Hävdvunnen och alternativ litteraturforskning. En (vetenskaps)historisk vattendelare

Inspirerad av en granne, som ansåg, att Aniara var det främsta svenska diktverket, kom jag att läsa om en liten bok jag gett ut 1991, Aniara – en dikt av ...

Av: Erland Lagerroth | 13 oktober, 2014
Agora - filosofiska essäer

Enbusken och apelsinträdet – en omläsning av Vilhelm Mobergs “din stund på jorden”

Under fyra månader på sensommaren och framåt hösten i sitt sextiofjärde år gör svensk-amerikanen Albert Carlson upp bokslutet över sitt liv. Han utvandrade från Småland 1920 (redan året därpå blev ...

Av: Ivo Holmqvist | 17 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Barn

Ensamkommande barn vad gör vi med dom                                         ensamkommande barn   Vi skapar ett nytt ord och förvarar dom i överblivna rum Ensamkommande barn får egentligen inte finnas så vad gör vi med dom

Av: Ragnwei Axellie | 30 november, 2009
Utopiska geografier

Om vi bara försöker – en kärleksförklaring till den svenska proggen

Hur kommer det sig att den svenska proggen känns så angelägen 2013 när den är gjord i en tid så olik vår egen? Det går inte att svara på den ...

Av: Peter Sjöblom | 20 januari, 2013
Essäer om musik

Kulturförbittring II



altEftersom de värden som vi har haft hittills alltså drar sina slutliga följden, eftersom nihilism utgör den yttersta logiska slutsatsen av våra stora värden och ideal - eftersom vi måste uppleva nihilism innan vi kan ta reda på vilket värde dessa "värden" verkligen hade.

Det kollektiva minnet är det privata; en narkoman/annan missbrukare - exempelvis av socker, en persona av sinnessjukdom, en med vidlyftig sexualitet, köttätarna, en överlevande från valfri katastrof (Förintelsen, Hutu/Tutsi-konflikten, anorexia, andra krig med eller mot mänskligheten) samt ytterligare exempel är exempel på hur den enskildes reflektion i mycket och stundom enbart är det kollektivas. Hur det utifrån den enskildes sammanhang utgår en ram som katastrofen arbetar mot. Obönhörligen.

Att fördöma andras utövande, att låta sig spärras in i föreställningar om hur idén om dikten ska te sig är ett vanligt förhållningssätt i samtalet kring texten. Detta, att vissa normativ skulle hänvisa till större emotionell styrka eller sanningshaltande, vore texten prosaisk vers eller sluten i sin form, baserad enbart på en idé eller en idé med poetiska avgöranden. Vad detta gör med läsarens ansvar för medskapandet i dikten är naturligtvis förödande, för att inte säga hatiskt mot den enskildes förmåga att urskilja de mönster som talar till dennes egna upplevda eller faktiska position. Dikten är alltså uppradade rader av ord och själva klistret, hakarna som sammanlöper den, ligger hos oss som läsare. Våra sinnen är formade till att upptäcka mönster, se de sammanhang, som även stundtals är slumpmässigt utvalda eller framdrömda. I diktens white noise framträder våra önskningar och vi som läsare framträder inför det verk som är ställt framför oss, vi ser det för att vi är redo och de avstånd som skapas i diktens möjligheter, möjliggör också både sin egen och läsarens rörelse i alla möjliga riktningar.

Dikten, hur den än är funtad, skriver ur sig, in i dig, som ett minne, dikten blir sedan omtolkad i minnet, bland de processer som inträffar där. När minnet sedan tolkas igen sker något nytt, i redigeringsprocessen möter man, som diktare, sina minnen igen, tolkar dem igen, utifrån att ens förutsättningar har förändrats i och med det första mötet; det är alltid de vinnande idéerna som står för tolkningsrätten. Alltså: revision och den egna omtolkningen förändrar minnet och inget blir tillslut egentligen sant. Det nya minnet, som kan vara syntes/syntetiserat av gamla, nuvarande eller visionära, men också enstaka variationer, ligger alltid precis inom räckhåll, redo att låta sig fångas och omhändertas, som ett nyvunnet och samtidigt redan djupt etablerat kunnande. På detta vis drabbas vi in i vår process. Endast efterkonstruktion är möjlig som ett tolkningsföreträde, som ett alltför känslosamt bröllop, endast efterkonstruktion genom dualiteten minne/tolkning i efterspelet, redigeringen, som inte tar slut, utan fortsätter i varje efterföljande läsare och hos den ursprungliga skribenten själv, verkets möjligheter för annan rekontextualisering, det skapas en ny tredje part, en syntetisk revision och i nya bilder ligger detta minne redo för att ligga till grund för en ny drabbning minne/tolkning/utveckling/minne. Samma process genomförs sedan hos slutkonsumenten av textfragmentet. Vi återkommer alltid till fragmentet med minnet av och med förändrad idémassa; det kallas kultur.

Kulturen, i sin enastående förlängning, är den sanna manifestationen av våra kollektiva strömningar. Således är allt som den enstaka utövaren genomför, något som vi alla måste ta ansvar för. Vi måste alla se allt som alla gör som vårt eget. Vi är tillfullo samma. Att också se processen. Att se mottagaren av dikten som gud, alla dessa du:n är gud. Den redan vedertagna bilden av gud, inte som ett enskilt väsen, en demiurg, ett mytos, patos, värdering, utan som det som värderingslöst är alla ting; från dörrkarmen till misantropin är alla dessa aspekter samma sak: du och jag:andet. Den gud som inte lägger sig i, utan verkar och är genom alla ting samtidigt. I dessa motstridigheter samlas processen att vara människa. Det finns inga moraliska betänkligheter, gud är summan av allt, vi måste handla för att leva och allt jag säger är både lögn och sanning för mig, i den mån jag inte bara retas, det finns ingen skillnad.

Freke Räihä

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Buddhismen och Västvärlden. Samverkan och anpassning

Buddha Shakyamunis födelse ur sin mors sida (Nepal, 1570)Buddhismen är en ytterligt mångskiftande religion som innehåller ett flertal skolor och olika tolkningar har gett upphov till skilda riktningar. Den viktigaste ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 09 mars, 2009

Erik B. Gustavsson,

Jag mötte en målare

Jag träffade Erik B. Gustavsson (1913-2005) vid en utställning i en stockholmsförort; han närmade sig de åttio, men mannen som klev in i lokalen var ungdomligt flott ekiperad, på ett ...

Av: Gunnar Lundin | Konstens porträtt | 27 september, 2010

Saturnalia av Ernesto Biondi

Levende fornuft, våre sterkeste følelser og menneskelig forstand

Mennesket er utstyrt med fornuft, følelser og forstand, evner som kommer i grader hos de enkelte individ. En kan uttrykke det foregående slik. Med henblikk på alt som tilhører fornuftsområdet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 mars, 2015

Multikulturella författare på Bok & Bibliotek i Göteborg

Bokmässan i Göteborg bjöd som alltid på ett överflöd av intressanta och spännande seminarier med gäster från när och fjärran. I seminariet ”Multikulturella författarskap” möttes tre författare från olika delar ...

Av: Benita Funke, Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 09 november, 2012

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009

Från Friskatorpet: Lögnen, sanningen

Växtligheten tog över. Rabatterna växte igen snabbare än de hann rensas och gräsmattan växte sig för hög för gräsklipparens blad, förvandlades till äng. Tistlarna har växt sig manshöga, nässlorna lutar ...

Av: Emma Ehrlekrona | Gästkrönikör | 19 augusti, 2010

2000-talets första teaterdecennium

Om Nummer Specialutgåva 2010 Sökande och samlande utgör sedan urminnes tider handlingsmönster i människans liv. Sökandet och samlandet möjliggör hennes överlevnad. Nyfikenheten driver henne att ständigt lära sig mer om sin ...

Av: Anna Nyman | Essäer | 08 februari, 2010

Bortglömd diktare jubilerar

Det jubileum som tilldrar sig den kulturintresserade publikens huvudintresse detta år, måste utan vidare vara Richard Wagner-jubileet. Mer i skymundan kan man notera 200-årsminnet av det tyska befrielsekrigets store skald ...

Av: Simon O. Pettersson | Litteraturens porträtt | 17 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.