”Jag hoppas du ligger vaken som jag” Om Karin Boyes brev

Pia-Kristina Garde har varit på detektivjakt efter brev och information om den mytomspunna Karin Boye i många många år. 2011 gav hon ut en bok, Karin Boye och människorna omkring ...

Av: Mats Myrstener | 13 september, 2013
Essäer om litteratur & böcker

2. Smula icke mitt hjärta

Katten som kom aldrig till mig. Bild: Guido ZeccolaHär excerpt käx: Vi är ej likadana, hurpass vi ens förstår varann, aldrig förstör varandra, jag betvivlar dock att någon annan kan ...

Av: Stefan Hammarén | 25 augusti, 2008
Stefan Hammarén

"Ju mer vi är tillsammans..." Individualisternas kollektiva härdsmälta

Det är inte längre en tvistefråga utan det är fint att vara individualist. Vi har fattat "ensam är stark"-grejen, vi ser värdet i åsikt som värdet i oss själva, man ...

Av: Linda Bönström | 18 juni, 2011
Essäer om samhället

En moralisk historia

Mandy Rice-Davies har avlidit sjuttio år gammal efter att länge ha kämpat mot cancern, meddelar BBC. Om omständigheterna hade varit annorlunda, påstår någon som kände henne, hade hon kunnat bli ...

Av: Ivo Holmqvist | 29 december, 2014
Övriga porträtt

Avancerad musik på kommersiell turné SónarStockholm 14-15 februari, Münchenbryggeriet



Jon Hopkins

Redan för tio år sedan var det många som önskade att Sónar – festivalen för ”avancerad musik” i Barcelona borde tas till Sverige. Eller åtminstone att något liknande skulle arrangeras i Stockholm. Nu har det gått ytterligare tio år, Sónar har växt över alla breddar och gästspelar lite varstans i världen, men nu är gästspelens sikten inställt på den mer kommersiellt inriktade musiken. Så även i Stockholm på Münchenbryggeriet där det elektroniskt experimentella fått en rätt undanskymd plats till förmån för mer dansorienterad klubbmusik.

Sverige har på senare år fått flera alternativ till Sónar, som bättre lever upp till vad jag uppfattat som Sonars grundidé. Jag tänker på Arts Birthday, Volt-festivalen i Uppsala och inte minst Norbergfestivalen i hjärtat av järnbärarland i Bergslagen. Och internationellt stiger Unsound-festivalen i polska Krakow fram med ett spännande brett musikaliskt koncept. Eller kanadensiska Mutek som även gästspelar i London.

Men Sónar på turné har många bra sidor. Festivalledningen håller hårt i arrangemanget, de styr utbudet (genom en svensk bokningsfirma), det grafiska uttrycket och arrangemanget präglas av samma ordning och reda som i Barcelona. Tider hålls, ljud och ljus på de tre scenerna är över lag bra, det enda som strular är de analoga grammofonerna som flera dj:s arbetar med, men det är inte helt lätt att ställa upp flera superfräscha Technics 2010:or, rena museiföremålen snart, och ingen nytillverkning trots uppsving för vinylskivan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Två dagars festivalpass på 1500 försvann snabbt i förköp och lokalerna kan också inhysa Sonar-festivalens tre viktiga scener: SónarClub, SónarDome och SónarLab. Den första för de stora akterna och de två andra för täta mindre spelningar med soloartister. Anmärkningsvärt är att det är nästan tyst om festivalen innan, minimal press, ingen ”pepp” i sociala medier, antagligen präglad av att det inte längre fanns några biljetter att köpa. Men lite väl hemligt är det.

 Desto

Redan dag ett drabbas dag två av ett bakslag, Paul Kalkbrenner ställer in av medicinska skäl, och avslutningen blir inte så storstilad som alla hoppas på. Han var ju ett av huvudnumren tillsammans med Bonobo, Jon Hopkins och James Holden, men publiken får ändå mer än väl betalt för den knappa tusenlapp de betalat för de två festivaldagarna.

Huvudnumren levererar riktigt bra spelningar, inte minst Jon Hopkins, som ständigt ömsar musikaliskt skinn, från vackra melodier till hårda beats och flödande elektroniska vågor till en allt mer entusiastisk publik. Direkt därefter på det stora golvet Bonobo med fullt band, till en början ensam med den fina Cirrus från senaste skivan och därefter en rätt traditionell popkonsert, lite ”reklambyråmusik” alltså. Mer häpnadsväckande är den katalan-franska duon Downliners Sekt vars musik tar oss på en elektronisk tripp där techno är grunden, men melodier, kontrast och dynamik tar det till nya nivåer.

Om det är mest utländskt på paradscenen är det desto mer svenskt/nordiskt på de två småscenerna. För den i Stockholms klubbvärld bevandrade är det knappast några överraskningar, de flesta spelar regelbundet på ställen som Under Bron och Marie Leveau. Men det fråntar verkligen inte artister/dj:s som Nadja Chatti, Abdulla Rashim, Skudge, TM 404 (Andreas Tilliander) m fl. från att vara väl värda att finnas i det prestigefyllda programmet.

Och vi fick även lite Berlinvippar genom utflyttarna The Field (Alex Willner), La Fleur (Sanna Engdahl) och Johanna Knutsson, den senare i en av de bästa dj-spelningarna under festivalen.

 Studio Barnhus

En verklig överraskning var finska Desto som live gjorde en tuff spelning inför en rätt fåtalig publik. Hårt, fantasirikt och konstruktivt bakom ett bord av trummaskiner, syntar och effektmaskiner. Jag hade önskat Desto en större publik bara. Samma gäller den akustiska jazztrion runt danske pianisten August Rosenbaum, som nästan ursäktade att de inte var så ”elektroniska”, men som gav en fin musikstund där klang och melodi stod i fokus. Desto fler fick uppleva duon Ulf Eriksson (Kontramusik i Malmö) och Sebastian Mullaerts samspel back2back och det var en dansorienterad smällkaramell första festivalkvällen.

Kalkbrenner var väl tänkt som den storstilade avslutningen, men i stället skedde det litet i skymundan på SónarDôme där svenska Studio Barnhus bjöd på ett riktigt party. Synd bara att de inte fanns på det stora golvet, då hade det blivit helt crazy. Nu blev det i stället kö och kravallstaket för att få ordning på alla som ville komma in på det golvet.

Studio Barnhus i form av Axel Boman, Kornel Kovacs och Petter Nordkvist är väl det bästa Sverige har i klubbpartymusik just nu och de glider obehindrat genom alla dansmusikens stilar och tilltag. De spelar vinyl, digitalt och analogt, mixar och trixar, och deras framfusighet med egen musik och spelningar runt om i Europa är imponerande. Och de har lika skoj som sin publik.

SónarStockholm är så klart ett lyckat arrangemang. Men om det blir en upprepning hoppas i alla fall jag att devisen ”International Festival of Advanced Music” fylls på med mer musik i den riktningen.

Curt Lundberg

 

Länkar till musik med artister som nämns i texten

Bonobo: http://vimeo.com/58115286

Jon Hopkins: https://www.youtube.com/watch?v=n8fsMcMY2do

Studio Barnhus: https://soundcloud.com/studiobarnhus

Abdulla Rashim; https://soundcloud.com/abdulla

Downliners Sekt: https://soundcloud.com/dsekt

Kontra-Musik: http://www.rbmaradio.com/shows/ulf-eriksson-sonar-sessions-2013

TM404: https://soundcloud.com/tilliander

Desto: http://www.rbmaradio.com/shows/desto-live-at-flow-festival-2012   

Sound Cloud: https://soundcloud.com/sonarfestival/sets/sonarstockholm2014

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | Övriga porträtt | 28 januari, 2016

Om L.S. Lowry, industriella landskap och arbete i konsten

”I always deal with poverty. Always with gloom.” – L. S. Lowry (1887-1976) Orden möter en på en av informationsväggarna inne på Tate Britain, som nu har en retrospektiv utställning av L.S ...

Av: Den arge konstvetaren | Essäer om konst | 19 juli, 2013

Bandyspel med början i Habo - en personlig bandyhistoria

 Habo och bandy  En ung man som under tonårstid växte upp i Habo under femtiotalet kunde inte undvika att delta i ett fostrande bandyspel. Att leka med ”det röda nystanet” var ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer | 12 augusti, 2014

Å ha et globalt liv å leve, Del II

Innledning I Del II fortsetter jeg diskursen med å trekke opp skillet mellom materiell kultur og immateriell kultur. Rent tentativt skal det sies så mye at det immaterielle er om hva ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 oktober, 2013

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn   Klipporna på Färöarna är otaligt många och fantastiskt vackra. Har rest på många sätt, och i många länder, men särskilt starkt ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 09 februari, 2007

Sofia Karlsson: slutprojekt 5

   

Av: Sofia Karlsson | Kulturen strippar | 30 juni, 2012

Antologisk ångpremiär

En litterär händelse som kanske inte är jättestor, men som absolut bör uppmärksammas, är att den första steampunkantologin har kommit ut på svenska. Bakom antologin ”I varje ångetag” (Förlag Andra ...

Av: Bertil Falk | Kulturreportage | 08 maj, 2014

Fødsel og død, livsmening og livstid

Forord Vårt liv i verden begynner med fødselen og ender med døden. Således er hvert enkelt liv tilmålt, skjønt ingen av oss kjenner dagen og timen for vår utgang. I videre ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.