Fra moral til metafysikk

Innledning Artikkelen min er om bevegelsen fra moral til metafysikk. All moral har et metafysisk grunnlag. I vår tid er en svært skeptisk overfor alt som har å gjøre med fundament ...

Av: Thor Olav Olsen | 16 september, 2013
Agora - filosofiska essäer

Spår och tecken – en introduktion till Vilhelm Ekelund

Det finns en ej ringa rad av stora svenska författare, som är betydligt mer kända utomlands än här i Sverige. En av dessa är Rolf Ekman, docent i filosofi och ...

Av: Carsten Palmer Schale | 30 maj, 2012
Övriga porträtt

Med historiska rötter

Den sanna historien överträffar ofta fiktionen. Men historisk fiktion överträffar det mesta. Det är en framstående genre på Irland – flera av den gröna öns bästa (och mest säljande) författare ...

Av: Belinda Graham | 14 december, 2012
Essäer

Guds uppfostringsanstalt

Med Gud i katedern och satan under bänklocken och med pastorns medskickade Jesusbilder om lidandet på korset skickligt skuggade i svag ockra med skäggiga män i fotsida klädnader som höjer ...

Av: Benny Holmberg | 15 april, 2011
Kulturreportage

Ungdomlig revolt i bildningsromanen



Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe

Image
Goethe på landet i Italien. Johann Heinrich Wilhelm Tischbein, 1786

Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin instängda borgerliga familj och ge sig ut i världen. Efter upptäckten av att hans älskade Marianne, en skådespelerska, har en annan älskare är beslutet fattat. Besvikelsen till trots fortsätter teatern att locka. Kort efter uppbrottet stöter Wilhelm på en grupp skådespelare och ung, ivrig och relativt välbeställd som han är tar han sig an dem och ser till att de får engagemang. Han lär känna Shakespeare och blir begeistrad. Trots tidiga framgångar blir han snart besviken på teatervärlden och skådespelarna och lämnar truppen för att ansluta sig till ett nytt sällskap. Detta brokiga sällskap gör till sin uppgift att bilda unge Wilhelm. När han sedan lär känna den kvinna som ska bli hans fru har Wilhelm Meister efter många utvecklingsstadier och förälskelser funnit det han sökt i livet, han har förverkligat sig själv. Man kan säga att han blivit den ”mäster” som hans efternamn antytt.

Wilhelm Meister är en av Johann Wolfgang Goethes (1749–1832) mest kända figurer och Wilhelm Meisters läroår (1795/96) är en av hans mest kända romaner. Den anses vara prototypen för bildningsromanen, en historia om en ung och oerfaren man som flyr hemmet för att ta sig ut i världen och bilda sig och på så sätt bli vuxen. Inte helt olikt Goethes eget liv. Även han förde i sin ungdom en kringflackande tillvaro. Det var inte bara studier och arbete som fick Goethe flytta med jämna mellanrum. Hans ständiga förälskelser och kvinnohistorier ledde också till byte av bostadsort.

När Wilhelm Meisters läroår kom ut var Goethe redan världsberömd. Han hade fått ett makalöst genombrott med romanen Den unge Werthers lidanden (1774). Dess sorgliga slut satte sina spår i självmordsstatistiken. Den frambringade också ett nytt mode bland unga män, den så kallade Wertherfracken, med blå rock, gula byxor och stövlar med bruna kragar. Marknaden svämmade över av tallrikar, koppar, bilder och annan rekvisita från romanen. För Goethe själv betydde framgången inte bara en säkrad inkomst utan också en inbjudan från hertigen Carl-August av Sachsen-Weimar som gav honom en ställning vid hovet i Weimar där han bosatte sig för resten av livet. Det var också här som Goethe författade Wilhelm Meister.

Få orter har präglat Tyskland som Weimar. Här bodde inte bara Goethe utan nästan hela den dåtida tyska intelligentian. Här återfinner vi Friedrich Schiller (1759–1805) och andra tyska storheter som filosofen Johann Gottfried Herder (1744–1803) och författaren Christoph Martin Wieland (1733–1813). Weimar är orten som förbinder de tre delvis överlappande epokerna upplysningen, Sturm und Drang och den tyska klassicismen. Mot denna bakgrund är det föga förvånande att det var här som bildningsromanen fick sitt ursprung. Fast Goethe var inte först, det var Wieland som gav ut romanen Geschichte des Agathon (1766/67). Därefter kom Goethes vän Karl Philip Moritz (1756–1793) med sin version, Anton Reiser (1785).

För en nutida läsare är nog Moritz’ roman den mest tillgängliga. Den är ett exempel på en omvänd bildningsroman, en historia om en ung man som får den bildning han bör och ändå väljer fel i livet. Den utmärks av en ständig växling mellan framgångar och motgångar. Det är ingen utstakad väg Reiser har att följa. Efter att ha avbrutit en lära till hattmakare utspelar sig historien mycket vid olika läroverk där Reiser själv får kämpa sig till en plats. Egentligen är det inte skolkunskaper som avses när man talar om bildning vid denna tid, utan människans fria utveckling med ett högre mål, hon ska förverkliga sig själv. Precis som Wilhelm Meister drömmer Anton Reiser om att bli skådespelare. Liksom Wilhelm Meisters namn antyder hans mästerposition anspelar Anton Reisers namn på hans ständiga resande, att aldrig komma fram. För läsaren är det klart att det Anton hoppas på inte kommer att tillfredsställa honom. Historien kan läsas självbiografiskt. Varken författaren Moritz eller hans alter ego Anton Reiser passade för skådespelaryrket. Moritz gav snart också upp sin dröm och blev lärare. Tack vare Goethe fick han en professur, men dog efter ett inte helt lyckligt liv bara 37 år gammal.

Teatern lockade ofta. Romanernas hjältar försöker bryta sig loss från de borgerliga begränsningarna för att uppnå något högre, friare. I ett kringresande teatersällskap trodde de sig kunna finna vad de längtade efter. Äventyret blir dock kortvarigt. Det finns ett annat liv som väntar på dem där de måste inrätta sig efter de sociala normerna.

Romanen har ofta varit en litterär form för de borgerliga skikten i samhället och bildningsromanen kan på ett sätt läsas som en kritik av den borgerliga egennyttan. Det är intressant att Goethe, liksom många av hans författarkollegor vid denna tid, var borgare och önskade sig en bättre ställning. Både Goethe och Schiller tog tacksamt emot de adelstitlar som de sedermera förlänades.

Bildningsromanen har en självklar författarroll, den auktoritära berättaren. Men hur lätt är det inte för en Goethe att tala om vilken den perfekta bildningsvägen är, han hade ju uppenbart lyckats i livet! För gemensamt för Goethe och hans författarkollegor – det gäller också för Moritz – är inte bara deras auktoritära hållning. Från sin olympiskt upphöjda position kan de med ett ironiskt tonfall kommentera sina hjältars felsteg och tycka att de är unga och lite löjliga. För även om hjälten kan utveckla sig fritt så finns det ett mycket traditionellt bildningsmönster i bakgrunden. Denna författarens ofelbarhet är lite irriterande för den moderne läsaren som ofta är van vid en mera ömsint beskrivning av hjälten, inte en storsint och ironiskt överseende. Bildningsromanen förblev dock populär som genre.

Modernare exempel är Hermann Hesses Demian (1919) och Bergtagen (1924) av Thomas Mann. Demian är liksom Anton Reiser skolelev medan den tafatte och världsfrånvände Hans Castorp i Bergtagen får sin bildning av medpatienter på ett sanatorium i de schweiziska alperna. Dit har han rest för att besöka sin kusin under några veckor, men blir kvar i sju år. Båda romanerna slutar mitt under brinnande krig. Demian försvinner och Hans Castorps liv slutar ovisst i kulregnet vid västfronten.

Det är märkligt, man skulle kunna tro att de positiva bildningsresorna är det som är roligast att läsa. Och visst är Goethe både kvick och läsvärd. Men de tragiska och ovissa ödena hänger kvar längre.

Elin Schaffer 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Wilhelm Sesemann – en spegel av Europas förvirrade situation

  I vår nordiska filosofihistoria finns ett mycket perifert namn, som dock i en europeisk kontext intar en beaktansvärd ställning, nämligen Wilhelm Sesemann. Hans anknytning till det svenska är egentligen mycket ...

Av: Michael Wirth | Essäer | 12 november, 2011

Materia och ande – den stora gåtan

Vi håller oss med många antiteser. En sådan är människa och natur. Motsättningen kan förefalla självklar, men det är den inte. Människan är en del av naturen, och naturen har ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2014

Missfostren

Hon försvinner i upplösandets skog, mörkrädd och sömnlös Vill inte träffa folk, finner fotspår i miniatyr medan stormfåglar tiger Vill inte posera under trädet, huden sitter inte som den ska, blekfet Fantomer med ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 06 januari, 2014

Sven Lindqvist och konsten att göra akademiska magplask

När Utrota varenda jävel utkom 1992 fick Sven Lindqvist utstå mycket kritik för sin nattsvarta skildring av 1800-talets kolonialpolitik och rasism, som enligt denna bok ledde raka vägen till nazisternas ...

Av: Rickard Berghorn | Essäer | 01 mars, 2012

 Marie Tonkin

Om förlåtelse som motståndshandling

En ny brinnande aktuell krönika av Marie Tonkin

Av: Marie Tonkin | Gästkrönikör | 24 mars, 2017

Erik Johan Stagnelius

Bortom skuggorna av eländet

Ett kärleksfullt och ökat intresse för Stagnelius dikter har kunnat uppfattas under de senaste decennierna. Så mycket har hänt, så mycket publicerats att fler människor fått möjligheter att bättre tillgodogöra ...

Av: Michael Economou | Essäer om litteratur & böcker | 25 februari, 2015

Johan Heinrich Füssli, Le prince Arthur et la reine des fées. Foto:  BOT

Modernismens fria bildspråk

Tänker, tänker jag, att jag nu tagit mig vatten över huvudet med en text (essä) om en så bred och inkluderande -ism som modernismen med utgångspunkt i den anglosaxiska, latinska ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 22 juni, 2015

Feministiska serier – en ny typ av uttryck

De senaste åren har kvinnliga tecknare som Liv Strömquist, Sara Granér och Nina Hemmingsson blivit omskrivna och hyllade i kulturvärlden, ofta i litteratursammanhang. Jag vill dock se dessa tecknare ur ...

Av: Sara Broström | Essäer om konst | 24 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.