Krönika 6 från Maspalomas

I dag är det söndag – igen. I fredags var det en extra söndag, Spaniens nationaldag. Grannarna till höger, storfamiljen, kom över med ett stort fat grillat. Fantastiskt gott, men ...

Av: Christer B Johansson | 21 oktober, 2012
Gästkrönikör

Lugn bara... Om jagidentiteter i Kristina Lugns verk

Den klaustrofobiska normaliteten som vi alla avkrävs och stundtals kvävs i kanske ändå med nödvändighet och milt tvång kan sägas äga rollen av avstampskliché och stabil utgångsfaktor och referenspunkt i ...

Av: Benny Holmberg | 22 september, 2010
Litteraturens porträtt

Omslaget  Universal records

Doug Sahm: The Last Great Texas Roller

Från briljans till katastrof och tillbaka nästan hela vägen igen. Peter Sjöblom minns en kluven musikhjälte.

Av: Peter Sjöblom | 24 mars, 2015
Musikens porträtt

Den sköna och den obscena Rut Hillarp

Under läsande och funderande kring det intressanta ämnet hbtq inom skönlitteraturen kom jag som av en händelse över författarnamnet Rut Hillarp (1914-2003). Hon var en var våra mest kända kvinnliga ...

Av: Mats Myrstener | 16 april, 2013
Litteraturens porträtt

Avancerad musik på kommersiell turné SónarStockholm 14-15 februari, Münchenbryggeriet



Jon Hopkins

Redan för tio år sedan var det många som önskade att Sónar – festivalen för ”avancerad musik” i Barcelona borde tas till Sverige. Eller åtminstone att något liknande skulle arrangeras i Stockholm. Nu har det gått ytterligare tio år, Sónar har växt över alla breddar och gästspelar lite varstans i världen, men nu är gästspelens sikten inställt på den mer kommersiellt inriktade musiken. Så även i Stockholm på Münchenbryggeriet där det elektroniskt experimentella fått en rätt undanskymd plats till förmån för mer dansorienterad klubbmusik.

Sverige har på senare år fått flera alternativ till Sónar, som bättre lever upp till vad jag uppfattat som Sonars grundidé. Jag tänker på Arts Birthday, Volt-festivalen i Uppsala och inte minst Norbergfestivalen i hjärtat av järnbärarland i Bergslagen. Och internationellt stiger Unsound-festivalen i polska Krakow fram med ett spännande brett musikaliskt koncept. Eller kanadensiska Mutek som även gästspelar i London.

Men Sónar på turné har många bra sidor. Festivalledningen håller hårt i arrangemanget, de styr utbudet (genom en svensk bokningsfirma), det grafiska uttrycket och arrangemanget präglas av samma ordning och reda som i Barcelona. Tider hålls, ljud och ljus på de tre scenerna är över lag bra, det enda som strular är de analoga grammofonerna som flera dj:s arbetar med, men det är inte helt lätt att ställa upp flera superfräscha Technics 2010:or, rena museiföremålen snart, och ingen nytillverkning trots uppsving för vinylskivan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Två dagars festivalpass på 1500 försvann snabbt i förköp och lokalerna kan också inhysa Sonar-festivalens tre viktiga scener: SónarClub, SónarDome och SónarLab. Den första för de stora akterna och de två andra för täta mindre spelningar med soloartister. Anmärkningsvärt är att det är nästan tyst om festivalen innan, minimal press, ingen ”pepp” i sociala medier, antagligen präglad av att det inte längre fanns några biljetter att köpa. Men lite väl hemligt är det.

 Desto

Redan dag ett drabbas dag två av ett bakslag, Paul Kalkbrenner ställer in av medicinska skäl, och avslutningen blir inte så storstilad som alla hoppas på. Han var ju ett av huvudnumren tillsammans med Bonobo, Jon Hopkins och James Holden, men publiken får ändå mer än väl betalt för den knappa tusenlapp de betalat för de två festivaldagarna.

Huvudnumren levererar riktigt bra spelningar, inte minst Jon Hopkins, som ständigt ömsar musikaliskt skinn, från vackra melodier till hårda beats och flödande elektroniska vågor till en allt mer entusiastisk publik. Direkt därefter på det stora golvet Bonobo med fullt band, till en början ensam med den fina Cirrus från senaste skivan och därefter en rätt traditionell popkonsert, lite ”reklambyråmusik” alltså. Mer häpnadsväckande är den katalan-franska duon Downliners Sekt vars musik tar oss på en elektronisk tripp där techno är grunden, men melodier, kontrast och dynamik tar det till nya nivåer.

Om det är mest utländskt på paradscenen är det desto mer svenskt/nordiskt på de två småscenerna. För den i Stockholms klubbvärld bevandrade är det knappast några överraskningar, de flesta spelar regelbundet på ställen som Under Bron och Marie Leveau. Men det fråntar verkligen inte artister/dj:s som Nadja Chatti, Abdulla Rashim, Skudge, TM 404 (Andreas Tilliander) m fl. från att vara väl värda att finnas i det prestigefyllda programmet.

Och vi fick även lite Berlinvippar genom utflyttarna The Field (Alex Willner), La Fleur (Sanna Engdahl) och Johanna Knutsson, den senare i en av de bästa dj-spelningarna under festivalen.

 Studio Barnhus

En verklig överraskning var finska Desto som live gjorde en tuff spelning inför en rätt fåtalig publik. Hårt, fantasirikt och konstruktivt bakom ett bord av trummaskiner, syntar och effektmaskiner. Jag hade önskat Desto en större publik bara. Samma gäller den akustiska jazztrion runt danske pianisten August Rosenbaum, som nästan ursäktade att de inte var så ”elektroniska”, men som gav en fin musikstund där klang och melodi stod i fokus. Desto fler fick uppleva duon Ulf Eriksson (Kontramusik i Malmö) och Sebastian Mullaerts samspel back2back och det var en dansorienterad smällkaramell första festivalkvällen.

Kalkbrenner var väl tänkt som den storstilade avslutningen, men i stället skedde det litet i skymundan på SónarDôme där svenska Studio Barnhus bjöd på ett riktigt party. Synd bara att de inte fanns på det stora golvet, då hade det blivit helt crazy. Nu blev det i stället kö och kravallstaket för att få ordning på alla som ville komma in på det golvet.

Studio Barnhus i form av Axel Boman, Kornel Kovacs och Petter Nordkvist är väl det bästa Sverige har i klubbpartymusik just nu och de glider obehindrat genom alla dansmusikens stilar och tilltag. De spelar vinyl, digitalt och analogt, mixar och trixar, och deras framfusighet med egen musik och spelningar runt om i Europa är imponerande. Och de har lika skoj som sin publik.

SónarStockholm är så klart ett lyckat arrangemang. Men om det blir en upprepning hoppas i alla fall jag att devisen ”International Festival of Advanced Music” fylls på med mer musik i den riktningen.

Curt Lundberg

 

Länkar till musik med artister som nämns i texten

Bonobo: http://vimeo.com/58115286

Jon Hopkins: https://www.youtube.com/watch?v=n8fsMcMY2do

Studio Barnhus: https://soundcloud.com/studiobarnhus

Abdulla Rashim; https://soundcloud.com/abdulla

Downliners Sekt: https://soundcloud.com/dsekt

Kontra-Musik: http://www.rbmaradio.com/shows/ulf-eriksson-sonar-sessions-2013

TM404: https://soundcloud.com/tilliander

Desto: http://www.rbmaradio.com/shows/desto-live-at-flow-festival-2012   

Sound Cloud: https://soundcloud.com/sonarfestival/sets/sonarstockholm2014

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Danskarna möblerar om på operan i Köpenhamn

Först så möblerade man om från det gamla till det nya operahuset, sedan möblerar man om i operorna också. Den första ommöbleringen var ett genidrag, det nya operahuset tål både ...

Av: Ulf Stenberg | Reportage om scenkonst | 29 november, 2010

Regnträdets land

Samanea Saman är ett ståtligt träd, med en väldig krona som en utbredd paraply och med kraftiga luftrötter. På svenska heter det regnträd men växer inte vilt på så nordliga ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 19 februari, 2014

Grekland och den folkliga europeiska samhörigheten

Greklandskrisen sätter fokus på hur EU-folk kan involveras att stödja Greklands folk genom att köpa deras varor och att turista i Grekland. Grekerna ska känna att övriga EU-folk vill hjälpa ...

Av: Lilian O. Montmar | Gästkrönikör | 05 maj, 2012

Om verdienes opprinnelse, opprettholdelse, spredning og utvikling

Innledning I denne artikkelen tar jeg opp følgende anliggender: (a)Hvor kommer menneskene verdier og verdiforestillinger fra, det vil si hva er deres kilde, opphav eller opprinnelse? (b) Hvordan opprettholdes verdier og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 31 december, 2012

Med fansen som uppdragsgivare

  Med fansen som uppdragsgivare Einstürzende Neubauten har spelat in tio album under de senaste två åren. Musikbranschen må vara i kris, men den moderna tyska musikens främsta institution efter Kraftwerk ...

Av: Mattias Huss | Musikens porträtt | 05 november, 2007

Tintins skapare Georges Remi "Hergé" blir 100 år

Tintins skapare Georges Remi "Hergé"  blir 100 år I år skulle Tintins skapare Georges Remi, mera känd som Hergé, ha fyllt 100 år. Sjöhistoriska museet i Stockholm firar med utställningen "Tintin ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

In memoriam Rautavaara

In memoriam Rautavaara Stefan Hammarén skriver ett memorandum över Tapio "Tapsa" Rautavaara, finsk sångare, skådespelare och idrottsman.

Av: Stefan Hammarén | Musikens porträtt | 09 november, 2006

In the Rififi of time – the birth of Swedish progg music

The sixties and seventies shaped my musical world and me. It was in the decades when politics and progressive music came together. In Sweden a number of new bands emerged ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om musik | 06 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.