, reklam och vykort från världens alla hörn. Just nu pågår utställningen Photoworks 1982–2007 på Bildmuseet i Umeå. En utställning som vill väcka ...

Av: Marcus Sponthon | 10 mars, 2008
Allmänna reportage

Helen Schjerfbeck – Självporträttens mästarinna

Självporträtt har förekommit sedan antiken, men det var i samband med renässansen som de kom att utgöra en självständig genre. Självporträttet är en dialog mellan konstnären och den egna spegelbilden ...

Av: Lena Månsson | 18 mars, 2012
Konstens porträtt

Porträtt av fyra kraftfulla samekvinnor

En gemensam nämnare för de fyra samekvinnor som jag avbildar är att de är speciellt aktiva i samiska frågor eller har på annat sätt förtjänat att bli omnämnda. De varseblir ...

Av: Nina Michael | 24 oktober, 2013
Essäer om samhället

Foto Hugo Kuhlin

Paris (Strupen) av Hugo Kuhlin

Denna reseskildring skrevs av mig efter att jag och en vän hade besökt Paris tillsammans. Den skrevs för att jag kände för det och för att roa mig och min ...

Av: Hugo Kuhlin | 22 april, 2017
Utopiska geografier

”Adam och Eva i Edens trädgård”, litografi av Nathaniel Currier (1813–1888)

Kvinnlig könsstympning



Klitoris har säkert bidragit till människoartens enastående framgångar att nära nog ha överbefolkat jordklotet, eftersom den säkrar kvinnans vilja till samlag. Ur artens synvinkel är det kvinnliga könsorganet, om inte en guds välsignelse, så i alla fall - ur evolutionärt perspektiv - ett resultat av naturens intelligens. Så vilka är egentligen bevekelsegrunderna för könsstympning? Tarja Salmi-Jacobson reder ut begreppen. 
Om Gud såg att hans skapelse av människan var ’mycket gott’, hur kommer det sig då att det idag finns 135 miljoner kvinnor som berövats en kroppsdel som Gud ensamt gett kvinnan, hennes klitoris, som inte har någon annan funktion än att förse henne med njutning?

"Mufti läsande ur böneboken på sin stol”, oljemålning av Jean-Léon Gerome (1824–1904).

Annons:

Gud skapade människan till sin avbild, som man och kvinna skapade han dem och välsignade dem: ”Var fruksamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er.” Han såg att allt som han hade skapat var mycket gott och lät dem bo i Eden, Adam som paradisets trädgårdsskötare.

Men som vi vet, så fördrevs det första människoparet från Edens paradis, enligt Bibeln och Koranen, för att det var olydigt och hade tillskansat sig kunskap, mot Guds förbud och vilja. De ådrog sig därför Guds straff så att mannen framledes skulle arbeta i sitt anletes svett för att försörja sig och sin familj. Och kvinnan skulle föda med smärta, som det kommande släktets växande hjärna och kranium skulle medföra. Kvinnan fick dessutom en speciell förbannelse över sig, det patriarkala oket: ”Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.”

Men om nu Gud såg att hans skapelse av människan var ’mycket gott’, hur kommer det sig då att det idag finns 135 miljoner kvinnor som berövats en kroppsdel som Gud ensamt gett kvinnan, hennes klitoris, som inte har någon annan funktion än att förse henne med njutning? Klitoris har säkert bidragit till människoartens enastående framgångar att nära nog ha överbefolkat jordklotet eftersom den säkrar kvinnans vilja till samlag. Klitoris har över 8000 nervändar som gör den mycket känslig för beröring till skillnad mot mannens motsvarande 4000 på ollonet. Ur artens synvinkel är det kvinnliga könsorganet, om inte en guds välsignelse, så i alla fall - ur en evolutionär synvinkel - ett resultat av naturens intelligens.

 

Flicka i Salalah, Oman

Koranen

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kvinnlig könsstympning, som är en flertusenårig gammal sedvänja, praktiseras i stora delar av världen, huvudsakligen i muslimska länder från Afrika till Sydasien. Men den kan inte härledas till någon av världsreligionerna för arkeologiska fynd från Egypten visar mumier som könsstympats för nära 4000 år sen. I egyptiska väggmålningar från 1500-talet f.v.t. skildras könsstympningen av flickor, en försäkran att de har mödomen kvar innan de offrades till gudarna.

Koranen skriver inget om sedvänjan. Däremot har det antecknats i s.k. hadither (skriftsamling om Muhammeds uttalanden i olika frågor) att kvinnors omskärelse inte är nödvändig till skillnad från männens: ”Omskärelse är en tillrådlig handling för män (sunnah) och en hedervärd sak för kvinnor (makromah).” Den manliga omskärelsen är däremot påbjuden judarna som ett tecken på att de slutit förbund med deras Gud Jahve, som ägde rum under patriarken Abrahams tid. Detta övertog islam, men den kvinnliga omskärelsen finns varken inom judendomen eller kristendomen och har alltså funnits i Arabien före monoteismens ankomst.

Enligt en annan hadith hade Muhammed i Medina gått förbi en kvinna som förberedde en flicka för omskärelse. Han instruerade kvinnan med orden: "Skär bara av förhuden (yttre hudvecket över klitoris), men skär inte av djupet (dvs. klitoris), för detta är ljusare för [flickans] ansikte och mer gynnsamt för maken." Med andra ord ’minska men inte förstöra’. Även om Muhammed inte uttryckligen förbjöd denna sed, tyder hans ord på en känsla för kvinnans legitima behov av njutning och det framtida parets äktenskapliga lycka.

