Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | 30 december, 2016
Utopiska geografier

En för alla, alla för en

Marisol Misenta från Argentina belönades med årets Almapris den 26 mars 2013. ALMA står för Astrid Lindgren Memorial Award. Denna utmärkelse ges till årets bästa barn- och ungdomsförfattare. Pristagaren kallar sig ...

Av: Birgitta Milits | 04 december, 2013
Essäer om konst

Harry Martinson Foto CC BY 3.0 Wikipedia

En ambivalent iscensättning av poeten, författaren och målaren Harry Martinson

Denna essä som bygger på fragment ur diktaren Harry Martinsons lyrikvärld, spänner mellan två ytterligheter: ungdomen och de Fem unga, över till åldrandets naturromantik, där även Aniara flyter förbi, utan ...

Av: Göran af Gröning | 26 oktober, 2017
Litteraturens porträtt

Arena könskrig

 llustration: Moa Holmqvist Arena könskrig Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara ...

Av: Lisa Gålmark | 06 november, 2007
Essäer om samhället

Postum hyllning till Annemarie Schwarzenbach



Image
Annemarie Schwarzenbach
I år är det hundra år sedan Annemarie Schwarzenbach föddes. Hon var på många sätt något av en rebell som levde mot sin epoks förväntningar. Hennes föräldrar tillhörde den schweiziska överklassen och var bosatta i Zürich. Som författare, journalist, fotograf och äventyrslysten avvek hon radikalt från sin borgerliga uppväxtmiljö.

Annemarie Schwarzenbach var en kvinna som var på ständig jakt efter sig själv och efter kärlek. Genom hennes många resor världen över sökte hon efter något, eller kanske någon, som tillät henne att gå utanför sig själv men också att hitta tillbaka till sitt inre.

1930 lärde Annemarie Schwarzenbach känna syskonen Klaus och Erika Mann (barn till författaren och nobelpristagaren Thomas Mann). Deras vänskap kom att betyda mycket för henne, och Klaus Mann porträtterade henne i två av sina noveller. Tillsammans gav de också ut en anti-fascistisk tidskrift. Annemarie Schwarzenbachs personlighet var mycket komplex. På grund av hennes politiska åsikter hamnade hon ofta i konflikt med sin familj, därav hennes många självmordsförsök. Hennes korta liv präglades av morfinberoende och depressioner, för vilka hon genomgick upprepade behandlingar. Hon dog efter sviterna av en cykelolycka 1942, vid 34 års ålder.

Om hon hade levt idag skulle hon nog ha varit tacksam över den uppmärksamhet och det erkännande hon får i år. Till hennes minne har släktingen och historikern Alexis Schwarzenbach gett ut en av hennes opublicerade texter. Texten, eller rättare sagt de fragment av text som återfanns i Berns litteraturarkiv, är sammanställda av Alexis Schwarzenbach. Han har gett titeln till boken.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Att se en kvinna", som den svenska översättningen skulle lyda, är en kort och intensiv roman, eller snarare en novell. Berättarjaget befinner sig på ett lyxhotell i skidorten Saint-Moritz. Hon beskriver sin åtrå och väntan på den kvinna som semestrar på samma hotell. Genom blotta åsynen av Ena Bernstein, den åtrådda kvinnan, hamnar berättarjaget i något slags vakum. Ena Bernstein lever i en annan värld dit huvudpersonen inte har tillträde. Likväl lär hon känna fröken Bernstein genom en äldre herre. Via ett foto får hon en mycket speciell kvinna uppmålad för sig.

Precis som Annemarie Schwarzenbach själv när texten skrevs, är berättarjaget en ung kvinna i 20-årsåldern. Hon upptäcker sig själv, både kroppsligt och själsligt. Och genom andra kvinnor. Fokus i romanen är ändå den smärtsamma längtan efter just Ena Bernstein. Men därmed också en längtan efter att bli sedd för den hon är. Känslorna är många och det är kanske också ett av författarens kännetecken. Hon griper tag i det som rör sig i det inre. Att läsa "Att se en kvinna" kräver dock viss koncentration. Språket är krävande och meningarna fyller ibland en hel sida. Jag behöver ofta läsa om för att se om jag faktiskt har förstått. Samtidigt ger det en viss idé om författaren själv.

Boken fyller ett tomrum i Annemarie Schwarzenbachs litterära verk då den visar att hon redan i unga år skrev en text om att "komma ut". Hon skriver om homosexualitet utan förställningar. I hennes tidigare utgivna böcker har hennes lesbiskhet varit mer inlindad. Å andra sidan känns historien någonstans lite tom. För även om känslorna lever i allra högsta grad frambringar de inga känslor hos mig. Jag har svårt för att leva mig in i berättarjaget. Historien i sig må vara vacker men den fångar mig dessvärre inte som läsare. Det gör däremot författaren samt bokens tema. Därför blir det intressant läsning.

Annemarie Schwarzenbachs skildring av (sin) homosexualitet är ett välkommet inslag i den genre som HBT- romaner (homo-, bi-, och transsexuella) bildar. Vi är inte bortskämda med HBT inom litteraturen även om begreppet i sig blivit allmänt känt. Därför förtjänar "Att se en kvinna", såväl som Annemarie Schwarzenbachs andra böcker att bli översatta till fler språk, bland annat till svenska.

Anna Mezey

Ur arkivet

view_module reorder

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

Mauritz Tistelö. Foto Giovanni Solaris

Mauritz Tistelös okända trilogi

Skräckpolska, Skrattgropar och Fantasifoster: Tre små volymer med poesi av Göteborgsbaserade poeten Mauritz Tistelö. Tillsammans utgör de Den okända trilogin. När jag läste den sista delen som utkom i slutet ...

Av: Ida Andersen | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2017

Prestigen ligger i betraktarens öga

Prestigen ligger i betraktarens öga illustration: Annika Eriksson Skönheten ligger i betraktarens öga, brukar det heta. Kanske även prestige, historia och motiv. Nu kommer en avhandling om kvinnokonstmuseet Museum Anna Nordlander ...

Av: Jenny Petersson | Kulturreportage | 20 november, 2007

Vi köper väl en julvört då!

När blev vi så förbannade på högtider? De där som kommer och går, år efter år, som ska delas med nära och kära och bringa glädje och liv även till ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 29 december, 2011

Den brinnande boken

”Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,som lät bygga den kinesiska murenoch bränna alla böcker i Kina.” I ”Muren och böckerna” sjunger Evert Taube om den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om litteratur & böcker | 12 december, 2011

”Jag hade tur.”

Crister Enander i en passionerad och självbiografisk essä om Folkhemmet.

Av: Crister Enander | Essäer om politiken | 14 augusti, 2016

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Moralsk realisme

Innledning Med ‘realiteten’, det vil si det som er virkelig eller som utgjør virkeligheten, forstår jeg ‘det som er så stort at det går ut over alt det mennesket er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.