Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | 11 januari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Liten mening om val

Jag skulle kunna skriva ett öppet brev förstås, hoppas att kanske under frukostens förströelser ser Du just min lilla mening. Eller den elektroniska vägen in i regeringskansliet är alltid tillgänglig, förstås, alltid tillgänglig ...

Av: Linda Bönström | 13 september, 2014
Gästkrönikör

Identiteten

Emnet for dette essayet er følgende tre spørsmål: 1. Hva er jeg? 2. Hvem er jeg? 3. Hva for relasjon er det mellom disse to spørsmål? I første og siste ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 december, 2009
Agora - filosofiska essäer

Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 2

”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade ...

Av: Peter Sjöblom | 21 Maj, 2013
Essäer om musik

August och kvinnorna



altJohan August Strindberg var sinnligt lagd med anlag för impotens. Impotensen kom sig av ett sedan barndomen inlärt dåligt självförtroende. I skuggan av fadern Carl Oscar, doktor Kapffs skrifter om sjukdomen onani och Søren Kierkegaards teser om antingen eller växte skammen och otillräckligheten. Det kunde gå så långt att han, när han skulle ligga med tredje hustrun Harriet Bosse, ville be Fader Vår innan hon klev ur klänningen. Efter bönen var hennes begär nerkylt och han fick ett psykologiskt övertag; han slapp leva upp till den unga kvinnans förväntningar.

 

Redan som åttaåring blev August hopplöst förälskad i rektorns dotter. Under sommarlovet 1861 på Klockargård kärade han ner sig i inspektorns tjugoåriga dotter. Då var han tolv. Vid femton träffade han trettioåriga Edla Heijkorn. De bodde grannar och hade en platonisk affär fram till dess att Augusts far förbjöd kontakten. Edla gifte sig så småningom med sjökapten Franz Kramer och dog ung.
Efter konfirmationen svärmade August för Elisabeth Wårman och en nio år äldre kusin. Kusinen hette Maria och dyker upp som Mia i novellen "Något att tänka på". Oskulden förlorade han sommaren 1867, som artonåring. Sommaren 1873 lägrade han en hushållerska på Kymmendö medan polarna Leopold Littmanson och Joseph Josephson tog sig en fylla på fastlandet.

Samma höst slafade han hos fadern, men vantrivdes, lånade pengar av en köpman och drog till Sandhamn där han hyrde rum av en lots. Året därpå tillträdde han tjänst på Kungliga biblioteket. Uppasserskan och manslukerskan Ida Charlotta Olsson blev hans älskarinna. Hon förvred hans huvud, ungefär som Edvard Munchs hålldam Dagny Juel skulle göra längre fram.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Våren 1875 berättade Ida en smula högtidligt att hon var gravid. Barnet föddes och döptes till Johan efter den förmodade pappan. Men August nobbade faderskapet. När Ida krävde honom på underhåll kände han illamående och öronsusningar, drabbades av diarré och tandvärk och fällde upp rockkragen före morgonpromenaden. Överallt dök hon upp och talade etik. Dessutom var han förälskad på annat håll. Så han blånekade och kom undan. Ett par år senare ställdes kompisen och målaren Carl Larsson inför samma dilemma. I ett brev från August fick Carl rådet att vara försiktig i sina framtida utsvävningar: "När du knullar flickor härnäst, så glöm inte att lägga något emellan."
"En dåres försvarstal", Augusts kanske starkaste roman, ställer läsaren på svåra prov; man måste värja sig för den äckliga lusten att snaska i sig författarens uppfläkta kärlekshistoria.

Romanen förevigar första mötet med kvinnan som skulle dyrkas rakt ner i helvetet. Hon hette Sigrid Sofia Mathilda Elisabeth von Essen, men kallades Siri. Friherrinna var hon och till det gift med baron Wrangler. Siri som förvägrades göra karriär inom teatern såg en flyktväg i August och August såg i Siri en chans att klättra på den sociala stegen. Två fåfänga dominanter ställde till med skandal när hon skilde sig från den trygga baronen och sa ja till en fattig bohem. Vid tiden räknades August som en obetydlig pennfäktare, först ett par år in i äktenskapet slog han igenom med "Röda Rummet". Succén följdes upp med "Det nya riket" och "Giftas". Paret fick tre barn tillsammans och levde långa tider i landsflykt.

I Syndernas stad Berlin, där brandenburgska kurfurstar, patricierfamiljer, kungar och kejsare härskade, damp Dagny Juel, en norsk sexradikal feminist, ner i Augusts knä inne på stamkrogen Zum Schwarzen Ferkel. Då hade han redan lovat bort hjärtat till österrikiskan Frida Uhl, men motstånd från Fridas far ursäktade honom att kurtisera Dagny. Kärleksaffären blev kortvarig och utmynnade i ömsesidigt hat. Senare skulle Dagny gifta sig med Augusts forne vän, den polske pianisten och författaren Stanislaw "Popoffski", för att slutligen mördas av älskaren Emeryk. August gifte sig med Frida, men var så pass bränd efter skilsmässan från Siri att han stängde av känslorna och Frida som ville leva livet fann sig fast i armod och grossess och tjurade bortskämt. Dottern Kerstin föddes och övergavs av båda föräldrarna som separerade och medan August sjönk ner i sin berömda medelålderskris fortsatte Frida att erövra män som ville förnedra henne.

Nyårsafton 1899 passerade en ung aktris Augusts fönster på Banérgatan 31 i Stockholm. Han hade återvänt från andra landsflykten via ett par lugna år i Lund och hittat tillbaka till skönlitteraturen efter praktiska och teoretiska studier i alkemi och ockultism. Vandringsdramat "Till Damaskus" skulle sättas upp på Dramaten och aktrisen som strök sig mot hans fönster på väg hem från nyårsfirandet på Skansen önskade inget hellre än att spela huvudrollen. Hon slängde en sprallig kyss mot den vida berömda författarens fönsterglas och sprang hem. Sedan dröjde det inte värst länge förrän hon blivit både Damen i Damaskus och fru Strindberg. August hade än en gång låtig sig förföras av en yngre, självständig kvinna. Precis som Indras Dotter i hans drama "Ett Drömspel" hade Harriet Bosse något asiatiskt över sig. Innan hennes allt mer öppna flirtar gett honom modet att stammande ställa den klassiska frågan

alt"Vill ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse?" plågades han av sexuella fantasier nattetid. Hon tonade fram inför honom på telepatisk väg och August som efter liberala, socialistiska och anarkistiska funderingar hemfallit åt gammaltestamentlig konservatism tillfredsställde sig själv under vånda. Köttets drift är stark, men när äktenskapet väl lagliggjorts drabbades Harriet, precis som Siri en gång, av underlivsproblem. Först då skilsmässan drivits igenom och de bodde åtskilda kunde de slappna av och njuta varandra. I flera år, fram till Harriets äktenskap med skådespelaren Gunnar Wingård, träffades de hemma hos August på Karlavägen.

Medan Harriet reste på teaterturnéer ute i Europa tog August hand om gemensamma dottern Anne-Marie. För trots en benägenhet att fly ansvar - också detta på grund av dåligt självförtroende - älskade han ungar. Han hade ett oändligt tålamod med dem och stred för barns rättigheter i flera böcker. Siri till exempel var en kvällsmänniska och hade ofta sovit fram till lunch och då la August ner pennan, gav barnflickan ledigt och lekte med Karin, Greta och Hans. Sorgen efter Kerstin (som "adopterats" av Fridas mor när August lämnat Österrike för Paris och religiösa grubblerier) fick honom att gråta öppet på Lunds gator. Lilla Anne-Marie var hans ögonsten, en gammal mans tröst i livet, och lika vacker som sin mamma Harriet.

1908 flyttade han till Drottninggatan och döpte sista boningen till Blå Tornet efter ett fängelse i Köpenhamn. Där inredde han det kloster som han sökt i flera år och där skulle han framhärda ålderdomen i väntan på cancern. Familjen han hyrde av hade en dotter som hette Fanny och denna till synes viljelösa tonåring väckte faderskänslor i honom. Han anställde henne som sekreterare och manade henne att bli aktris vid teatern. För att skydda henne från omvärlden friade han till henne och köpte till och med förlovningsringar, men hennes tysta rädsla och åldersskillnaden på över fyrtio år gjorde att han backade. Inget talar för att de var intima med varandra, även om båda, eller i varje fall August, under deras möten på tu man hand kände av ett begär. Fanny som aldrig sett en förebild i sin egen far såg det hon saknat i August och August såg en vuxen dotter i Fanny. Men man ska inte glömma hans sagospel "Svanevit" där prinsessans fader flyter samman med prinsen. Man ska inte heller glömma att Johan August Strindberg var sinnligt lagd och att han led av sexuell prestationsångest. Det var kanske skräcken för impotens som i slutänden hindrade honom från att försöka lägra Fanny.

Stefan Whilde

Ur arkivet

view_module reorder
Monets hus i Giverny,  exteriört Foto Johan Werkmäster

I Monets fotspår genom Normandie

Ett nytt konstreportage av Johan Werkmäster den här gången på spaning efter Claude Monet

Av: Johan Werkmäster | Essäer om konst | 12 december, 2017

”The Lovers” (2001) North Tyneside UK. av Sneha Solank

Svartsjuka, otrohet och brustna hjärtan i konsten

De står nära varandra, sammankopplade som en enhet, omgivna av ett rött varmt sken. Mellan de två älskande växlas romantiska strofer av poesi. Men kärleken är bedräglig, ett virus smittar ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 30 juni, 2015

Utan vatten inget liv

  Ett isande rop drar fram över jorden... Utan vatten inget liv... I vinden hörs språken en blandning av orden.Naken och hungrig, törstig och sjuk. Varje dag knackar de på min inre dörr... Barn med ...

Av: Ragnwei Axellie | Gästkrönikör | 15 april, 2013

Minnen med själen som bild – tribut till Kjell Espmark

Utan siktdjup ingen dikt.Ingen sikt utan dikt. Eftersom detta ska formas till en minnes-essä/resa över en högst levande författare så styr jag först mot det Ithaka som var innan jag lämnade ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 17 augusti, 2014

Minnesmärke över Memphis Minnie i Walls, Mississippi. Foto: Thomas R Machnitzki/Wikimedia Commons.

Memphis Minnie – Elgitarrkung och bluesinnovatör

Sara Forslund porträtterar Memphis Minnie.

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 29 augusti, 2016

Lagerarbetare med sax och vassa ord

Min frisör Lennart och jag har ett ständigt pågående tugg. Och det har blivit ett behov att lite då och då klippa till med hårdvinklade ord och skruvat prat. Den ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 08 april, 2013

Att se längre än näsan räcker

 Nei, tacka wil iag wår högtoplysta tid wi lefwa uti,wi weta intet mera af några omöjeligheter ..(Johan Krook 1741) När Emanuel Swedenborg kring år 1716 berättade att han skissat på ett ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 juni, 2012

Var är glädjen?

"Språk är min glädje”, säger Eva B Magnusson, Lindesberg, vars lyrik de senaste åren väckt allt större uppmärksamhet och renderat henne en rad litterära priser. Häromåret fick hon Stig Carlsson-priset ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 26 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.