Med islams spridning till Sydasien och Sydostasien fördes också könsstympningen dit mellan 700- och 1300-talet, trots att sedvänjan inte tillskrivits Koranen. Mest beror det på att islamiska andliga ledare var positivt inställda till seden, av somliga sedd som en moraliskt tvingande tradition. Och ännu idag är det så. Så sent som år 2009 meddelade den malaysiska Fatwa kommitténs nationella råd att kvinnlig omskärelse är en del av den islamiska läran och bör tillämpas av muslimer. Rådets majoritet ansåg den till och med obligatorisk (wajib). Fatwan noterade dock att skadliga omskärelsemetoder ska undvikas. 

 

Acasiataggar

 

Det indonesiska muslimska Ulema-rådet slog 2013 fast att fastän kvinnlig könsstympning inte är obligatorisk, så rekommenderas den fortfarande moraliskt. Ulema-rådet har länge försökt driva landets regering att förklara kvinnlig omskärelse som en del av den islamiska läran.

När islam spred sig västerut till Nordafrika tillämpades den urgamla sedvänjan i Egypten. Likaså inom ett bälte som sträcker sig hela vägen från Östafrika till Västafrika, där den ingick i dessa folkgruppers animistiska trosuppfattningar och stannade kvar efter att de konverterat till islam, som inte avsåg att förbjuda kvinnors könsstympning.

Islams viktigaste budskap var framför allt att sprida monoteism och avskräcka troende från månggudadyrkan. (Samma gällde när kristna missionärer började omvända afrikaner.) Sedan 2008 är könsstympning förbjuden i Egypten, men när Muslimska brödraskapet kom till makten 2011 arbetade det för att avkriminalisera kvinnlig könsstympning. Salafisterna ansåg att seden är ’glädjande i Guds ögon’. (Den nuvarande regeringen terrorstämplade rörelsen december 2013.)

 

Klitoris har säkert bidragit till människoartens enastående framgångar att nära nog ha överbefolkat jordklotet, eftersom den säkrar kvinnans vilja till samlag. Ur artens synvinkel är det kvinnliga könsorganet, om inte en guds välsignelse, så i alla fall - ur evolutionärt perspektiv - ett resultat av naturens intelligens. Så vilka är egentligen bevekelsegrunderna för könsstympning? Tarja Salmi-Jacobson reder ut begreppen. 
Om Gud såg att hans skapelse av människan var ’mycket gott’, hur kommer det sig då att det idag finns 135 miljoner kvinnor som berövats en kroppsdel som Gud ensamt gett kvinnan, hennes klitoris, som inte har någon annan funktion än att förse henne med njutning?

"Mufti läsande ur böneboken på sin stol”, oljemålning av Jean-Léon Gerome (1824–1904).

Annons:

Gud skapade människan till sin avbild, som man och kvinna skapade han dem och välsignade dem: ”Var fruksamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er.” Han såg att allt som han hade skapat var mycket gott och lät dem bo i Eden, Adam som paradisets trädgårdsskötare.

Men som vi vet, så fördrevs det första människoparet från Edens paradis, enligt Bibeln och Koranen, för att det var olydigt och hade tillskansat sig kunskap, mot Guds förbud och vilja. De ådrog sig därför Guds straff så att mannen framledes skulle arbeta i sitt anletes svett för att försörja sig och sin familj. Och kvinnan skulle föda med smärta, som det kommande släktets växande hjärna och kranium skulle medföra. Kvinnan fick dessutom en speciell förbannelse över sig, det patriarkala oket: ”Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.”

Men om nu Gud såg att hans skapelse av människan var ’mycket gott’, hur kommer det sig då att det idag finns 135 miljoner kvinnor som berövats en kroppsdel som Gud ensamt gett kvinnan, hennes klitoris, som inte har någon annan funktion än att förse henne med njutning? Klitoris har säkert bidragit till människoartens enastående framgångar att nära nog ha överbefolkat jordklotet eftersom den säkrar kvinnans vilja till samlag. Klitoris har över 8000 nervändar som gör den mycket känslig för beröring till skillnad mot mannens motsvarande 4000 på ollonet. Ur artens synvinkel är det kvinnliga könsorganet, om inte en guds välsignelse, så i alla fall - ur en evolutionär synvinkel - ett resultat av naturens intelligens.

 

Flicka i Salalah, Oman

Koranen

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kvinnlig könsstympning, som är en flertusenårig gammal sedvänja, praktiseras i stora delar av världen, huvudsakligen i muslimska länder från Afrika till Sydasien. Men den kan inte härledas till någon av världsreligionerna för arkeologiska fynd från Egypten visar mumier som könsstympats för nära 4000 år sen. I egyptiska väggmålningar från 1500-talet f.v.t. skildras könsstympningen av flickor, en försäkran att de har mödomen kvar innan de offrades till gudarna.

Koranen skriver inget om sedvänjan. Däremot har det antecknats i s.k. hadither (skriftsamling om Muhammeds uttalanden i olika frågor) att kvinnors omskärelse inte är nödvändig till skillnad från männens: ”Omskärelse är en tillrådlig handling för män (sunnah) och en hedervärd sak för kvinnor (makromah).” Den manliga omskärelsen är däremot påbjuden judarna som ett tecken på att de slutit förbund med deras Gud Jahve, som ägde rum under patriarken Abrahams tid. Detta övertog islam, men den kvinnliga omskärelsen finns varken inom judendomen eller kristendomen och har alltså funnits i Arabien före monoteismens ankomst.

Enligt en annan hadith hade Muhammed i Medina gått förbi en kvinna som förberedde en flicka för omskärelse. Han instruerade kvinnan med orden: "Skär bara av förhuden (yttre hudvecket över klitoris), men skär inte av djupet (dvs. klitoris), för detta är ljusare för [flickans] ansikte och mer gynnsamt för maken." Med andra ord ’minska men inte förstöra’. Även om Muhammed inte uttryckligen förbjöd denna sed, tyder hans ord på en känsla för kvinnans legitima behov av njutning och det framtida parets äktenskapliga lycka.

Med islams spridning till Sydasien och Sydostasien fördes också könsstympningen dit mellan 700- och 1300-talet, trots att sedvänjan inte tillskrivits Koranen. Mest beror det på att islamiska andliga ledare var positivt inställda till seden, av somliga sedd som en moraliskt tvingande tradition. Och ännu idag är det så. Så sent som år 2009 meddelade den malaysiska Fatwa kommitténs nationella råd att kvinnlig omskärelse är en del av den islamiska läran och bör tillämpas av muslimer. Rådets majoritet ansåg den till och med obligatorisk (wajib). Fatwan noterade dock att skadliga omskärelsemetoder ska undvikas. 

 

Acasiataggar

 

Det indonesiska muslimska Ulema-rådet slog 2013 fast att fastän kvinnlig könsstympning inte är obligatorisk, så rekommenderas den fortfarande moraliskt. Ulema-rådet har länge försökt driva landets regering att förklara kvinnlig omskärelse som en del av den islamiska läran.

När islam spred sig västerut till Nordafrika tillämpades den urgamla sedvänjan i Egypten. Likaså inom ett bälte som sträcker sig hela vägen från Östafrika till Västafrika, där den ingick i dessa folkgruppers animistiska trosuppfattningar och stannade kvar efter att de konverterat till islam, som inte avsåg att förbjuda kvinnors könsstympning.

Islams viktigaste budskap var framför allt att sprida monoteism och avskräcka troende från månggudadyrkan. (Samma gällde när kristna missionärer började omvända afrikaner.) Sedan 2008 är könsstympning förbjuden i Egypten, men när Muslimska brödraskapet kom till makten 2011 arbetade det för att avkriminalisera kvinnlig könsstympning. Salafisterna ansåg att seden är ’glädjande i Guds ögon’. (Den nuvarande regeringen terrorstämplade rörelsen december 2013.)

 

Sida 2

 

Könsstympning som social inträdesbiljett

Varför och var någonstans denna sed fick sin början, vet man inte. Man uppskattar att över två miljoner flickor i världen genomgår könsstympning per år, cirka 6000 per dag. Sedvänjan är så starkt inrotad i kultur och trosidentitet att den följer med vart än dessa folkgrupper flyttar, till Europa och USA m.m.

Kvinnlig könsstympning är förbjuden i samtliga länder i västvärlden. Men tabu och hemlighetsmakeri gör att hundratals, kanske tusentals flickor bosatta i västvärlden olagligt omskärs varje år eller förs till deras hemländer på semester där ingreppet görs traditionsenligt.

Föräldrar som lever i exil väljer att deras flickor könsstympas i förhoppningen att i framtiden kunna återvända till hemlandet. Deras omskurna döttrar skulle bli familjens returbiljett och välkomnas att ha samma möjligheter som flickorna i hemlandet. Föräldrarna fruktar dessutom att deras döttrar skulle inleda föräktenskapliga förhållanden i det mottagande landet och att de kanske skulle förlora sina barn i den främmande kulturen som de inte kan kontrollera. Mödrarnas rädsla blir ytterligare en viktig och avgörande faktor att bibehålla den ödesdigra sedvänjan vid liv.

Får man tillfälle att fråga mödrarna varför de utsätter sina flickor för ingreppet, svaras det olika beroende på i vilken folkgrupp och land man tillhör. Seden är positivt laddad genom att flickan vinner respekt i byn och blir först då en riktig kvinna och samhällsmedborgare.

Det är nödvändigt, för annars är det svårt, om inte omöjligt, att få flickan bortgift. Hon är ju trots allt också en ekonomisk börda för familjen. En omskuren flicka talar för att hon är orörd och det är det enda värdet som räknas. På landsorten betingar könsstympningen ett gott pris, som familjen mottar i form av boskap.

En oomskuren flicka anses bli promiskuös och ovärdig för äktenskapet, t.o.m. att hon inte kan tänka. Hon riskerar att utsättas för förtal och kan stötas ut ur den sociala gemenskapen med hån som ”du med klitoris” eller ”Mirjam har lång klitoris” (särskilt i de somaliska samhällena i Etiopien) och hon kan också anses vara en man.

Kvinnan måste helt enkelt skyddas från sexuella fantasier så att hon bättre kan koncentrera sig på sina uppgifter som mor och att sköta hemmet. Ingreppet skulle öka hennes fertilitet, anses det. Det finns också en tro att klitoris kan växa och börja hänga mellan benen. Eller att klitoris är ett aggressivt organ som hotar det manliga organet och att den kan vara farlig vid förlossning, att barnet kan dö.

En del anser kvinnors yttre könsorgan fula och orena i motsats till den könsstympade som är religiöst rena och vackra. Vissa koptiska präster vägrar att döpa flickor som inte har genomgått någon form av könsstympning, som kan göras från 8 dagar gamla (Eritrea) till olika åldrar upp till äktenskapets ingående (Västafrika), vanligaste åldern är fyra till åtta år. Framför allt är det en tradition som alltid funnits och sånt ifrågasätter man inte.

 

Könsstympning är helt enkelt naturligt

Det finns tre-fyra olika grader av ingrepp, från att avlägsna enbart klitoris till att skära bort alla vulvans utstickande delar varefter hudkanterna sys ihop och kvar lämnas någon millimeter stort hål för urin och för mensblodet att rinna. Flickans sår kläms ihop med akaciataggar och en sticka i penntjocklek stoppas i hålet så att det inte ska växa ihop helt. Därefter binds benen samman från midjan till knäna eller till anklarna och hon får ligga bunden i 15–40 dagar för att såret ska läka.

Resultatet ser ut som en slät handflata, ett kyskhetsbälte av egen vävnad. Detta brutala ingrepp kallas för ”faraonisk omskärelse” (infibulation), det tar cirka 20 minuter att genomföra och avslutas med att täcka såret med ren avsvalnad aska och örtblandningar. Det har tillämpats i tusentals år och det kommer att ta tid innan den kan avskaffas med upplysningsverksamhet och lagar som förbjuder seden, i första hand med motivet att könsstympning utgör en allvarlig hälsorisk och fara för livslångt lidande i kropp och själ.

I många fall blir såret infekterat och det händer också att flickor dör, uppskattningsvis vart tionde fall med osteriliserade redskap. Detta ingrepp tillämpas framför allt i östafrikanska länder och det görs med hjälp av kökskniv, rakblad, obsidian- eller glasskärva, t.o.m. burklock och vassa stenar beroende på vad för slags skärredskap man har tillgång till.

En tygbit stoppas i flickans mun för att kväva hennes skrik och att hindra henne att bita av sig tungan under spasmer. Kvinnor som deltar i ceremonin slår i trummor för att man inte ska höra barnets skrik i chocktillstånd.

 

Kvinnor vid Nigerfloden, Mali

 

Infibulation anses vara ett skydd för flickor att inte bli våldtagna när de vallar boskap. Hennes värde ligger i mödomen och hon finns till för att föda avkomma i den patriarkala gemenskapen. Hon blir förseglad för att öppnas igen av hennes kommande rättmätige ägare.

Så även om Gud skapade både mannen och kvinnan till sin avbild och var nöjd med sin skapelse, var mannen inte det, och därför började han ”förbättra” och forma om kvinnan. Han berövade henne hennes lustorgan så att hon inte av egen vilja skulle känna åtrå mot någon man.

Mannens kontrollbehov och rädsla för kvinnans sexualitet och en paranoid misstanke att behöva försörja en annan mans avkomma kunde bara stillas med att beröva kvinnans självberättigande och underkuva henne till en vara.

”Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.” Den första meningen kanske inte längre gäller, men väl den senare. Könsstympniing går också emot Muhammeds råd, att om kvinnlig omskärelse ses som nödtvunget med hänsyn till den rådande sedvänjan, så borde den bli nästan symbolisk och inte beröva kvinnan hennes lustcentra, som skulle gynna dem båda. För infibulation medför en ökad lust för mannen ensam, men ett livslångt äktenskapligt lidande för kvinnan.

 

Infibulation

För de infibulerade kvinnorna medför samlag enbart smärta. Det börjar med själva bröllopsnatten då hon ska ’öppnas’. Det tar från flera dagar till flera månader att töja det lilla hålet innan mannen kan penetrera hennes underliv. Ibland går det inte alls, men mannen vill inte att en kunnig barnmorska ska hjälpa till, för det skulle gå hans manlighet förnär.

Därför har han en liten ’hjälpkniv’ för att rispa hennes kön lite i taget tills han klarar av det. Men ibland går det snett och kvinnan får skador som hon måste söka sjukvård för. Allt detta fasansfulla lidande för att hon ska vara en heder för sitt kön!

Från den dag hon genomgår stympningen får hon svårigheter med att kissa och mensen blir plågsam för dess begränsade flöde. Blodet stannar kvar i livmodern och orsakar fara för hälsan och ger graviditetsproblem. Hon kan ha fått skador på urinrör och ändtarm, stenar i urinblåsan och urinröret, njurskada och även cystor kan uppstå om körtelkanaler har skadats. Får hon nervskador blir smärtan extrem. Det förekommer kallbrand, stelkramp och även sterilitet. I vissa byar anser man att komplikationer beror på trolldom.

Vid förlossningen måste hon skäras upp. Efter nedkomsten sys hon ihop igen för mannens skull. En trång öppning ökar hans sexuella njutning. Hon kanske inte är mer än 16 år vid sin första födsel. När hon föder många barn (tolv är inte ovanligt) blir det ärrbildningar och förhårdnader som följd.

Kvinnor i Afrikas horn har ett talesätt att det i en kvinnas liv finns tre fruktansvärda dagar: den dag hon stympades, dagen hon gifter sig och dagen hon föder. Giftermål och födsel som i våra länder innebär den största lyckan i kvinnans (och mannens) liv! Förlossningen förorsakar såväl ökad risk för syrebrist hos spädbarnet som barnadödlighet och moderns död i barnsäng.

De psykiska lidandena är varierande och är inte alltid lätta att undersöka över tid. Rädda Barnen nämner trauman med ångest och depressioner hos barn. Vissa forskningsrapporter räknar upp dålig sömn, mat- och humörsvängningar, rädsla och bitterhet blandad med ilska och framför allt svek efter det våld hon utsattes för, som naturligtvis följer med in i vuxenlivet som trauma. Vissa experter menar att dessa följdverkningar gör kvinnor ”lugnare” och ”fogligare” vilket ses som positivt i det egna samhället.

Könsstympning tillämpas mest i Afrika, i 29 länder. Tjugo av länderna har förbud mot sedvänjan med olika rättspraxis, men eftersom seden härrör från kultur och tradition som skiljer sig mellan folkgrupperna, kan inga lagar enbart få stopp på ingreppen.

Malis grannländer Senegal och Burkina Faso har infört förbud mot könsstympning och de har fått lovvärda framgångar med sina arbeten på lokala nivåer med lagens stöd. Men Mali har varken fördömt eller lagstiftat mot kvinnlig omskärelse där man anser att könsstympning är synonymt med ’rensning’ (sili-ji) motsvarande ’rening’ (tahara, tahur) i Egypten och Sudan.

 

Dogonby Guimini

 

En av Malis befolkningsgrupper, dogonerna, har bevarat i muntlig tradition (”männens hemliga sällskap”) deras kosmologi som också förklarar omskärelsernas religiösa ursprung och incitament.

Dogonlandet består av 700 byar med 300 000 invånare. Hela deras vardagsliv genomsyras och är inrutat av varierande kulter och ritualer som bygger på deras myter. Det kommer nog att dröja länge innan någon ändring kan komma till stånd i hela Mali den dag förbudet antas. Här sammanfattar jag i korthet dogonernas skapelseberättelse, och som de ser det så gick inte heller mänskligheten i enlighet med deras guds plan, men att det är något som omskärelse och stympning kan korrigera:

Dogonernas gud, Amma, skapade världssystemet med sol och planeterna. Amma skapade Jorden platt på rygg. Jorden är feminin, vars kön är myrboet medan termitstacken är dess klitoris. När Amma närmade sig Jorden, sin kvinna, reste sig termitstacken upp för att hindra passagen till könets inre varför samlaget inte kunde äga rum. Men Amma raserade termitstacken och avlägsnade på så sätt sin kvinnas maskulina kraft. Och när Jorden nu låg stympad kunde samlaget äga rum.

Från denna förening födde Jorden en sjakal. Någonting gick fel, eftersom Ammas ursprungliga avsikt var ett tvillingpar. Den singelfödda sjakalen fick nu symbolisera oordning och Guds svårigheter. Amma förenade sig med Jorden en gång till och vattnet, den gudomliga säden, trängde in i Jordens sköte och ett tvillingpar föddes, Nommo, till hälften människa till hälften orm, båda med var sitt dubbla kön.

 

Nabatéerna dyrkade tre gudinnor, en av dem var Allat till vars ära kung Aretas IV lät bygga ett tempel i Wadi Rum i Jordanien

 

 

Dogonernas gud, Amma, skapade världssystemet med sol och planeterna
Tvillingparet Nommo föddes av Jorden men uppfostrades av deras Fader Amma i himlen och de fick del av Ordet. Dessa andar, Nommo, var av samma gudomliga ande som Gud. Nommo steg ned på Jorden och skylde sin Moder Jordens nakenhet med växtfibrer som var fyllda med vatten och ord och la dem på hennes kön.

Sjakalen, som hade förnekats av Amma, ville nu tillägna sig Ordet i jordens sköte och la sina händer på fibrerna som innehöll språket. Hans mor, Jorden, gjorde motstånd och ville hindra en incestuös handling som hennes son ämnade inleda.

Moderjorden förvandlade sig då till en myra och begravde sig i myrboet, i sin egen livmoder. Men sjakalen följde efter in i Jordens kön och fullbordade incesten. Handlingen fick flera konsekvenser, bland annat att sjakalen lyckades erövra Ordet och blev kapabel att uppenbara Guds avsikter för spåmännen.

Amma övergav sin maka, Jorden, som besudlats av sonen och beslöt då att skapa det första människoparet av fuktig lera som han formade till en livmoder och placerade på jorden. Tvillingparet Nommo, som förutsåg att de ursprungliga tvillingfödslarna skulle upphöra i framtiden, gav det första människoparet var sina två själar av olika kön. Mannens kvinnliga själ fick sitt säte i förhuden, kvinnans manliga själ i klitoris.

För att en människa ska bli ett med sitt kön avlägsnade Nommo följaktligen den kvinnliga förhuden från mannen varefter mannen förenade sig med kvinnan som blev havande med tvillingar. Vid nedkomsten koncentrerades kvinnans födslosmärta i klitoris och en osynlig hand skar av den för att göra kvinnan ett med sitt kön. Från det första människoparet föddes fyra tvillingpar som blev dogonernas förfäder och som utgör deras fyra stammar.

Det mytiska myrboet, Jordens kvinnliga genitalorgan, slät och könsstympad så att guden Amma kunde förena sig med sin kvinna Jorden för att avla sin första avkomma.

Enligt dogonmyten föds alla barn androgyna, fysiskt och själsligt sett. För att kunna fortplanta sig och leva socialt måste varje människa bekräfta sitt kön och sin själ. Att bli vuxen är att avlägsna det fysiska belägget för sin dubbla könstillhörighet. Samlag mellan en omskuren man och en icke könsstympad kvinna eller mellan en könsstympad kvinna och en oomskuren man anses som incest. Omskärelse och stympning utgör också ett blodsoffer till guden Amma.

Alltså avlägsnas mannens förhud, den kvinnliga själen (blygdläpparna), och kvinnans klitoris avlägsnas som den manliga själen (ollonet) i henne. Först med denna nödvändiga initieringsrit blir en man maskulin och en kvinna feminin. Dogonernas könsinitiering blir trefalt förankrad i deras livsåskådning. Först stympade Amma Jorden, sedan stympade Nommo det första människoparet. Och nu utför människorna samma sak på sina barn!

 

De tidigaste kultursamhällena var matricentriska

Kvinnlig könsstympning har inga fördelar att försvara, enbart negativa och skadliga, som så i djupet skär och kränker mänskliga rättigheter. Arkeologiska rön visar tydligt att våra tidigaste kultursamhällen var matricentriska. De präglades av stark solidaritet mellan medlemmarna i en grupp. Kvinnorna grundade sin auktoritet på ett magiskt religiöst ledarskap. Då mannens roll vid befruktningen fortfarande var okänd dyrkades kvinnan som skapare av liv. Tidiga gudinnebilder och tempelruiner från dessa kulturer visar respekten för kvinnan, något man ännu i dag kan se hos naturfolk.

Nabatéerna dyrkade tre gudinnor, en av dem var Allat, till vars ära kung Aretas IV lät bygga ett tempel i Wadi Rum i Jordanien år 40 f.v.t. Den lilla statyetten föreställer gudinnan Allat.

Från att ha varit en livgivande ledare präglad av helhetssyn på tillvaron, sexuellt tolerant, med kollektivt ansvar för barnen, började mannen med patriarkatets intåg kräva kvinnan sexuell trohet och bestämmanderätt över sin avkomma. Hon blev framställd som kaoset, den otämjda naturen, det som måste kuvas till lydnad och underkastelse. Med monoteismen försvann gudinnan från Guds sida och mannen ensam blev livets skapare och herre.

 

FN:s resolution

Men denna obalans skadar också mannen, när han under hela sin uppväxt måste leva och se mänsklig brutalitet gentemot alla sina systrar och flickkusiner i den egna familjen, hur varje kvinnlig varelse skändas för sitt kön, helt utan medkänsla för mänskligt lidande, samtidigt som den omgärdas med hemlighetsmakeri och tabun.

Patriarkatet utövar en makt som är så djupgående att den får kvinnor att själva utföra övergreppen på flickebarnen och föra det vidare till kommande generationer och dessutom med tron att det nära nog är en naturlag de följer. Någonting som kvinnor gör med omtanke och kärlek för sina döttrar.

Frågan är om ett sådant samhälle överhuvudtaget kan vara livskraftigt inom den snabbt föränderliga globala världen, när den ena halvan av befolkningen utsätter den andra för en livslång förlust som bortkarvande av underliv innebär. Kan man ens föreställa sig vilken fasa infibulerade kvinnor upplever i krig när de utsätts för soldaters gruppvåldtäkt, lemlästade resten av sina liv, och hur de ska orka fortsätta att leva?

FN:s generalförsamling antog 2012 en resolution att avskaffa kvinnlig könsstympning i alla former som inte har medicinska grunder. Två år innan hade världshälsoorganisationen WHO publicerat en global strategi för att stoppa vårdgivare från att utföra kvinnlig könsstympning mot trenden att medicinskt utbildad personal börjat utföra ingreppen.

Olika organisationer, från gräsrotsnivå till statliga och internationella organ, arbetar för att stoppa könsstympningen. Några afrikanska länder har en handlingsplan som har i sikte att avskaffa sedvänjan inom fem till tio, högst tjugo år. Arbetet går sakta framåt, vilket är väntat eftersom seden har en så mångkulturell karaktär och är spridd världen över vilket kräver massiva insatser för opinionsbildning. Forskning visar att om samhällena själva beslutar att överge könsstympningen kan ändring komma till stånd mycket snabbt.

Senegal har lyckats få flera tusen byar att avstår från könsstympning. Ett kuriosum är att det finns en folkgrupp vars män är emot könsstympning, men att kvinnorna själva bjuder starkt motstånd. Det har visat sig att sedvänjan hos jolafolket började praktiseras så sent som på 1900-talet.

Sedvänjan började användas mot den franska kolonialismen som slog sönder deras politiska och ekonomiska system och införde tvångsarbete och krav på annorlunda odlingsvanor. Samtidigt spred grannfolket mandinka islam bland jolafolket och förespråkade både kvinnlig och manlig omskärelse. Det patriarkala och koloniala systemet försämrade kvinnors framträdande roll som de alltid haft att leda riter och sina lokala sammanslutningar.

Nu erbjöd könsstympningen kvinnorna att bilda ett eget ’hemligt sällskap’ som uteslöt ett manligt deltagande. Inträdesprovet till sällskapet var klitoridektomi, en lägre grad av könsstympning där ”bara” klitoris avlägsnas (sunna). Den typen hemliga sällskap är mycket vanliga i västafrikanska länder, eftersom de förstärker klansystemen och de erbjuder äldre kvinnor respekt och inflytande i samhället.

Forskarna anser att jolakvinnorna försvarar könsstympningen för att bevara en statusposition i ett manssamhälle. En utanförstående kan tycka att det är en förvrängd kamp, att det måste finnas andra sätt för kvinnor att sätta krav på för ett mer jämlikt samhälle. Mycket tyder ändå på att Senegal kan vara det första landet i Afrika som lyckas avskaffa könsstympning helt. Där arbetar gräsrotsorganisationen Tostan och regeringen har lanserat en nationell handlingsplan för att utrota könsstympning till 2015. Så kanske det inte blir, än, men framtiden är utstakad!

 

Väggmålning om kvinnor och barn i Thebe

 

Könsstympning har fått en enorm geografisk spridning och anledningen till den ”framgången” kan man bara spekulera om. De allra flesta fallen, 85 procent, utförs i Afrika. (Över 91 miljoner kvinnor och barn.) Det är ytterst motsägelsefullt varför å ena sidan denna mödoms- och vaginafixering att minska den kvinnliga sexualiteten har uppstått, och å andra sidan mannens besatthet att öka sin potens.

Den kan ju bara förklaras av att kvinnlig könsstympning inte påverkar reproduktionsförmågan och att mannen inte behöver kvinnans lust till medverkan när han ändå kan ’rå över’ henne. Barnäktenskap visar tydligt hur endast mannens behov får råda. Ett annat exempel är de grövsta krigsbrotten, att kidnappa flickor för att våldföra sig på dem, vilket kan förklaras utifrån upptäckten att brutalitet triggar männens potens bättre än växt- och djurrikets afrodisiakum?

Men även om vi inte har kunskaper om sedvänjans uppkomst pekar mycket på att den fått sin början längs Nildalen, i alla fall i denna halva av världen. Exempelvis kan man läsa i en tidig grekisk papyrus från 163 f.v.t. att en moder i Memfis begär pengar från en person i maktställning till sin dotter Tathemis omskärelse.

När dogonfolket invandrade till Mali för cirka tusen år sen, kom de österifrån på flykt från islams påtryckningar. De hade med sig tron på dubbelstjärnan Sirius som urhemmet för människans säd och att de också därifrån fått sina kunskaper om omskärelse. Sirius var den viktigaste stjärnan i egyptisk mytologi.

Egyptiernas skapargud hette Amon under en period av religionskrig mellan solguden Aton och Amon som var en osynlig gudafader. (Jfr dogonernas gud Amma.) Det som ytterligare pekar åt Nildalen som ursprungsland för omskärelse, är att för över 4000 år sen kunde endast män besöka de heliga templen, för kvinnor ansågs orena för att de menstruerade. Även männen var orena såvida de inte var omskurna och helkroppsrakade, fysiskt rena (w’b).

Faraoerna var gudar, vilket de även själva trodde på, och ingen fick heller komma in i deras palats utan att vara fysiskt ren, w’b, och klädda i renaste linne. Det är just de nordöstra regionernas länder (Egypten, Sudan, Eritrea, Etiopien, Djibouti och Somalia) som har den största andelen könsstympade kvinnor med den grövsta graden av könsstympning. Seden finns bland såväl katoliker och protestanter i Kenya, kopter och falasher (judar) i Etiopien, animister och framför allt muslimer som utgör majoriteten i länder söder om Sahara.

Någon datering när kvinnlig könsstympning skulle ha börjat tillämpas kan arkeologerna inte ange. Men kunde denna fornegyptiska fokusering på renhet ha överförts till rakning och omskärelse också av kvinnan?

Arbetet att stoppa könsstympning vinner terräng. År 2012 förbjöd Somalia sedvänjan där 98 procent av kvinnorna lider av ingreppet. Det största hindret för snabbare framsteg står de konservativa islams andliga ledare för, som undviker att göra en gemensam sak att stoppa könsstympningen, särskilt med tanke på att muslimska analfabeter tror att seden påbjuds av religionen.

Synen på könsstypning varierar, de flesta islamiska större skolor avböjer att utfärda juridiska uttalanden (fatwa) mot könsstympning. Däremot deklarerade den egyptiske stormuftin Ali Gomaa 2007 att stympningen är en praxis helt förbjuden av islam p.g.a. de övertygande bevis för omfattande skador den orsakar på kvinnors kroppar och sinnen. Också Mauretaniens islamiska lärda utfärdade en fatwa 2010 som förbjuder sedvänjan.

Deras mål var att just hindra människor att åberopa religionen som ett skäl för könsstympningen. Men även om sedvänjan praktiseras på fler grunder än bara religiösa, anses ett gemensamt islamiskt förbud nödvändigt.

 

Relief om omskärelse i Khonsu tempel i Karnak 1300-talet f.v.t

 

Att arbeta med religiösa ledare har varit särskilt känsligt i östafrikanska länder. I Etiopien var det för 12 år sen inte ens möjligt att öppet tala om könsstympning.

Men idag arbetar flera frivilliga organisationer i landet med stöd från regeringen. Med nuvarande takt skulle könsstympningen vara övervunnen inom de närmaste 10–15 åren, anger NCTPE.

Man lobbar bland kristna och muslimska ledare att de offentligt ska fördöma kvinnlig könsstympning. Men organisationer har stött på patrull i samband med mötena för att de delvis har letts av kvinnor och som också delade ut informationsmaterial, även på arabiska. Det har setts som direkt opassande och fel att ta emot instruktioner från en kvinna. Misstankar växte att allt skulle ha sponsrats av USA och andra tvivel framfördes för att ifrågasätta organisatörers motiv.

Diskussioner har förts mellan imamerna själva om de åtminstone kunde enas om att föreslå en övergång från den faraoniska omskärelsen till klitoridektomi. Några föreslår att det slutgiltiga beslutet ska ligga hos föräldrarna, vilket också visar hur ömtålig frågan är.

Det enda som hadithtolkarna möjligen kan vara överens om, är att könsstympningen inte är bindande på religiösa grunder. Det är dessvärre inte troligt att islamiska teologer skulle gå i bräschen för en så stor kvinnosak. Inte heller att kvinnor själva skulle tillåtas delta i dessa möten som faktiskt handlar om dem.

Som historiskt bekant har präster av olika religioner alltid varit konservativa. De har hållit tillbaka, motarbetat och förbjudit samhälleliga framsteg i demokratisk riktning. Såvida de inte själva ha utövat makten har de lierat sig med makthavare mot majoriteten av befolkningen, dvs, kvinnor och barn. Religioner må aldrig ha varit så progressiva när de hade sitt positiva genomslag i dåtidens tänkande, men med tiden blir de konservativa och utgör en bromskloss för ett föränderligt och modernt samhälle.

Men arbetet för kvinnors och barns rättigheter går vidare på bred front. I Sverige kom en lag mot kvinnlig omskärelse 1982 som skärptes 1998 och kallas för lagen mot kvinnlig könsstympning. 1999 kriminaliserades också ingreppen gjorda utomlands.

En internationell organisation, Equality Now, som arbetar fristående från länders regeringar, föreslår att Sverige kunde bygga ett nätverk mellan invandrade somaliska mödrar och hemlandets organisationer för att tillsammans med lagens stöd få slut på könsstympning.

Den senaste tidens forskning om kvinnans könsorgan visar att klitoris totala längd är 7 cm. Att bara en liten del av den är synlig och den förgrenar sig inne i kroppen över ett stort område. Klitoris är alltså en komplex känselorgan, inte enbart ur sexuell synvinkel.

Forskare menar att synen på klitoris kan komma att ändras så att den medicinskt borde ses som en viktig del av kvinnans fysiska och psykiska välmående. I Frankrike har man lyckats utveckla en metod att kirurgiskt återskapa klitoris. Hela 98 procent av 5000 kvinnor som genomgått rekonstruktionen uppger minskad smärta och en bättre förmåga att nå orgasm.

Metoden har nu också prövats i Sverige med lyckat resultat. Detta är goda nyheter för könsstympade kvinnor i västerlandet, särskilt när det goda resultatet gäller oavsett graden av stympningen. Upptäckten av hur stor klitoris är har sporrat forskningen att kunna ge könsstympade kvinnor åter det liv de var skapade till, att äga hela sin kropp. Att ha makten över sin egen sexualitet.

Man kan bara ana hur öst- och västgapet ytterligare kommer att djupna när man i öst skär i kvinnor och i väst återskapar dem. Det kan också vara ett tecken på att stympningen nu får sin slutliga dödsstöt när kvinnorna i världen över reser sig och kan bevittna skillnaden mellan att vara ’ren’ och att vara hel.

Tarja Salmi-Jacobson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Drömmar

Drömmar Björn Gustavsson drömmer om drömmarnas konst i litteraturen. Drömmen i den franska litteraturen Drömmar har alltsedan tidernas begynnelse varit en källa till både fascination och förbryllelse. Och numera finns ett ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2007

”Johan på snippen han spelte klaver!” Bishop Hill, svenskhet på prärien III

När vi sitter på halmbalar mitt i den vackra parken i svenskbygdens Bishop Hill på prärien i Illinois USA och deltar i det traditionella firandet av Jordbruksdagarna och tillsammans med ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Den elisabetanska teatern enfantes terrible

London var under drottning Elisabeth I:s tid en ytterst livlig och farlig stad fullt av krogar, prostituerade och äventyrare som kom från Europas alla hörn. Det stora folknöjet, förutom att ...

Av: Sofia Kangur | Essäer | 05 oktober, 2008

Gabriella Olsson

GULDGRYTAN KÖTTFÄRS AV 500gr PÅ LIDL.

Gör som följer:

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 29 januari, 2016

Benjamin 17

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 10 december, 2011

Susann Wilhelmsson, Lyriskafton Bild Poetens Hemsida

Det är naturen, inte läkaren, som botar

Malmöbaserade poeten Susann Wilhelmssons femte diktsamling ”Hortulus” ansluter till en uråldrig tradition och presenterar dikter som sluter sig kring gåtor och hemligheter. Boken framstår för Tidningen Kulturens recensent Michael Economou ...

Av: Michael Economou | Essäer om litteratur & böcker | 08 januari, 2017

George Steiner, Gud och Konsten

Redan den gamle filosofen Leibniz frågade sig vad som var innehåll respektive förpackning, vad som var substans respektive katekes. Varför produceras konstverk? Är det nödvändigt att skriva dikter? Vem, utöver ...

Av: Bo I Cavefors | Agora - filosofiska essäer | 13 juni, 2014

Hänt i skvättet 8

 

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 18 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.