Esko Männikkö lägger stor vikt vid hängningen av sina verk. Foto: Emil Fagander

”I do it my way”.

En av Finlands mest omtalade och framgångsrika samtida bildkonstnärer visas just nu i en stor utställning i Stockholm. Esko Männikkös måleriska bilder sätter sig fast i betraktarens medvetande, direkt eller ...

Av: Nancy Westman | 23 oktober, 2017
Konstens porträtt

Edgar Alla Poe och det sublima Antarktis

År 2009 fyller den amerikanske författaren Edgar Allan Poe tvåhundra år. Det uppmärksammas stort i USA och mindre i Sverige. Den store skräck- och deckarmästaren skrev bara en roman, Artur ...

Av: Bertil Häggman | 18 juli, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Jonas Wessel. Jag är en annan

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | 20 augusti, 2012
Utopiska geografier

Jesus and Yahweh

Litteraturvetaren Harold Bloom är kanske mest känd för Den västerländska kanon, och då kanske i synnerhet för dess lista på västerlandets 26 främsta författare. Stora delar av sin karriär har ...

Av: Tobias Harding | 11 augusti, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Avancerad musik på kommersiell turné SónarStockholm 14-15 februari, Münchenbryggeriet



Jon Hopkins

Redan för tio år sedan var det många som önskade att Sónar – festivalen för ”avancerad musik” i Barcelona borde tas till Sverige. Eller åtminstone att något liknande skulle arrangeras i Stockholm. Nu har det gått ytterligare tio år, Sónar har växt över alla breddar och gästspelar lite varstans i världen, men nu är gästspelens sikten inställt på den mer kommersiellt inriktade musiken. Så även i Stockholm på Münchenbryggeriet där det elektroniskt experimentella fått en rätt undanskymd plats till förmån för mer dansorienterad klubbmusik.

Sverige har på senare år fått flera alternativ till Sónar, som bättre lever upp till vad jag uppfattat som Sonars grundidé. Jag tänker på Arts Birthday, Volt-festivalen i Uppsala och inte minst Norbergfestivalen i hjärtat av järnbärarland i Bergslagen. Och internationellt stiger Unsound-festivalen i polska Krakow fram med ett spännande brett musikaliskt koncept. Eller kanadensiska Mutek som även gästspelar i London.

Men Sónar på turné har många bra sidor. Festivalledningen håller hårt i arrangemanget, de styr utbudet (genom en svensk bokningsfirma), det grafiska uttrycket och arrangemanget präglas av samma ordning och reda som i Barcelona. Tider hålls, ljud och ljus på de tre scenerna är över lag bra, det enda som strular är de analoga grammofonerna som flera dj:s arbetar med, men det är inte helt lätt att ställa upp flera superfräscha Technics 2010:or, rena museiföremålen snart, och ingen nytillverkning trots uppsving för vinylskivan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Två dagars festivalpass på 1500 försvann snabbt i förköp och lokalerna kan också inhysa Sonar-festivalens tre viktiga scener: SónarClub, SónarDome och SónarLab. Den första för de stora akterna och de två andra för täta mindre spelningar med soloartister. Anmärkningsvärt är att det är nästan tyst om festivalen innan, minimal press, ingen ”pepp” i sociala medier, antagligen präglad av att det inte längre fanns några biljetter att köpa. Men lite väl hemligt är det.

 Desto

Redan dag ett drabbas dag två av ett bakslag, Paul Kalkbrenner ställer in av medicinska skäl, och avslutningen blir inte så storstilad som alla hoppas på. Han var ju ett av huvudnumren tillsammans med Bonobo, Jon Hopkins och James Holden, men publiken får ändå mer än väl betalt för den knappa tusenlapp de betalat för de två festivaldagarna.

Huvudnumren levererar riktigt bra spelningar, inte minst Jon Hopkins, som ständigt ömsar musikaliskt skinn, från vackra melodier till hårda beats och flödande elektroniska vågor till en allt mer entusiastisk publik. Direkt därefter på det stora golvet Bonobo med fullt band, till en början ensam med den fina Cirrus från senaste skivan och därefter en rätt traditionell popkonsert, lite ”reklambyråmusik” alltså. Mer häpnadsväckande är den katalan-franska duon Downliners Sekt vars musik tar oss på en elektronisk tripp där techno är grunden, men melodier, kontrast och dynamik tar det till nya nivåer.

Om det är mest utländskt på paradscenen är det desto mer svenskt/nordiskt på de två småscenerna. För den i Stockholms klubbvärld bevandrade är det knappast några överraskningar, de flesta spelar regelbundet på ställen som Under Bron och Marie Leveau. Men det fråntar verkligen inte artister/dj:s som Nadja Chatti, Abdulla Rashim, Skudge, TM 404 (Andreas Tilliander) m fl. från att vara väl värda att finnas i det prestigefyllda programmet.

Och vi fick även lite Berlinvippar genom utflyttarna The Field (Alex Willner), La Fleur (Sanna Engdahl) och Johanna Knutsson, den senare i en av de bästa dj-spelningarna under festivalen.

 Studio Barnhus

En verklig överraskning var finska Desto som live gjorde en tuff spelning inför en rätt fåtalig publik. Hårt, fantasirikt och konstruktivt bakom ett bord av trummaskiner, syntar och effektmaskiner. Jag hade önskat Desto en större publik bara. Samma gäller den akustiska jazztrion runt danske pianisten August Rosenbaum, som nästan ursäktade att de inte var så ”elektroniska”, men som gav en fin musikstund där klang och melodi stod i fokus. Desto fler fick uppleva duon Ulf Eriksson (Kontramusik i Malmö) och Sebastian Mullaerts samspel back2back och det var en dansorienterad smällkaramell första festivalkvällen.

Kalkbrenner var väl tänkt som den storstilade avslutningen, men i stället skedde det litet i skymundan på SónarDôme där svenska Studio Barnhus bjöd på ett riktigt party. Synd bara att de inte fanns på det stora golvet, då hade det blivit helt crazy. Nu blev det i stället kö och kravallstaket för att få ordning på alla som ville komma in på det golvet.

Studio Barnhus i form av Axel Boman, Kornel Kovacs och Petter Nordkvist är väl det bästa Sverige har i klubbpartymusik just nu och de glider obehindrat genom alla dansmusikens stilar och tilltag. De spelar vinyl, digitalt och analogt, mixar och trixar, och deras framfusighet med egen musik och spelningar runt om i Europa är imponerande. Och de har lika skoj som sin publik.

SónarStockholm är så klart ett lyckat arrangemang. Men om det blir en upprepning hoppas i alla fall jag att devisen ”International Festival of Advanced Music” fylls på med mer musik i den riktningen.

Curt Lundberg

 

Länkar till musik med artister som nämns i texten

Bonobo: http://vimeo.com/58115286

Jon Hopkins: https://www.youtube.com/watch?v=n8fsMcMY2do

Studio Barnhus: https://soundcloud.com/studiobarnhus

Abdulla Rashim; https://soundcloud.com/abdulla

Downliners Sekt: https://soundcloud.com/dsekt

Kontra-Musik: http://www.rbmaradio.com/shows/ulf-eriksson-sonar-sessions-2013

TM404: https://soundcloud.com/tilliander

Desto: http://www.rbmaradio.com/shows/desto-live-at-flow-festival-2012   

Sound Cloud: https://soundcloud.com/sonarfestival/sets/sonarstockholm2014

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Yrkestrubadurernas 40-årsjubileum. Intervju med Pierre Ström

  YTF, Yrkestrubadurernas förening, bildades 1971. Initiativtagare var bland andra Fred Åkerström (föreningens förste ordförande), Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. På den svenska ...

Av: Johannes Flink | Musikens porträtt | 28 februari, 2011

Post-EmmaKrönika 1 Rastplatsen I

Snart ingen mindre än en &:så triton dök fram i mitt Jon Blunds dyra hov ärad med håv i en håv nästan som i horstrumpor ensam. Var fet som en ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 februari, 2010

The fundamental torus geometry of the universe Psychic Spirit in You 2016

Improvement of the Flows of Matter and Energy in the Known Universe

LundaHydro AB, Vårlöksvägen 4, SE-387 92 Borgholm, Sweden

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 19 september, 2016

Le Chat Noir Gaudeamus

Bortglömd radikal från konstnärernas Montmartre

En ny bild av det tidiga nittonhundratalets Montmartre framträder när den politiskt medvetne målaren Théophile-Alexandre Steinlen får ta plats på Musée de Montmartre i Paris. Tidens strömningar och politiska dramatik ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 27 februari, 2015

Pippin Barr och Marina Abramovic Institute – Dataspel om performance

Med spelet ”The Artist Is Present” fick Pippin Barr internationell uppmärksamhet både i konst- och dataspelsvärlden. Spelet handlade om Marina Abramovic performance på MOMA i New York 2010. En performance ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 11 november, 2013

Den mångsidige Robert Walser

"Everyone who reads Walser falls in love with him" påstår Nicholas Lezard i The Guardian. The New Tork Review of Books har i sin utmärkta serie inhemska och utländska böcker ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 31 augusti, 2013

Strålande jul?

Det är jul och julklappar finns överallt att köpa. Vi tror att vi ska kunna få undan det som verkligen betyder, det som vi tror oss ha samlat på så ...

Av: Fredrik Månsson | Gästkrönikör | 20 december, 2015

Hamnen i Hamburg med nya konserthuset i bakgrunden. Foto: Björn Gustavsson

Hansaförbundet

Det tyska Hansaförbundet, som var i kraft från 1100-talet till 1600-talet, betydde oerhört mycket för utvecklingen av den nordeuropeiska handeln och utvecklandet av ett slags kulturell samhörighet länderna emellan. Ytterst ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 20 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts