Rumlarens guide till paradiset

  Jag har känt honom i många år, ända sedan jag var barn och vi samlade kiselsten i skogarna utanför Ystad och lekte att de var piraters tjuvgods. Vi har fiskat ...

Av: Stefan Whilde | 03 mars, 2011
Stefan Whilde

Sten Barnekow

Zazen och den omöjliga boken

Det är svårt för mig försöka formulera frågor om Sten Barnekows minst sagt mastodontiska bok, 2 144 sidor, Än zen då: En japansk zenmästares första besök i Sverige (Bokförlaget Nya ...

Av: Guido Zeccola | 07 januari, 2017
Essäer om litteratur & böcker

illustration Signe Collmo

Den franska nationalismens rena blod

Fransk nationalism har en mörk historia. Äkta fransmän är de som har vit hud och rent blod. Frihet, jämlikhet och broderskap gäller bara för äkta fransmän. Historiskt sett har det ...

Av: Bo Gustavsson | 01 juni, 2015
Gästkrönikör

Som man bäddar får man ligga

Det blir aldrig som jag vill det ska bli, det blir oftast bättre. Jag trodde det skulle bli si och så med en massa saker, efter så många år av ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 26 juni, 2014
Gästkrönikör

Guillaume Faye Foto. Claude Truong Ngoc

Postmoderna avvikelser



Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka.
I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens verkliga grund, tycks teknokratin ha omöjliggjort all form av motstånd mot den systematiska nihilismen som styr oss.

Martin Heidegger enligt Guillaume Faye


 

Detta sätt att återerövra teknologin aktualiseras av den alternativa proteströrelsen som Jünger föreställer sig i Über die Linie . Med tanke på att "mellan kaoset och intet finns ett beslut", det finns en verklig möjlighet för att oppositionera sig till den nutida defaitismen, för att ge tillbaka utrymme till den gamla Nomos och till Traditionen.

Annons:

På den politiska planen har detta "omöjliga" motstånd dock ingen självklarhet.
Det verkliga motståndet mot den moderna guden: tekniken, motståndet mot dekadens och orättvisa har ingen legitimering vare sig hos de vänsterradikala eller hos de högerradikala politiska rörelserna.

Detta därför att båda dessa rörelser domineras av ideologier som ser, strategiskt, likadana ut: hegemonin hos en makt (eller klass, eller ras) som står ÖVER tingen, djuren, växterna och människorna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En idé om en makt som skulle ersätta en annan makt. Ett avantgarde av missfoster som kallar sig vänsterradikaler eller högerradikaler.
Fast, åtminstone sedan Nietzsche, hade man kommit till en tidig diagnos av modernitetens perversioner här i Europa.

Om den nietzscheanska revolutionen bestod främst i upptäckten att den så kallade moderniteten ingenting annat var än en renodlad tolkning av de andliga ruinerna och myterna som fanns i monoteismen, var det inte få tänkare som försökte finna i det arkaiska och i Traditionen ett modernt vapen för att kämpa mot modernitetens dekadens.

I hjärtat av kampen mot nihilismen, finner vi några av de viktigaste teoretikerna av den andliga och aristokratiska revolten, från Klages till Jünger, från Bertram till Baeumler, Evola, Spengler och Heidegger.

Om den moderna nihilismen förmedlade en själlös och pervers modern teknokrati som ledde till det inhumana, var det nödvändigt att utveckla en ännu större nihilism, något ännu mer extremt, men, paradoxalt nog, av positiv, konstruktiv och övermänsklig natur.
Bara genom en transgression av de nygamla myterna: monoteism, teknologi och pengamakt kunde människan återfinna det ursprungliga Ordet.

Syftet var att överskrida den moderna själen genomsyrad av borgerliga medelmåttigheter, genom en heroisk gemenskap i stånd att avslöja Viljan till makten hos den moderna guden: teknokratin, och möta sig själv i kosmos orubbliga frihet.

