Samernas nationaldag

Sjätte februari är samernas nationaldag.  Sápmi, Sameland, har en symbolmättad flagga med inspiration från diktaren Anders Fjellner. Genom att nyläsa Fjellner  lyfter Mikael Mogren fram en del av svenskheten som ...

Av: Mikael Mogren | 01 februari, 2010
Essäer om samhället

Emelie Schepp

Vad som sker i det fördolda

Emelie Schepp är deckarförfattarinnan som nyligen kommit ut med ”Märkta för livet”, en spänningsroman som utspelar sig i flyktingmiljö, ett för många mycket aktuellt ämne. Efter många år i reklambranschen ...

Av: Jens Wallén | 14 februari, 2015
Litteraturens porträtt

Jules Verne, En amerikansk journalists resa 2889

Vid hundraårsminnet 1889 av franska revolutionen skrev Jules Verne en framtidsvision från 2889, d.v.s. tusen år till in i framtiden. Han visste lika väl som alla andra att det inte går ...

Av: Jules Verne | 02 oktober, 2013
Kulturreportage

Chiapas – en reseberättelse

I den mexikanska delstaten Chiapas rinner floden Grijalva fram mellan bergsväggarna i en djup kanjon, El Cañón del Sumidero. Det finns krokodiler i vattnet. Det är ogenomskinligt grönt. Guiden i ...

Av: Ann-Marie Svensson | 03 juli, 2014
Resereportage

Sydafrikanska författare skriver för liten publik



Ben WilliamsBöcker forsar ut ur den sydafrikanska litteraturfloden. Trots det är de inhemska läsarna relativt få och utlandslanseringarna sällsynta. Genom webbsidor, tidskrifter och bokklubbar tar entusiaster initiativ för att sprida ordet.

Siphiwo Mahala, författare till romanen When a man cries, startar en bokklubb inom departementet för Arts and culture i Johannesburg, där han arbetar. Vid första mötet erkänner de flesta medlemmarna att de inte läst en bok sedan skoltiden. För dessa svarta, tämligen välbärgade sydafrikaner påminner böcker om undermålig utbildning, lästvång och en förlegad tid.

"Varför spendera pengar i en bokhandel när jag kan köpa en ny cd-skiva, dvd eller ha en underbar middag ute", skulle svaret kunna bli.

Om en vuxen svart sydafrikan associerar läsning med negativa erfarenheter blir det inte lättare att öka intresset när böcker konkurrerar med en sådan mängd annan underhållning. Pålitliga bokköpare uppgår till mindre än en miljon. Sydafrika består av närmare femtio miljoner människor.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Typisk konsument är någon som läste i sin barndom och har en mobiltelefon. Har du råd med mobiltelefon har du råd att köpa böcker, säger Ben Williams, mannen bakom webbsidan book.co.za.

Här är böcker dyra, bokhandlar begränsade till tätorterna och bibliotek underfinansierade och underbemannade. Trots fåtalet läsare är bokindustrin dynamisk. Nya titlar regnar över publiken. De senaste fem åren har sydafrikanska författare i rasande takt skrivit thrillers, kriminalare, science fiction, chick lit, om könsrelaterat våld, klasskillnader, vardagen i kåkstaden, kulturförändringar och svarta diamanter. Kort sagt, populär, framåtdrivande skönlitteratur har slagit rot.

Föreställer du dig den sydafrikanska litteraturen som en måltavla var apartheid i tjurens öga under 80- och 90-talet. Huvuddelen författare behandlade ämnet centralt. En anledning till den omfångsrika utgivningen var att människor kom ihåg det segregerande systemet vida olika.

Under demokratins första årtionde sköljde memoarer, kämpande hjältars autobiografier, poesi och skönlitteratur sammanlänkade till det politiska 1900-talet över läsarna, medan 90-talets slut och 00-talets början bjöd på en mängd kritiska texter kring vad apartheid hade inneburit, ifall det var dött eller ännu vid liv. Den politiska kritiken härstammade från den "oppositionella publiceringen" som legat i utgivningens mittfåra från 70-talet och framåt, vilken kommit att spela en betydande roll för tankeutvecklingen i den centrala debatten.

Ifall apartheid var ett givet och säkert ämne så har fokus blivit otydligare i 2000-talets utgivningar. Apartheid har mer kommit att utgöra en inramning till beskrivning, analys och spegling av en historisk, pågående övergångsperiod.

Ett exempel är Imraan Coovadias verk High low in-between, en skarp och omskakande färd genom organdonationer, giriga aidsförnekare, kvacksalvare, mutor och hot från South African Revenue Service. Post-apartheids HIV/Aids-kris undersöks från hisnande höjder, djupa dalar och inklämda mellanskikt.

Energin i litteraturen kommer från en ambition att definiera landet. Gränsen för vad du kan skriva om har suddats ut. Innehållet handlar mindre om apartheids David-mot-Goliath-kamp och mer om hans/hennes personliga, inte sällan privata, intima historia.

  • - Marknaden klarar en mängd fler apartheidböcker, men jag tror att skribenterna själva är mer intresserade av att titta på Sydafrika såsom det är i dag. För i ett avseende är apartheid ganska dött, i ett annat avseende dog det inte alls. Många är desperata efter att få berätta om sina upplevelser och utnyttja yttrandefriheten, medvetna om att det inte var länge sedan böcker brändes och bannlystes. Författarna kan i bästa fall bidra till en positiv identitetsstärkning och befästa vårt nationsbyggarprojekt, säger Ben Williams.

Meningarna kortas, kommatecknen minskas, språket blir mer imaginärt. Stackatona intensifieras, kapitlen krymper, raderna blir mer förklarande.

  • - Solipsismen är delvis ett resultat från onlinetrenderna. På Twitter och Facebook skriver du snabbt och kortfattat vad du vill ha sagt, fortsätter han.

 Landets chick lit skildrar storstadskvinnor i 20- 30-årsåldern på jakt efter materiell och känslomässig perfektion. De senaste 2-3 åren har ett tiotal titlar kommit ut. Genrens sydafrikanska introduktör brukar stavas Fiona Snyckers. I hennes Trinity rising står en politiskt inkorrekt, snygg, smart, ambitiös, universitetsstuderande hjältinna. Boken vänder sig främst till kvinnor som må ha sociala problem, men hellre köper skor än lusläser historieböcker.

Både dåtidens och nutidens våld breder ut sig i sidorna. Våldet blossar upp på gator, på dagen, på kvällen, på natten.

"My cell is hardly the size of a king-size bed. I would say slightly bigger than a shithouse... No way of getting out of it... And so you whirl and spin until your head explodes. You stick your fingers in a goon's bloodshot eyes. You grab a baton and swing it about until you feel and hear bones crush and splinter under its weight."

Så lyder de första raderna i Little ice cream boy, journalisten Jacques Pauws historia om ex-snuten, gangstern och en av apartheids mest ökända lönnmördare Ferdi Barnard, dömd till tre livstidsstraff på Pretoria Central Prison (känd som the Bomb). Pauw söker finna ledtrådar till personen bakom Barnard och binder internens liv med grymheterna begångna av CCB (Civil Co-operation Bureau) - apartheidregimens hemliga specialstyrka.

Inom den ovan nämnda genren svarta diamanter, eller black diamonds, hittar du Is it Coz I'm Black? The only black at a dinner party och Some of my best friends are white. Böckerna marknadsförs mot yngre och medelålders svarta läsare. Historierna avväpnar humoristiskt den svarta medelklassens undran: vem är vem i regnbågsnationen?

Phakama Mbonambi Någon slags motsvarighet är fenomenet Spud. I serien låter författaren Jon van de Ruit tonårige Spud Milton berätta om sin brokiga väg mot mognad i en internatskola. Det är tidigt 90-tal och omvälvande förändringar ligger i luften, men Spud är upptagen av att brottas med Gud och lära känna det motsatta könet. Den tredje och senaste romanen i serien, Spud - Learning to fly, sålde 9 000 exemplar första dagen. De två föregående titlarna har sålt 500 000 exemplar. Andra sydafrikanska författare blir glada om de säljer 5 000 böcker av samma titel. Jon van de Ruit tillhör fåtalet sydafrikaner som kan livnära sig på skönlitterärt skrivande.

I en intervju i KZN Literary Tourism förklarar han framgången så här:

"På en ytlig nivå är boken väldigt rolig och karaktärerna både större än livet och spöklikt bekanta. Dessutom tror jag att integriteten i historien påverkar människor. De tror på det och vill att det ska vara sant."

Hur få fler att upptäcka bokhavet?

Med den litterära tidskriften Wordsetc ville redaktören Phakama Mbonambi i en kvalitetsjournal visa upp sydafrikanska talanger och åskådliggöra bokhandelns och förlagsvärldens utmaningar för fler än de redan frälsta. På hans önskelista står: skapa fler naturliga litterära mötesplatser. Rusta upp skolbibliotek. Stöd utbildnings- och läsprojekt och satsa på inhemsk litteratur i allmänna bibliotek.

  • - Jag vill medverka till att se marknaden växa. Vi har fantastiska författare, men de skriver på morgnar eller kvällar mellan åtta- till femjobb. I dag säljs inte tillräckligt med böcker för att försörja heltidsförfattande.

 Sydafrika är troligen det enda landet på kontinenten där den egna befolkningen utgör den största köpgruppen. Till skillnad från övriga Afrika har landet en väl utbyggd infrastruktur för bokdistribution med nationella kedjor som CNA, Fascination Books och Exclusive Books. Men få böcker når utländska hyllor.

  • - En vägg sattes upp mellan Sydafrika och omvärlden i och med den kulturella bojkotten under apartheid. Väggen är nedmonterad men förläggare har varit långsamma att bilda partnerskap över landets gränser. De saknar överenskommelser som gör det möjligt att pumpa ut böcker till utgivare i Europa, Nordamerika, Sydamerika och Asien. Den inhemska marknaden gör förläggarna bekväma, säger Ben Williams.

Oftast drivs förlagen av självständiga individer. Här kan du få någon att snegla på ditt manuskript utan att ha en agent vid din sida.

Williams vill se publicering med stort P.

  • - Publicering i det här landet handlar i grund och botten bara om att trycka och distribuera boken. Bättre vore om förläggare arbetade närmare författarna och lade mer energi på finslipning och marknadsföring. Men jag är ändå glad att författare har så fria tyglar, varje dag händer något nytt i den lokala litteraturen.

Nog dröjer det innan sydafrikaner visar lika stor stolthet över sina skribenter som de gör över att stå värdar för fotbolls-VM nästa år. Både vana, utbildningsnivå, uppfostran, inkomst och allmän tillgång till litteratur inverkar på vilken plats böcker får.

Jag tror att de senaste årens tilltagande kreativitet och mångfald vad gäller innehåll och formgivning har att göra både med en demokratisering av uttryckssätt och, bland nya författargenerationer, ett självbekräftelsebehov. Sent 50-tal och tidigt 60-tal hade tyska kvinnor och män som mindes kriget från uppväxten vuxit upp. De upplevde nazismen fastän de inte fullt deltog. Spåren blev märkbara i efterkrigstidens litteratur. Likaså hanterar sydafrikanska författare ambivalensen att ha påverkats, men inte helt formats av apartheid.

Medan en grupp skribenter brådskar in i framtiden, finns andra som menar att vi inte kan röra oss framåt förrän vi genomgripande hanterat det förflutna. Landets unika historia må ha skildrats facklitterärt, medan i skönlitteraturen författare finner utrymme att i nuets omskrivning referera till händelser som, också omedvetet, präglat deras liv. Distansen till skapar frihet att utforska och rekonstruera vad vi kan kalla en elastisk tröskel från "du har den här bestämda platsen i samhället" till "du formar ditt eget jag."

Hur kommer det litterära sydafrikanska landskapet att se ut om tio år? Med femton års nonstoppublicerande och en förlagskultur på ständigt uppåtgående står läsarna, utgivarna och författarna förmodligen på en grönskande platå. Möjligen deltar fler mörkhyade i litterära händelser, förutsatt att läsandet har spridits från välståndets sfärer och den genomsnittliga utbildningsnivån höjts. Fler lokala böcker köps om ett större antal titlar ges ut på andra språk än de två tungviktarna engelska och afrikaans. Slår sig också förläggare samman och etablerar långsiktiga internationella relationer kan svenska läsare hitta fler sydafrikanska namn på bokomslagen.

Gustav Broms, text och bilder
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Ur arkivet

view_module reorder

Likt alvsmederna och dvärgamästarna från svunna tider

Med tanke på att den sista filmen i Hobbittrilogin just haft premiär, passar en återblick till sommarens Medeltidsvecka och då speciellt föredraget med Peter Lyon bra. Peter Lyon är numera en ...

Av: Jessika Ahlström & Alexander Sanchez | Kulturreportage | 27 december, 2014

Episoder från Jerusalem: episod 1

Jag bor i Jerusalem. Smålands Jerusalem. Mellan de två Jerusalemer är det nästan ingen skillnad, förutom att den ena ligger i Småland. Kan du gissa vilken? En av de riktigt påtagliga ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 14 september, 2013

Tappad rätt ner i bilen

I Jim Jarmuchs märkliga episodfilmfilm "Night on Earth" finns ett avsnitt med en tysk taxichaufför i New York som varken kan köra bil - den skuttar fram när han trampar ...

Av: Ulf Stenberg | Gästkrönikör | 17 juli, 2009

August och människorna

Två år före döden gick August till angrepp mot kulturetablissemangets gullegris Verner von Heidenstam (som konverterat från livsbejakande romantiker till reaktionär nationalpropagandist), charlatanen Sven Hedin (som upptäckte tredje världen i ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 21 juni, 2011

Vill ni verkligen ha min röst? Internationella kvinnodagen 2011

"Ett jävla dravel" var egentligen min ursprungliga rubrik för detta lilla stycke som jag först inte tänkt skriva. Hela veckan har obenägenheten oroat mig, hur kan ett ämne, ett samhällsfenomen ...

Av: Linda Bönström | Allmänna reportage | 08 mars, 2011

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | Essäer om litteratur & böcker | 27 augusti, 2017

Minnets förvandlingar. Om Walter Ljungquist

I de fyra första novellerna i Walter Ljungquists En dörr står på glänt sätts de vuxnas liv mot barnets. De vuxna sörjer tomheten från något förlorat. Barnets liv är ett ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2010

En dag i London

Jag vaknar tidigt en morgon i London, fortfarande halvt slumrande när jag börjar återfå mina sinnen. Jag hör små ljud från staden utanför och solen kisar in genom draperiet i ...

Av: Liselotte Johansson | Gästkrönikör | 08 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.