Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | 09 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | 07 december, 2014
Utopiska geografier

Ernest Hemingway tillsammans med Hadley1922 Bild: Schawed

Försvunna manuskript

Ivo Holmqvist om tre mytospunna. försvunna manuskript

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Vem var Pontius Pilatus?

Det glada budskapets tid är nu. Det börjar med förväntan och glädje, men allt tar en ände med förskräckelse, anklagelser om terrorism och förräderi, förakt och hat, rädsla och plågsam ...

Av: Bo I Cavefors | 09 juli, 2014
Essäer

Örebro skriver



oversiktorebroforfattare.jpg
illustration: Ida Thunström

Örebro skriver

Hjalmar Bergmans skugga vilar ännu över Örebro – det inser man redan efter en snabb sväng genom staden, med Hjalmar Bergman-teater, Hjalmar Bergman-rum i kulturreservatet Wadköping och parkeringshus med den store författarens namn.

Hundra år efter Hjalmar Bergmans tid i staden kan man hur som helst tala om litterär blomstringstid: länet hyser nu mängder av författare.

Örebro läns författarsällskap har de senaste decennierna gjort åtskilliga insatser för att hjälpa och stödja sina medlemmar. Under många år utgavs årsböcker med litterära bidrag, men en försämrad ekonomi har på senare år försvårat sådana utgivningsprojekt.

Och bokmässan i Örebro, ursprungligen avsedd som skyltfönster för länets författare, har med tiden blivit litterär tummelplats för de stora elefanterna, i stil med Göteborgsmässan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Författarna i Örebro län slår sig emellertid fram på egna meriter – här är några av dem.

Stigbjörn Bergensten har gjort sig känd som deckarförfattare och kåsör. Hans kåserier, varav många publicerats i Nerikes Allehanda (där han också varit chefredaktör) är kanske inte så originella; snarare lite putslustiga och fryntligt raljanta. Trots ganska personliga utgångspunkter finns här ett mått av distansering. Men gillar man välformulerade lättsamheter är det bara att sjunka ner i länsfåtöljen och njuta.

Måna Berger, flitig litteraturkritiker i Nerikes Allehanda, har publicerat både lyrik och berättelser. Naturen i hennes diktning är viktig och mer än bara bakgrund. Den känslostarka lyriken i debutboken Avtryck i floden, som beskriver sorgearbetet efter en nära anhörigs bortgång, gav henne häromåret Jeremiasstipendiet.

Staffan Ekegren satsar efter en mångsidig yrkesverksamhet nu fullt ut på sitt författarskap.

I yngre dagar var han aktiv inom vänsterrörelsen och drev bland annat förlaget Morgonstjärnan, tillsammans med Clas Thor. Staffan Ekegren har publicerat många böcker, varav åtskilliga med dokumentär prägel; här kan nämnas den ömsint anlagda Sekelskiftets barn (1999) och en intressant volym om samhället Kvarntorp: en imploderad folkhemsvision i miniatyr.

Anna Jansson, som på bara några år seglat upp som en av Sveriges mest populära ”deckardrottningar”, har deklarerat att kriminalromaner bör diskutera etikfrågor: Vad är ont? Vad är gott? Av föreläsningsschemat på hennes hemsida, www.thriller.nu, framgår att hon ofta föreläser om just etik. En intressant forskningsuppgift vore att studera moralisk tendens i hennes verk och sedan koppla denna etiska dimension till hennes föreläsningsmaterial. Anna Jansson är en flyhänt berättare, där tonen ibland påminner om Maria Lang, men den höga produktionstakten kan emellanåt medföra att somligt är av lägre kvalitet.

Arne Johnson, som 1985 debuterade med diktsamlingen Förvandlingar, är i dag en av länets – för att inte säga Sveriges! – mest spännande poeter. Johnson, som mottagit en rad prestigefyllda litterära priser, bor i Lindesberg och arbetar deltid som bibliotekarie. Vid sidan av en omfattande lyrisk produktion (dryga tio­talet titlar) är han också en flitig kritiker och essäist. I Johnsons senaste samling, Bäras utan namn till natt till morgon, pendlar lyriken, som så ofta hos denne diktare, mellan en diffus, elegiskt färgad tomhet – och däremellan en kärleksdiktning vars eidetiskt intensiva men osentimentala tonfall är djupt originell.

Arne Johnsons poesi är bildrik och mångfacetterad, avancerad utan att vara svårtillgänglig, och därtill rytmiskt medveten, med sinnrika variationer och omtagningar. Här saknas schablonens genvägar och i bok efter bok framlägger Johnson en allt mer sofistikerad diktning – genomkomponerad och präglad av en ofta paradoxal klarhet. Det räcker att erinra sig titlarna för att förnimma kraften i hans inspirerade lyrik: Storm av samtidighet; Marken lyste även i drömmen; För länge sedan var vi vid en sjö …

Lennart Jörälv, journalist på Nerikes Allehanda, har på senare år allt mer ägnat sig åt författande. Efter böcker om medeltida pilgrimsleder i Sverige och en monografi om Den heliga Birgitta nådde han häromåret stor framgång med en bok om 1600-talsskalden Wivallius – som år 1605 föddes i bondbyn Vivalla utanför Örebro; i dag ett problemfyllt förortsområde med en stor andel invandrare. Oromantiskt och initierat skildrar Wivallius boken en poet vars diktskrivande per automatik placerade honom i samhällets marginal; enligt en 1600-talsförordning jämställdes diktare av hans typ med ”Tiggerij aff hwariehande slags Folck, såsom Tromslagare, Pijpare, Siungare, Kutskar, Kockar och gemeent Folck”…

Också Kerstin Meding-Pedersen har varit verksam inom tidningsbranschen. Hon var Nerikes Allehandas första kvinnliga journalist och är i dag, vid 94 års ålder, Örebro läns författarsällskaps äldsta medlem. Hon har översatt en rad skönlitterära verk men har också skrivit noveller och en detaljrik bok om kulturhistoriskt intressanta boställen: Bergsmansgårdar vid Norasjön.

Jan Mårtenson, född 1933 och med ett förflutet som diplomat, tillika före detta biträdande generalsekreterare för FN, har på det litterära området främst gjort sig känd som deckarförfattare – ofta med antikhandlaren Homan i huvudrollen. Det finns för övrigt ett illustert Homansällskap, grundat på Grythyttans gästgivargård och med Carl-Jan Granqvist som klubbmästare. Det har spekulerats i att Jan Mårtenson skulle vara författaren bakom Bo Balderson-böckerna; detta är ännu inte klarlagt. Den produktive deckarförfattaren Mårtenson skriver litterärt sett knappast några märkvärdigheter, men det finns ändå ett slags linjens elegans i det han gör.

Håkan Nesser tillhör de rikskända författarna – inte minst sedan hans deckare Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö (som ger en insiktsfull inblick i ungt tonårsliv) biofilmades av Martin Asphaug. Efter framgången med kriminalromanerna har Nesser övergett både Kumla (där han föddes 1950) och sitt arbete som lärare; han bor numera i New York. Precis som hos Maria Lang återspeglas ofta lokala miljöer i Nessers deckare. Genesarets sjö, exempelvis, är Möckeln, nära Karlskoga.

I likhet med flera andra länsförfattare är Agneta W Rosendal verksam som kritiker på Nerikes Allehandas kultursida (sedan några år tillbaka tidstypiskt omstöpt till kultur&nöje). Som skönlitterär författare debuterade hon i bokform 2002, med diktsamlingen Pianot i Wien; en komprimerad, suggestivt laddad volym som utspelas i nazismens Wien. Stilistiskt är det mycket samtida: dissonantiskt och upphugget. Stroferna är brottstycksartade och bildar drömlika konglomerat om utsatthet, om längtan. Tre år senare följde Marionetterna i Prag, där Rosendal än mer förfinat sina uttrycksmedel.

Torbjörn Säfve, född 1941 i Jukkasjärvi, bor sedan tio år tillbaka i Sydnärkes glesbygd. Säfve torde vara en av ytterst få författare som redan under sin livstid står staty: på Örnäset i Luleå finns han att beskåda som boxare. Säfves intresse för boxning avspeglas i romaner som Gorilla och En gentleman äntrar ringen. Som inspirationskällor för sitt skrivande har Torbjörn Säfve uppgett Allah, Marx och hustrun Lena.

Den mångsidige Torbjörn Säfve, som gett ut ett trettiotal böcker, utkom häromåret med en intressant memoarvolym: Minnessamlaren.

Med sin vildvuxna personlighet och sitt sätt att blanda stort och smått kan den originelle Säfve påminna om Pentti Saarikoski. Nämnas kan också att Säfve regelbundet medverkar i den muslimska kulturtidskriften Minaret. Han har även tagit sig ett muslimskt namn: Ali Touba.

En av Nerikes Allehandas absolut främsta litteraturkritiker, Sten Wistrand, som tidigare skrivit även på DN Kultur, och som på Örebro universitet 1998 framlade sin doktorsavhandling om Hjalmar Bergmans Clownen Jac, har publicerat Mest om Anton (2002) och uppföljaren Ännu mer om Anton (2005). Dessa infallsrika barnböcker fungerar utmärkt även som vuxenlitteratur. Kasten mellan finstilt humor, frodiga ironier och burleska upptåg lockar läsaren till många leenden.

Liselott Willén, verksam som läkare i Örebro, debuterade 2001 med relationsromanen Sten för sten och återkom sedan med den ganska avancerade romanen Eldsmärket. Den mycket begåvade Liselott Willén, född 1972, är en författare kapabel till framtida storverk.

Arne Upling har många år arbetat som vägmästare och ingenjör, vilket dock inte kunnat avhålla honom från skönlitterär produktion. Upling debuterade 1982 med diktsamlingen Hjältarna rökte Lucky Strike och har sedan dess gett ut dryga tiotalet volymer med lyrik. Därtill är han en flitig kulturskribent i Nerikes Allehanda – och på tidningens insändarsida har han dessutom, med anledning av att det stora skjutfältet i Kilsbergen allt mer utvidgat sin verksamhet, gått till attack mot både det svenska försvaret och vapentillverkaren Bofors.

Mot Arne Uplings bitska engagemang för en fredligare värld står hans litet godmodiga diktning; han är i likhet med Göran Greider både engagerad debattör och stillsam centrallyriker.

Björn Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder

Det där med matematik och kärlek

Det är väl det svåraste som finns, relationer, vilken typ av relation det än är. Vi är en massa av människor som ingår i diverse relationer med varandra, ibland förstår vi ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 24 augusti, 2014

Det är inte en riktig post!!!

  Nu är äldsta Postryttaren läst som jag har tillgänglig i sadeln [stapeln i förvaringsmöbeln], tidigare har jag även anmält flera andra hejdlösa årgångar. Den har tett sig ganska lik under ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 mars, 2011

Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | Reportage om scenkonst | 03 december, 2013

Dante Gabriel Rossetti. Plötsligt ljus

Dante Gabriel Rossetti (1826-1882)  var en av de ledande bland de s k  prerafaelitiska konstnärerna, som sökte sig tillbaka till medeltida motiv. Han var också poet, och är nu kanske ...

Av: Dante Gabriel Rossetti | Utopiska geografier | 05 juli, 2014

Den målande arkitekten. Om Friedensreich Hundertwasser

Böljande fasader, organiska former och byggnadsverk som sticker ut i stadsrummet. Byggnader som uppfattas som annorlunda, roliga, konstiga, eller fantastiska. Arkitektur som bryter med funktionalismens strikta formspråk, och istället inbjuder ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 15 juni, 2013

En musikkrönika om Gary Moore

Det kan handla om musik i snart sagt vilken genre som helst… Det kan vara filmmusik: exempelvis temat i ”Schindlers list”… Philipp Glass kompositioner för ”The hours”… Cavatina-temat i ”Dear ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 juni, 2014

Fladdrande vattenskuggor

Anne-Sofie Nielsen är född 1948 i en mindre stad i Småland. Hon har bedrivit humanistiska studier på universiteten i Lund och Stockholm, har en fil. kand. i franska, konst- och ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 17 juni, 2017

Benjamin och dr Krabba

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 08 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.