Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 juni, 2013
Essäer om samhället

20. Ingrid

Det hade hänt så mycket de sista veckorna. Jobbiga saker, men också fina saker. Det är så livet är lilla Mia, hade Ines sagt med ett litet leende på läpparna ...

Av: Ingrind | 27 april, 2012
Lund har allt utom vatten

Från tjejer till killar och allt däremellan

Från tjejer till killar och allt däremellan - En massa glitter, skägg och politik, svarar Kristin på frågan om vad vi har att vänta oss i Gallerian på Pride.

Av: Sara Degerhammar | 04 augusti, 2007
Reportage om politik & samhälle

Omöjliga intervjuer – Milla-Elina Bylund-Lepistö intervjuar Jesus

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | 22 Maj, 2012
Essäer

Litterära avgudar och charterturism



perelachaise-proust-p10003951

Litterära avgudar och charterturism

Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray.

Ett märkligt fenomen, även om det på inget sätt är nytt, är att orakelförklara de personer som sagt, skrivit eller gjort någonting som påverkat oss personligen eller kanske oss alla på ett mer övergripande plan. Man grundar museer och spikar upp plaketter om personen i fråga bodde en natt i det ena eller det andra härbärget, åt på den ena eller den andra restauranten. Man skriver kokböcker som återskapar de kända måltider personen i fråga, eller dennes romanfigurer intagit. Sedan följer vi anhängare efter - vi reser till gästhuset där Shakespeare sägs ha övernattat - helst av allt sover vi i samma säng, vi besöker berömda restauranter, beställer in rätter som det sägs att vårt orakel hade avnjutit där för 100 år sedan. Vi kokar lindblomsteet, tillagar sjötungan, blundar och väntar på effekten.

Vilken effekt? Vad väntar man sig egentligen av ett besök i Shakespeares Stratford-upon-Avon, systrarna Brontës Howarth eller i Prousts Illiers-Combray? Försöker man sig på en hemlig genväg till förståelsen för det som Shakespeares berömmelse vilar på? Kan man i den gamla prästgården avslöja det som var förutsättningen för Svindlande höjder och Jane Eyre? Kan man förstå vad som gör På spaning efter den tid som flytt till ett av litteraturhistoriens viktigaste verk om man besöker den turistfirade byn där Marcel Proust tillbringade några somrar i sin ungdom? Närmar man sig författarens intentioner om man intager en Hummer à l'américaines på Ritz i Paris?

Det är tvivelsutan oändligt många fler som besöker helgedomar som Stratford, Howarth och Illiers-Combray än som ger sig i kast med Shakespeares, systrarna Brontës och Prousts verk. Finns det en fara i detta? Kan allt rymmas i lämpliga, färdigtuggade turistportioner? En resa till den stores hemtrakt, köp det 5-sidiga häftet med allt du behöver veta om författaren - många av fina färgbilder, se dennes gamla tandborste, trappan som (fortfarande) knakar när man går i den och avsluta med att köpa en påse madeleinekakor på vägen till bussen som väntar där ni klev av (spara påsen!). Dessa resor liknar snarare ett avancerat autografsamlande för vuxna, liknande barnets (aka backpackerns) förtjusning över att få en ny stämpel i passet vid en utlandsresa. Köp några vykort (spara påsen!) och en väderkvarn i fake-mässing så har du bevisen att du varit där!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den ständigt aktuelle och uppburne, men lika oläste författaren Marcel Proust har i sin På spaning efter den tid som flytt lyckats beskriva, kanske bättre än någon före och även efter honom, denna absolut avgörande skillnad mellan yta och innanverk, skillnaden mellan landskapet som fungerar som motiv för konstnären och det personliga intryck som konstnären ger uttryck för på den färdiga tavlan. Denna lönlösa jakt efter litterära reliker, som turistbussarna innebär, är snarare en resa bort från, än ett närmande till en förståelse av Prousts På spaning efter den tid som flytt. Resan tar oss till tinget i sig (exempelvis Illiers-Combray) och inte till den sanna upplevelsen, associationen eller minnet, "triggat" av detta ting, som romanen innebär. Poängen framgår tydligt för var och en som läser verket; den minsta lilla detalj, om än så obetydlig att vi inte ens lägger märke till den, kan vara just den sak eller händelse som väcker i oss den känsla vi en gång har upplevt, det intryck som vi aldrig reflekterade över men som just nu helt överraskande sköljer över oss. Dessa "triggers" ligger fördolda i vardagliga saker, dofter, smaker, händelser &c. De saker som vi däremot minns, menar Proust, är förvanskningar av verkligheten. Människan klarar inte av att minnas sinnesintryck och känslor, utan tvingas använda språket för att beskriva och konkretisera upplevelsen, och därmed är den också förlorad. Språket och det aktiva minnet kan bara förenkla den ursprungliga upplevelsen. Minnet av en händelse blir på detta sätt endast en hårt beskuren bild, färgad av vår önskan av hur minnet av den skall vara och samtidigt förvrängd av våra fördomar. Det ofrivilliga minnet, å andra sidan, drar fram det sanna intrycket, den omedelbara upplevelsen av en händelse, oavsett om man välkomnar den eller ej. Detta innebär alltså att man inte åker till romanens Combray om man som sentida turist vill göra en litterär vallfärd till dagens Illiers-Combray (som förövrigt utökade sitt ursprungliga Illiers, till Illiers-Combray, för att bättra på turisttillströmningen. Romanens Combray är ett helt fiktivt namn). Proust menar att det enkla och anspråkslösa, genom det ofrivilliga minnet, därför kan innefatta de mest fantastiska öden och dramer, och tvärtom. De allra finaste salonger, de allra mest åtråvärda sällskap motsvarar oftast inte den attraktion och fascination man har inför dem när man står utanför. Detta visar Marcel Proust tydligt i sin roman och konsekvent nog även i sitt eget liv.

Åsikterna om Proust som dandy och societetslejon visar sig inte stämma särskilt väl. De sista åren i hans liv var de enda personer han träffade, de som tog sig tid att komma på besök till dennes mörka, korkisolerade rum, och de var många gånger färre än de som en gång bedyrat honom sin vänskap när han var friskare. Proust fick alltså dela den insikt som Charles Swann också får i slutet på romanen; allt är inte guld som glimmar. Sveket står alltid och väntar bakom hörnet. De glamorösa salonger som de båda umgåtts i, de högaristokratiska kretsarna i Paris, visar sig vara lika tomma och själlösa som de en gång var lockande och ouppnåeliga.

Det Combray vi egentligen vill uppleva och besöka står alltså endast att finna i författarens egens redogörelse av sina minnen därifrån. Därför kan vi bara göra resorna till Prousts Combray genom att öppna hans böcker. Inte genom kokböcker, vallfärder eller i turistbussarnas varma kupéer. En positiv bieffekt är dessutom att denna bok, längden till trots (4500 sidor och en kvarts miljon ord), är mycket billigare än charterresan!

Steven Ekholm

Ur arkivet

view_module reorder
Thorilds aforism över dörren till Uppsala Universitets stora aula. foto Ann-Sofi CUllhed

Att tänka fritt eller rätt?

Thomas Thorilds sentens "Tänka fritt är stort, tänka rätt är större" kan synas märklig och liknar en uppmaning till följsamhet och politisk korrekthet. Detta kunde dock knappast vara rektor Carl ...

Av: Kjell-Åke Forsgren | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2017

Minnets deformationer och transformationer

Bonniers konsthall utgör navet för utställningen ”Minneskonst” som för närvarande presenteras på flera institutioner och platser runt om i Stockholm. Ambitionen att överskrida gränser mellan kulturella uttryck, utställningsformer och aktuell ...

Av: Henrik Örnlind | Essäer om konst | 15 september, 2013

Buss 171 mellan Malmö-Lund

 Vid min sida, på bussen mellan Malmö och Lund, sitter en kvinna som jag misstänker är ifrån östasien, möjligtvis den koreanska halvön, fast jag gissar egentligen bara, hon skulle lika ...

Av: Henrik Johansson | Gästkrönikör | 24 Maj, 2012

November

Nu sugs människorna in i sina inre novembervirvlar igen. Avstånden och skuggorna växer. Parabolantennerna lyser utanför husfönstren som receptiva jättesnäckor. Ovanför ruvar kråkkraxhimlen.

Av: Bruno Franzon | Utopiska geografier | 29 juni, 2009

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011

Lindsay Bottos,

På trolljakt i samtidskonsten

Troll. Nej, det är inte John Bauers sagotroll som står och lurar bland träden i den svenska skogsidyllen som jag tänker på, utan på nättrollen. De som sprider sina hatiska ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 28 oktober, 2015

Når det gode livet er om å kjenne seg lykkelig hver eneste dag

Innledning. Å ha et helt liv å føre betyr ikke det samme som å snakke om og kjenne at livet har i seg en form for helhet, e.g. at begrepsliggjøringen av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 mars, 2012

Hett som i helvetet

Notting Hill Carnival 2006: Hett som i helvetet Tidningen Kulturens Carl Abrahamsson besöker Notting Hill Carnival i London och trängs bland hundratusentals människor. Välkommen till Notting Hill...

Av: Tidningen Kulturen | Bildreportage | 08 september, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts