Wilhelm Waiblinger Foto: Wikipedia

Geniet Wilhelm Waiblinger

En spännande berättelse om talang och erotik av Bo I. Cavefors.

Av: Bo I Cavefors | 29 oktober, 2017
Litteraturens porträtt

Mähä till migrationspolitik

Nu har jag tröttnat! Migrationspolitiken i det här landet känns som att vi är på fartyget som gick på grund medan kaptenen flytt skutan. Och jag berättigar själv mitt eget ...

Av: Linda Bönström | 31 januari, 2014
Gästkrönikör

Veckan från hyllan. Vecka 26-2013

Sveriges egentliga nationaldag Midsommarhelgen är här. Men nu går vi mot mörkare tider, och som luttrade gamlingar i Norrland brukar säga ”nu är det int´långt till jul”. På Nordirland är det ...

Av: regor Flakierski | 22 juni, 2013
Veckans titt i hyllan

5 – Erik

När dörren slöt sig bakom honom sjönk han ner med ryggen mot den. Han kunde se rakt igenom den praktiska ettan med sovalkov och ut genom fönstret i vardagsrummet. Han ...

Av: Erik | 13 januari, 2012
Lund har allt utom vatten

Tankar över tidig 1960-talsdikt



altNu sitter jag och bläddrar i en bok från 1966. Den heter Nya Linjer. Många litteratur- och poesiälskare har glömt den. Vissa böcker faller i dvala, men kan uppstå som en kvarvarande rest av ordrikt liv. Bakom boken ligger bl.a. Björn Håkanson. Det handlar alltså om den nya dikten under 60-talets.

Det intressanta är att det var här vid denna tid som allt tycks ha hänt. Jag menar då de språkexperiment där musik, bild och ord på ett eller annat sätt sökte sig till varandra. Bilden, konsten, i Fahlströms tappning blev en öppning in mot det närvarande samhället. Cages musikaliska verklighetskollage slog djupt in i den sårbara verkligheten. Orden sökte sig ut i olika grupperingar, kopplingar och föreningar, som mer hörde bilden och den experimentella konsten.

Bengt Emil Johnsons inmutningar med ordens klanger och spår gav eko i olika kopplingar, släptåg och hyllningar. Hans omedelbara leklust tydde på ett gott handlag med en gammal Facit från Åtvidaberg. Och piloten Hodells svartvita bildkompositioner och enkla historieinsikter, väckte intresset.

I de nya linjera ligger naturligtvis Göran Sonnevi i framkant. Dikten om snöandet i Vietnam och på den skånska slättbygden gav eko redan då dikten publicerades i BLM. Det oerhörda hos honom är att han har under åren haft en "hög lägsta nivå" dvs. varit en gångbar poet trots poesiklimatiska svängningar.

Bengt Nerman däremot, som samtidigt var en god teoretiker och pedagog har fallit i glömska. Den nyenkla modell som han egentligen var far till, togs snabbt över av Sonja Åkesson, som på sin Drottninggatan 83 A gav hemmafruns stiltje ett ansikte.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men Erik Beckman då? Jo, det finns ett litterärt sällskap med hans namn - och hans Coltraine-poesi hålls vid liv. Dikten om kärleken under morotsträdet är och förblir en klassiker. Men - kanske ändå glömd. En som är helt borta torde vara Leif Nylén, som på sin tid var en lysande nydanare. Synd.

Björn Håkansson, som på sin tid tog både Volvo och Tegnér på plåt och ord borde få en renässans. Men vem vet? De flesta läsare man möter i det dagliga livet läser Ferlin eller Dan Andersson, någon Fröding eller möjligen Karlfeldt, en och annan smålänning - Lagerkvist eller möjligvis Ulla Ollin!

Pelle Näver. En gång fick jag ett intressant brev från Pelle, där han sade att jag kanske hade "gåvan", som han uttryckte det. Det lät som en profetisk antydan.

I boken måste också tas fram Göran Palm, som satt sitt bomärke i min agenda. Jag träffade honom på ett studentmöte i samband med Indoktrineringen i Sverige. Jag såg honom som en sann profet, en vägvisare, som lärde oss unga se värden och betrakta världen - hur den ser på oss och hur vi formas, omedvetet. Hans deltagande i fabriksarbetarens vardag påminner också om en annan av mina förebilder - den franskjudiska författarinnan Simone Weil. Palms språkreduktion och metaforhat kan vara företeelser som också lever kvar.

Mot 50-talets bakgrund var konkretismen och nyenkelheten, inte bara barn av sin tid, utan en verklig utflykt i konstens landskap, som satte djupa avtryck på många skrivares vita ytor. Tomas Tranströmer i all ära, och Sandro Key-Åberg med sin formfulländade diktning - så vill jag ändå här lyfta fram i bok som kanske för de flesta fallit i den litterära glömskan!

Hans-Evert Renérius
Boken som tas upp är: Nya linjer. Lyrik från 60-talet av Björn Håkanson och Leif Nylén/Bonniers, 1966.

Ur arkivet

view_module reorder

Musiken, minnet, muserna och madeleinkakan

Musiken är den av konstarterna som är mest okontrollerbar och gränslös i sina möjligheter och mest vild i betydelserna abstrakt, hållningslös och oberäknelig i sina kapaciteter och i sina strängars ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om musik | 12 februari, 2010

Jesu födelse och den omstridda julen

Aldrig tidigare har väl jul firats i Sverige till ackompanjemang inte bara av ”Bjällerklang” och ”O helga natt” i popversion utan också av en mycket livlig och delvis upprörd debatt ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 23 december, 2012

Mats Waltre. Nya dikter

Förtär stenar       ”må det ske med mig som du har sagt” jag lägger upp min kropp på ett altare jag sjunger tillförsiktens och överlåtelsens lov dess namn är förtröstan jag lägger upp min själs kaos ...

Av: Mats Waltre | Utopiska geografier | 08 september, 2014

Med barnet som förebild

Anneli Sandberg är pastor och församlingsföreståndare i Tingvallakyrkan, en frikyrka belägen mitt i Karlstad. Barnets roll i den världsvida kyrkan, barnvälsignelsen och dopet är frågor som engagerar henne. Anneli jobbar ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 14 juni, 2014

Je est un autre – Cerebral konst

Del två i utställningsserien Psychosis på Färgfabriken i Stockholm har undertiteln ”I is Someone Else”, efter den franske poeten Arthur Rimbauds välkända fras ”Je est un autre”. Titeln är passande ...

Av: Fredrik Bernholm | Essäer om konst | 18 juni, 2012

Bruno Franzon

Kalla mig Ahmaril!

Stadens puls bultar hårt och snabbt, trafiken larmar och sorl överallt, en ständigt föränderlig ström av olika ljud, röster. Och ansikten! Alla dessa ansikten som tillsammans bildar Barcelonas undflyende, mångskiftande ...

Av: Bruno Franzon | Utopiska geografier | 31 maj, 2017

al-Banna och det Muslimska Brödraskapet

På samma sätt som Berlinmurens fall och Sovjetunionens sammanbrott tog de flesta på sängen, var det få analytiker som kunde förutspå de protester som skulle ligga till grund för den ...

Av: Göran Larsson | Övriga porträtt | 11 juni, 2011

En sammanfattning om musikåret tvåtusennio

Att jag var i New York samtidigt som Michael Jackson dog var såklart en ren slump, men det satte sin prägel på resan. Vi hade precis gjort oss i ordning ...

Av: Billie Lindahl | Kulturreportage | 24 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.