Vincent van Goghs rum i Arles. Foto: Public Domain

På besök i van Goghs värld

Vincent van Goghs konst och liv slutar aldrig att fascinera människor. Irving Stones berömda biografi Han som älskade livet från 1934 filmatiserades 1956 med Kirk Douglas i huvudrollen som den ...

Av: Mathias Jansson | 05 april, 2016
Konstens porträtt

Krokodilen äter små barn, vet du

Mamman rycker tag i dotterns jackärm och mumlar något ohörbart nära hennes öra. Vad det ohörbara än innebar så har flickan tårar i ögonen när hon tittar bort med ledsen ...

Av: Jessica Johansson | 21 mars, 2012
Gästkrönikör

Hänt i skvättet 11

 

Av: Mattias Kronstrand | 09 december, 2013
Kulturen strippar

Syndafloden

Framtiden talade klarspråk; syndafloden steg oss till knäna.

Av: Bo Jörgen Sandberg | 19 januari, 2009
Utopiska geografier

Ungdomlig revolt i bildningsromanen



Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe

Image
Goethe på landet i Italien. Johann Heinrich Wilhelm Tischbein, 1786

Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin instängda borgerliga familj och ge sig ut i världen. Efter upptäckten av att hans älskade Marianne, en skådespelerska, har en annan älskare är beslutet fattat. Besvikelsen till trots fortsätter teatern att locka. Kort efter uppbrottet stöter Wilhelm på en grupp skådespelare och ung, ivrig och relativt välbeställd som han är tar han sig an dem och ser till att de får engagemang. Han lär känna Shakespeare och blir begeistrad. Trots tidiga framgångar blir han snart besviken på teatervärlden och skådespelarna och lämnar truppen för att ansluta sig till ett nytt sällskap. Detta brokiga sällskap gör till sin uppgift att bilda unge Wilhelm. När han sedan lär känna den kvinna som ska bli hans fru har Wilhelm Meister efter många utvecklingsstadier och förälskelser funnit det han sökt i livet, han har förverkligat sig själv. Man kan säga att han blivit den ”mäster” som hans efternamn antytt.

Wilhelm Meister är en av Johann Wolfgang Goethes (1749–1832) mest kända figurer och Wilhelm Meisters läroår (1795/96) är en av hans mest kända romaner. Den anses vara prototypen för bildningsromanen, en historia om en ung och oerfaren man som flyr hemmet för att ta sig ut i världen och bilda sig och på så sätt bli vuxen. Inte helt olikt Goethes eget liv. Även han förde i sin ungdom en kringflackande tillvaro. Det var inte bara studier och arbete som fick Goethe flytta med jämna mellanrum. Hans ständiga förälskelser och kvinnohistorier ledde också till byte av bostadsort.

När Wilhelm Meisters läroår kom ut var Goethe redan världsberömd. Han hade fått ett makalöst genombrott med romanen Den unge Werthers lidanden (1774). Dess sorgliga slut satte sina spår i självmordsstatistiken. Den frambringade också ett nytt mode bland unga män, den så kallade Wertherfracken, med blå rock, gula byxor och stövlar med bruna kragar. Marknaden svämmade över av tallrikar, koppar, bilder och annan rekvisita från romanen. För Goethe själv betydde framgången inte bara en säkrad inkomst utan också en inbjudan från hertigen Carl-August av Sachsen-Weimar som gav honom en ställning vid hovet i Weimar där han bosatte sig för resten av livet. Det var också här som Goethe författade Wilhelm Meister.

Få orter har präglat Tyskland som Weimar. Här bodde inte bara Goethe utan nästan hela den dåtida tyska intelligentian. Här återfinner vi Friedrich Schiller (1759–1805) och andra tyska storheter som filosofen Johann Gottfried Herder (1744–1803) och författaren Christoph Martin Wieland (1733–1813). Weimar är orten som förbinder de tre delvis överlappande epokerna upplysningen, Sturm und Drang och den tyska klassicismen. Mot denna bakgrund är det föga förvånande att det var här som bildningsromanen fick sitt ursprung. Fast Goethe var inte först, det var Wieland som gav ut romanen Geschichte des Agathon (1766/67). Därefter kom Goethes vän Karl Philip Moritz (1756–1793) med sin version, Anton Reiser (1785).

För en nutida läsare är nog Moritz’ roman den mest tillgängliga. Den är ett exempel på en omvänd bildningsroman, en historia om en ung man som får den bildning han bör och ändå väljer fel i livet. Den utmärks av en ständig växling mellan framgångar och motgångar. Det är ingen utstakad väg Reiser har att följa. Efter att ha avbrutit en lära till hattmakare utspelar sig historien mycket vid olika läroverk där Reiser själv får kämpa sig till en plats. Egentligen är det inte skolkunskaper som avses när man talar om bildning vid denna tid, utan människans fria utveckling med ett högre mål, hon ska förverkliga sig själv. Precis som Wilhelm Meister drömmer Anton Reiser om att bli skådespelare. Liksom Wilhelm Meisters namn antyder hans mästerposition anspelar Anton Reisers namn på hans ständiga resande, att aldrig komma fram. För läsaren är det klart att det Anton hoppas på inte kommer att tillfredsställa honom. Historien kan läsas självbiografiskt. Varken författaren Moritz eller hans alter ego Anton Reiser passade för skådespelaryrket. Moritz gav snart också upp sin dröm och blev lärare. Tack vare Goethe fick han en professur, men dog efter ett inte helt lyckligt liv bara 37 år gammal.

Teatern lockade ofta. Romanernas hjältar försöker bryta sig loss från de borgerliga begränsningarna för att uppnå något högre, friare. I ett kringresande teatersällskap trodde de sig kunna finna vad de längtade efter. Äventyret blir dock kortvarigt. Det finns ett annat liv som väntar på dem där de måste inrätta sig efter de sociala normerna.

Romanen har ofta varit en litterär form för de borgerliga skikten i samhället och bildningsromanen kan på ett sätt läsas som en kritik av den borgerliga egennyttan. Det är intressant att Goethe, liksom många av hans författarkollegor vid denna tid, var borgare och önskade sig en bättre ställning. Både Goethe och Schiller tog tacksamt emot de adelstitlar som de sedermera förlänades.

Bildningsromanen har en självklar författarroll, den auktoritära berättaren. Men hur lätt är det inte för en Goethe att tala om vilken den perfekta bildningsvägen är, han hade ju uppenbart lyckats i livet! För gemensamt för Goethe och hans författarkollegor – det gäller också för Moritz – är inte bara deras auktoritära hållning. Från sin olympiskt upphöjda position kan de med ett ironiskt tonfall kommentera sina hjältars felsteg och tycka att de är unga och lite löjliga. För även om hjälten kan utveckla sig fritt så finns det ett mycket traditionellt bildningsmönster i bakgrunden. Denna författarens ofelbarhet är lite irriterande för den moderne läsaren som ofta är van vid en mera ömsint beskrivning av hjälten, inte en storsint och ironiskt överseende. Bildningsromanen förblev dock populär som genre.

Modernare exempel är Hermann Hesses Demian (1919) och Bergtagen (1924) av Thomas Mann. Demian är liksom Anton Reiser skolelev medan den tafatte och världsfrånvände Hans Castorp i Bergtagen får sin bildning av medpatienter på ett sanatorium i de schweiziska alperna. Dit har han rest för att besöka sin kusin under några veckor, men blir kvar i sju år. Båda romanerna slutar mitt under brinnande krig. Demian försvinner och Hans Castorps liv slutar ovisst i kulregnet vid västfronten.

Det är märkligt, man skulle kunna tro att de positiva bildningsresorna är det som är roligast att läsa. Och visst är Goethe både kvick och läsvärd. Men de tragiska och ovissa ödena hänger kvar längre.

Elin Schaffer 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 13

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 12 november, 2011

Barry Lyndon Foto China Crisis ccbysa30

stanley kubrick i helformat

Under året 2017 presenterar Konstföreningen GL STRAND i samarbete med Deutsches Filmmuseum, Frankfurt am Main, Christiane Kubrick, Jan Harlan och The Stanley Kubrick Archive vid University of the Arts London,med stöd från ...

Av: Nataša Ďurovičová och Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 04 mars, 2017

Peter Breum, tre digter om min jødiske arv.

Peter Breum; jeg har ikke noget særligt CV bag mig at præsentere. Men jeg fødtes i 1976, og har brugt det meste af min tid siden på at rejse ud ...

Av: Peter Breum | Utopiska geografier | 02 juli, 2012

Ett slags möte med Pentti Saarikoski

En författare bland många, som det sällan talas om numera, och inte tidigare heller, här i Sverige, är och var det stora språkgeniet Pentti Saarikoski. En helt otrolig människa på ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 16 maj, 2017

Italiens röstmångfald behöver ett öra

- I samband med 150-årsjubiléet av Italiens enande var det viktigt att kunna skapa en film som förmådde reflektera över landet, och inte minst på de problem som finns i ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 18 november, 2013

Döden och kroppen

Genom det progressiva försvinnandet av tron på själens odödlighet och genom nyfödelsen av en sorts ”paganism” som inte nödvändigtvis är kritisk mot kristendomen, kan kroppen återuppta sin plats i samhället ...

Av: Gilda Melodia | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2013

 Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 05 september, 2017

Illustration: Signe Collmo.

Dostojevskij – och gestaltandet av visionen som idé

Skrev för en kort tid sedan en essä, med tyngdpunkten på den kvinnliga författaren Zenta Maurinas bok, om kvinnornas betydelse för Dostojevskij. Dock kan perspektivet vändas till det helt motsatta ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 29 maj, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts