Illustration: Hebriana Alainentalo

Kösamhällen och andra samhällen

Anders Björnsson om öl, kösamhälle och socialism.

Av: Anders Björnsson | 22 februari, 2017
Essäer om samhället

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | 05 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Nils Hermansson i Paris

På vägen hem i fredags gick jag som vanligt genom latinkvarteren i Paris. Det är västra stranden av Seine, området där det på medeltiden talades latin och universitets olika institutioner ...

Av: Mikael Mogren | 31 mars, 2010
Essäer om religionen

Livet på 60 grader 1

Av: Bröderna Blomqvist | 02 februari, 2012
Kulturen strippar

Postum hyllning till Annemarie Schwarzenbach



Image
Annemarie Schwarzenbach
I år är det hundra år sedan Annemarie Schwarzenbach föddes. Hon var på många sätt något av en rebell som levde mot sin epoks förväntningar. Hennes föräldrar tillhörde den schweiziska överklassen och var bosatta i Zürich. Som författare, journalist, fotograf och äventyrslysten avvek hon radikalt från sin borgerliga uppväxtmiljö.

Annemarie Schwarzenbach var en kvinna som var på ständig jakt efter sig själv och efter kärlek. Genom hennes många resor världen över sökte hon efter något, eller kanske någon, som tillät henne att gå utanför sig själv men också att hitta tillbaka till sitt inre.

1930 lärde Annemarie Schwarzenbach känna syskonen Klaus och Erika Mann (barn till författaren och nobelpristagaren Thomas Mann). Deras vänskap kom att betyda mycket för henne, och Klaus Mann porträtterade henne i två av sina noveller. Tillsammans gav de också ut en anti-fascistisk tidskrift. Annemarie Schwarzenbachs personlighet var mycket komplex. På grund av hennes politiska åsikter hamnade hon ofta i konflikt med sin familj, därav hennes många självmordsförsök. Hennes korta liv präglades av morfinberoende och depressioner, för vilka hon genomgick upprepade behandlingar. Hon dog efter sviterna av en cykelolycka 1942, vid 34 års ålder.

Om hon hade levt idag skulle hon nog ha varit tacksam över den uppmärksamhet och det erkännande hon får i år. Till hennes minne har släktingen och historikern Alexis Schwarzenbach gett ut en av hennes opublicerade texter. Texten, eller rättare sagt de fragment av text som återfanns i Berns litteraturarkiv, är sammanställda av Alexis Schwarzenbach. Han har gett titeln till boken.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Att se en kvinna", som den svenska översättningen skulle lyda, är en kort och intensiv roman, eller snarare en novell. Berättarjaget befinner sig på ett lyxhotell i skidorten Saint-Moritz. Hon beskriver sin åtrå och väntan på den kvinna som semestrar på samma hotell. Genom blotta åsynen av Ena Bernstein, den åtrådda kvinnan, hamnar berättarjaget i något slags vakum. Ena Bernstein lever i en annan värld dit huvudpersonen inte har tillträde. Likväl lär hon känna fröken Bernstein genom en äldre herre. Via ett foto får hon en mycket speciell kvinna uppmålad för sig.

Precis som Annemarie Schwarzenbach själv när texten skrevs, är berättarjaget en ung kvinna i 20-årsåldern. Hon upptäcker sig själv, både kroppsligt och själsligt. Och genom andra kvinnor. Fokus i romanen är ändå den smärtsamma längtan efter just Ena Bernstein. Men därmed också en längtan efter att bli sedd för den hon är. Känslorna är många och det är kanske också ett av författarens kännetecken. Hon griper tag i det som rör sig i det inre. Att läsa "Att se en kvinna" kräver dock viss koncentration. Språket är krävande och meningarna fyller ibland en hel sida. Jag behöver ofta läsa om för att se om jag faktiskt har förstått. Samtidigt ger det en viss idé om författaren själv.

Boken fyller ett tomrum i Annemarie Schwarzenbachs litterära verk då den visar att hon redan i unga år skrev en text om att "komma ut". Hon skriver om homosexualitet utan förställningar. I hennes tidigare utgivna böcker har hennes lesbiskhet varit mer inlindad. Å andra sidan känns historien någonstans lite tom. För även om känslorna lever i allra högsta grad frambringar de inga känslor hos mig. Jag har svårt för att leva mig in i berättarjaget. Historien i sig må vara vacker men den fångar mig dessvärre inte som läsare. Det gör däremot författaren samt bokens tema. Därför blir det intressant läsning.

Annemarie Schwarzenbachs skildring av (sin) homosexualitet är ett välkommet inslag i den genre som HBT- romaner (homo-, bi-, och transsexuella) bildar. Vi är inte bortskämda med HBT inom litteraturen även om begreppet i sig blivit allmänt känt. Därför förtjänar "Att se en kvinna", såväl som Annemarie Schwarzenbachs andra böcker att bli översatta till fler språk, bland annat till svenska.

Anna Mezey

Ur arkivet

view_module reorder

"Kinas terrakottaarmé" på Östasiatiska i Stockholm

"Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,"Ur "Muren och böckerna" av Evert Taube Det var aldrig meningen att de skulle utföra några krigiska bedrifter, dessa tusentals soldater som skapades på kejsaren ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 11 september, 2010

Europa ett asiatiskt randområde?

Geografiskt är Europa ett asiatiskt randområde, en kontinent präglad av starka spänningar mellan bysantinskt och över södra delen av detta euro-asiatiska flarn och att den hellenistiska Medelhavskulturen råder i sydost. Kristendomens och ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om religionen | 01 oktober, 2014

Hänt i Skvättet 5

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 28 oktober, 2013

Tankar kring begreppen Identitet och identifikation

Känner du till lösenordet till ditt eget inre? (Stanislav Jercy Lec) Att finna sin inre kärna, sin sanna identitet, är enligt min favoritpsykolog den mångsidiga psykoanalytikern Carl G. Jung ett livsmål och ...

Av: Nina Michael | Essäer | 15 augusti, 2013

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Veckan från hyllan, Vecka 5-2013

Det finns en scen i dokumentärfilmen om Palme som jag inte kan släppa. En aggressiv journalist frågar Palme om arbetslösheten. Han säger att i partprogrammet talas det om full sysselsättning ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 februari, 2013

Utvinningen av Arktis

Arktis är ett av de få områden på jorden som ännu är relativt oberörd av de giriga västliga människorna. Jag läste nyligen i Hufvudstadsbladet att ”Finland gör för litet för ...

Av: Nina Michael | Gästkrönikör | 03 november, 2013

När en minister blir konstnär

Vad händer då? Jo, en makalös förvandling sker som jag upptäcker på Hosokawas första retrospektiva utställning, Längst med floden, i Paris. Morihiro Hosokawa - Japans före detta premiärminister - företräder ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 20 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.