Maya Deren: banbrytande artist

Maya Deren (1917-1961) var en pionjär inom den amerikanska efterkrigstidens avantgardefilm. Feministisk inspiratör, banbrytande koreograf, Voodooprästinna, etnograf, filosof, dansare och poet. Ett "flower child" före sin tid som vägrade låta ...

Av: Helena Strängberg | 19 april, 2010
Filmens porträtt

Katten är död och levande samtidigt

“What happens if you put a cat in the microwave?” Ja, vad händer om du gör det, tänker jag. Svar: Ingenting. Så länge du inte sätter på microvågsugnen. Men vad händer ...

Av: Helena Lie | 06 maj, 2013
Reportage om scenkonst

Lucky Dog, deras absoluta första långfilm

Helan och Halvan och den komiska fallhöjden

Att Helan och Halvan är roliga, därom råder eller borde inte råda något tvivel. Åtminstone inte i min, till åren något komna generation. Hur det är med efterkommande generationer vet ...

Av: Ulf Stenberg | 03 april, 2016
Essäer om film

Francesca Woodman. Självbedrageri. Rom, 1978. Med tillstånd från MM i Stockholm.

Ängeln och Döden

”Jag har några parametrar, just nu liknar mitt liv kaffesump. Och jag skulle vilja dö ung och spara det som jag har hunnit skapa, dessa kaotiska men söta bilder, istället ...

Av: Guido Zeccola | 07 september, 2015
Konstens porträtt

Tomas Ledin, 2015. Foto: Wikipedia

Ångaren Bollsta och olycksskepp i visans värld



Stormen piskar, vågorna skummar, seglen trasas sönder och sjömän kämpar för sina liv på de sju haven. Den svenska visskatten är fylld med skeppsbrott, grundstötningar och tragiska kantringar. Mathias Jansson följer en vistradition från Tomas Ledins ballad om ångaren Bollsta till skillingtryck om skeppsbrott i slutet av 1800-talet. 
Efter olyckan bärgades båten och togs sedan i trafik i Nordmaling men efter en grundstöttning utanför Vasa 1897 betraktas båten som ett vrak. Trots det räddades olycksfartyget än en gång och togs i drift. 1915 beger det sig iväg på sin sista färd från varvet i Husum upp mot Nordmaling. Båten når aldrig sin destination utan försvinner spårlöst. Först 1976 hittas den av dykare på botten utanför Nordmaling där historien om ångaren Bollstas öde alltså slutar.
Höga Kusten

Höga Kusten

Annons:

Det var vid femtiden den 22 september 1885 som ångaren Bollsta sjönk på sin färd mellan Härnösand och Bollsta. En fartygskatastrof som förmodligen skulle ha fallit i glömska om inte Tomas Ledin på albumet "Höga kusten" (2013) lyft upp den i "Balladen om kapten Magnus Berlin". Balladen är nu bara en av många visor i den svenska visskatten som handlar om skeppsbrott.

Några dagar efter olyckan kunde man i Svenska Dagbladet läsa ett refererat av händelseförloppet: Ångaren Bollsta hade varit på väg från Härnösand till hemmahamnen i Bollsta. Skeppet hade på däck lastat mjölsäckar och annat gods. När ångaren gjorde en tvär gir försköts den dåligt surrade lasten och eftersom det saknades bottenlast fick skeppet slagsida.

"Flera ventiler till salongerna skola ha varit öppna; vattnet hade nu strömmat in och alldeles upphäft den lilla bärkraft som fanns qvar, hvarjemt mjölsäckarne, hvilka lågo utan förstufning ramlade öfver från styrbord till babord. Nu var det fullkommligt slut med all möjlighet af jemnvigt och ångaren kantrade samt sjönk inom några ögonblick på 40 fots djup."

Fartyget drog med sig fyra människor i djupet, bland annat kaptenens hustru och en uppasserska som arbetade med matserveringen under däck. Deras liv hade kanske gått att rädda om det kunnat ta sig upp på däck, men när lasten med mjölsäckarna försköts blockerades utgången. Överlastning ansågs vara den främsta orsaken till olyckan, men kaptenen lämnade in en skrivelse till notarius publicus i Härnösand där han och hans besättning avsvor sig allt ansvar för olyckan.

Tomas Ledin som är uppvuxen i Höga Kusten hörde berättelsen om den tragiska olyckan under sin uppväxt. I balladen finns därför flera detaljer om olyckan som inte nämns i tidningsartikeln utan som har levt vidare i den muntliga berättelsen. Lasten bestod till exempel av hundrafemtio säckar mjöl och fem fat sill och det var när man skulle släppa av ett nyförlovat par i Veda som olyckan inträffade. Till skillnad från den sakliga tidningsartikeln har Ledin återskapat stämningen och man får veta att vid olyckan "fylldes kaptenens anlete av skräck" och man ser "skräckslagna blickar och skrik en utsträckt hand." I refrängen till balladen finns också en bakgrund om kapten Magnus Berlin och hans hustru som förstärker tragiken i hela olyckan. Det berättas om en familj som hade bråda tider men som verkar gå en ljus framtid till mötes med stabila inkomster, tillökning i familjen och större bostad:

"hustrun hade sitt jobb som skeppets restauratris
och med två fasta löner
tre barn och ett på väg
snart två kakelugnar, i en egen lägenhet"

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kapten Magnus Berlins fortsatta öde verkar dock vara höljt i ett dunkel. Ledin avslutar nämligen sin ballad med strofen "vart han sen tog vägen, är det ingen som vet". Man skulle kunna tro att historien om ångaren Bollsta också slutar här på Ångermanälvens botten men så är inte fallet. Båten som byggdes av William Lindbergs verkstad på Södra varvet i Stockholm 1871 gick till en början i skärgårdstrafik under namnet Waxholm. 1878 såldes båten vidare till ett rederi i Härnösand som döpte om den till Bollsta och satte in den i linjetrafik mellan Härnösand och Bollsta.

Efter olyckan bärgades båten och togs sedan i trafik i Nordmaling men efter en grundstöttning utanför Vasa 1897 betraktas båten som ett vrak. Trots det räddades olycksfartyget än en gång och togs i drift. 1915 beger det sig iväg på sin sista färd från varvet i Husum upp mot Nordmaling. Båten når aldrig sin destination utan försvinner spårlöst. Först 1976 hittas den av dykare på botten utanför Nordmaling där historien om ångaren Bollstas öde alltså slutar.

Man kan inte låta bli att jämföra Ledins ballad om ångaren Bollsta med Evert Taubes kända visa "Balladen om briggen Blue Bird" (1929). Det är på julafton som briggen Blue Bird råkar ut för ett oväder och man surrar fast svensken Karl Stranne från Smögen vid rodret för att styra skeppet. Stormen blir för svår och skeppet förliser. Men Strannes far kommer till undsättning och i sista stund räddas besättningen. Besättningen pustar ut säkra i stugans värme då Strannes far frågar var hans son har tagit vägen. Kaptenen inser plötsligt att de har glömt Karl kvar fastsurrad vid rodret och han följt med skeppet i djupet. I balladen om Bollsta är det hustrun till kaptenen som dras ner i djupet medan i Taubes ballad är det sonen till Stranne som dör. Det tragiska i balladen är att Stranne lyckas rädda alla utan sin egen son.

Även Taubes ballad bygger i grunden på en sann historia om briggen "Blue Bird" som i augusti 1871 gick på grund. Taube har dock lånat och skarvat från andra berättelser när det gäller den surrade besättningsmannen. Det finns nämligen en hel del skepparhistorier om sjömansvisor om förlista fartyg från slutet av 1800-talet. Även i Taubes visa "Möte i mosun" berättas om en fartygskatastrof. Här möter vi Fritiof Andersson som berättar om hur han mönstrar ombord på ett skepp fyllt med vilda djur som ska fraktas till Hagenbeck i Hamburg. Vid Ceylon möter skeppet en cyklon och de vilda djuren sliter sig loss och till slut är det bara Fritiof och elefanten kvar.

"-Men den resan var värst av alla, det är sant,
syd om Ceylon gick vi in i en cyklon,
ut ur buren smet ett lejon, rök på en elefant,
vrålet blandades med storm och böljors dån."

Att färdas ute på havet var ofta farligt och många skepp förliste i stormarna och många människor komma aldrig hem igen vid förra sekelskiftet. Många av sjömansvisorna spreds i billiga häften med skillingtryck som var folkliga visor och ballader med sentimentalt innehåll. I ett av dessa häften kunde man läsa J. R. Johansson visa om "Skeppet Skuldas undergång". Även det här skeppet hamnar i oväder och "Kaptenen såg sin maka när hon gick över bord, / och bittra tårar fälldes ty sorgen den var stor." Att kaptenens fru drunknar är bara början på eländet. En efter en stryker besättningen med när skeppet förliser på Dogger bank i Nordsjön.

Det är bara styrmannen som överlever genom att klamra sig fast på en planka. "Men ensam på en planka på havet styrman drev, / den ende av dem alla med livet räddad blev." Att någon överlever katastrofen är ju en förutsättning för att det ska finnas ett ögonvittne som kan återberätta detaljerna i visan.

Musikgruppen Lucas Stark & Bruksorkestern förvaltat traditionen och spelar äldre skillingtrycksvisor ur den Nordiska vistraditionen i en modernare musikdräkt. På deras skiva "Stolt genom havets böljor" (2009) har de plockat upp en del sjömansvisor från 1800-talet. "En sjöman fruktar inte döden" handlar till exempel om en sjöman som under en storm faller från masten ner på däck och dör och i visan "Ett vrak uti Nordsjön" får vi höra om ett skepp som hamnar i sjönöd men som efter några dagar blir undsatta av ett annat fartyg och besättningen räddas. Det finns en hel del visor om olycksskepp och fartygskatastrofer i den svenska visskatten och Tomas Ledins "Balladen om kapten Magnus Berlin" kan alltså placeras in som ett av de senaste nytillskotten till traditionen.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 10 december, 2012

Metaforen i poesi och psykoterapi

Att förklara händelser i livet precis som de var kan te sig omöjligt. Språket kan endast snudda vid våra upplevelser, men aldrig riktigt befinna sig i dem. Metaforen har dock ...

Av: Mattias Segerlund | Essäer om litteratur & böcker | 06 mars, 2012

Sparbössor och direkt demokrati

Alla de som förespråkar den representativa demokratin, är per definition även motståndare till de decisiva, det vill säga beslutande folkomröstningar. Jag antar att dessa människor praktiserar representativ demokrati även i sina ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 10 oktober, 2016

Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del II

Filosofiske småtterier om kulturbegrepet Er kulturaktiviteter om 'mål og mening'? Svaret på spørsmålet beror verken på hva en forstår med 'kultur' og 'kulturaktivitetet', eller med 'mål og mening'. Det vil si ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 januari, 2013

Umberto Eco, Sverige och kyrkogården

Alexandria, Alessandria på italienska, ligger inte i Egypten. Åtminstone inte bara där. Det finns faktiskt en stad i Piemonte, i norra Italien, som heter så. Staden fick namnet av en ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 24 oktober, 2011

De äldsta dansepidemierna

Här ska jag försöka skildra de tidigaste dansepidemierna i Europa. Från 600-700-talen till 1021-talet denna sista kallad de bannlysta dansarna i Kölbigk.

Av: Idumea Vedamsson | Essäer om religionen | 18 juni, 2017

Landet som är vårt land är sig inte längre likt

Landet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 17 oktober, 2010

Om den sämre formen av kapitalism

Om den sämre formen av kapitalism Fungerar den amerikanska formen av kapitalism bättre än den europeiska? Tidningen Kulturens korrespondent från New York, Pierre Gilly, hävdar att det är tvärt om ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om politiken | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.