Utsikten från Strandverket är något utöver det vanliga. Foto: Lena Andersson

När utanförskap skapar konst

Konst vid sidan av den etablerade konstscenen. Det är något som Strandverket vill lyfta fram med utställningen Mystrium.

Av: Lena Andersson | 01 juni, 2017
Essäer om konst

Tiggaren

Det finns de som säger med hård min att ”jag skänker aldrig pengar till tiggare”, och de hävdar därtill att det är det bästa man kan göra för att bli ...

Av: Melker Garay | 15 juni, 2015
Melker Garay : Reflektioner

Det kvinnliga språket och den kvinnliga hämnden

Det kvinnliga språket och den kvinnliga hämnden   Artemisia Gentileschi. Judith dödar Holofern. En biblisk ”cult symbol” om hämnden. I en kavalkad genom bibeln, Quentin Tarantino och Jane Champion, skisserar Annika Marusarz en ...

Av: Annika Marusarz | 14 september, 2006
Essäer om film

Italiens röstmångfald behöver ett öra

- I samband med 150-årsjubiléet av Italiens enande var det viktigt att kunna skapa en film som förmådde reflektera över landet, och inte minst på de problem som finns i ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 18 november, 2013
Filmens porträtt

Brittisk litteratur - En passage till Indien



altAtt upptäcka brittisk litteratur är att samtidigt upptäcka Indien. Banden mellan Indien och Storbritannien har genom historien varit hårt knutna vilket har kommit att avspeglas inom litteraturen. Några av de mest intressanta nutida romanförfattarna har ena foten i Indien och den andra i Storbritannien.

Salman Rushdie betraktas genom sin roman Midnattsbarnen (1981) som den som banade vägen för den indiska vågen inom den brittiska litteraturen. Motvilligt har Rushdie blivit symbol för författare som skriver på engelska men som inte under århundradena haft rötterna djupt rotade i den anglosaxiska jorden. Författare som Vikram Seth, Allan Sealy, Suneta Gupta och Amit Chaudhuri förknippas och jämförs oåterkalleligen med tematik som återfinns i Rushdies romaner; hybriditet mellan öst och väst från intertexer till indisk popkultur, Bollywood, muntlig berättartradition och europeisk litteratur. Rushdie har till och med tillskrivits sådan auktoritet att vissa författare som publicerats efter honom kommit att kallas "midnattens barnbarn".

Hari Kunzru är en av de, nåja, unga författare som kommit att betitlas med epitetet "midnattens barnbarn". När bokförlaget Penguin i år firar 70-årsjubileum är Kunzrus senaste novellsamling Noise en av de böcker som valts ut att publiceras i en specialserie till förlagets ära. Noise skildrar samspelet mellan människa och maskin i en alltmer datoriserad verklighet och skrevs egentligen tidigare än hans andra utgivna verk. Mest uppmärksammad är Kunzru kanske för sin roman Transmission (2004). Kunzru visar även här sin fascination för den allt mer gränslösa värld som datorerna kan erbjuda oss. Här blandas Bollywoodskådespelerskans öde med datanördens och budskapet att allt är möjligt i den gränslösa värld internet förser oss med.

Gränslöshet, fast av ett annat slag, återfinns i mycket av den anglo-indiska litteraturen, inte minst hos Rushdie. Hans erfarenheter av att vara kosmopolitisk immigrant går igen i

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Midnattsbarnen, som han erhöll det brittiska Bookerpriset för. Midnattsbarnen gjorde Rushdie till språkrör för både det självständiga Indien och dess i världen utspridda befolkning. Själv föddes Rushdie i Bombay 1947 och redan som tonåring pendlade han mellan skolor i Indien och Storbritannien. Efter att ha avlagt examen i Cambridge bosatte han sig i London där den mesta av hans litteratur blivit till. 1999 flyttade han vidare till USA.

I ljuset av en globaliserad värld där gränser utsuddats har Rushdies litteratur omdiskuterats flitigt. Anita Desai, själv författare med indiska rötter och med en flora av böcker utgivna på svenska, frågade sig i en artikel i Book Review efter att Midnattsbarnen utkommit i Storbritannien hur Rushdie skulle klassificeras. Desais eget svar var att Rushdie representerar en autentisk indisk röst och att hans publik återfinns både i Storbritannien och Indien. Med sin fina utbildning och sina många år utomlands, menar andra, har Rushdies verk inget som helst gemensamt med den indiske medelsvensson.

Trots sina inbördes olika erfarenheter och de olika uttryckssätt de finner i romanen är dock den brittiska utbildningen från ett välrenommerat universitet något de nämnda författarna har gemensamt. Hanif Kureishi är upphovsmannen till ett flertal verk som översatts till svenska (bland andra Kärlek i en blå tid och The Black Album). Kureisi föddes i Bromley i England och studerade filosofi i London. Hans mest kända roman Förortens buddha (1990) beskriver i komiska och satiriska ordalag rasrelationerna i ett Storbritannien under 1970-talet. Romanens huvudperson söker efter såväl social som sexuell identitet:

"Mitt namn är Karim Amir och jag är äkta engelsman, eller närapå. Jag betraktas ofta som en kufisk slags engelsman, en helt ny art liksom, eftersom jag härstammar från två urgamla kulturer. Men det gör detsamma - engelsman är vad jag är (om än inte så stolt över det), från södra Londons förorter och på väg framåt här i livet."

Kureishis senaste bok, My ear at his heart: reading my father (2004) handlar om Kureishis egen far. I en intervju i brittiska litteraturtidskriften Wasifi berättar Kureishi att boken inte bara var tänkt som en personlig skildring: "Den var också tänkt att handla om relationen mellan Indien och Storbritannien och varför dessa män kom över hit. Jag ville vara en del av debatten om kolonialism och hur vi lever idag." Till skillnad mot Kureishi vill många författare inget hellre än att slippa vara en del av debatten om kolonialism, multikulturalism eller brittisk "väldes-litteratur". Dessa mångsidiga författare klumpas nämligen alltför ofta ihop utan hänsyn till den mångfald de utgör, både genom sin litteratur och genom personliga erfarenheter.

Att det brittiska Bookerpriset i slutet av 2006 föll i Kiran Desais händer är ett erkännande för författare med mer än ett hemland. Vilket inte per automatik betyder att tematiken inte får spela andrafiolen när litteraturen istället granskas utifrån en horisont av kulturell identitet, ras och klass. Kiran Desais prisbelönta "The Inheritance of Loss" (2006) utspelar sig på 1980-talet och beskriver på en häpnadsväckande prosa livet för en Cambridge-utbildad pensionerad indisk domare boendes vid foten av Himalaya. Men Desais penna rör sig lika hemtamt på Manhattan och sammanflätar därmed inte bara romanfigurernas liv utan också en av de större nutida frågorna som globalisering med personliga svårigheter som värdighet och krav på rättvisa.

Kiran Desai är en av de författare som bidrar till att förnya den brittiska litteraturen. Hon gör det inte bara genom att ta den ut från invanda fish and chips miljöer, utan också bortanför en fastfrusen kulturkrockstematik. Tillsammans med en mängd andra författare idag utvecklar hon den brittiska prosan och kopplar den till en värld utanför den brittiska ön. Mycket skrivande på engelska idag är kopplat till det brittiska väldets historia, men dessa röster ägs inte av det förflutna. Tvärtom.

Therese Ekstrand

Ur arkivet

view_module reorder

TIC TAC TIC TAC

Det var 5475 dagar sen jag helt utan förvarning kraschade in i en förälskelse som inte alls var lämplig med dig. Det tog 365 dagar att sluta vara ledsen, efter ditt ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 04 juli, 2014

Eilif Peterssen

Ryggtavlor i konsten

Den tyska romantikern Casper David Friedrich har ovanan att låta sina figurer vända betraktaren ryggen. Det mest kända exemplet hittar man i målningen Två män betraktar månen från 1820. Målningen ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 Maj, 2016

Varför blir inte människans skapelser levande?

Frågan kan tyckas konstig, men den dök upp, när jag såg en annons som förkunnade, att det finns 357 nya delar inuti årets bil. Det satte tankarna i rörelse. I ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 31 juli, 2011

I ljuset av Människoriket

Den teater som dominerar och har dominerat scenerna är för det mesta en välbekant underhållningshistoria. Den visar ibland ett misslyckande som man kan skratta åt eller lära sig någonting av ...

Av: Percival | Essäer | 21 mars, 2012

Maya Deren: banbrytande artist

Maya Deren (1917-1961) var en pionjär inom den amerikanska efterkrigstidens avantgardefilm. Feministisk inspiratör, banbrytande koreograf, Voodooprästinna, etnograf, filosof, dansare och poet. Ett "flower child" före sin tid som vägrade låta ...

Av: Helena Strängberg | Filmens porträtt | 19 april, 2010

Emily Dickinson kommer ständigt tillbaka!

 Emily Dickinson är en poet vars uttryck egentligen aldrig åldras – paradoxalt nog var hon världsfrånvänd redan under sin livstid. I år har det kommit ut två nya Emily Dickinsontolkningar ...

Av: Belinda Graham | Övriga porträtt | 25 november, 2012

Pennan och Döden

För några år sedan, kanske två eller tre, då jag just fått reda på att jag blivit antagen till Biskops-Arnö och skulle göra allvar av det redan allvarliga satt jag ...

Av: Alexander Stinggård | Essäer om litteratur & böcker | 07 september, 2011

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.