Esko Männikkö lägger stor vikt vid hängningen av sina verk. Foto: Emil Fagander

”I do it my way”.

En av Finlands mest omtalade och framgångsrika samtida bildkonstnärer visas just nu i en stor utställning i Stockholm. Esko Männikkös måleriska bilder sätter sig fast i betraktarens medvetande, direkt eller ...

Av: Nancy Westman | 23 oktober, 2017
Konstens porträtt

Edgar Alla Poe och det sublima Antarktis

År 2009 fyller den amerikanske författaren Edgar Allan Poe tvåhundra år. Det uppmärksammas stort i USA och mindre i Sverige. Den store skräck- och deckarmästaren skrev bara en roman, Artur ...

Av: Bertil Häggman | 18 juli, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Jonas Wessel. Jag är en annan

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | 20 augusti, 2012
Utopiska geografier

Jesus and Yahweh

Litteraturvetaren Harold Bloom är kanske mest känd för Den västerländska kanon, och då kanske i synnerhet för dess lista på västerlandets 26 främsta författare. Stora delar av sin karriär har ...

Av: Tobias Harding | 11 augusti, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Sydafrikanska författare skriver för liten publik



Ben WilliamsBöcker forsar ut ur den sydafrikanska litteraturfloden. Trots det är de inhemska läsarna relativt få och utlandslanseringarna sällsynta. Genom webbsidor, tidskrifter och bokklubbar tar entusiaster initiativ för att sprida ordet.

Siphiwo Mahala, författare till romanen When a man cries, startar en bokklubb inom departementet för Arts and culture i Johannesburg, där han arbetar. Vid första mötet erkänner de flesta medlemmarna att de inte läst en bok sedan skoltiden. För dessa svarta, tämligen välbärgade sydafrikaner påminner böcker om undermålig utbildning, lästvång och en förlegad tid.

"Varför spendera pengar i en bokhandel när jag kan köpa en ny cd-skiva, dvd eller ha en underbar middag ute", skulle svaret kunna bli.

Om en vuxen svart sydafrikan associerar läsning med negativa erfarenheter blir det inte lättare att öka intresset när böcker konkurrerar med en sådan mängd annan underhållning. Pålitliga bokköpare uppgår till mindre än en miljon. Sydafrika består av närmare femtio miljoner människor.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Typisk konsument är någon som läste i sin barndom och har en mobiltelefon. Har du råd med mobiltelefon har du råd att köpa böcker, säger Ben Williams, mannen bakom webbsidan book.co.za.

Här är böcker dyra, bokhandlar begränsade till tätorterna och bibliotek underfinansierade och underbemannade. Trots fåtalet läsare är bokindustrin dynamisk. Nya titlar regnar över publiken. De senaste fem åren har sydafrikanska författare i rasande takt skrivit thrillers, kriminalare, science fiction, chick lit, om könsrelaterat våld, klasskillnader, vardagen i kåkstaden, kulturförändringar och svarta diamanter. Kort sagt, populär, framåtdrivande skönlitteratur har slagit rot.

Föreställer du dig den sydafrikanska litteraturen som en måltavla var apartheid i tjurens öga under 80- och 90-talet. Huvuddelen författare behandlade ämnet centralt. En anledning till den omfångsrika utgivningen var att människor kom ihåg det segregerande systemet vida olika.

Under demokratins första årtionde sköljde memoarer, kämpande hjältars autobiografier, poesi och skönlitteratur sammanlänkade till det politiska 1900-talet över läsarna, medan 90-talets slut och 00-talets början bjöd på en mängd kritiska texter kring vad apartheid hade inneburit, ifall det var dött eller ännu vid liv. Den politiska kritiken härstammade från den "oppositionella publiceringen" som legat i utgivningens mittfåra från 70-talet och framåt, vilken kommit att spela en betydande roll för tankeutvecklingen i den centrala debatten.

Ifall apartheid var ett givet och säkert ämne så har fokus blivit otydligare i 2000-talets utgivningar. Apartheid har mer kommit att utgöra en inramning till beskrivning, analys och spegling av en historisk, pågående övergångsperiod.

Ett exempel är Imraan Coovadias verk High low in-between, en skarp och omskakande färd genom organdonationer, giriga aidsförnekare, kvacksalvare, mutor och hot från South African Revenue Service. Post-apartheids HIV/Aids-kris undersöks från hisnande höjder, djupa dalar och inklämda mellanskikt.

Energin i litteraturen kommer från en ambition att definiera landet. Gränsen för vad du kan skriva om har suddats ut. Innehållet handlar mindre om apartheids David-mot-Goliath-kamp och mer om hans/hennes personliga, inte sällan privata, intima historia.

  • - Marknaden klarar en mängd fler apartheidböcker, men jag tror att skribenterna själva är mer intresserade av att titta på Sydafrika såsom det är i dag. För i ett avseende är apartheid ganska dött, i ett annat avseende dog det inte alls. Många är desperata efter att få berätta om sina upplevelser och utnyttja yttrandefriheten, medvetna om att det inte var länge sedan böcker brändes och bannlystes. Författarna kan i bästa fall bidra till en positiv identitetsstärkning och befästa vårt nationsbyggarprojekt, säger Ben Williams.

Meningarna kortas, kommatecknen minskas, språket blir mer imaginärt. Stackatona intensifieras, kapitlen krymper, raderna blir mer förklarande.

  • - Solipsismen är delvis ett resultat från onlinetrenderna. På Twitter och Facebook skriver du snabbt och kortfattat vad du vill ha sagt, fortsätter han.

 Landets chick lit skildrar storstadskvinnor i 20- 30-årsåldern på jakt efter materiell och känslomässig perfektion. De senaste 2-3 åren har ett tiotal titlar kommit ut. Genrens sydafrikanska introduktör brukar stavas Fiona Snyckers. I hennes Trinity rising står en politiskt inkorrekt, snygg, smart, ambitiös, universitetsstuderande hjältinna. Boken vänder sig främst till kvinnor som må ha sociala problem, men hellre köper skor än lusläser historieböcker.

Både dåtidens och nutidens våld breder ut sig i sidorna. Våldet blossar upp på gator, på dagen, på kvällen, på natten.

"My cell is hardly the size of a king-size bed. I would say slightly bigger than a shithouse... No way of getting out of it... And so you whirl and spin until your head explodes. You stick your fingers in a goon's bloodshot eyes. You grab a baton and swing it about until you feel and hear bones crush and splinter under its weight."

Så lyder de första raderna i Little ice cream boy, journalisten Jacques Pauws historia om ex-snuten, gangstern och en av apartheids mest ökända lönnmördare Ferdi Barnard, dömd till tre livstidsstraff på Pretoria Central Prison (känd som the Bomb). Pauw söker finna ledtrådar till personen bakom Barnard och binder internens liv med grymheterna begångna av CCB (Civil Co-operation Bureau) - apartheidregimens hemliga specialstyrka.

Inom den ovan nämnda genren svarta diamanter, eller black diamonds, hittar du Is it Coz I'm Black? The only black at a dinner party och Some of my best friends are white. Böckerna marknadsförs mot yngre och medelålders svarta läsare. Historierna avväpnar humoristiskt den svarta medelklassens undran: vem är vem i regnbågsnationen?

Phakama Mbonambi Någon slags motsvarighet är fenomenet Spud. I serien låter författaren Jon van de Ruit tonårige Spud Milton berätta om sin brokiga väg mot mognad i en internatskola. Det är tidigt 90-tal och omvälvande förändringar ligger i luften, men Spud är upptagen av att brottas med Gud och lära känna det motsatta könet. Den tredje och senaste romanen i serien, Spud - Learning to fly, sålde 9 000 exemplar första dagen. De två föregående titlarna har sålt 500 000 exemplar. Andra sydafrikanska författare blir glada om de säljer 5 000 böcker av samma titel. Jon van de Ruit tillhör fåtalet sydafrikaner som kan livnära sig på skönlitterärt skrivande.

I en intervju i KZN Literary Tourism förklarar han framgången så här:

"På en ytlig nivå är boken väldigt rolig och karaktärerna både större än livet och spöklikt bekanta. Dessutom tror jag att integriteten i historien påverkar människor. De tror på det och vill att det ska vara sant."

Hur få fler att upptäcka bokhavet?

Med den litterära tidskriften Wordsetc ville redaktören Phakama Mbonambi i en kvalitetsjournal visa upp sydafrikanska talanger och åskådliggöra bokhandelns och förlagsvärldens utmaningar för fler än de redan frälsta. På hans önskelista står: skapa fler naturliga litterära mötesplatser. Rusta upp skolbibliotek. Stöd utbildnings- och läsprojekt och satsa på inhemsk litteratur i allmänna bibliotek.

  • - Jag vill medverka till att se marknaden växa. Vi har fantastiska författare, men de skriver på morgnar eller kvällar mellan åtta- till femjobb. I dag säljs inte tillräckligt med böcker för att försörja heltidsförfattande.

 Sydafrika är troligen det enda landet på kontinenten där den egna befolkningen utgör den största köpgruppen. Till skillnad från övriga Afrika har landet en väl utbyggd infrastruktur för bokdistribution med nationella kedjor som CNA, Fascination Books och Exclusive Books. Men få böcker når utländska hyllor.

  • - En vägg sattes upp mellan Sydafrika och omvärlden i och med den kulturella bojkotten under apartheid. Väggen är nedmonterad men förläggare har varit långsamma att bilda partnerskap över landets gränser. De saknar överenskommelser som gör det möjligt att pumpa ut böcker till utgivare i Europa, Nordamerika, Sydamerika och Asien. Den inhemska marknaden gör förläggarna bekväma, säger Ben Williams.

Oftast drivs förlagen av självständiga individer. Här kan du få någon att snegla på ditt manuskript utan att ha en agent vid din sida.

Williams vill se publicering med stort P.

  • - Publicering i det här landet handlar i grund och botten bara om att trycka och distribuera boken. Bättre vore om förläggare arbetade närmare författarna och lade mer energi på finslipning och marknadsföring. Men jag är ändå glad att författare har så fria tyglar, varje dag händer något nytt i den lokala litteraturen.

Nog dröjer det innan sydafrikaner visar lika stor stolthet över sina skribenter som de gör över att stå värdar för fotbolls-VM nästa år. Både vana, utbildningsnivå, uppfostran, inkomst och allmän tillgång till litteratur inverkar på vilken plats böcker får.

Jag tror att de senaste årens tilltagande kreativitet och mångfald vad gäller innehåll och formgivning har att göra både med en demokratisering av uttryckssätt och, bland nya författargenerationer, ett självbekräftelsebehov. Sent 50-tal och tidigt 60-tal hade tyska kvinnor och män som mindes kriget från uppväxten vuxit upp. De upplevde nazismen fastän de inte fullt deltog. Spåren blev märkbara i efterkrigstidens litteratur. Likaså hanterar sydafrikanska författare ambivalensen att ha påverkats, men inte helt formats av apartheid.

Medan en grupp skribenter brådskar in i framtiden, finns andra som menar att vi inte kan röra oss framåt förrän vi genomgripande hanterat det förflutna. Landets unika historia må ha skildrats facklitterärt, medan i skönlitteraturen författare finner utrymme att i nuets omskrivning referera till händelser som, också omedvetet, präglat deras liv. Distansen till skapar frihet att utforska och rekonstruera vad vi kan kalla en elastisk tröskel från "du har den här bestämda platsen i samhället" till "du formar ditt eget jag."

Hur kommer det litterära sydafrikanska landskapet att se ut om tio år? Med femton års nonstoppublicerande och en förlagskultur på ständigt uppåtgående står läsarna, utgivarna och författarna förmodligen på en grönskande platå. Möjligen deltar fler mörkhyade i litterära händelser, förutsatt att läsandet har spridits från välståndets sfärer och den genomsnittliga utbildningsnivån höjts. Fler lokala böcker köps om ett större antal titlar ges ut på andra språk än de två tungviktarna engelska och afrikaans. Slår sig också förläggare samman och etablerar långsiktiga internationella relationer kan svenska läsare hitta fler sydafrikanska namn på bokomslagen.

Gustav Broms, text och bilder
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Ur arkivet

view_module reorder

Yrkestrubadurernas 40-årsjubileum. Intervju med Pierre Ström

  YTF, Yrkestrubadurernas förening, bildades 1971. Initiativtagare var bland andra Fred Åkerström (föreningens förste ordförande), Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. På den svenska ...

Av: Johannes Flink | Musikens porträtt | 28 februari, 2011

Post-EmmaKrönika 1 Rastplatsen I

Snart ingen mindre än en &:så triton dök fram i mitt Jon Blunds dyra hov ärad med håv i en håv nästan som i horstrumpor ensam. Var fet som en ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 februari, 2010

The fundamental torus geometry of the universe Psychic Spirit in You 2016

Improvement of the Flows of Matter and Energy in the Known Universe

LundaHydro AB, Vårlöksvägen 4, SE-387 92 Borgholm, Sweden

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 19 september, 2016

Le Chat Noir Gaudeamus

Bortglömd radikal från konstnärernas Montmartre

En ny bild av det tidiga nittonhundratalets Montmartre framträder när den politiskt medvetne målaren Théophile-Alexandre Steinlen får ta plats på Musée de Montmartre i Paris. Tidens strömningar och politiska dramatik ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 27 februari, 2015

Pippin Barr och Marina Abramovic Institute – Dataspel om performance

Med spelet ”The Artist Is Present” fick Pippin Barr internationell uppmärksamhet både i konst- och dataspelsvärlden. Spelet handlade om Marina Abramovic performance på MOMA i New York 2010. En performance ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 11 november, 2013

Den mångsidige Robert Walser

"Everyone who reads Walser falls in love with him" påstår Nicholas Lezard i The Guardian. The New Tork Review of Books har i sin utmärkta serie inhemska och utländska böcker ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 31 augusti, 2013

Strålande jul?

Det är jul och julklappar finns överallt att köpa. Vi tror att vi ska kunna få undan det som verkligen betyder, det som vi tror oss ha samlat på så ...

Av: Fredrik Månsson | Gästkrönikör | 20 december, 2015

Hamnen i Hamburg med nya konserthuset i bakgrunden. Foto: Björn Gustavsson

Hansaförbundet

Det tyska Hansaförbundet, som var i kraft från 1100-talet till 1600-talet, betydde oerhört mycket för utvecklingen av den nordeuropeiska handeln och utvecklandet av ett slags kulturell samhörighet länderna emellan. Ytterst ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 20 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts