Maya Deren: banbrytande artist

Maya Deren (1917-1961) var en pionjär inom den amerikanska efterkrigstidens avantgardefilm. Feministisk inspiratör, banbrytande koreograf, Voodooprästinna, etnograf, filosof, dansare och poet. Ett "flower child" före sin tid som vägrade låta ...

Av: Helena Strängberg | 19 april, 2010
Filmens porträtt

Katten är död och levande samtidigt

“What happens if you put a cat in the microwave?” Ja, vad händer om du gör det, tänker jag. Svar: Ingenting. Så länge du inte sätter på microvågsugnen. Men vad händer ...

Av: Helena Lie | 06 maj, 2013
Reportage om scenkonst

Lucky Dog, deras absoluta första långfilm

Helan och Halvan och den komiska fallhöjden

Att Helan och Halvan är roliga, därom råder eller borde inte råda något tvivel. Åtminstone inte i min, till åren något komna generation. Hur det är med efterkommande generationer vet ...

Av: Ulf Stenberg | 03 april, 2016
Essäer om film

Francesca Woodman. Självbedrageri. Rom, 1978. Med tillstånd från MM i Stockholm.

Ängeln och Döden

”Jag har några parametrar, just nu liknar mitt liv kaffesump. Och jag skulle vilja dö ung och spara det som jag har hunnit skapa, dessa kaotiska men söta bilder, istället ...

Av: Guido Zeccola | 07 september, 2015
Konstens porträtt

Shiiter och sunniter – svurna fiender?



allah_namn.jpg
 Det heliga namnet av Allah. Kollage: Guido Zeccola

Shiiter och sunniter – svurna fiender?

Tidningen Kulturens Mohamed Omar om de teologiska och historiska skillnaderna mellan sunniter och shiiter i den muslimiska världen igår och idag.

Den 22 februari 2006 bombades den gyllene moskén i Samarra. För att vi svenskar ska kunna förstå vidden av händelsen kan vi försöka föreställa oss att Uppsala eller Lunds domkyrka plötsligt skulle sprängas i luften. Dessa monument har en enorm betydelse för stadsbilden, vår historia och invånarnas kulturella identitet. För irakierna än mer, eftersom de är religiösa människor, och moskén har ett mycket starkt religiöst symbolvärde.

Staden Samarra finns dessutom med på Unescos världsarvslista. Kulturellt sett var bombningen en katastrof. Hantverkskunskaperna och de konstnärliga färdigheterna finns inte längre. Så även om moskén byggs upp igen kommer den aldrig att återfå sin forna prakt. Det vi bevittnar dagligen i Irak är inget annat än en tragedi; mänsklig, kulturell och materiell.

Vad som inte framgår i västerländsk press är att dessa platser är heliga även för sunniter. Det är nämligen så, att det inte finns någon plats som är helig för shiiter, som inte är helig även för sunniter. De heliga städerna Karbala och Najaf är, och har alltid varit, vallfartsorter även för sunniter.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I vissa medier har vi till och med fått höra om det 1400-åriga ”hatet” mellan shiiter och sunniter. Det är en fullständigt inkorrekt och falsk verklighetsbeskrivning. Det finns de facto ingenting i den shiitiska läran som uppmanar till hat mot sunniter liksom det inte finns någonting i den sunnitiska läran som uppmanar till hat mot shiiter. Konflikten i Irak har helt andra orsaker än teologiska.

Man behöver bara betänka att shiiter och sunniter levde tillsammans i fred innan USA invaderade landet. Inte heller fanns det några självmordsbombare. Det är viktigt att påminna om sådana fakta i en tid då medias ytliga och ibland rent felaktiga rapportering blir grund för mångas uppfattning av verkligheten. I upproret mot den brittiska ockupationen, på 1920-talet, stred till exempel shiiter och sunniter sida vid sida.

Några av rötterna till dagens konflikt står att finna i tiden för den iranska revolutionen 1979 då Khomeini störtade den västorienterade Shahen. Västmakterna befarade vid tidpunkten att revolutionen skulle sprida sig även till Irak och därför uppmanade man Saddam Hussein att invadera Iran samt inleda förföljelser mot shiamuslimer i det egna landet. Det var då fröet till en splittring såddes i det irakiska samhället, vilket förvärrades markant 1991, då amerikanerna stillatigande såg på medan Saddam kallblodigt massakrerade omkring 300 000 shiamuslimer.

Efter invasionen har också Irak infiltrerats av våldsamma grupper tillhörande takfirsekten. Denna sekt har uppstått i en wahhabitisk miljö men skiljer sig även från denna på flera punkter. Utmärkande är bruket av takfir, det vill säga exkommunicering. De betraktar inte enbart shiiter som ”avfällingar” utan även majoriteten av sunnimuslimerna. Denna sekt suger näring ur konflikten och var i stort sett obefintlig i Irak före invasionen.

I själva verket är skillnaden mellan takfirsekten och övriga muslimer, såväl sunniter som shiiter, betydligt större än skillnaden mellan sunniter och shiiter. Skillnaderna mellan shiism och sunnism är egentligen ytterst marginella och rör endast grenarna (arab. furu’), inte rötterna (arab. usul), inom religionen. Om skillnader i religionens grenverk ska profeten ha sagt att ”det är en nåd” och det har också sagts att det är en ”god affär”.

Så det är inte heller rätt att jämföra förhållandet mellan dessa ”grenar” med förhållandet mellan katolicism och protestantism. Shiismen har inte liksom den mycket sentida protestantismen brutit sig ur den ortodoxa ”mittfåran”. I stället utgör både shiism och sunnism två integrerade delar, eller dimensioner, av en och samma ortodoxa tradition.

Vill man dra paralleller med kristendomen bör man därför jämföra förhållandet mellan shiism och sunnism med förhållandet mellan väst- och östkyrkan. Inte heller detta blir en i alla avseenden exakt jämförelse, dock ett steg närmare sanningen.

I stort sett alla muslimska teologer med undantag av vissa marginella sekter är överens om att både shiism och sunnism utgör två ortodoxa och autentiska riktningar inom islam. De har därför kunnat leva sida vid sida genom århundradena.

En fatwa (normerande utlåtande i trosfrågor) från det egyptiska Al-Azharuniversitetet, utfärdad den 6 juli 1959 bekräftar denna syn. Mahmood Shaltoot, den dåvarande högste auktoriteten inom sunniislam, den så kallade Shaykh Al-Azhar, fastställde tydligt och klart att shiismen är en ortodox riktning inom islam vid sidan om sunnismen.

Ett annat viktigt dokument i sammanhanget är det så kallade ”Ammanbudskapet”. Den 9 november 2004 samlades omkring 200 teologer från hela den muslimska världen i Amman, Jordanien, för att komma fram till en gemensam definition av vad islam är och vad det inte är, samt vilka handlingar som representerar islam och vilka som inte gör det. Närvarande vid mötet var en av de högsta andliga ledarna inom shiaislam, ayatolla Sistani från Irak, samt den nuvarande Shaykh Al-Azhar, en av sunniislams högsta auktoriteter. Ammanbudskapet fördömde enhälligt terrorhandlingar i islams namn, erkände både shiismen och sunnismen som ortodoxa skolor inom islam, samt fastställde att ingen har rätt att göra takfir, det vill säga exkommunicera någon muslim. Detta dokument har sedan det kom till undertecknats av mer än 500 teologer samt anammats av The Organization of the Islamic Conference under deras möte i Mecka 7–8 december 2005. Det innebär att man nu uppnått global konsensus i frågan om shiismens legitimitet.

Låt oss för ett ögonblick ponera att shiismen skulle vara en annan religion (vilket det absolut inte är) så skulle detta inte innebära någon förändring av förhållandet. Ty enligt sharia (islamisk rätt) kan religionstillhörighet aldrig i sig själv vara en legitim konfliktorsak.

Idén om det 1400-åriga hatet mellan shiiter och sunniter är ett klart fall av propaganda. Syftet är att frånta USA skulden för det kaos som råder i Irak. Vem som helst med korrekt kunskap i islamisk teologi förstår att detta inte är en ”sekteristiskt” betingad konflikt. Att överhuvudtaget använda termen ”sekt” i sammanhanget är grovt missvisande då både sunnism och shiism otvivelaktigt utgör två lika legitima dimensioner av en och samma ortodoxa tradition. För en djuplodande analys av konfliktens politiska rötter bör man vända sig till Vali Nasr, författare till den i USA mycket uppmärksammade boken The Shia Revival (2006).

Det är viktigt att framhålla att våld eller hat mellan dessa två riktningar strider mot rådande normer både inom shiism och sunnism och inte har något som helst teologiskt stöd. Och eftersom det inte är teologin som är roten till konflikten så kan den inte heller lösas på teologisk väg. Fatwan från Al-Azhar och Ammanbudskapet kan tjäna till att klargöra missförstånd, men de kan inte erbjuda en praktisk och hållbar lösning. Det som krävs är att ockupationen upphör och att irakierna får fred, säkerhet och en rättvis maktfördelning utan imperialistisk inblandning. Inget tyder dock på att något sådant kommer att ske inom den närmaste framtiden.

Vidare läsning
Vali Nasr: The Shia Revival (2006)
Seyyed Hossein Nasr: The Heart of Islam (2002)
Seyyed Hossein Nasr: Ideals and Realities of Islam (1966)
The Amman Message (www.ammanmessage.com)
Al-Azhars fatwa om shiismens legitimitet (www.al-islam.org/ENCYCLOPEDIA/chapter1b/14.html).

Mohamed Omar 

Ur arkivet

view_module reorder

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 10 december, 2012

Metaforen i poesi och psykoterapi

Att förklara händelser i livet precis som de var kan te sig omöjligt. Språket kan endast snudda vid våra upplevelser, men aldrig riktigt befinna sig i dem. Metaforen har dock ...

Av: Mattias Segerlund | Essäer om litteratur & böcker | 06 mars, 2012

Sparbössor och direkt demokrati

Alla de som förespråkar den representativa demokratin, är per definition även motståndare till de decisiva, det vill säga beslutande folkomröstningar. Jag antar att dessa människor praktiserar representativ demokrati även i sina ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 10 oktober, 2016

Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del II

Filosofiske småtterier om kulturbegrepet Er kulturaktiviteter om 'mål og mening'? Svaret på spørsmålet beror verken på hva en forstår med 'kultur' og 'kulturaktivitetet', eller med 'mål og mening'. Det vil si ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 januari, 2013

Umberto Eco, Sverige och kyrkogården

Alexandria, Alessandria på italienska, ligger inte i Egypten. Åtminstone inte bara där. Det finns faktiskt en stad i Piemonte, i norra Italien, som heter så. Staden fick namnet av en ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 24 oktober, 2011

De äldsta dansepidemierna

Här ska jag försöka skildra de tidigaste dansepidemierna i Europa. Från 600-700-talen till 1021-talet denna sista kallad de bannlysta dansarna i Kölbigk.

Av: Idumea Vedamsson | Essäer om religionen | 18 juni, 2017

Landet som är vårt land är sig inte längre likt

Landet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 17 oktober, 2010

Om den sämre formen av kapitalism

Om den sämre formen av kapitalism Fungerar den amerikanska formen av kapitalism bättre än den europeiska? Tidningen Kulturens korrespondent från New York, Pierre Gilly, hävdar att det är tvärt om ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om politiken | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts