Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | 30 december, 2016
Utopiska geografier

En för alla, alla för en

Marisol Misenta från Argentina belönades med årets Almapris den 26 mars 2013. ALMA står för Astrid Lindgren Memorial Award. Denna utmärkelse ges till årets bästa barn- och ungdomsförfattare. Pristagaren kallar sig ...

Av: Birgitta Milits | 04 december, 2013
Essäer om konst

Harry Martinson Foto CC BY 3.0 Wikipedia

En ambivalent iscensättning av poeten, författaren och målaren Harry Martinson

Denna essä som bygger på fragment ur diktaren Harry Martinsons lyrikvärld, spänner mellan två ytterligheter: ungdomen och de Fem unga, över till åldrandets naturromantik, där även Aniara flyter förbi, utan ...

Av: Göran af Gröning | 26 oktober, 2017
Litteraturens porträtt

Arena könskrig

 llustration: Moa Holmqvist Arena könskrig Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara ...

Av: Lisa Gålmark | 06 november, 2007
Essäer om samhället

I krigarens lofliga uppsåt att såra och döda



altDet vilar något tragiskt över Viktor Rydberg. Det är svårt att frigöra sig från intrycket. Redan de samtida porträtten fångar svårmodet och melankolin. Hans blick är mörk och marterad. Pannan tung, veckad av årtionden av grubblerier och prövningar. Han utstrålar, särskilt på ålderns höst, en vantrivsel och ett inåtvänt missnöje som alltmer formar sig till en fråga.

Med tiden har tragiken fått ett annat inslag. Viktor Rydbergs författarskap har under en längre tid glömts bort, marginaliserats även av forskningen. Det är idag svårt att föreställa sig den ställning som en gång Viktor Rydberg intog i det kulturella Sverige

 "Upphöjd skald, melodramatisk följetongsförfattare, dialektiskt sinnad idédiktare, flitig tidningsman, vass debattör, kontroversiell bibelkritiker, spekulativ mytologiforskare, spränglärd kulturhistoriker, moraliskt indignerad civilisationskritiker, etablerad professor och akademiledamot". Så sammanfattar Anders Burman Rydbergs roller i sin utmärkta essä "Längtan efter i enhet" om filosofen Rydberg i den nyutkomna samlingsvolymen "Kulturhjälten" under redaktörskap av Birgitta Svensson och Birthe Sjöberg.

Den prestige och aktning Viktor Rydberg rönte av samtiden var exceptionell. Hans position - som skald och såsom en sorts sanningssägande orakel - var närmast ointaglig. "I Nordisk Familjebok 1916 beskrivs han som en etisk makt i Sveriges liv", sammanfattar Birgitta Svensson hans särställning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men han föddes 1828 och växte upp i ett fängelse, för övrigt inhyst i den sista kvarvarande bastionen av Jönköpings slott. Hans far Johan var fångvaktare, eller snarare chef över fängelset. När Viktor Rydberg var fem år tog hans liv en dramatisk och sorglig utveckling. Hans mor, Hedvig Kristina, född Duker, dog i en av de koleraepidemier som svepte över landet. Han far tappade totalt fotfästet, började dricka hårt och försvann snart in i sinnessjukdom och fick tas in på hospital. Barnen skingrades och Viktor Rydberg kom att växa upp hos fosterföräldrar. Han blev ett utackorderingsbarn som inhystes hos olika familjer.

Förlusten, den - som han upplevde - krossade idyllen, satte inte enbart djupa och svårläkta sår, den kom att prägla mycket av hans liv och gärning. Tanken att en gång ha fördrivits ur ett paradis blir en bärande föreställning.

Under åren som journalist i först Jönköping och senare Göteborg, där han anställdes av den liberale tidningsmakaren Sven Adolf Hedlund och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, visade Rydberg prov på såväl radikal upprorslusta som en ovanligt vass penna. Hans satiriska bidrag från den kortlivade men snärtigt satiriska tidskriften Tomtebissen, ofta mycket underhållande, har nu sentomsider tryckts i boken "Den politisk-satiriske Viktor Rydberg". Den är utgiven och försedd med utomordentliga och kunniga kommentarer av eldsjälen Birthe Sjöberg, förutan vilken det nyvaknade intresset för Rydberg hade dröjt avsevärt längre.

Med denna utgåva klarnar bilden av den politiske och rebelliske Rydberg. Han var avsevärt radikalare och fränare än vad senare tiders forskare velat erkänna; det var länge en form av nationell angelägenhet att inordna Rydberg i en stolt och statsbärande tradition. Paradexemplet är Karl Warburgs två band starka biografi över vad som under framställningen växer fram som ett svalt nationalmonumentet, hugget i ädlaste marmor.

altMen Viktor Rydbergs liberalism stod en bra bit längre åt vänster än till exempel Hedlunds egen. I sina vassaste stycken är Rydberg tveklöst en like till den store Henrik Bernhard Palmær.

Mot bakgrund av denna radikalism framstår det famösa tryckfrihetsmålet hösten år1888 mot Hjalmar Branting, vilken i Social-Demokraten låtit trycka en artikel av Axel Danielsson, som ännu märkligare. I juryn satt Viktor Rydberg. Det anses allmänt att hans röst blev utslagsgivande för den fällande domen. Branting fick tillbringa tre månader på Långholmen - för hädelse.

Samtidigt bör man då - som kontrast - komma ihåg att när den socialdemokratiske portalgestalten Ernst Wigforss i början av femtiotalet gav ut sina memoarer skrev han följande på sin tid berömda mening: "Har någonsin i mina ådror flutit några droppar av det blod man kallar revolutionärt, har jag ärvt dem från Viktor Rydberg, inte från Karl Marx."

altNär Viktor Rydberg senare i livet, alltmer melankolisk och inåtvänt grubblande, drabbades av en sorts förstening, en paralyserande oförmåga att skriva eller företa ta sig något över huvud taget, kan det ses som utslag av att han omvärderade de val han gjort. Jag tror han sörjde över en hel del i sitt liv; inslag i dikterna pekar entydigt mot att han hemsöktes av omvärderingar och ånger. Han hade blivit sin upphöjda positions fånge - alltmedan högarna med olästa korrektur, obesvarade brev, ohörda uppmaningar att delta i skiftande sammanhang bara växte och växte.

Som redan Olof Lagercrantz konstaterade i sin lysande essä "En uppretad ärkeängel" är det nödvändigt att omvärdera Rydberg. Han måste plockas ner från marmorpiedestalen. Lagercrantz skriver bland annat, att "jag upprörs när jag tänker på det övervåld som eftervärlden övat mot det centrala i Viktor Rydbergs personlighet och de förvrängningar och misstolkningar hans verk utsatts för... Han har beljugits och förtalats, stängts in i de trängsta fållor, berövats sina vapen och sin vrede".

De två nya böckerna "Kulturhjälten" och "Den politisk-satiriske Rydberg" är ytterst välkomna bidrag på vägen mot att Viktor Rydberg vinner återupprättelse och blir behandlad efter sin gärnings innehåll. Piedestalen vittrar sakta sönder. Men vad som krävs idag är ny heltäckande biografi över en skald och forskare som livet igenom brottades med de stora och ödesmättade frågorna utan att någonsin finna frid i sinnet.

Crister Enander
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Ur arkivet

view_module reorder

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

Mauritz Tistelö. Foto Giovanni Solaris

Mauritz Tistelös okända trilogi

Skräckpolska, Skrattgropar och Fantasifoster: Tre små volymer med poesi av Göteborgsbaserade poeten Mauritz Tistelö. Tillsammans utgör de Den okända trilogin. När jag läste den sista delen som utkom i slutet ...

Av: Ida Andersen | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2017

Prestigen ligger i betraktarens öga

Prestigen ligger i betraktarens öga illustration: Annika Eriksson Skönheten ligger i betraktarens öga, brukar det heta. Kanske även prestige, historia och motiv. Nu kommer en avhandling om kvinnokonstmuseet Museum Anna Nordlander ...

Av: Jenny Petersson | Kulturreportage | 20 november, 2007

Vi köper väl en julvört då!

När blev vi så förbannade på högtider? De där som kommer och går, år efter år, som ska delas med nära och kära och bringa glädje och liv även till ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 29 december, 2011

Den brinnande boken

”Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,som lät bygga den kinesiska murenoch bränna alla böcker i Kina.” I ”Muren och böckerna” sjunger Evert Taube om den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om litteratur & böcker | 12 december, 2011

”Jag hade tur.”

Crister Enander i en passionerad och självbiografisk essä om Folkhemmet.

Av: Crister Enander | Essäer om politiken | 14 augusti, 2016

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Moralsk realisme

Innledning Med ‘realiteten’, det vil si det som er virkelig eller som utgjør virkeligheten, forstår jeg ‘det som er så stort at det går ut over alt det mennesket er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.