Detaljer

Det borde egentligen inte spela någon roll om jag struntade i att skrapa av den gamla målarfärgen runt fönstret innan jag började måla om det. Trots det blir resultatet att ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 04 oktober, 2014
Gästkrönikör

Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | 03 december, 2013
Reportage om scenkonst

If there is a will, there is a way

De gånger jag besöker Oslo försöker jag alltid hinna med ett besök på det så kallade Litteraturhuset, strax intill Slottsparken: ett litterärt centrum som blivit oerhört populärt; en samlingsplats inrymmande ...

Av: Björn Gustavsson | 11 juni, 2013
Gästkrönikör

Gustav Klimt del 2 Världen i kvinnlig skepnad

Franz Joseph I av Österrike-Ungern gav arkitekterna Gottfried Semper och Carl von Hasenauer i uppdrag att bygga och gestalta Burgtheater, men herrarna hade olika ingångar till och syn på det ...

Av: Lilian O. Montmar | 31 mars, 2011
Essäer om konst

Att förbli stående bland ruinerna



 Allt började med detEn essä om en musikgenre som kallas Neofolk. En musikgenre som dock inte bara var musik utan också en proteströrelse (såsom punk) ofta extremt provokativ och dunkel. Marco De Baptistis försöker skissa en kort historik över denna rörelse.

” Vid den tiden är bara ett enda stort vatten till, och mörker, ett mörker i vilket man inte förmår se. Varken måne eller sol visar sig, inte heller konstellationerna, inte heller stjärnorna och planeterna; natt och dag särskiljes inte, inte månader och halvmånadersperioder, inte årstider och år; kvinna och man särskiljes inte, varelserna kallas bara varelser. (ur Agganna Sutta. Tr. Rolf Jonsson)

Neofolk kan inte enbart betraktas som en musikgenre. Neofolk är framförallt ett kulturellt fenomen som, hittills, förblivit en form av radikalt motstånd mot mainstreamkulturen. En anklagelse, precis som punkmusiken var i början av 1970-talet, mot världens dekadens och mot det kulturella etablissemangets hyckleri.

Som musik har neofolk många “förfäder”: 1960-talets amerikansk och brittiskmusik som Vulcan's Hammer, Changes, Comus eller Pearls Before Swine, men också hos Leonard Cohen och Scott Walker.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den sistnämnda finns med sången ”Angels of Ashes” i samlingen Looking for Europe: The Neofolk Compendium, tillsammans med den eklektiske men influensrike Gotisk rocks guru Paul Roland.

Men det som påverkade Neofolkmusiken mest är naturligtvis industrimusiken.

Den industriella musiken (eller industrimusiken) föddes i slutet av 1960-talet med grupper som Faust och fortsatte sedan med etiketten Industrial Records med Throbbing Gristle.

Pieter Boel. VanitasDen industriella musiken började sprida sig som ett virus.

Det var en kombination av olika musikaliska element: avantgarde, noise, EAM, konkretmusik, body-art etc., allt detta präglad av en särskild “punkstil” som utryckte hård kritik mot en standardiserade rockmusik och allt det som kunde vara politiskt korrekt.

Liknelserna mellan den industriella musiken och Neofolk är många och det avgränsas inte bara till det elektroniska elementet eller till noise.

Enligt David Tibet (Current 93) är neofolk en sorts ”apocalyptic folk.”

Musik för folk som förblir stående bland ruinerna inför apokalipsis och dekadens i väntan på den vediska Kaly Yuga.

Throbbing Gristle

När Throbbing Gristle under en konsert skrek till den anarkistiska punkpubliken “discipline. I want some discipline in here!” visste de att de rörde sig på ett radikalt provokationsfält för alla dem som trodde vara ett alternativ till det dominerande systemet.

Neofolk tycks röra sig i samma ideologiska tvetydighet som industrimusiken, samma “grey area” där det borttränga i det kapitalistiska och borgerliga samhället är närvarande, och som även hos många vänsterradikala och i neo-bohémien, avslöjas och demaskeras som totalitarism och våld.

Men om industrimusiken anropar en atmosfär som liknar Orwells bok 1984, vill Neofolk varna oss mot det som finns i Huxleys dystopi Brave New World (på svenska: Framtidens värld av Aldous Huxley).

Attacken är mot den nya, ireniska (fredliga, ekumeniska) världen där alla konflikter tycks kunna försvinna. Men, som den postmoderna gurun Jean Baudrillard säger, ”detta bara gömmer Satans ansikte, eftersom ondskan även bor i hjärtat av dem som lovar befria oss från all orättvisa.”

”Att tro kunna exorcisera bort ondskan”, är enligt Baudrillard (och hans lärjunge Alain de Benoist) omöjligt, ”ty den kommer att dyka upp igen även om under andra listiga gestalter.”

Dessa tankar kan man säga spegla en perfekt "apocalyptic folk” livsstil.

Crisis albumI Neofolks weltanschauung kan vi finna ett återvinnande av traditionen, av paganism och romantiska myter som funnits i 1900-talets ikonografi mellan de två stora krigen.

Men dessa s.k. myter blir kvar som element av en “hauntology” (Jacques Derrida) som i sin tur skapar gamla spöken i stånd att återanvändas revolutionärt mot både vänsterhyckleriet och nyliberalismen.

Det handlar om ett "j'accuse" mot en värld – inte längre modern och industriell – som raderar bort folkens traditioner och identiteter och förvandlar dem till en stinkande marmelad av falsk och huvudlös ekumenism och postmodern globalisering.

Det är inte möjligt att begripa födelse och utveckling av Neofolkmusiken utan att tala om tre projekt: Death In June, Sol Invictus och Current 93.

Death in June

Född ur kvarlevorna av det engelska punkbandet Crisis är Death in June det tidigaste exemplet av Neofolkmusiken. I början bestod gruppen av Douglas Pearce, Tony Wakeford (som lämnade gruppen efter deras första LP The Guilty Have No Pride och deras viktiga EP Burial för att grunda Sol Invictus) och Patrick Leagas.

Därefter kommer Death in June att vara i händerna på endast Douglas Pearce i sällskap med olika musiker och medarbetare.

Death In Junes album The Guilty Have No PrideI ett tidigare stadium kan man höra Death In Junes akustiska influenser från 1970-talets engelska industrimusik, och grupper som Throbbing Gristle och Test Dept, detta utöver det elektroniska och nattliga Cold Wave av europeiskt ursprung.

Men gruppen kommer ganska snart att lämna vissa Dark Waves aspekter och den engelska postpunken som till exempel Joy Division för att ge mer utrymme till Douglas Pearces röst, till hans gitarr och till de typiska martialiska rytmerna, loop, radiosampler, samt olika ljud och oljud. Emblematisk är skivan Brown Book.

Viktigt för “Döden i juni”, och neofolkmusikens överhuvudtaget, är de sorgsamma vokaliseringarna av David Tibet, en nyckelgestalt för den musikaliska rörelsen. Viktigt är också samarbetet med den österrikiske musikern Albin Julius och senare med den amerikanske icke-musikern och den kulturella provokatören Boyd Rice.

Boyd Rice

Detta samarbete hade sin kulmen i en konsert på teatern Polivalente Occupato i Bologna, en konsert som sedan blev utgiven på dvd.

Samarbetet med Albin Julius och hans martial industrial projekt Der Blutharsch. Trummor, radiosampler, ljud från krig, neoklassisk musik, har en öppen anknytning till en pionjär som den slovenska Laibach, Hafler Trio, Clock Dva samt Test Dept.

Viktiga inom genrerna martial music/neoklassiskt är de svenska projekten Arditi, Puissance och In Slaughter Natives, samt de tyska Hekate och Orplid.

Boyd Rices musik består av en hypnotisk och mörk noise, fylld med loops och akustiska element som ligger mycket nära industrimusiken. Boyd Rice och hans projekt NON kan betraktas som inspiratör av mycket inom den extremt radikala musiken, han var också präst i Anton LaVeys Satan kyrka, gnostiker, social darwinist, misantrop och samlare av Barbiedockor.

Dock, i den senare delen av sin karriär återkommer Douglas P. till en mer sober och väsentlig folkmusik som han spelar med hjälp av sin gitarr och bara några samplingar ("Rule Of Thirds"), eller tillsammans med den slovakiske pianisten Miro Snejdr (“Peaceful Snow”).

Sol Invictus

solinvictus  lex talionisNär Tony Wakeford lämnade Death in June och grundade Sol Invictus så valde han en linje av mer traditionell engelsk folkmusik kryddad av elektronisk (fast bara på de tidiga albumen), “martial druming” och dystra melodier som ekar medeltida ballader. Men precis som med Death In June spelar den sjungande och sedan reciterande rösten en viktig funktion, där Wakefords robusta röst ibland ackompanjeras av kvinnliga röster som sjunger i kontrapunkt.

Sol Invictus funktion i neofolkmusiken har större betydelse som “ideologiskt” innehåll än som musikalisk form, musik som fortsätter och följer i Dark Folks tradition.

Sol Invictus består av traditionell folkmusik ”made in UK” samt den nordiska traditionens ikoner som runorna, de eteriska figurerna, osv.

Sången “Against The Modern World”, kan betraktas som en sorts visitkort för gruppen, inspireras av den traditionalistiska italienska filosofen Julius Evola och hans bok Revolt mot den moderna världen.

Current 93

Enligt min åsikt blir Current 93 och David Tibets album Swastikas for Noddy avgörande för neofolkrörelsen. Albumet intar en sorts nollpunkts plats för det som rörelsen betydde innan och för det rörelsen kommer att betyda i fortsättning.

Några av Current 93 estetiska positioner är i detta album bara skisserade, en sort formel att utveckla.

en känd cd av Current 93David Tibet och de som samarbetar med honom lyckas förena en viss paganism med Aleister Crowleys ockultism genom en “badtrip” där hippyatmosfärerna à la Pearls Before Swine förvandlas till rena mardrömmar.

En svart saga som, med hjälp av ramsor och ritualer, kvaddar Noddy, leddockan från ett mycket populärt barnprogram i UK.

I bakgrunden finner vi också den dunkla gestalten av Charles Manson närvarande i en sång som tillägnas Robert Kenneth "Bobby" Beausoleil, musiker, skådespelare och mördare och därtill även medlem i Manson Family.

Swastikas for Noddy börjar med en bön till Oden sjungen av en av Asatron viktiga gestalter Freya Aswynn.

Freya Aswynn tillsammans med Patrick Leagas ex Dead in June kommer senare att bli del av ett nytt elektroniskt nyhedniskt projekt Sixth Comm, även känd som Mother Destruction.

Det är också tack vare David Tibet och grupper som Coil och Psichic Tv (med Genesis P-Orridge ex Throbbing Gristle i spetsen) som Aleister Crowleys doktriner och teorier med Golden down och Thelema blir populära hos postindustrimusiken på 1980-talet.

Naturligtvis kommer allt detta att ärvas av neofolkrörelsen speciellt för det som innebär tantrismen och den sexuella magin.

Ett exempel finner vi också hos den svenska gruppen Ordo Rosarius Equilibrio och den italienska gruppen Spiritual Front.

Bland de musikaliska projekten som marginellt tillhör rörelsen kan vi nämna amerikanerna “Blood Axis” av Michael Moynihan och “Fire + Ice” av Ian Read och, i Italien, kabbalisterna på “Ain Soph.”

Från Frankrike är gruppen Dernière Volonté med musikern Geoffroy D. resultatet av en blandning av neofolk, military pop, och cold wave med citat från t ex Pierre Drieu La Rochelle, och andra dekadenta franska författare.

Black Ships Ate the SkyUnder 1990-talet växte det upp många nya projekt och grupper speciellt här i Europa.

De flesta inte mer än epigoner av Death In June och Sol Invictus, bland dessa påminns vi om de två tyska banden Forseti och Darkwood, de brittiska Ostara, Allerseelen från Österrike, och en bit in på 2000-talet belgarna Rome, danskarna Of the Wand & the Moon och Solblot från Sverige.

Idag har neofolk blivit en hybrid av olika musikaliska former som väldigt lite ha med den ursprungliga rörelsen att göra.

Thomas Martin Ekelund från Göteborg rör sig i ett område som kan påminna om neofolk och om Bathory samt en del Black Metal av skandinaviskt ursprung. Men detta mer innehållmässigt än musikaliskt. Att minnas är hans projekt ”Trepaneringsritual” med ockultism, religion och magi som dock går att klassificeras mer som post-black metal eller ritual-industrial än som neofolk.

I USA finner vi “alternativa” grupper som Cult of Youth, King Dude och Chelsea Wolfe som dock inte kan bedömas som neofolkmusiker.

Masken

Den extrema provokationen och en viss ikonografi hos neofolk har under årens lopp skapat mycket kritik och censur, och några gånger har dess musiker helt enkelt dömts ut som “fascister”.

Spiritual FrontNaturligtvis är det inte så.

Jag tycker personligen att neo-folkmusiken har sin verkliga ikon och betydelse i masken som Douglas Pearce bär på scenen när han uppträder.

Vad finns bakom masken?

Är masken en föreställning och ett avslöjande av ondskan som döljs bakom de högmoraliska värderingarna som dominerar vårt samhälle eller är masken en dröm om en värld som inte längre existerar?

Kommer masken att bäras för alltid eller kommer det ”sanna” ansiktet att uppenbara sig en dag?

Och om det bakom masken inte skulle finnas någonting?

Om det bara var det desperata intet som masken ville gömma och samtidigt representera?

Tänk om masken bara vore spegeln av den fruktansvärda sanningen som inte går att sägas och visas.

 

Marco De Baptistis

Några musikaliska exempel 

Dead in june

https://www.youtube.com/watch?v=rSkTv5t67E8

 

https://www.youtube.com/watch?v=vvFD7urcHZE

 

https://www.youtube.com/watch?v=nuuso-kp54I

 

Current 93

https://www.youtube.com/watch?v=ln5A1o-0x4A

 

https://www.youtube.com/watch?v=b8c4_Mg92dM

 

https://www.youtube.com/watch?v=--C9Yzlvfrk&;list=ALBTKoXRg38BCZ2A3q3pgSnOII1p-pYmis

 

Sol invictus

 

https://www.youtube.com/watch?v=dCBILpaTaG0

 

https://www.youtube.com/watch?v=mUsxR9UI75M

 

https://www.youtube.com/watch?v=bPrggzCrHOM

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Om maktmekanismer i det sydkoreanska samhället. Intervju med Cheol-soo Jang

Sydkorea kännetecknas av en vital filmindustri, en filmindustri som ofta kännetecknas av en extrem omsorg för det tekniska så till vida att alla filmtekniska medel musik, foto, skådespeleri ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 28 januari, 2011

Filosofi, kultur og liv

Innledning I den vestlige kulturhistorie finnes det en rekke distinksjoner, og som gjerne blir framstilt på den måten at de er om forskjellen mellom høyt og lavt, ånd og åndløshet, fornemt ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 23 juni, 2014

Hur jämlik kan jämlikhet vara? – om Mary Wollstonecraft

  Målning av Mary Wollstonecraft (cirka 1797) av John Opie. Hur jämlik kan jämlikhet vara? – om Mary Wollstonecraft Det ligger i tiden. Utställningar, böcker, pjäser och filmer, ja, otaliga är de uttrycksmedel ...

Av: Anna Franklin | Essäer om politiken | 24 juli, 2007

Autodafén eller Mannen utan egenskaper

En typisk vrångbild ligger i hur vi tolkar ordet autodafé. Enligt Svenska akademiens ordlista betyder ordet ”inkvisitionens bestraffning av otrogna mm., kättarbål”. Men etymologiskt är auto-da-fé en portugisisk sammansättning som ...

Av: Göran af Gröning | Essäer | 09 januari, 2014

Bede Griffiths liv och lära

If you love someone, you become one with him or her, and they become one with you, but you do not cease to be yourself. If that happened, it would ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | Övriga porträtt | 25 februari, 2013

Vi bryr oss inte

På spårvagnen i Göteborg hamnar jag mitt i en skock barn i 9-årsåldern som förvånat frågar varför jag fotar lyftkranarna utanför. Solen lyser, luften är klar, jag är på väg ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 02 mars, 2014

Om beroendeställning till den utanförvarande makten och avbrott i tiden

Som en del i konstmanifestationen Malmö Nordic 2013 öppnar Konsthallen upp med utställningen 24 spaces - en kakafoni, där Lilith Performance Studio deltar med två bidrag: Amerikanskan Donna Huancas Raw ...

Av: Helena Lie | Reportage om scenkonst | 26 Maj, 2013

Diane Arbus genom en personlig lins

För 223 år sedan svor här den franska nationalförsamlingen eden om att inte skiljas åt förrän de givit en konstitution åt Frankrike. Idag är Jeu de Paume ett museum som ...

Av: Signe Lundgren | Konstens porträtt | 17 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.