James Wood

Hur fungerar berättelser?

Kritikern James Wood har gått från recenserandet till en professur fast det brukar vara tvärtom. Med sin How fiction works som kom för nio år sedan skrev han in sig ...

Av: Ivo Holmqvist | 17 oktober, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Oslo från Ekebergsrestaurangen. Foto: Björn Gustavsson

Oslo som kulturstad

Det finns många goda anledningar att besöka Oslo; en allt viktigare anledning är att stans konstliv på senare år blivit allt mer spännande. Och den norska huvudstadens satsningar på konstområdet ...

Av: Björn Gustavsson | 19 juli, 2015
Resereportage

En dikt av Stevenson i översättning av Erik Carlquist

 Till R.L.Stevensons korrespondenter under hans tid på Samoa hörde skotten S.R.Crockett (1859-1914), som övergivit prästbanan för att bli romanförfattare. Denna dikt, tillägnad Stevensons landsman, är skriven i "Villa Vailima", Stevensons hem ...

Av: Robert Louis Stevenson | 24 april, 2013
Kulturreportage

Aufgehoben mellan oljud och harmoni

Att jag började gilla den brittiska rockgruppen Aufgehoben lärde jag mig idag, med en tallrik curry framför mig, var genom ett misstag. I mitt ständiga och ivriga och ibland tröttande ...

Av: Gustaf Redemo | 30 januari, 2009
Musikens porträtt

En missionär utan lärjungar om John Cowper Powys



John Cowper PowysJohn Cowper Powys var en engelsk-walesisk diktare (1872-1963) som under ett tjugotal år reste runt som föreläsare i USA innan han återbördades till Europa och Wales och sitt egentliga författarskap. Med personer händer stundom att deras essens, deras personlighet, blir starkare efter en tids frånvaro, som med bortgångna. Och Powys är en bortgången som fortfarande lever. Efter en sporadisk, då och då återupptagen, läsning är för mig något av hans essens generositeten, en medmänsk­lighet och en egen druidisk mednaturlighet som ger ny kraft och balans i det mänskliga; sämjan energi och lättja; högfärdighet, som nästan alltid följer som en bieffekt av glädjen att skapa, har han lyft bort; det goda humöret som en plikt det med vissa medel går att leva.

Vad jag kan sakna är ett sätt att ta erfarenhet, en dialektik. Att se varje frågetecken i ditt liv som skuggan av en sanning det gäller att upptäcka; befästa insikter och gå vidare till nya frågor. Powys kunde inte promenera sakta, han måste skynda fram. De word­worthska meditationerna står som oasstilla bakgrund till ett skyndsamt liv; kanske för att inte snubbla måste han hålla föredrag. Visst finns en utveckling, men småningom intar han en missionerande filosofs och berättares roll. Men varför söka vad man inte kan finna, när det andra är tillräckligt? -  Och på avstånd nås man starkt av detta hans tillräckliga.

 

Powys är utrustad med en lysande intelligens som han i första hand använder för att söka lyckans väsen; det är förstås något misstänkt och numer hopbuntas han gärna med hjälp till självhjälpare som söker miljontals läsare (i denna alienerande dystopiska epok). Men han lär inte få särskilt många; han söker sig till de udda, och till de sällskapsskygga, till bokmaskarna, för att tala engelska, som inte fått kläm på hur de ska tillgodogöra sig den litterära näringen för att klara sig i vardagen. Han söker göra det udda jämnt utan att förta eller bortslipa uddaheten. Det är hans filosofiska sida, men den går in i fantasisidan, också i en burlesk ålderdomsroman som All or Nothing.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hur många åldringar har det inte som min granne, som efter ett benbrott i snart fyra månader som med rullator vankar runt i sin lägenhet, halvblind, utan att kunna läsa eller se tv, i väntan på hemhjälpens dagliga besök. Vad händer inte enskilda vid krig, jord­bäv­ningar. - Litteraturen, konsten, har en uppgift i att få människor att lättare stå ut i dylika situationer; i dialog begåva med sådan färdighet, möjlighet. Det får man inte glömma. Och hart när var sida du slår upp hos Powys är en sådan på­min­nelse. Gå i grubbel klarar människan rätt bra på egen hand - att leva ("enjoy and endure") kan vara knepigare. Powys ger stoff till sådant. På avstånd - när var och en infogat dem i sitt temperament och livssituation - blir han tydlig som den han nog ville vara, en missionär utan lärjungar.

Gunnar Lundin
Råsundavägen 64, 1 tr.

169 57 Solna

 

Ur arkivet

view_module reorder

Veckans porträtt: Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson

Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson    Tuija Nieminen Kristofersson Foto: Hans Kristofersson Och asterisken, tecknet som Aristarchos uppfann och använde när han hänvisade till en versrad av Homeros, lyste som diktens starka sken en ...

Av: Tuija Nieminen Kristofersson | Litteraturens porträtt | 09 november, 2006

Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 30 december, 2016

Brott och Straff 2 Testamentets anda - bouppteckningens materia

Släktingarna kröp omkring som likmaskar och karvade på den avlidnas efterlämnade bråte. Konfrontationer kring varje tings nominella eller påstådda affektionsvärde i arvegodset stegrade den febriga temperaturen. Gamla komposter av osämja ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 31 oktober, 2009

Maja Stenis 1923-2008

Lustig längtan - en sökares samhällssyn

En gång i tiden var jag också en snäll, liten pojke. Mamma tyckte då att det nog inte var så bra för mig att vid fem års ålder sitta ...

Av: Dr Jan Stenis | Utopiska geografier | 23 mars, 2015

Pacifister i det virtuella kriget

I maj 2003 beslöt sig det amerikanska försvaret för att bege sig in på dataspelsindustrins territorium. Stridsklädda soldater ur specialstyrkan invaderade E3 (Electronic Entertainment Expo) understöd av svarta Black Hawk ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 01 oktober, 2008

Vad har David Bowie med Frida Strindberg att göra?

I August Strindbergs lilla trerummare i Blå Tornet börjar hösten 1911 sanden i timglaset rinna ut med allt högre hastighet: ” Nu värker det hela dygnet oberoende av vad jag ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 10 november, 2011

Klaustrofobisk skräck utlovas på Spårvägsmuséet

I mitten av april gör skräcken entré bland tunnelbanevagnarna på Spårvägsmuséet i Stockholm. Teaterföreställningen Silverpilen 21.32 är ett samarbete mellan muséet och Minerva Produktion där man använder tunnelbanevagnen som arena ...

Av: Marcus Ridung | Reportage om scenkonst | 26 mars, 2012

Seamus Heaney 1939-2013

Irländarna är ett läsande folk som vet att uppskatta sina författare. Man kan möta fyra av dem på konstverk i mer än dubbel storlek i en bokhandel i centrala Dublin ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 31 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.