Fotograf: Eva Green

Hur många har varit på La Palma? Handen upp!

Nja... Troligen skulle det synas ganska få uppsträckta händer... Kanarieöarna är för många svenskar fortfarande synonymt med Gran Canaria och Teneriffa. Visserligen har Lanzarote och Fuerteventura börjat locka alltfler – ...

Av: Björn Gustavsson | 13 december, 2016
Resereportage

Werner Bergengruen - den siste reaktionären.

För drygt femtio år sedan inbjöds Werner Bergengruen att föreläsa för studenterna i Lund, Stockholm, Uppsala och Göteborg (den gången var tyska ännu det andra främmande språk de flesta lärde ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 oktober, 2016
Litteraturens porträtt

Tiden, människans största illusion

Vad är tid? Den danske författaren Peter Høeg ställde frågan i ”De kanske lämpade”, men är inte ensam om att försöka reda ut begreppen. Marcel Aymé skriver i novellsamlingen ”Mannen ...

Av: Stefan Whilde | 03 maj, 2012
Stefan Whilde

Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | 11 januari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Själens alkemi – H D:s Trilogy



vi är hennes brudgum och lamm; hennes bok är vår bokHilda Doolittle som bland annat tillsammans med Ezra Pound grundade diktargruppen Imagisterna, är en av USA:s mest ”underliga” poeter. Bo Gustavsson porträtterar hennes diktande i den sista av två artiklar.

Då andra världskriget bröt ut, befann sig Hilda Doolittle i London där hon skulle stanna ända till krigsslutet. Hon upplevde själv bombraiderna under blitzen men bland ruinerna gjordes hon också medveten om ett nytt andligt hopp. ”Anden tillkännager sin Närvaro” står det i inledningsdikten till Trilogy, hennes viktigaste verk som kom ut postumt 1973. De olika delarna hade först publicerats separat på 1940-talet: The Walls Do Not Fall (1944), Tribute to the Angels (1945) och The Flowering of the Rod (1946). I inledningsdikten till Trilogy finns en detaljerad skildring av en bombraid.

   marken gungar under oss, golvet viker,
   trottoaren sluttar
   där människor raglar druckna
   av en ny förvirring,
   trolldom, besatthet:
   benstommen var inte gjord för
   en sådan kraftig stöt i skräck,
   ändå stod skelettet emot:

Det paradoxala var att H D fann inspiration i den apokalyptiska förödelsen i blitzens spår. Hon skrev första sviten av Trilogy under kort tid på våren 1942. Andra sviten skrevs i maj 1944 – hennes ”förtidiga fredsdikt” – och den avslutande på några få veckor i december samma år.  

The Walls Do Not Fall är dedicerad till hennes livskamrat Bryher med orden ”Till Bryher för Karnak 1923 från London 1942”.     Dedikationen syftar på deras resa tillsammans till Egypten 1923 då de besökte templet i Karnak och Tuthankamons nyupptäckta grav vilket omtalas i första dikten:


där liksom här öppnar förödelsen
graven, templet; gå in,
där liksom här, det finns inga dörrar.


Denna dubbelexponerade händelse bildar utgångspunkten för det poetiska projektet i Trilogy – att i en apokalyptisk tid, andra världskrigets värld, finna det heligas närvaro. Det heligas teofani uppenbarar sig i några nyckelscener i de tre sviterna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I första sviten betonas det att den ende som kan återknyta kontakten med ett förlorat andligt medvetande i en värld i krig är ”skrivaren” eller poeten. Skrivaren förvaltar de antika civilisationernas glömda visdom eftersom hon eller han tjänar skrivkonstens gud – Merkurius, Hermes och Toth som även är de dödas ledsagare till underjorden. I begynnelsen var Ordet konstaterar H D i en dikt; svärdet uppfanns först senare. Ordets tjänare är den andliga visdomens initiander i modernitetens samhälle. Men det handlar om en lång och svår initiationsprocess som i den inledande sviten oftast uttrycks genom bilden av larven som utvecklas mot fjärilsstadiet eller fröet som växer till ett stort träd. Målet är att hela ”klyftan, splittringen i medvetandet”.

Helande och förvandling utgör nyckelorden i första sviten av Trilogy. Dessa båda begrepp kopplas samman med visionen i drömmen av Amen i ett mähriskt bönehus. Amen eller Amen-Ra var den högste guden i det forntida Egypten och därför kan han ses som en manifestation av den ursprungliga heliga principen i tillvaron. H D växte upp i en mährisk församling i Bethlehem, Pennsylvania, och hon präglades på sätt och vis av dess hjärtreligion med fokus på det inre andliga livet. Vidare associerar hon Amen med Kristus i egenskap av förmedlare av andlig pånyttfödelse liksom med ”Drömmen” eller den Helige Ande som verkar i moderna människors undermedvetna. På så vis länkas forntida andlighet dels till kristendomens budskap och dels till en frikyrklig väckelserörelse på 1700-talet och den freudianska synen på det undermedvetna som uttolkare av omedvetna önskningar. Den teofaniska visionen av Amen i ett mähriskt bönehus i den inledande sviten av Trilogy representerar det första steget för att överbrygga klyftan i medvetandet hos nutidens människor och förlusten av eviga andliga värden.

Det andra steget utgörs av själens alkemi vilket dramatiseras i andra delen av Trilogy: Tribute to the Angels. Inledningsdikten åkallar Hermes Trismegistos, alkemins beskyddare, i avsikt att utarbeta en andlig alkemi genom att förbinda kristen och muslimsk änglalära med de olika stadierna av den alkemiska processen. Andra referenser som förs in i sviten är Uppenbarelseboken och ädelstenars och stjärnbilders symbolik. Vad H D gör i denna svit är att formulera idén om en ny människa och en ny tidsålder då hon åkallar sju änglar för själslig transmutation i en värld i brand. De sju änglarna är Rafael, Gabriel, Azrael, Uriel, Annael, Mikael och Zadkiel och de representerar olika psykiska-andliga tillstånd i utvecklingen mot den fulländade människan. Det är en människa som nått den högre själens stadium genom en rening av jagets affekter. En sådan tankegång kan påminna om hermetismens och nyplatonismens läror.

Det centrala partiet i Tribute to the Angels handlar om H D:s vision i drömmen av Maria. Men det är en mycket oortodox Maria utan sina vanliga attribut som Himladrottning, Gudsföderska eller Sorgernas Moder. Hon är klädd i vit dräkt och bär på en bok istället för ett barn.

jag medger att hennes ansikte var rent
och oskuldsfullt och att hennes slöjor
var lik Lammets Brud,
men Lammet var inte hos henne,
varken som Brudgum eller Barn;
all hennes omsorg gäller oss,
vi är hennes brudgum och lamm;
hennes bok är vår bok; […]

Denna Maria inkarnerar den transmuterade mänskliga själen och den bok som hon bär på är hennes barns gärningar, det vill säga de nya människor som blivit andligt pånyttfödda genom blitzens förödelse. H D:s vision av Maria framställer henne som Moder till ett nytt släkte av andligt mogna människor som övervunnit sina aggressioner och drifter och som i kärlekens namn kan skapa Andens fridsrike på jorden. Hennes profetia om ett nytt människosläkte grundar sig på teofanin av Maria som den himmelska Eva med den nya heliga boken i sin famn, en bok som skrivs av alla dem som genomgått själens alkemi. Och den nya heliga skriftens tecken är ett halvt förkolnat gammalt äppelträd i blom. I en serie dikter beskrivs hur poeten efter ännu ett bombanfall stiger genom en vägg till ett raserat hus och får syn på det blommande halvt förkolnade äppelträdet på ett torg. Detta är det visionära livsträdet från H D:s tidigare diktning som nu tagit gestalt som den andliga alkemins träd. I tredje sviten av Trilogy omvandlas alkemins träd till ett väldoftande myrraträd.

Den tredje sviten, The Flowering of the Rod, handlar om dem som överlevt ”förödelsens bittra eld” och nått ett högre stadium i själens alkemi: agape eller den andliga kärleken. Likt vildgäss om hösten kan de inget annat göra än att följa den andliga kärlekens kallelse. Sviten berättar historien om den nya agape-människan i Maria Magdalenas gestalt. H D ger här sin version av den bibliska berättelsen om hur Maria Magdalena får tag på den alabasterflaska med myrra som hon sedan använder då hon smörjer in Jesu fötter. Hon söker upp köpmannen Kaspar, en av de tre vise männen, för att köpa myrra men avvisas bryskt av honom. Det som fokuseras i dikterna är Kaspars vision av henne som den gudomliggjorda agape-människan.

Hon är det rena alkemiska kärlet eftersom sju demoner drivits ut ur henne, sju demoner som representerar det arketypiskt kvinnliga alltifrån Lilith och Eva till Demeter och Venus. Kaspars vision varar bara någon sekund då han böjer sig ner för att plocka upp Marias sjal och ser ett ljus i hennes hår. Det han ser är Maria Magdalena som den Högre Själen eller Anden med ett dubbelt diadem bestående av blåa ädelstenar där en fläck i en av stenarna plötsligt slår ut i blom. Detta är det alkemiska trädet omvandlat till blommande myrraträd. ”Maria ska bli myrra” profeteras det i början av diktsviten. I slutet står hon med ett knippe väldoftande myrra i famnen som ett tecken på att hon är den nya agape-människan vars själ blivit myrra.

Helgelsens doft är myrra och det är en doft som löper genom hela H D:s författarskap men som först i slutet av Trilogy får sin sanna innebörd. Agapes andliga medvetande doftar myrra. 

 Bo Gustavsson 

Ur arkivet

view_module reorder

Från diskurs till vägledande sanning

Bakgrund  Denna text handlar om hur en diskurs kan förvandlas till vägledande sanning. Utgångspunkten för detta arbete är Talal Asads argumentation kring religionsbegreppet vilket lyder: My argument is that there cannot be ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 16 april, 2012

Titta det snöar i Mumindalen!

Muminfamiljen är varken människor eller djur. Dock sover de vintersömn. I berättelsen "Granen" blir de emellertid störda av en hemul som krafsar bort snön från taket på deras hus. (Kan ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 28 december, 2009

Madame Bovarys cyberfascination

Frankrike skapar webbplatser som visar att slikt svenskt Internetutnyttjande ännu så länge är redigt på efterkälken, såväl i forsknings- och undervisningssammanhang som i samverkan med det omgivande samhället. Ett exempel ...

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 28 oktober, 2008

Rak och ärlig mexikansk filmproduktion

Skådespelaren, producenten och regissören Gael García Bernal har hänfört en hel värld med sin charm och talang i Mexikos absolut mest firade filmer som "En dagbok från en motorcykel", "Älskade ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 27 december, 2009

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 maj, 2014

I shot the sheriff

Sen fredagskväll. Mycket sen. Ska vi verkligen ta tunnelbanan? Okej, rädslan ska inte få bestämma.

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 18 september, 2008

Jakten på den sista cigaretten - om Italo Svevo

Vädret är som våren brukar vara - lynnigt och fullkomligt opålitligt. Solen som lyst och värmt den nerkylda staden under flera dagar har försvunnit och himlen har liksom havet mörknat ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 29 mars, 2010

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.