Döden är ofarlig

I begynnelsen fanns inga tankar. Varken det ena eller det andra existerade, varken kärlek eller rädsla – ingenting gick att uppleva eller strävade efter att bli upplevt. När encelliga organismer utvecklades ...

Av: Stefan Whilde | 01 februari, 2013
Stefan Whilde

Platon och Västlandets öde

”Varje separation är en länk” (Simone Weil) Den västländska civilisationen grundas på en tolkning av verkligheten som pågår sedan Platon och Sokrates tid.Att närma sig Platon är som att närma sig ...

Av: Guido Zeccola | 09 februari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Robert Warrebäck

Robert Warrebäck. En novell

Robert arbetar för närvarande på en samling sammanlänkade noveller om missbruk, kärlek, sorg och skuld. I nuläget finns åtskilliga av hans tidigare noveller, artiklar och essäer (och en del poesi) ...

Av: Robert Warrebäck | 04 januari, 2016
Utopiska geografier

”SE PÅ MINA VERK TILLS DU SER DEM!” Tankar om konstens oavhängighet.

”Jag kan helt enkelt inte se expressionismens, futurismens, kubismens och andra ’ismers’ verk som det konstnärliga geniets högsta uttryck. Jag förstår dem inte. Jag finner inget behag i att se ...

Av: Thomas Notini | 18 mars, 2014
Essäer om konst

Guillaume Faye Foto. Claude Truong Ngoc

Postmoderna avvikelser



Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka.
I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens verkliga grund, tycks teknokratin ha omöjliggjort all form av motstånd mot den systematiska nihilismen som styr oss.

Martin Heidegger enligt Guillaume Faye


 

Detta sätt att återerövra teknologin aktualiseras av den alternativa proteströrelsen som Jünger föreställer sig i Über die Linie . Med tanke på att "mellan kaoset och intet finns ett beslut", det finns en verklig möjlighet för att oppositionera sig till den nutida defaitismen, för att ge tillbaka utrymme till den gamla Nomos och till Traditionen.

Annons:

På den politiska planen har detta "omöjliga" motstånd dock ingen självklarhet.
Det verkliga motståndet mot den moderna guden: tekniken, motståndet mot dekadens och orättvisa har ingen legitimering vare sig hos de vänsterradikala eller hos de högerradikala politiska rörelserna.

Detta därför att båda dessa rörelser domineras av ideologier som ser, strategiskt, likadana ut: hegemonin hos en makt (eller klass, eller ras) som står ÖVER tingen, djuren, växterna och människorna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En idé om en makt som skulle ersätta en annan makt. Ett avantgarde av missfoster som kallar sig vänsterradikaler eller högerradikaler.
Fast, åtminstone sedan Nietzsche, hade man kommit till en tidig diagnos av modernitetens perversioner här i Europa.

Om den nietzscheanska revolutionen bestod främst i upptäckten att den så kallade moderniteten ingenting annat var än en renodlad tolkning av de andliga ruinerna och myterna som fanns i monoteismen, var det inte få tänkare som försökte finna i det arkaiska och i Traditionen ett modernt vapen för att kämpa mot modernitetens dekadens.

I hjärtat av kampen mot nihilismen, finner vi några av de viktigaste teoretikerna av den andliga och aristokratiska revolten, från Klages till Jünger, från Bertram till Baeumler, Evola, Spengler och Heidegger.

Om den moderna nihilismen förmedlade en själlös och pervers modern teknokrati som ledde till det inhumana, var det nödvändigt att utveckla en ännu större nihilism, något ännu mer extremt, men, paradoxalt nog, av positiv, konstruktiv och övermänsklig natur.
Bara genom en transgression av de nygamla myterna: monoteism, teknologi och pengamakt kunde människan återfinna det ursprungliga Ordet.

Syftet var att överskrida den moderna själen genomsyrad av borgerliga medelmåttigheter, genom en heroisk gemenskap i stånd att avslöja Viljan till makten hos den moderna guden: teknokratin, och möta sig själv i kosmos orubbliga frihet.

Denna "krisens filosofi" producerade i själva verket en Lebensphilosophie, en ny-hednisk världsåskådning som såg sakraliteten som kärnan av livet, av bios.

Martin Heidegger, filosofen som talade skogshuggarens ålderdomliga språk med hjälp av en modern Herakleitos etymologiska blad har flera gånger tydligt sagt: nihilismen i vilken vår civilisation drunknar är inte så mycket att fördöma, utan att klart diagnostisera.

Nihilismen följer den riktning som hade förutsagts av Nietzsche: en ny mänsklighet, en ny typ av människa - knuten till nya värderingar och väl jordisk - som måste iakttas för att utföra historiens sista språng.
För att kunna se det som vi vanligtvis bara tittar på, behöver vi en ny försokratisk blick.
Inte emot, utan bortom intet.

Den kontroversiella franska filosofen Guillaume Faye påminner oss om hur djupa och skarpa vissa teoretiska ställningar är mot den moderna världen. Heidegger är i denna mening den perfekta filosofen för Faye.
Som bekant bedömde Schwarzwalds tänkare att Nietzsches utrop om Guds död avslutade den västerländska metafysiken och öppnade nya möjliga vägar. Efter att "alla värderingarna" brast sönder uppstod en övermänsklig vilja till transformation och restauration.

Faye säger att Heidegger "åtar stigar till en postnihilism" han föreslår att "återställa de moraliska banden mellan människan och hennes värld, en värld som inte längre omfattas av principerna om allmänordning."

Det som kommer att agera på postmodernitetens okända mark är inte en voluntaristisk etik, utan livsformer som inte är absoluta utan relativa. Heidegger fördömde humanismens tyranni född av den judisk-kristna brytningen mellan människa och natur.
Några despotiska transcendenser hade, enligt honom, gillrat fällor och svek, och allt detta fick människan att glömma sin egen identitet.

Det är därför som - enligt Fayes Heidegger - den framtida filosofin måste ta den nietzchenska viljan till makten som en fråga av denna värld: herravärlden över tekniken.
Hellre än att förbli slavar under en teknik som är kommersiell och profan föreslår Heidegger att föreställa sig ett område av det mänskliga medvetandet där skaparkraften konfronterar sig med den materiella världen.

Precis som den gamla hantverkaren, konstnären, homo faber, förenade Techne med Logos och med Mythos så - tänker Fayes Heidegger - måste vi förnya de föråldrade sambanden mellan begäret och makten.

Men var skall människan hitta den rätta viljan i stånd att undergräva den svaga nihilismen i den moderna världen?
"Det kommer att bli - för att parafrasera Heidegger, skriver Faye - var den högsta nihilismen håller hus. Men bara till den punkt där denna nihilism ger människan möjligheten att förgöra den vetenskapliga sfären av teknikens makt."

Detta sätt att återerövra teknologin aktualiseras av den alternativa proteströrelsen som Jünger föreställer sig i Über die Linie . Med tanke på att "mellan kaoset och intet finns ett beslut", det finns en verklig möjlighet för att oppositionera sig till den nutida defaitismen, för att ge tillbaka utrymme till den gamla Nomos och till Traditionen.

Den "positiva" nihilismen förordad av Heidegger och i stånd att återupprätta det arkaiska Grekland, kommer inte att växa fram ur en reflektion eller ur en god vilja utan ur en kamp: "En kamp som är nödvändig för att kunna avgöra vilken del av mänskligheten som ovillkorligt kan uppfylla nihilismens öde".

Endast en kamp om herraväldet över tekniken "kan fortfarande frälsa subjektivitet i det övermänskliga", kan man läsa i Verwindung der Metaphysik.
Mänskligheten, betonar Heidegger, kommer att "historiskt förverkliga den ovillkorliga nihilismen". Heidegger rekommenderar alltid att inte förlora tillhörighetskänslan och bandet till ursprunget. Hans var en åkallan till Bodenständigkeit, förankring till jorden, och ett försök att "hålla sig inuti det skydd som är vår släkt."

Faye vill påminna oss om att Heidegger inte var emot det moderna för att han var reaktionär. Han var lika "inaktuell" som Nietzsche, hans tänkande ligger i framtiden, en framtid förankrad med ursprunget och befriad från en historia rationellt konstruerad av kristendomen (monoteismen) och sedan förbenad av den liberala merkantilismen.

Heidegger föreslår kampen och risken och tänker tillsammans med Hölderlin: "Där faran finns, växer också det som räddar", och avslutar: "Vi ser inuti faran och ser det som frälser växa."

Denna önskan att leva farligt, denna önskan till önskan, långt bort ifrån att vara ett mål i sig, kräver verktyg för att minska dominansen av den teknoglobalism som förvaltas av dem som "förvandlar jorden till en världsmarknad ... som löser varje enhet i en beräkningsverksamhet", som det står i Holzwege.

Och Heidegger finner där önskan att bygga ett projekt som bedriver vad Faye kallar Apollonisk ålder: När viljan till makt tydligt ser i alla dessa nyanser möjligheten att bygga ett nytt Hellas.

Faktum är att Faye lägger på Heidegger densamma tonvikt som Heidegger lade på Nietzsche.
Fayes Heidegger bär ett slags uppmaning att se om den samtida negativiteten - nihilismen - inte kan förvandlas till någonting positivt i framtiden. Och om förnekandet inte kan bli en stor framgång.

Guido Zeccola

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Nawaz i West Hampstead, London 2015. Foto: Eregis. CC BY 2.0.

Maajid Nawaz, Sam Harris. Nya vägar och nya värderingar för islam

Islam är inte bara terrorism och intolerans. Mohamed Omar om religionens verkliga ansikte bortom alla fördomar och ignorans.

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 09 januari, 2016

Judgment in Hungary: en rättegång som speglar Europas mörkare sidor

Under Göteborgs internationella filmfestival visades Ezter Hajdús dokumentärfilm Judgment in Hungary. Jag såg dokumentären på Göteborgs Stadsmuseum som tidigare visat utställningen ”Vi är romer”. I museets foajé visades också bilder ...

Av: Linda Johansson | Essäer om film | 17 mars, 2014

Old Von i Wellington

Några år in på första världskriget bodde D. H. Lawrence och hans tyska hustru Frieda (på långt håll besläktad med flygaresset von Richthofen, den röde baronen) i Cornwall. Där skrev ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 12 juli, 2014

Veckan från äldreomsorgen

Ett ämne som tyvärr inte går att undvika. Nu ska det bli lag som tvingar kommunerna att släppa in privata företag i äldreomsorgen. På ett sätt är det logiskt. Efter ...

Av: Gregorz Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 december, 2011

Minnen från Ludvig XIV:s hov

En typ av bok som alltid har fascinerat mig är de som får det att kännas som att man har förflyttats till en annan värld. Ibland kan det handla om ...

Av: Tobias Harding | Övriga porträtt | 18 december, 2012

Stillbild ur Rewell Altunagas “Elegia” från 2015

Det grymma havet

På stranden ligger den lilla pojken i vattenbrynet. Det ser ut som om han sover. Fotografiet av treårige Alan Kurdis döda kropp som spolades upp på en turkisk strand 2015 ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 07 oktober, 2017

Bildens sång

Alla färger syns tydligt, för idag röd bok och sol - varmt mot huden och solskyddsfaktor bör läggas på. Ta hand om fotsulor och andra ytor, och om mjuka-mjuka rösten ...

Av: Ida Thunström, text och bild | Essäer om konst | 27 december, 2017

Drömmen om autopoeten

Drömmen om den självskrivande poesimaskinen, autopoeten har länge varit en dröm för många poeter och konstnärer. Med dagens teknik kan den drömmen bli sann. Johannes Heldén & Håkan Jonsons digitala ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.