Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | 28 Maj, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Salix caprea Kilmarock Foto Beng B CCBYSA3.0

Sälgen

Sälgen, salix caprea, är inte bara ett av våra vanligaste trädslag utan också helt avgörande för livet på våra breddgrader. En nästan osannolikt stor mängd olika livsformer är knutna till ...

Av: Johannes Söderqvist | 30 januari, 2017
Kulturreportage

Borgeby - ett tusenårigt drama

Strax norr om Lund, strategiskt beläget nere vid Lödde å ligger Borgeby slott, en inte så ofta uppmärksammad men inte desto mindre viktig plats i den skånska kulturhistorien. I över ...

Av: Sofie Nikolajsen Bjarup | 02 oktober, 2011
Kulturreportage

”Monism” – en tredje utväg

Inför en aktualisering av Viktor Rydbergs Bibelns lära om Kristus fick jag från professor Birthe Sjöberg mig till livs följande citat från Rydbergs Medeltidens magi från 1865: ”Vår tid är en ...

Av: Erland Lagerroth | 16 juli, 2012
Agora - filosofiska essäer

Shiiter och sunniter – svurna fiender?



allah_namn.jpg
 Det heliga namnet av Allah. Kollage: Guido Zeccola

Shiiter och sunniter – svurna fiender?

Tidningen Kulturens Mohamed Omar om de teologiska och historiska skillnaderna mellan sunniter och shiiter i den muslimiska världen igår och idag.

Den 22 februari 2006 bombades den gyllene moskén i Samarra. För att vi svenskar ska kunna förstå vidden av händelsen kan vi försöka föreställa oss att Uppsala eller Lunds domkyrka plötsligt skulle sprängas i luften. Dessa monument har en enorm betydelse för stadsbilden, vår historia och invånarnas kulturella identitet. För irakierna än mer, eftersom de är religiösa människor, och moskén har ett mycket starkt religiöst symbolvärde.

Staden Samarra finns dessutom med på Unescos världsarvslista. Kulturellt sett var bombningen en katastrof. Hantverkskunskaperna och de konstnärliga färdigheterna finns inte längre. Så även om moskén byggs upp igen kommer den aldrig att återfå sin forna prakt. Det vi bevittnar dagligen i Irak är inget annat än en tragedi; mänsklig, kulturell och materiell.

Vad som inte framgår i västerländsk press är att dessa platser är heliga även för sunniter. Det är nämligen så, att det inte finns någon plats som är helig för shiiter, som inte är helig även för sunniter. De heliga städerna Karbala och Najaf är, och har alltid varit, vallfartsorter även för sunniter.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I vissa medier har vi till och med fått höra om det 1400-åriga ”hatet” mellan shiiter och sunniter. Det är en fullständigt inkorrekt och falsk verklighetsbeskrivning. Det finns de facto ingenting i den shiitiska läran som uppmanar till hat mot sunniter liksom det inte finns någonting i den sunnitiska läran som uppmanar till hat mot shiiter. Konflikten i Irak har helt andra orsaker än teologiska.

Man behöver bara betänka att shiiter och sunniter levde tillsammans i fred innan USA invaderade landet. Inte heller fanns det några självmordsbombare. Det är viktigt att påminna om sådana fakta i en tid då medias ytliga och ibland rent felaktiga rapportering blir grund för mångas uppfattning av verkligheten. I upproret mot den brittiska ockupationen, på 1920-talet, stred till exempel shiiter och sunniter sida vid sida.

Några av rötterna till dagens konflikt står att finna i tiden för den iranska revolutionen 1979 då Khomeini störtade den västorienterade Shahen. Västmakterna befarade vid tidpunkten att revolutionen skulle sprida sig även till Irak och därför uppmanade man Saddam Hussein att invadera Iran samt inleda förföljelser mot shiamuslimer i det egna landet. Det var då fröet till en splittring såddes i det irakiska samhället, vilket förvärrades markant 1991, då amerikanerna stillatigande såg på medan Saddam kallblodigt massakrerade omkring 300 000 shiamuslimer.

Efter invasionen har också Irak infiltrerats av våldsamma grupper tillhörande takfirsekten. Denna sekt har uppstått i en wahhabitisk miljö men skiljer sig även från denna på flera punkter. Utmärkande är bruket av takfir, det vill säga exkommunicering. De betraktar inte enbart shiiter som ”avfällingar” utan även majoriteten av sunnimuslimerna. Denna sekt suger näring ur konflikten och var i stort sett obefintlig i Irak före invasionen.

I själva verket är skillnaden mellan takfirsekten och övriga muslimer, såväl sunniter som shiiter, betydligt större än skillnaden mellan sunniter och shiiter. Skillnaderna mellan shiism och sunnism är egentligen ytterst marginella och rör endast grenarna (arab. furu’), inte rötterna (arab. usul), inom religionen. Om skillnader i religionens grenverk ska profeten ha sagt att ”det är en nåd” och det har också sagts att det är en ”god affär”.

Så det är inte heller rätt att jämföra förhållandet mellan dessa ”grenar” med förhållandet mellan katolicism och protestantism. Shiismen har inte liksom den mycket sentida protestantismen brutit sig ur den ortodoxa ”mittfåran”. I stället utgör både shiism och sunnism två integrerade delar, eller dimensioner, av en och samma ortodoxa tradition.

Vill man dra paralleller med kristendomen bör man därför jämföra förhållandet mellan shiism och sunnism med förhållandet mellan väst- och östkyrkan. Inte heller detta blir en i alla avseenden exakt jämförelse, dock ett steg närmare sanningen.

I stort sett alla muslimska teologer med undantag av vissa marginella sekter är överens om att både shiism och sunnism utgör två ortodoxa och autentiska riktningar inom islam. De har därför kunnat leva sida vid sida genom århundradena.

En fatwa (normerande utlåtande i trosfrågor) från det egyptiska Al-Azharuniversitetet, utfärdad den 6 juli 1959 bekräftar denna syn. Mahmood Shaltoot, den dåvarande högste auktoriteten inom sunniislam, den så kallade Shaykh Al-Azhar, fastställde tydligt och klart att shiismen är en ortodox riktning inom islam vid sidan om sunnismen.

Ett annat viktigt dokument i sammanhanget är det så kallade ”Ammanbudskapet”. Den 9 november 2004 samlades omkring 200 teologer från hela den muslimska världen i Amman, Jordanien, för att komma fram till en gemensam definition av vad islam är och vad det inte är, samt vilka handlingar som representerar islam och vilka som inte gör det. Närvarande vid mötet var en av de högsta andliga ledarna inom shiaislam, ayatolla Sistani från Irak, samt den nuvarande Shaykh Al-Azhar, en av sunniislams högsta auktoriteter. Ammanbudskapet fördömde enhälligt terrorhandlingar i islams namn, erkände både shiismen och sunnismen som ortodoxa skolor inom islam, samt fastställde att ingen har rätt att göra takfir, det vill säga exkommunicera någon muslim. Detta dokument har sedan det kom till undertecknats av mer än 500 teologer samt anammats av The Organization of the Islamic Conference under deras möte i Mecka 7–8 december 2005. Det innebär att man nu uppnått global konsensus i frågan om shiismens legitimitet.

Låt oss för ett ögonblick ponera att shiismen skulle vara en annan religion (vilket det absolut inte är) så skulle detta inte innebära någon förändring av förhållandet. Ty enligt sharia (islamisk rätt) kan religionstillhörighet aldrig i sig själv vara en legitim konfliktorsak.

Idén om det 1400-åriga hatet mellan shiiter och sunniter är ett klart fall av propaganda. Syftet är att frånta USA skulden för det kaos som råder i Irak. Vem som helst med korrekt kunskap i islamisk teologi förstår att detta inte är en ”sekteristiskt” betingad konflikt. Att överhuvudtaget använda termen ”sekt” i sammanhanget är grovt missvisande då både sunnism och shiism otvivelaktigt utgör två lika legitima dimensioner av en och samma ortodoxa tradition. För en djuplodande analys av konfliktens politiska rötter bör man vända sig till Vali Nasr, författare till den i USA mycket uppmärksammade boken The Shia Revival (2006).

Det är viktigt att framhålla att våld eller hat mellan dessa två riktningar strider mot rådande normer både inom shiism och sunnism och inte har något som helst teologiskt stöd. Och eftersom det inte är teologin som är roten till konflikten så kan den inte heller lösas på teologisk väg. Fatwan från Al-Azhar och Ammanbudskapet kan tjäna till att klargöra missförstånd, men de kan inte erbjuda en praktisk och hållbar lösning. Det som krävs är att ockupationen upphör och att irakierna får fred, säkerhet och en rättvis maktfördelning utan imperialistisk inblandning. Inget tyder dock på att något sådant kommer att ske inom den närmaste framtiden.

Vidare läsning
Vali Nasr: The Shia Revival (2006)
Seyyed Hossein Nasr: The Heart of Islam (2002)
Seyyed Hossein Nasr: Ideals and Realities of Islam (1966)
The Amman Message (www.ammanmessage.com)
Al-Azhars fatwa om shiismens legitimitet (www.al-islam.org/ENCYCLOPEDIA/chapter1b/14.html).

Mohamed Omar 

Ur arkivet

view_module reorder

På spaning efter den oskuld som flytt

I vissa frågor tenderar vi att gå från oklarhet till oklarhet. Och när det onda pågått tillräckligt länge har vi förlorat all förmåga till äkthet i vare sig känsla eller ...

Av: Oliver Parland | Essäer | 28 november, 2010

Ikon

En krönika av fotografen och författaren Tarja Salmi-Jacobson

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Gästkrönikör | 25 februari, 2017

Clara Peeters - A still life with carp in a ceramic colander

Några tankar om pekböcker

Pekböcker riktar sig i övervägande del till barn. Små barn. De innehåller enkla bilder på exempelvis husdjur, så som katter och hundar, och så andra djur, så som kor och ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 31 december, 2015

Munch och Strindberg i Berlin

I fjol var det August Strindberg, nu pockar Edvard Munch på uppmärksamhet. Den enes död den andres födelse. I Sverige är Thielska galleriet först ut med en utställning: ”Munch! – ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer | 22 februari, 2013

Mathias Jansson. 3 Dikter

Mathias Jansson är poet och konstkritiker. Han har tidigare blivit publicerad i svenska och engelskspråkiga tidskrifter och antologier. som Presens, Populär Poesi, Maintenant 8: A Journal of Contemporary Dada och ...

Av: Mathias Jansson | Utopiska geografier | 04 augusti, 2014

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 3 av 4)

Världen larmar och står i, men jag – jag vill bara sitta under min korkek och lukta på blommorna. Eller som Långben så sakligt konstaterar i serietidningen Kalle Anka & ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2017

Ingen rädder för vargen här…

”Who´s afraid of Virginia Woolf”, Mike Nichols filmatisering av Edward Albees pjäs som nyss visades på TV 2 är väl mest känd för att Elizabeth Taylor som Martha och Richard ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om film | 16 september, 2017

Dags att omdefiniera Hilma af Klint

En retrospektiv utställning säger lika mycket om sin samtid som en nyproducerad. Urval är allt, och varje ny vernissage blir en politisk kommentar, om det så bara – vilket ofta ...

Av: Ida Thunström | Essäer om konst | 17 Maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.