Denna "krisens filosofi" producerade i själva verket en Lebensphilosophie, en ny-hednisk världsåskådning som såg sakraliteten som kärnan av livet, av bios.

Martin Heidegger, filosofen som talade skogshuggarens ålderdomliga språk med hjälp av en modern Herakleitos etymologiska blad har flera gånger tydligt sagt: nihilismen i vilken vår civilisation drunknar är inte så mycket att fördöma, utan att klart diagnostisera.

Nihilismen följer den riktning som hade förutsagts av Nietzsche: en ny mänsklighet, en ny typ av människa - knuten till nya värderingar och väl jordisk - som måste iakttas för att utföra historiens sista språng.
För att kunna se det som vi vanligtvis bara tittar på, behöver vi en ny försokratisk blick.
Inte emot, utan bortom intet.

Den kontroversiella franska filosofen Guillaume Faye påminner oss om hur djupa och skarpa vissa teoretiska ställningar är mot den moderna världen. Heidegger är i denna mening den perfekta filosofen för Faye.
Som bekant bedömde Schwarzwalds tänkare att Nietzsches utrop om Guds död avslutade den västerländska metafysiken och öppnade nya möjliga vägar. Efter att "alla värderingarna" brast sönder uppstod en övermänsklig vilja till transformation och restauration.

Faye säger att Heidegger "åtar stigar till en postnihilism" han föreslår att "återställa de moraliska banden mellan människan och hennes värld, en värld som inte längre omfattas av principerna om allmänordning."

Det som kommer att agera på postmodernitetens okända mark är inte en voluntaristisk etik, utan livsformer som inte är absoluta utan relativa. Heidegger fördömde humanismens tyranni född av den judisk-kristna brytningen mellan människa och natur.
Några despotiska transcendenser hade, enligt honom, gillrat fällor och svek, och allt detta fick människan att glömma sin egen identitet.

Det är därför som - enligt Fayes Heidegger - den framtida filosofin måste ta den nietzchenska viljan till makten som en fråga av denna värld: herravärlden över tekniken.
Hellre än att förbli slavar under en teknik som är kommersiell och profan föreslår Heidegger att föreställa sig ett område av det mänskliga medvetandet där skaparkraften konfronterar sig med den materiella världen.

Precis som den gamla hantverkaren, konstnären, homo faber, förenade Techne med Logos och med Mythos så - tänker Fayes Heidegger - måste vi förnya de föråldrade sambanden mellan begäret och makten.

Men var skall människan hitta den rätta viljan i stånd att undergräva den svaga nihilismen i den moderna världen?
"Det kommer att bli - för att parafrasera Heidegger, skriver Faye - var den högsta nihilismen håller hus. Men bara till den punkt där denna nihilism ger människan möjligheten att förgöra den vetenskapliga sfären av teknikens makt."

Detta sätt att återerövra teknologin aktualiseras av den alternativa proteströrelsen som Jünger föreställer sig i Über die Linie . Med tanke på att "mellan kaoset och intet finns ett beslut", det finns en verklig möjlighet för att oppositionera sig till den nutida defaitismen, för att ge tillbaka utrymme till den gamla Nomos och till Traditionen.

Den "positiva" nihilismen förordad av Heidegger och i stånd att återupprätta det arkaiska Grekland, kommer inte att växa fram ur en reflektion eller ur en god vilja utan ur en kamp: "En kamp som är nödvändig för att kunna avgöra vilken del av mänskligheten som ovillkorligt kan uppfylla nihilismens öde".

Endast en kamp om herraväldet över tekniken "kan fortfarande frälsa subjektivitet i det övermänskliga", kan man läsa i Verwindung der Metaphysik.
Mänskligheten, betonar Heidegger, kommer att "historiskt förverkliga den ovillkorliga nihilismen". Heidegger rekommenderar alltid att inte förlora tillhörighetskänslan och bandet till ursprunget. Hans var en åkallan till Bodenständigkeit, förankring till jorden, och ett försök att "hålla sig inuti det skydd som är vår släkt."

Faye vill påminna oss om att Heidegger inte var emot det moderna för att han var reaktionär. Han var lika "inaktuell" som Nietzsche, hans tänkande ligger i framtiden, en framtid förankrad med ursprunget och befriad från en historia rationellt konstruerad av kristendomen (monoteismen) och sedan förbenad av den liberala merkantilismen.

Heidegger föreslår kampen och risken och tänker tillsammans med Hölderlin: "Där faran finns, växer också det som räddar", och avslutar: "Vi ser inuti faran och ser det som frälser växa."

Denna önskan att leva farligt, denna önskan till önskan, långt bort ifrån att vara ett mål i sig, kräver verktyg för att minska dominansen av den teknoglobalism som förvaltas av dem som "förvandlar jorden till en världsmarknad ... som löser varje enhet i en beräkningsverksamhet", som det står i Holzwege.

Och Heidegger finner där önskan att bygga ett projekt som bedriver vad Faye kallar Apollonisk ålder: När viljan till makt tydligt ser i alla dessa nyanser möjligheten att bygga ett nytt Hellas.

Faktum är att Faye lägger på Heidegger densamma tonvikt som Heidegger lade på Nietzsche.
Fayes Heidegger bär ett slags uppmaning att se om den samtida negativiteten - nihilismen - inte kan förvandlas till någonting positivt i framtiden. Och om förnekandet inte kan bli en stor framgång.

Guido Zeccola

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Rudyard Kipling

I början av veckan kunde vi läsa om en björn som anföll en pojke. Det var ren desinformation. I själva verket var det precis tvärtom. Björnen låg och sov när ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 april, 2011

Alf laila wa-laila

Den arabiska litteraturen är en gömd och glömd skatt. Som ung läste jag om Sinbad Sjöfararen och om den sovande som blev väckt och jag läste utan att känna till ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 augusti, 2012

Petra

Petra

Mellanöstern har utgjort en viktig landbrygga mellan tre kontinenter med livlig handel österifrån. Dyrbara varor som kryddor och aromatiska örter, rökelse och myrra fraktades i stora kamelkaravaner från hamnstaden Aila ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om samhället | 10 april, 2015

Huvud av Kaala (Tiden) på  Kidals tempelport på Java Foto CC BY SA 3.0

En tidsuppfattning i indisk kultur

När jag i slutet av 1970-talet besökte Srinagar i Kashmir, så träffade jag bland annat en lokal filosof, J.L.K. Lalalai. 1935 hävdade hans guru, Pandit Joo Ganjoo att vad Jalalai ...

Av: Bertil Falk | Essäer om religionen | 01 mars, 2017

Celibatet

Hur ska en katolsk präst kunna leva med sin sexualitet när denne förbundit sig att leva ett helt liv i celibat?

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 15 juli, 2015

Kärlek om du vill

Jag stod stilla, vattnet började forsa in. Fönsterrutorna på undre däck exploderade, en efter en. Vattenstrålarna dunkade mot mig, som skjutna ur en kanon. Sorlet och skräcken var total. Människor grät, somliga tyst, andra ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 24 augusti, 2013

Den mångsidige Robert Walser

"Everyone who reads Walser falls in love with him" påstår Nicholas Lezard i The Guardian. The New Tork Review of Books har i sin utmärkta serie inhemska och utländska böcker ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 31 augusti, 2013

Konstens eviga frågor tas upp på gatan

På Kägelbanan i Stockholm har för tredje året i rad en helg ägnats åt konventet Art of the Streets. Förra gången blev det uppståndelse kring förbudet mot marknadsföring av gatukonstfestivalen ...

Av: Rebecka Bülow | Kulturreportage | 02 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.