Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | 09 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | 07 december, 2014
Utopiska geografier

Ernest Hemingway tillsammans med Hadley1922 Bild: Schawed

Försvunna manuskript

Ivo Holmqvist om tre mytospunna. försvunna manuskript

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Vem var Pontius Pilatus?

Det glada budskapets tid är nu. Det börjar med förväntan och glädje, men allt tar en ände med förskräckelse, anklagelser om terrorism och förräderi, förakt och hat, rädsla och plågsam ...

Av: Bo I Cavefors | 09 juli, 2014
Essäer

Valerie Solanas en litterär fantasi utan lyckligt slut



altEtt ökendjur i Amerika, en litterär fantasi utan lyckligt slut eller en kvinna som har avsagt sig sitt kön? Det behöver inte vara antingen eller och Valerie lyckas med att platsa bland en massa kategorier och fack på en och samma gång. Hora, geni, författare, mördare, våldtäktsoffer, manshatare, flicka och schizofren. Den väsentliga frågan är om hon bara är en produkt av sin moders misstag och patriarkatets motvilja till att acceptera en kvinna som inte kan "tuktas"?

Valerie är inte som flickor förväntas att vara, en spricka i den amerikanska drömmen. En kedjereaktion av hopplöshet. Det är nog lönlöst för henne att kämpa. Hon kommer ändå dö ensam i en nerpissad säng som luktar död och kroppsvätskor. Huvudkaraktären Valerie Solanas lönlösa kamp om det egna jaget som egentligen gick förlorat efter den där första gången i hammocken med daddy.

Handlingen utspelar sig under 60 -talets Amerika och kretsar kring Valerie Solanas liv. Vi får följa henne ifrån en uppväxt präglad av övergrepp ifrån pappan och omedveten negligering ifrån mammans sida, som matchar fint till hennes missbruk. Ett vilset barn som söker en långt förlorad moderlig kärlek och ett frö som sås av en pappa. Ett frö av hat.

Detta resulterar i ett ytterst starkt antipatiskt hat gentemot alla män. Det vilsna barnet växer dock upp och inser att hennes fitta inte representerar henne som kvinna och prostitutionen blir således vägen till universitet. Trots Solanas geni slutar det inte så bra eftersom hon skjuter Andy Warhol, (låtsaskonstnären som förlöjligar Valeries mörker och lämnar henne utblottad, efter att ha försökt skapa lite låtsaskonst på hennes bekostnad). Trots mordförsöket överlever Andy och rätten anser Valerie vara psykiskt sjuk. Vilket hon bitvis är men slutligen dör hon ändå ensam. Världen glömmer bort henne och alla andra som inte passar in.

altFör varje sida som läses får man ännu en pusselbit till Valeries sätt att fungera och tänka. Att läsa Drömfakulteten känns som att vara inuti det bottenlösa hav som utgör Valeries huvud eller Sara Stridsbergs kanske?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men författarinnan är inte längre lika viktig, verket har fått sitt eget liv med egna meningar och att försöka spekulera i Stridsbergs egentliga mening är att minimera verkets litterära värde. Fokus läggs på antaganden och spekuleringar om författaren och inte verket i sig; de många budskapen reduceras således. Omedvetna paralleller till författaren leder till en läsning där kärnfulla delar samt tolkningsmöjligheter går förlorade. Eftersom fokus kretsar för mycket kring en kontext. Det är ett konstverk i en klass för sig som blev självständigt så fort orden lästes av någon annan. Låt det vara öppet för all slags tolkning eftersom det är konst. Och konsten är fri. Självklart kan man inte bortse helt ifrån författaren eftersom det är själva källan. Men att bara försöka se författarens sida och att endast utgå ifrån henne som kontext kan skapa barriärer för det djup som boken verkligen ger och berättar. Till botten vet jag inte om jag kom, men en bra bit ner är inte heller så dåligt.

Valerie Solanas, den fiktiva versionen är för mig ett mysterium, eftersom hennes karaktär är så mångsidig, Drömfakulteten är en bok som verkligen etsar sig fast i hjärnan. Syllvasst med ett unikt språk. Ett språk som inte utelämnar någonting. Rakt på, utan nåd.

"VALERIE: Jag tycker inte om dem.
ANDY: Vilka?
VALERIE: Människorna.
ANDY: Varför?
VALERIE: Därför att de knullar mig i ansiktet så fort de får chansen."

Blandningen av poetiska inslag med ett emellanåt ganska vulgärt språk stör inte utan lyfter upp huvudkaraktärens djuriska personlighet och bakgrund . Att använda språket som Stridsberg, stärker inte bara bilden av karaktärernas hård och cyniska liv utan även miljön som mellan dialogerna förvandlas till borttappade minnen.

alt"Village Voice ringer upp dig i Tenderloin och informerar. Du har ett år kvar att leva och du svarar i spetstrosor och ihållande hosta, en mugg kaffe faller ner på golvet när du sträcker dig efter telefonen. Att födas är som att bli kidnappad och sedan bli såld som slav".

De poetiska inslagen blandat med könsord och dialoger är ett sätt som stärker bilden av Valeries karaktär, och kluvenheten i hennes person smyger fram. En poetisk bild av den rymd av ensamhet som omsluter Valerie gestaltas som aldrig förr. Galenskap, ensamhet och död följer läsaren hand i hand och framför går hon, Valerie Solanas, Sara Stridsbergs hjärnspöke.

Den uppkäftiga och orubbliga Valerie, eller den ensamma och utblottade, jag älskar boken och henne för att hon är så mycket, nästan som en riktig person. Hon stannar i din hjärna och bryter barriärer, förskräcker och tar sin plats med sitt SCUM -manifestet (Society for Cutting Up Men). SCUM manifestet som förespråkar utrotningen av män och av patriarkatets sönderfall så att kvinnor verkligen kan få en frigörelse. Vilken innebär ett samhälle helt utan män, artificiell reproduktion är lösningen, och endast kvinnor skal råda. Är det verkligen Provrörsbarn och utrotningen av det manliga könet som är svaret? Inga fler y gener, inga fler krig?

"COSMO (öppnar manifestet): Livet i det här samhället är - i bästa fall - skittråkigt, och ingen aspekt av det är överhuvudtaget relevant för kvinnor. För civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, inför total automatisering, och förstör det manliga könet. (...) Med andra ord mannen är en ofullständig kvinna, ett vandrande misslyckande, strandad redan på genstadiet. Att vara man är att vara bristfällig, känslomässigt begränsad. Manlighet är en bristsjukdom och män är känslomässiga krymplingar".

altMän är enligt Valerie Solanas manifest biologiskt otillräckliga och hon menar att de bara styrs av de mest grundläggande drifterna. Y -genen är en ofullständig x -gen, ändå går det inte att skriva sig ut ur patriarkatet. Men att inte skriva om det alls vore att bli ännu en av Daddy's Girls.

Daddy's Girls är helt enkelt de kvinnor som låter sig hunsas av patriarkatet som går under benämningen "Big Daddy". Det kvinnliga självförtrycket bottnar enligt manifestet i döttrars relation till sina pappor. Alltid otillräckliga, smutsiga horor, eller daddys girls , allt en flicka kan önska?

Personligen skulle jag avstå ifrån att leva i ett samhälle med bara kvinnor, men det är kul att leka med tanken, även om den är väldigt skrämmande. En sådan här bok har jag aldrig läst innan, och få karaktärer Har fångat mig så som Valerie Solanas har gjort. Det finns tusentals anledningar att läsa den, och även om man inte förstår alla rakt igenom är boken vacker och hemsk att läsa på en och samma gång.

"A: Ett hjärta fullt av svarta flugor. En ökens ensamhet. Stenlandskap. Cowboys. Vilda mustanger. Ett alfabet av dåliga erfarenheter."

Sara Stridsberg lyckas verkligen gestalta det sorliga på ett vackert och poetiskt sätt. När man läser det värker det lite i hjärtat och man kryper närmare någonting inom sig. Och detta "någonting" förvandlas till ett existerande vakuum mellan tid och rum, på din näthinna det du aldrig var, det du inte lyckades med det spelar ingen roll längre. Tänk på Valarie Solanas, tänk på havet, öknen. Vilddjuren. Döden och väntan. Låt drömfakulteten stanna i dina tankar.

Lejla Fazlic

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Det där med matematik och kärlek

Det är väl det svåraste som finns, relationer, vilken typ av relation det än är. Vi är en massa av människor som ingår i diverse relationer med varandra, ibland förstår vi ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 24 augusti, 2014

Det är inte en riktig post!!!

  Nu är äldsta Postryttaren läst som jag har tillgänglig i sadeln [stapeln i förvaringsmöbeln], tidigare har jag även anmält flera andra hejdlösa årgångar. Den har tett sig ganska lik under ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 mars, 2011

Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | Reportage om scenkonst | 03 december, 2013

Dante Gabriel Rossetti. Plötsligt ljus

Dante Gabriel Rossetti (1826-1882)  var en av de ledande bland de s k  prerafaelitiska konstnärerna, som sökte sig tillbaka till medeltida motiv. Han var också poet, och är nu kanske ...

Av: Dante Gabriel Rossetti | Utopiska geografier | 05 juli, 2014

Den målande arkitekten. Om Friedensreich Hundertwasser

Böljande fasader, organiska former och byggnadsverk som sticker ut i stadsrummet. Byggnader som uppfattas som annorlunda, roliga, konstiga, eller fantastiska. Arkitektur som bryter med funktionalismens strikta formspråk, och istället inbjuder ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 15 juni, 2013

En musikkrönika om Gary Moore

Det kan handla om musik i snart sagt vilken genre som helst… Det kan vara filmmusik: exempelvis temat i ”Schindlers list”… Philipp Glass kompositioner för ”The hours”… Cavatina-temat i ”Dear ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 juni, 2014

Fladdrande vattenskuggor

Anne-Sofie Nielsen är född 1948 i en mindre stad i Småland. Hon har bedrivit humanistiska studier på universiteten i Lund och Stockholm, har en fil. kand. i franska, konst- och ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 17 juni, 2017

Benjamin och dr Krabba

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 08 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.