Vincent van Goghs rum i Arles. Foto: Public Domain

På besök i van Goghs värld

Vincent van Goghs konst och liv slutar aldrig att fascinera människor. Irving Stones berömda biografi Han som älskade livet från 1934 filmatiserades 1956 med Kirk Douglas i huvudrollen som den ...

Av: Mathias Jansson | 05 april, 2016
Konstens porträtt

Krokodilen äter små barn, vet du

Mamman rycker tag i dotterns jackärm och mumlar något ohörbart nära hennes öra. Vad det ohörbara än innebar så har flickan tårar i ögonen när hon tittar bort med ledsen ...

Av: Jessica Johansson | 21 mars, 2012
Gästkrönikör

Hänt i skvättet 11

 

Av: Mattias Kronstrand | 09 december, 2013
Kulturen strippar

Syndafloden

Framtiden talade klarspråk; syndafloden steg oss till knäna.

Av: Bo Jörgen Sandberg | 19 januari, 2009
Utopiska geografier

Om Sibelius andra symfoni



Baserat på minnesbilder av den kände Sibeliusbiografen, experten professor Erik Tavaststjernas föreläsningar, minne av partiturläsning, själva mitt hemland… För, för tillfället har jag varken tillgång till partitur, facklitteratur eller själva musiken. Strandsatt. Erik Tavaststjerna må nu vara min Vergilius, guide i detta skuggornas rike, glömskans topos…

Jean Sibelius 1865 1957

Lång, gänglig och vek, stammande i sin iver, ansiktet det ädla minnande om James Mason utan dess mer vulgärt lätt feminina anstrykning. Rösten mjukt melodisk trots de explosiva eruptioner stamningen leder till… fulländade meningar, teman och fraser så nyckfullt grupperade i den förtrollande dans hans alltid två timmar långa föreläsningar varade. Jag saknar honom fortfarande. Den förste vuxne som intresserat lyssnade till en åttaårings barnsliga utläggningar om musik… De geniala (ja jag tillåter mig att använda detta atavistiska ord!) förstår vad barnet säger, de ordinära stänger sina öron…Den ursprungliga avsikten gick förlorad. Men nu till själva verket… Erik Tavaststjerna var den som gav mig nycklarna till Sibelius … han själv mött och levandegjort.

Den andra symfonin är Sibelius helt klart första mästerverk. Utan tvivel. Här har han funnit och vunnit hantverkets fulländning, och skapar i första satsen det idiom om skulle bli, förbli och vara hans

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Eget!

Dels begynner här den process mot allt större koncentration, knapphet, och klassisk stränghet och renhet i formen som tills sist förs så långt att endast tystnad återstod.

Tre är talet. Denna symfoni byggs upp över det motiv vi omedelbart hör i stråkarnas inledande ackompanjemangsmässigt mjuka ackord. Tre toner upprepas tre gånger, i stigande följd i överstämman. Upprepning, och då faller oboernas dansmässiga herdemotiv in från ovan. Tretonsmotivet i omvändning… Eller kräftgång här samma. Allt lika ekonomiskt knappt som en invention av Bach, en sonatsats av Beethoven. Ett fall i linjen i naturintervallet en kvart, och så en upprepning ett tonsteg högre, men med samma slutfras. Nu har sekunder, terser kvarter och kvinter förts in. Alla byggstenar finns där. Lapidariskt hugget som i granit, slipat i pastoralt mjukt rundade former. Bleckets svar i förstoring av slutfallet… eko. Ett flimrande fjärilslikt i violinerna, härlett ur förminskningen av urmotivet.

Fantasten wagnerianen och fennomanen Ilmari Krohn hörde här ”den finska landsbefolkningens oskuldsfullt glada och idylliska tillvaro, där den finlandssvenska herrgårdsöverklassens flimrar förbi”… osv. Ilmari Krohn, doktor och professor, har i ett omständligt verk Auf Deutsch analyserat vartenda motiv i Sibelius symfonier på liknande sätt. Avsikten att göra musiken mer poetsikt fattbar genom sådan metodik har en förödande motsatt effekt. Tavaststjerna hans efterträdare lyckades rensa bort denna last. Sibelius själv uttryckte ofta stor motvilja mot alla sådana försök till ”tolkningar” av hans verk. Musik bör aldrig ”översättas” till verbala konkretioner. Där Krohn stängde in mig i dammiga trivia öppnade Erik Tavaststjerna fönstren på vid gavel, öppnade nya världar, vädrade ut mott och mal…

Hur vetenskaplig ”analys” och teori kan växla beroende på ”Zeitgeist” kommer väl till synes här… vilken Sibelius hade vi haft om Tyskland segrat? De ariska elementen i germanen Sibelius musik? Vilken lycka att vi slapp detta…

Erik Tavaststjernas föga heroiska fysik, omvittnad i hans självbiografiska beskrivning av de fasansfulla obligatoriska skidtävlingarna där han alltid blev sist… Men ståtlig var hans långa gängliga gestalt med dess tics och slängiga elegans… bildade denna egendomliga koreografi som byggde upp hans föreläsningars visuella del, avbruten av notexempel eller av hans pianospel… då han ville understryka eller visa ett motiv… Utbildad konsertpianist, ett enligt utsago matematiskt geni som till den berömde matematikern Nevanlinnas besvikelse valde musiken, språk och en inledande karriär som diplomatämne vid Utrikesministeriet… Han som vid frågan om varför han inte likt Isaac Albeniz redan som barn rymde för att bli pianist sade: Jag var inte tillräckligt begåvad för att våga ett sådant kast…

Sibelius monument i HelsingforsMen Sibelius? Nu åter till satsens utformning: här har Sibelius nu kastat ut några aforistiskt korta fragment, pusselbitar att foga samman… Och sedan: efter fanfaren med det inbyggda accelerandot här som ett plötsligt infall för att skyla över en fog, visar sig i genomföringen bilda den kraft som vrider tiden i led igen. Violinernas reciterande sidotema. Där nu den fallande kvarten får ett ansikte… ackord och slutfall… slutgruppens karakteristiska långsamma drill i träblåset, och stråkarnas agiterade pizzicato… kvarter, kvarter naturintervall… Och nu glider vi omärkligt in i en mer naturmystisk trolsk stämning byggd på samma motiv men nu i moll, ett fugato byggt på huvudtemat samtidigt i grundform och omvändning, kräftgång, över det fragment av träblåsmotiv vilka bundit samman olika övergångar i expositionen. Vi har nu passerat två vågformiga stegringar där hela orkestern rycks med alltmer, och så når vi då äntligen den stora syntesen där Sibelius fogar samman alla de olika temata och fragmenten till en enda stor melodi… Sibelius visar här sin tro: Gud kastar då och då en näve mosaikbitar ner till oss. Vår uppgift är att foga dem samman… Och detta utmynnar i att sidotemat kommer åter martialiskt praktfullt i tungt bleck. Och vi befinner oss i rekapitulationens starkt förtätade och intensivt förkortade dimension, där huvudtemats och fjärilsmotivet staplas på varandra… sidotemat utelämnas eftersom det redan passerat och slutgruppens drillar och pizzicaton snart leder till en avstannande ro… Cadenza.

Från den ljusa dagen kastas vi ner i mörkaste natt. De samtida i Finland läste här in Bobrikov och förtrycket från Ryssland… Själv hänvisade Sibelius till tysta steg i natten, och associerade till Don Juan i väntan på Stengästen. Pizzicato basar, och snart välver sig oboens sorgsna sång däröver. Dämpade fanfarer. Växande skräck, olycksbådan. Vinande nagajkor. Piskande kvinter. Terror, tungt bleck. Och så det milda Kristusmotivet. Var den första satsen den konstfullaste är detta dramats tyngdpunkt, konflikt, urladdning, försök till förlösning och obeveklig undergång. Korsspindeln? Detta skriver Sibelius i Rapallo i Italien medan hustrun Aino och barnen sitter kvar hemma i Finland.

Tredje satsen, vårflod, snabba trioler, Sibelius rytmiska geniala facilitet med korsrytmer, duoler och trioler ideal balans, melodi växer fram, och under pizzicato basar. Snart växer den ortodoxt klingande melodin som bildar trion fram. Som reciterande sång, tonupprepningar och melismer… scherzots virvlande trioler åter, och åter den ortodoxa sakrala sången. Och nu börjar något ske som för fram till finalen, fröet, urmotivet, tretonsmotivet i violinerna i en avskalad form enkel sekvens växer fram och allt driver oemotståndligt mot finalens förlösande nära nog banalt vulgära triumferande huvudtema... Orkestertutti med bastuba, i violinerna urmotivet demonstrativt enkelt, ja barnsligt, och i trumpeterna så en fanfar som gräns och semikolon innan hornens mörkt hotfulla kommentar. Själva urmotivet förädlas till en verklig violinmelodi, hjärtats sång. Trevande imitationer i stråkar och träblås visar så vägen mot…? Och plötsligt detta statiska stillestånd, ostinato i ett gråtkväde med dämpade trumpeter och oboe som runosångare. Jag minns väl Erik Tavaststjernas tveksamhet inför hela finalen, den problematiska sammanfattningen av allt, i alla symfonier. Han citerar Tschaikovskis fras: En final är alltid banal. Här är det dels det problematiska i festivitas, dels nu detta statiska stillestånd i en dramatisk episk struktur. För de nationalromantiska klingade detta ju som det finska folkets klagan under det ryska förtrycket, men antagligen är nyckeln svägerskans, Ainos systers självmord som här utlöst den elegiska och dystra stämningen. Uppryckningen sker via dynamik och så fanfarer vilka enligt Erik Tavaststjerna går tillbaka på den ”hedniska” doprit som utförts i Gallen-Kallelas hem vid hans dotters namngivning. Fanfarmotivet skall ha varit en improvisation av Robert Kajanus… Och nu befinner vi oss i den något mödosamt kämpande utvecklingen där urmotivet bearbetas skenbart lärt kontrapunktiskt i ett quasifugato över vilket fanfarmotivet förs fram, och ur detta utvinns så ett vågmotiv som ekar av Tschaikovskis Romeo och Julia, ett ”genombrott” och återtagningen följer regelmässigt. Sidogruppens gråtkväde upprepas men växer nu ut till ett stort tutti och triumf… Vi hastar mot codan där tretonsmotivet får sin apotheosis över basens ostinato, violinernas nu envist uppåtsträvande tremolo, i ”femman” använt som symbol för myggsvärmens dans över träskets spegel. Nu når äntligen tretonsmotivet sin kulmination i att en fjärde ton läggs till så att kvarten fylls ut. I hornen hör vi den martialiska kvinten ljuda i ytterligare en fanfar. Ett avlägset finskt, naturligt eko av Wagners idé att låt Parsifalmotivet transcendera sig självt ända upp i det himmelska… Vad Wagner gett oss av rökelse och halvreligiös mystik och ljuv sentimentalt sublim kraft ges här en sundare och kärvare formulering. Samma effekt med knappare och kärvare medel… Vad Sibelius gör här utan en ”demonstrativ” ”coagmentatio” där alla motiv staplas upp på varandra är mycket likt det han lärt av Bruckner. I alla Sibelius symfonier finns det en sådan konstfull sammanfattning i alla hans större symfoniska verk. Han gör inte som sin läromästare och stora förebild i annat Beethoven, förenklar i slutet för att visa att ”allt är redan sagt”, nej här liknar han trots sin omtalat ”klena kontrapunktik” Bach genom att kulminationen alltid kommer till sist, han visar att alla de bitar Gud slängt ner från sin himmel passar samman. Men. Vi kan säkert konstatera att Sibelius aldrig ”konstruerar”. Han kunde lika väl som Elgar ha uttryckt det så: I do not invent, I feel…

Erik Tavaststjerna förblir i mitt minne. Hörnstenar i minnet. Dottern Lena Sibelius besök hos min mor… Eriks uttalade fasa inför klämkäcka rikssvenska snapsvisor, bristande känsla inför det ”numinösa”… irritation över den franska snobbismens förakt för Sibban formulerat i Nadja Boulangers omdöme: Den stackars, stackars mannen… Själv upplevde jag nog att Erik Tavaststjerna är en hjälte i det att han räddade Sibelius åt eftervärlden. För i Finland var det ofrånkomligt att Sibelius var ett problem för alla hans efterföljare, en jätte som kastade en väldig skugga och har visat en väg som verkade svår att sträva vidare på. Den första friska fläkten kom från Danmark där man ”återupptäckte” metamorfosen som princip. Plötsligt var Sibelius åter en nydanare… och kan bevaras som sådan… Nu tystnad. Och väntan…

Oliver Parland

 

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 13

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 12 november, 2011

Barry Lyndon Foto China Crisis ccbysa30

stanley kubrick i helformat

Under året 2017 presenterar Konstföreningen GL STRAND i samarbete med Deutsches Filmmuseum, Frankfurt am Main, Christiane Kubrick, Jan Harlan och The Stanley Kubrick Archive vid University of the Arts London,med stöd från ...

Av: Nataša Ďurovičová och Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 04 mars, 2017

Peter Breum, tre digter om min jødiske arv.

Peter Breum; jeg har ikke noget særligt CV bag mig at præsentere. Men jeg fødtes i 1976, og har brugt det meste af min tid siden på at rejse ud ...

Av: Peter Breum | Utopiska geografier | 02 juli, 2012

Ett slags möte med Pentti Saarikoski

En författare bland många, som det sällan talas om numera, och inte tidigare heller, här i Sverige, är och var det stora språkgeniet Pentti Saarikoski. En helt otrolig människa på ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 16 maj, 2017

Italiens röstmångfald behöver ett öra

- I samband med 150-årsjubiléet av Italiens enande var det viktigt att kunna skapa en film som förmådde reflektera över landet, och inte minst på de problem som finns i ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 18 november, 2013

Döden och kroppen

Genom det progressiva försvinnandet av tron på själens odödlighet och genom nyfödelsen av en sorts ”paganism” som inte nödvändigtvis är kritisk mot kristendomen, kan kroppen återuppta sin plats i samhället ...

Av: Gilda Melodia | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2013

 Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 05 september, 2017

Illustration: Signe Collmo.

Dostojevskij – och gestaltandet av visionen som idé

Skrev för en kort tid sedan en essä, med tyngdpunkten på den kvinnliga författaren Zenta Maurinas bok, om kvinnornas betydelse för Dostojevskij. Dock kan perspektivet vändas till det helt motsatta ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 29 maj, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts