Gilda Melodia

Glädjesmarta

En ny krönika av Gilda Melodia.

Av: Gilda Melodia | 05 april, 2016
Gilda Melodia

Etik inom äldreomsorgen

De äldre, sjuka och dementa är en stor grupp människor med varierande symptom och sjukdomsbild. Det gemensamma för alla är att de ofta kommer i kläm i dagens rationella produktionssamhälle ...

Av: Lena Månson | 02 september, 2010
Essäer om samhället

Streiftog i litteraturens verden

Den franske resepsjonen av selvpåført død i den engelske overklasse i det attende århundre Ut fra sikten min er det å snakke og skrive om singulære menneske liv å sette fram ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 april, 2013
Agora - filosofiska essäer

En Konsertupplevelse utöver det vanliga

 Stockholm, Drottningholms slottsteater, 6-10 juni Stockholm early music festival 2012 Det har under denna vecka varit ett mycket ambitiöst program med vad som kallas tidig musik, en term som är mina ögon ...

Av: Alexander Sanchez, Jessika Ahlström | 17 juni, 2012
Musikens porträtt

Guillaume Faye Foto. Claude Truong Ngoc

Postmoderna avvikelser



Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka.
I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens verkliga grund, tycks teknokratin ha omöjliggjort all form av motstånd mot den systematiska nihilismen som styr oss.

Martin Heidegger enligt Guillaume Faye


 

Detta sätt att återerövra teknologin aktualiseras av den alternativa proteströrelsen som Jünger föreställer sig i Über die Linie . Med tanke på att "mellan kaoset och intet finns ett beslut", det finns en verklig möjlighet för att oppositionera sig till den nutida defaitismen, för att ge tillbaka utrymme till den gamla Nomos och till Traditionen.

Annons:

På den politiska planen har detta "omöjliga" motstånd dock ingen självklarhet.
Det verkliga motståndet mot den moderna guden: tekniken, motståndet mot dekadens och orättvisa har ingen legitimering vare sig hos de vänsterradikala eller hos de högerradikala politiska rörelserna.

Detta därför att båda dessa rörelser domineras av ideologier som ser, strategiskt, likadana ut: hegemonin hos en makt (eller klass, eller ras) som står ÖVER tingen, djuren, växterna och människorna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En idé om en makt som skulle ersätta en annan makt. Ett avantgarde av missfoster som kallar sig vänsterradikaler eller högerradikaler.
Fast, åtminstone sedan Nietzsche, hade man kommit till en tidig diagnos av modernitetens perversioner här i Europa.

Om den nietzscheanska revolutionen bestod främst i upptäckten att den så kallade moderniteten ingenting annat var än en renodlad tolkning av de andliga ruinerna och myterna som fanns i monoteismen, var det inte få tänkare som försökte finna i det arkaiska och i Traditionen ett modernt vapen för att kämpa mot modernitetens dekadens.

I hjärtat av kampen mot nihilismen, finner vi några av de viktigaste teoretikerna av den andliga och aristokratiska revolten, från Klages till Jünger, från Bertram till Baeumler, Evola, Spengler och Heidegger.

Om den moderna nihilismen förmedlade en själlös och pervers modern teknokrati som ledde till det inhumana, var det nödvändigt att utveckla en ännu större nihilism, något ännu mer extremt, men, paradoxalt nog, av positiv, konstruktiv och övermänsklig natur.
Bara genom en transgression av de nygamla myterna: monoteism, teknologi och pengamakt kunde människan återfinna det ursprungliga Ordet.

Syftet var att överskrida den moderna själen genomsyrad av borgerliga medelmåttigheter, genom en heroisk gemenskap i stånd att avslöja Viljan till makten hos den moderna guden: teknokratin, och möta sig själv i kosmos orubbliga frihet.

Denna "krisens filosofi" producerade i själva verket en Lebensphilosophie, en ny-hednisk världsåskådning som såg sakraliteten som kärnan av livet, av bios.

Martin Heidegger, filosofen som talade skogshuggarens ålderdomliga språk med hjälp av en modern Herakleitos etymologiska blad har flera gånger tydligt sagt: nihilismen i vilken vår civilisation drunknar är inte så mycket att fördöma, utan att klart diagnostisera.

Nihilismen följer den riktning som hade förutsagts av Nietzsche: en ny mänsklighet, en ny typ av människa - knuten till nya värderingar och väl jordisk - som måste iakttas för att utföra historiens sista språng.
För att kunna se det som vi vanligtvis bara tittar på, behöver vi en ny försokratisk blick.
Inte emot, utan bortom intet.

Den kontroversiella franska filosofen Guillaume Faye påminner oss om hur djupa och skarpa vissa teoretiska ställningar är mot den moderna världen. Heidegger är i denna mening den perfekta filosofen för Faye.
Som bekant bedömde Schwarzwalds tänkare att Nietzsches utrop om Guds död avslutade den västerländska metafysiken och öppnade nya möjliga vägar. Efter att "alla värderingarna" brast sönder uppstod en övermänsklig vilja till transformation och restauration.

Faye säger att Heidegger "åtar stigar till en postnihilism" han föreslår att "återställa de moraliska banden mellan människan och hennes värld, en värld som inte längre omfattas av principerna om allmänordning."

Det som kommer att agera på postmodernitetens okända mark är inte en voluntaristisk etik, utan livsformer som inte är absoluta utan relativa. Heidegger fördömde humanismens tyranni född av den judisk-kristna brytningen mellan människa och natur.
Några despotiska transcendenser hade, enligt honom, gillrat fällor och svek, och allt detta fick människan att glömma sin egen identitet.

Det är därför som - enligt Fayes Heidegger - den framtida filosofin måste ta den nietzchenska viljan till makten som en fråga av denna värld: herravärlden över tekniken.
Hellre än att förbli slavar under en teknik som är kommersiell och profan föreslår Heidegger att föreställa sig ett område av det mänskliga medvetandet där skaparkraften konfronterar sig med den materiella världen.

Precis som den gamla hantverkaren, konstnären, homo faber, förenade Techne med Logos och med Mythos så - tänker Fayes Heidegger - måste vi förnya de föråldrade sambanden mellan begäret och makten.

Men var skall människan hitta den rätta viljan i stånd att undergräva den svaga nihilismen i den moderna världen?
"Det kommer att bli - för att parafrasera Heidegger, skriver Faye - var den högsta nihilismen håller hus. Men bara till den punkt där denna nihilism ger människan möjligheten att förgöra den vetenskapliga sfären av teknikens makt."

Detta sätt att återerövra teknologin aktualiseras av den alternativa proteströrelsen som Jünger föreställer sig i Über die Linie . Med tanke på att "mellan kaoset och intet finns ett beslut", det finns en verklig möjlighet för att oppositionera sig till den nutida defaitismen, för att ge tillbaka utrymme till den gamla Nomos och till Traditionen.

Den "positiva" nihilismen förordad av Heidegger och i stånd att återupprätta det arkaiska Grekland, kommer inte att växa fram ur en reflektion eller ur en god vilja utan ur en kamp: "En kamp som är nödvändig för att kunna avgöra vilken del av mänskligheten som ovillkorligt kan uppfylla nihilismens öde".

Endast en kamp om herraväldet över tekniken "kan fortfarande frälsa subjektivitet i det övermänskliga", kan man läsa i Verwindung der Metaphysik.
Mänskligheten, betonar Heidegger, kommer att "historiskt förverkliga den ovillkorliga nihilismen". Heidegger rekommenderar alltid att inte förlora tillhörighetskänslan och bandet till ursprunget. Hans var en åkallan till Bodenständigkeit, förankring till jorden, och ett försök att "hålla sig inuti det skydd som är vår släkt."

Faye vill påminna oss om att Heidegger inte var emot det moderna för att han var reaktionär. Han var lika "inaktuell" som Nietzsche, hans tänkande ligger i framtiden, en framtid förankrad med ursprunget och befriad från en historia rationellt konstruerad av kristendomen (monoteismen) och sedan förbenad av den liberala merkantilismen.

Heidegger föreslår kampen och risken och tänker tillsammans med Hölderlin: "Där faran finns, växer också det som räddar", och avslutar: "Vi ser inuti faran och ser det som frälser växa."

Denna önskan att leva farligt, denna önskan till önskan, långt bort ifrån att vara ett mål i sig, kräver verktyg för att minska dominansen av den teknoglobalism som förvaltas av dem som "förvandlar jorden till en världsmarknad ... som löser varje enhet i en beräkningsverksamhet", som det står i Holzwege.

Och Heidegger finner där önskan att bygga ett projekt som bedriver vad Faye kallar Apollonisk ålder: När viljan till makt tydligt ser i alla dessa nyanser möjligheten att bygga ett nytt Hellas.

Faktum är att Faye lägger på Heidegger densamma tonvikt som Heidegger lade på Nietzsche.
Fayes Heidegger bär ett slags uppmaning att se om den samtida negativiteten - nihilismen - inte kan förvandlas till någonting positivt i framtiden. Och om förnekandet inte kan bli en stor framgång.

Guido Zeccola

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
William Blake  Inferno

Djuren har ingen talan

Djuren som vi gjort till våra slavar vill vi inte tänka på som våra jämlikar. (Charles Darwin 1838)

Av: Lena Månsson | Reportage om politik & samhälle | 13 oktober, 2016

Post-Emmakrönika 2, Rastplatsen II

En enkel orak rastplats i omedelbarhet av en annan i avståndet knappt emellan övervunnet. De bevittnade vetgiriga, ställda råkat med fler sig rygg mot varann det aldrig pinsammare om än ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 25 februari, 2010

En ny röst åt konsten

Linda Aker är en av de kreativa ledarna för det till vintern årsgamla Galleri Vox, beläget i ett gårdshus i Sundsvalls stenstad. Hon är bildpedagog och har gått på utställningar ...

Av: Pernilla Andersson | Kulturreportage | 15 augusti, 2010

”Monism” – en tredje utväg

Inför en aktualisering av Viktor Rydbergs Bibelns lära om Kristus fick jag från professor Birthe Sjöberg mig till livs följande citat från Rydbergs Medeltidens magi från 1865: ”Vår tid är en ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 16 juli, 2012

Kolonisterna på Lappmarksmyrarna

Per Albin Andersson. Foto: Familjen I första numret av Tidningen Kulturen 2008 skrev Lilian O. Montmar en artikel under titeln: Eskilstunakolonister på gungfly i Västerbottens väglösa land. I förra påsken hittade ...

Av: Per Albin Andersson | Reportage om politik & samhälle | 14 augusti, 2008

Lily Tuck: Woman of Rome - A Life of Elsa Morante

För sin roman ”The News from Paraguay” fick amerikanskan Lily Tuck 2004 års National Book Award, inte alldeles oförtjänt. Det är en historia på faktiskt underlag om kärlek och politik ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 04 september, 2012

Nell Walden och Der Sturm

Kvinnliga konstnärer hade en aktiv roll i det svenska modernistiska projektet. De ifrågasatte den traditionella könsordningen och sökte nya estetiska uttryck men marginaliserades ofta av de samtida manliga kritikerna. Daniel ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 15 november, 2013

Serena Williams. Foto:  Flickrworker

Om Båstad och systrarna Williams

I dessa dagar besöks Båstads tennisarena av världsettan Serena Williams. Efter Wimbledonsegern, även detta år, tar hon sig till det avlägsna Båstad. Det är en ära att ha henne här ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 16 juli, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.