Intervju med Anne Riitta Ciccone

Tidningen Kulturens Roberto Fogelberg Rota har träffat regissören Anne Riitta Ciccone med anledning av filmen "Il prossimo tuo" (Din nästa) från 2008, en film om tre berättelser i tre olika ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 21 oktober, 2010
Filmens porträtt

”SE PÅ MINA VERK TILLS DU SER DEM!” Tankar om konstens oavhängighet.

”Jag kan helt enkelt inte se expressionismens, futurismens, kubismens och andra ’ismers’ verk som det konstnärliga geniets högsta uttryck. Jag förstår dem inte. Jag finner inget behag i att se ...

Av: Thomas Notini | 18 mars, 2014
Essäer om konst

Världen är kall och ödslig

Världen är kall och ödslig Här är Europas kokande gryta av arbetslöshet och elände. Imponerande är det onekligen, men tröstlöst.  Tidningen Kulturens Crister Enander besöker i andanom Karin Boyes Världsstat. Det finns ...

Av: Crister Enander | 02 november, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Benjamin 9

 

Av: Håkan Eklund | 16 oktober, 2011
Kulturen strippar

Två röda systrar



Image
Hella Wuolijoki
Hella Wuolijoki var exceptionell både som människa och konstnär. Hon beskrev sig själv som ett "smått underligt djur som inte låter sig placeras i någon fålla". Hon var en överklasskvinna på barrikaderna. Hella var både marxist och driven affärskvinna. Hon behärskade sju språk och var svag för det goda livet".

"Finlandiapriset" för bästa facklitterära bok 2006 i Finland utdelades i december 2006  till dåvarande utrikesministern Erkki Tuomioja för dennes bok "Häivähdys punai", ungefär "En glimt av rött". Boken handlar om Tuomiojas mormor Hella Wuolijoki och hennes syster Salme Pekkala Dutt. 

Skolmästaren Ernst Murrik i Valga i Estland hade fem barn. Två av dem, Ella Marie född 1886 och Salme Anette född 1888, kom att bli berömda. Familjen var liberal och i hemmet pratades tyska. De två systrarna påverkades av de revolutionära stämningarna i Ryssland i början av 1900-talet och blev marxister. Salme förvisades till Sibirien för sina åsikter.

Salme kom till Finland och var under en kort period gift med juristen och vänsterpolitikern Eino Pakkala. Hon var aktiv under inbördeskriget i Finland och nära medarbetare till revolutionsledaren Otto Wille Kuusinen. Efter skilsmässan från Pekkala flyttade hon till England och träffade en annan marxist Rajani Palme Dutt.  Han föddes i Cambridge 1896. Fadern var en indisk läkare och modern Anna Palme från Sverige. Rajani Palme Dutt relegerades från universitetet i Oxford för sitt motstånd mot första världskriget. Han deltog aktivt i bildandet av det brittiska kommunistpartiet. Hans mor var alltså svenska och hans morbror Sven Palme. Denne var chef för försäkringsbolaget Thule. En av Rajani Palme Dutts kusiner var statsminister Olof Palme. Rajani Palm Dutt var länge aktiv inom den engelska poliken och träffade många av världens stora ledare som Lenin, Ghandi och Nehru. Däremot träffade han aldrig sin kusin Olof Palme. Rajani Palme Dutt avled 1974.

Den äldre systern Ella tog studentexamen i Tartu och fortsatte sedan sina akademiska studier i Helsingfors 1905. Hon bytte förnamn till Hella och framstår som en av de mest fascinerande personligheterna i Finlands moderna historia.

Mellan 1908 och 1923 var Hella gift med advokaten och liberale politikern Sulo Wuolijoki. Under inbördeskriget 1918 var Hella Wuolijoki inte engagerad på någon sida. Hon gjorde istället karriär som godsägare och företagsledare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hella Wuolijoki var marxist men skrev aldrig in sig i kommunistpartiet. Hon var exceptionell både som människa och konstnär.  En skådespelsförfattare med affärssinne som kunde tala sju språk.

Vid sidan av sitt arbete som företagsledare blev hon en av Finlands mest folkkära dramatiker. Inledningsvis skrev hon under den manliga pseudonymen Juhani Tervapää.

Som godsägare på Marlebäck utanför Helsingfors utövade hon stor gästfrihet och höll salong för dåtidens radikala personligheter. Hon var vän med Maxim Gorkij men också med John Reed som var USA:s främsta radikala journalist. Han skrev den berömda boken "Tio dagar som skakade världen" om revolutionen i Ryssland 1917. Hella Wuolijoki "sponsrade ekonomiskt" en radikal författare som Elmer Diktonius.

Berthold Brecht och hans följe fann en fristad på Wuolijokis på Marlebäck, från juli till oktober 1940 när han var på flykt från Nazityskland. Tillsammans skapade de klassikern "Herr Puntila och hans dräng Matti" som de senare i början av 1950-talet skull utkämpa en upphovsmannarättslig tvist kring. Då 1940 hyllade dock Brecht det finska landskapet och den finska naturen och "ett folk, som tiger på två språk". I maj 1941 någon månad innan fortsättningskriget bröt ut lämnade Brecht  Finland och tog sig via Ryssland till USA och Kalifornien.

Under 1930-talet skrev Hella Wuolijoki politiska rapporter åt sovjetiska legationen i Helsingfors. Samtidigt var hon Finlands mest framgångsrika dramatiker och skrev folkkära och borgerliga dramer. Den mest kända är "Kvinnorna på Niskavuori". I sina dramer ställde hon plikt mot kärlek, pengar mot kärlek, rotfasthet mot rotlöshet. En av hennes pjäser, Juurankolan Hulda, blev i något förändrat skick en Oscarsvinnande film i USA 1947 under namnet "The Farmers Daughter".  Flera av hennes skådespel lever på Finlands sommarteatrar.

Under vinterkriget förmedlade hon kontakter till det sovjetiska sändebudet i Stockholm Alexandra Kollontai. Hon medverkade aktivt i den process som ledde fram till vapenstillståndet i mars 1940.

Under fortsättningskriget övervakades Hella Wuolijoki av säkerhetspolisen. 1943 häktades hon för kontakter med en s.k. desant. Det var benämningen på en i fallskärm nersläppt sovjetisk spion. Hon dömdes i en underrätt till döden men domen ändrades i en överinstans till livstids tukthus.  Hella arresterades 1943 och dömdes till döden för landsförräderi. Hon behandlades hårt och arrogant i fängelset på Skatudden i Helsingfors. Hella Wuolijoki skriver i sina memoarer "Detta mitt livs största drama, då tre unga officerare dömde mig som fosterlandsförrädare likgiltiga inför det faktum att jag sökte kontakt med fienden endast för att lösgöra vårt land från en vapenbroder (Tyskland förf. anm.) som drog oss i fördärvet, och för att söka en väg till fred...

Hennes liv räddades troligen av att hon var en "kändis". Den socialdemokratiske ledaren Wäinö Tanner som satt i den krigstida regeringen skrev till domstolen "att det var hennes övertygelse att Tyskland inte kunde besegra Sovjet som förmått henne att tala för nödvändigheten av en separatfred för Finland". Tanner skrev vidare att "hennes motiv inte kan ifrågasättas. Hon har handlat utgående från Finlands bästa, inte för att främja fiendens (Sovjetunionens förf. anm.) bästa".

Efter kriget gjorde Hella Wuolijoki en snabb karriär från fängelset till posten som riksdagsman och direktör för finska radion, YLE.

Hella Wuolijoki lämnade aldrig kyrkan trots sin politiska radikalitet. Några år före sin död 1954 konstaterade hon att på hennes begravning skulle kommunisterna sitta på ena sidan i kyrkan med sina röda armbindlar och borgarna på den andra. Systern Salme Pekkala Dutt avled i London tio år senare, 1964.

Tuomiojas bok kom först på engelska med titeln "A Delicate Shade of Pink". Den har sedan översatts till estniska och finska och ges ut på Tammis förlag.

Rolf Karlman 

Ur arkivet

view_module reorder
Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

Sandrine Piau  Foto Eva Green

Sandrine gestikulerar och lever sig in i musiken

- Att sjunga på Drottningholmsteatern är bland det roligaste jag har gjort. Och dessutom var det underbart att vara i Stockholm. Jag verkligen älskade att vara där... Jag sitter med Sandrine ...

Av: Björn Gustavsson | Musikens porträtt | 30 oktober, 2017

Emmakrönika XXVIII Ett e-postkort II fr. H;fors

Sköna kärleksomutliga Emma emottog märkligt nog emot mig för en kort visit, allt till mig var jag då, förvånansvärt vänlig var hon, nästan sitt gamla jag, och visade lite runt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 01 oktober, 2009

Ryssen kommer! - tre operakvällar på Östersjöfestivalen

Läser man igenom handlingen till Rodion Sjtjedrins opera "Den förtrollade vandraren" är det svårt att inte dra på munnen, värre snömos kan svårligen uppbringas. Klosternovisen Ivan piskar "på skoj" en ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 04 september, 2011

Sekelskiftet 1900 – Konst, design och protest

Musée d’Orsay i Paris har i år lockat besökare från världens alla hörn som velat bekanta sig med konstnärers estetiska grundsyn. I utställningen ”Beauté, morale et volupté dans l’Angleterre d’Oscar ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 23 augusti, 2012

Varför gnäller männen?

– Det är svårt att tala om män som offer, sade Jens Liljestrand. – Jamen vad beror det på, frågade Belinda Ohlsson. Och längre kom de inte, trots att de drog över ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 28 september, 2011

Monika Orski, dikt

  Monika Orski Datoringenjör och skribent. Bland annat är hon samordnande redaktör för www.noveller.nu. Hennes skönlitterära debutbok kommer att ges ut under 2011 av förlaget King Ink.

Av: Monika Orski | Utopiska geografier | 15 augusti, 2011

Att förbli stående bland ruinerna

 En essä om en musikgenre som kallas Neofolk. En musikgenre som dock inte bara var musik utan också en proteströrelse (såsom punk) ofta extremt provokativ och dunkel. Marco De Baptistis ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om musik | 07 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts