I översättningens perspektiv

  Saul och David av Ernst Josephson I översättningens perspektiv Ernst Josephson var inte endast bildkonstnär, utan även diktare. Hans Färnlöf ger oss här en bild av konstnären i översättningens perspektiv. Konstnären Ernst Josephson ...

Av: Hans Färnlöf | 04 juli, 2007
Essäer om konst

På drift med Beatgenerationen

Jack Kerouacs klassiska trendskapare ” På väg” finns nu i ny reviderad upplaga, snyggt översatt av Einar Heckscher. Volymen innehåller även ett förord av Anne Charters där hon kortfattat redogör ...

Av: Elisabeth Brännström | 06 januari, 2013
Kulturreportage

Hugo von Hofmannsthal (1910) på ett fotografi av Nicola Perscheid.

Hugo von Hofmannsthal – i det inre och yttre livet

Hugo Laurenz Augusti Hofmann von Hofmannsthal (1874 -1929) var en habsburgsk författare, essäist, librettist, poet och dramatiker, under den tyska post-romantiken. En period där kanske Stefan George lyste starkast men ...

Av: Göran af Gröning | 12 februari, 2015
Litteraturens porträtt

Utbrytarkungens knep

Idag är den 21 augusti. Det här året inföll den 21 augusti på en söndag, vilket betydde att den 21 augusti var en kristen helg, nämligen trettonde söndagen efter trefaldighet, och ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 augusti, 2016
Gästkrönikör

Avancerad musik på kommersiell turné SónarStockholm 14-15 februari, Münchenbryggeriet



Jon Hopkins

Redan för tio år sedan var det många som önskade att Sónar – festivalen för ”avancerad musik” i Barcelona borde tas till Sverige. Eller åtminstone att något liknande skulle arrangeras i Stockholm. Nu har det gått ytterligare tio år, Sónar har växt över alla breddar och gästspelar lite varstans i världen, men nu är gästspelens sikten inställt på den mer kommersiellt inriktade musiken. Så även i Stockholm på Münchenbryggeriet där det elektroniskt experimentella fått en rätt undanskymd plats till förmån för mer dansorienterad klubbmusik.

Sverige har på senare år fått flera alternativ till Sónar, som bättre lever upp till vad jag uppfattat som Sonars grundidé. Jag tänker på Arts Birthday, Volt-festivalen i Uppsala och inte minst Norbergfestivalen i hjärtat av järnbärarland i Bergslagen. Och internationellt stiger Unsound-festivalen i polska Krakow fram med ett spännande brett musikaliskt koncept. Eller kanadensiska Mutek som även gästspelar i London.

Men Sónar på turné har många bra sidor. Festivalledningen håller hårt i arrangemanget, de styr utbudet (genom en svensk bokningsfirma), det grafiska uttrycket och arrangemanget präglas av samma ordning och reda som i Barcelona. Tider hålls, ljud och ljus på de tre scenerna är över lag bra, det enda som strular är de analoga grammofonerna som flera dj:s arbetar med, men det är inte helt lätt att ställa upp flera superfräscha Technics 2010:or, rena museiföremålen snart, och ingen nytillverkning trots uppsving för vinylskivan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Två dagars festivalpass på 1500 försvann snabbt i förköp och lokalerna kan också inhysa Sonar-festivalens tre viktiga scener: SónarClub, SónarDome och SónarLab. Den första för de stora akterna och de två andra för täta mindre spelningar med soloartister. Anmärkningsvärt är att det är nästan tyst om festivalen innan, minimal press, ingen ”pepp” i sociala medier, antagligen präglad av att det inte längre fanns några biljetter att köpa. Men lite väl hemligt är det.

 Desto

Redan dag ett drabbas dag två av ett bakslag, Paul Kalkbrenner ställer in av medicinska skäl, och avslutningen blir inte så storstilad som alla hoppas på. Han var ju ett av huvudnumren tillsammans med Bonobo, Jon Hopkins och James Holden, men publiken får ändå mer än väl betalt för den knappa tusenlapp de betalat för de två festivaldagarna.

Huvudnumren levererar riktigt bra spelningar, inte minst Jon Hopkins, som ständigt ömsar musikaliskt skinn, från vackra melodier till hårda beats och flödande elektroniska vågor till en allt mer entusiastisk publik. Direkt därefter på det stora golvet Bonobo med fullt band, till en början ensam med den fina Cirrus från senaste skivan och därefter en rätt traditionell popkonsert, lite ”reklambyråmusik” alltså. Mer häpnadsväckande är den katalan-franska duon Downliners Sekt vars musik tar oss på en elektronisk tripp där techno är grunden, men melodier, kontrast och dynamik tar det till nya nivåer.

Om det är mest utländskt på paradscenen är det desto mer svenskt/nordiskt på de två småscenerna. För den i Stockholms klubbvärld bevandrade är det knappast några överraskningar, de flesta spelar regelbundet på ställen som Under Bron och Marie Leveau. Men det fråntar verkligen inte artister/dj:s som Nadja Chatti, Abdulla Rashim, Skudge, TM 404 (Andreas Tilliander) m fl. från att vara väl värda att finnas i det prestigefyllda programmet.

Och vi fick även lite Berlinvippar genom utflyttarna The Field (Alex Willner), La Fleur (Sanna Engdahl) och Johanna Knutsson, den senare i en av de bästa dj-spelningarna under festivalen.

 Studio Barnhus

En verklig överraskning var finska Desto som live gjorde en tuff spelning inför en rätt fåtalig publik. Hårt, fantasirikt och konstruktivt bakom ett bord av trummaskiner, syntar och effektmaskiner. Jag hade önskat Desto en större publik bara. Samma gäller den akustiska jazztrion runt danske pianisten August Rosenbaum, som nästan ursäktade att de inte var så ”elektroniska”, men som gav en fin musikstund där klang och melodi stod i fokus. Desto fler fick uppleva duon Ulf Eriksson (Kontramusik i Malmö) och Sebastian Mullaerts samspel back2back och det var en dansorienterad smällkaramell första festivalkvällen.

Kalkbrenner var väl tänkt som den storstilade avslutningen, men i stället skedde det litet i skymundan på SónarDôme där svenska Studio Barnhus bjöd på ett riktigt party. Synd bara att de inte fanns på det stora golvet, då hade det blivit helt crazy. Nu blev det i stället kö och kravallstaket för att få ordning på alla som ville komma in på det golvet.

Studio Barnhus i form av Axel Boman, Kornel Kovacs och Petter Nordkvist är väl det bästa Sverige har i klubbpartymusik just nu och de glider obehindrat genom alla dansmusikens stilar och tilltag. De spelar vinyl, digitalt och analogt, mixar och trixar, och deras framfusighet med egen musik och spelningar runt om i Europa är imponerande. Och de har lika skoj som sin publik.

SónarStockholm är så klart ett lyckat arrangemang. Men om det blir en upprepning hoppas i alla fall jag att devisen ”International Festival of Advanced Music” fylls på med mer musik i den riktningen.

Curt Lundberg

 

Länkar till musik med artister som nämns i texten

Bonobo: http://vimeo.com/58115286

Jon Hopkins: https://www.youtube.com/watch?v=n8fsMcMY2do

Studio Barnhus: https://soundcloud.com/studiobarnhus

Abdulla Rashim; https://soundcloud.com/abdulla

Downliners Sekt: https://soundcloud.com/dsekt

Kontra-Musik: http://www.rbmaradio.com/shows/ulf-eriksson-sonar-sessions-2013

TM404: https://soundcloud.com/tilliander

Desto: http://www.rbmaradio.com/shows/desto-live-at-flow-festival-2012   

Sound Cloud: https://soundcloud.com/sonarfestival/sets/sonarstockholm2014

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

Ett liv utan olja

Likviditet. Ett ord som verkar bli mer och mer aktuellt i debatten för varje dag som går. Länder förväntas gå i konkurs och hela den idag så sammanvävda världsekonomin skälver ...

Av: Johannes Söderqvist | Essäer om samhället | 28 december, 2011

Remember Manhattan

  Silence (over Manhattan) A black September shadow cloaks the dawn,The City’s once white teeth now rotting stumps,Midst choking dusty embers ether-borne,Its shrunken soundless heart now barely pumps.Infernos upon retribution rise,Fanaticism maddening ...

Av: Guido Zeccola | Allmänna reportage | 11 september, 2011

Om wienerbrödets dag och andra orättvisor

Den 22 november är utnämnd till wienerbrödets dag. Därmed borde wienerbrödet nöja sig med sin placering i den svenska kalenderhistoriken, skulle man kunna tycka. Och det är också möjligt att det ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 24 oktober, 2017

Renässanstänkaren Giordano Bruno och oändligheten

Illustration: Ragni Svensson Renässansen höjde taket. Man kunde andas friare. Man vågade vara mer sant egensinnig, mer storsinnad och mer djupsinnig än tidigare. En genomgripande pånyttfödelseanda var på väg, men den ...

Av: Percival | Essäer om politiken | 21 april, 2008

Vågskvalp av Hebriana Alainenatalo

En diktares svårighet …

Min prosalyrik, lyrik och poetik vilar på samma grund och bär på samma byggklossar. Det som sker är att något dras ifrån, något kommer till; allt i ett sökande efter ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2015

Jag har en mysig vision där alla på riktigt är lika mycket värda

  Inti Chavez Perez Foto: Linnea Svensson Jag har en mysig vision där alla på riktigt är lika mycket värda När P3:s kulturprogram Flipper mitt under säsongen bytte programledare föll valet på ...

Av: Kristofer Andersson | Övriga porträtt | 26 oktober, 2006

När börjar våra estetiska läroprocesser?

  Det sägs att estetiska läroprocesser kan vara ett sätt att se och förhålla sig till kunskap. Expertisen i frågan hänvisar även till "något väldigt svårt att förklara" men aktar sig ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Essäer om konst | 24 februari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.