En krokig kolonn: templet tillägnat Hera på Samos. Foto: Patrik Klingborg

Till Kariens gränsland med Herodotos och två arkeologer

Drömmen om Karien är drömmen om det originalgrekiska, det ursprungliga och oförstörbara. Det som växte fram någonstans i Europa, eller åtminstone i dess närhet, och vars senare utveckling och utbredning ...

Av: Otto Linderborg | 03 juli, 2015
Resereportage

Farväl till kärleken: Beckett om tid och lycka

I Samuel Becketts I väntan på Godot finner vi ett odödligt uttryck för vad man skulle kunna kalla en av livets kanske största paradoxer (eller aporier): Livet är kort – ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 28 februari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Det slutna rummet

Vad skulle du ta med dig om du hamnade på en öde ö? En kniv, en radio, tändstickor eller kanske en yxa? De flesta skulle nog välja att ta med ...

Av: Mathias Jansson | 27 juni, 2013
Essäer om konst

Skriket

Skriket Skriket fanns i mänsklighetens begynnelse. Skrikande gick människan genom förtvivlan och fasa vare sig hon förde krig, älskade, föddes eller dog. Även djuren skriker. För den förhistoriska människan skrek också ...

Av: Guido Zeccola | 19 september, 2009
Essäer om musik

Kristian Borg, foto Vendela Grönroos

Om stolthet, skam och klassresor



I Finnjävlar berättar ett femtontal sverigefinnar om klass och klassresor, diskriminering och motstånd. Om stolthet, skam och kampen för självkänsla.

 

Finnjävlar, en antologi, redaktör Kristian Borg, Verbal Förlag.


 

Antologin Finnjävlar pekar mot finskt språk som är utmanat i Sverige, men också en vilja att stå för upp för sitt språk, vara stolt över sin identitet, som Lina Puranen säger Finskan är något av det finaste jag har. Än har Finlands kraft ej dött. Vågar jag säga Sisu?
Susanna Alakoski, foto Elisabeth Ohlson Wallin

Susanna Alakoski, foto Elisabeth Ohlson Wallin

Annons:

Ett viktigt innehåll alltså. Svenska mediers ointresse för antologin Finnjävlar har dock hittills varit markant. Att det skulle finnas något att lära av historien och att upplevelserna hos vår största invandrargrupp skulle ha en vidare relevans, tycks inte ha trängt fram till de svenska redaktionsrummen.

När jag träffar antologins redaktör Kristian Borg över en lunch, berättar han att i morgon blir det intervju med Helsingin Sanomat, Nordens största dagstidning. SRs Sisuradio har han redan pratat i, SVTs Uutiset har varit och intervjuat, Svenska Yle (dvs den finlandssvenska delen av Yle, Finlands motsvarighet till SVT och SR) har skrivit och presenterat. Osv.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kristian är förstås glad över uppmärksamheten. Men jag blir samtidigt bekymrad över det bristande svenska intresset. Varför? I Sverige finns över en halv miljoner med finländsk bakgrund. Många är finskspråkiga, finska är vårt största invandrarspråk. En del är krigsbarn, en del är romer, en del är finlandssvenskar. Själv tillhör jag den sistnämnda gruppen, i andra generationen. Men, fokus här i Finnjävlar ligger på de finsktalande och deras barn och barnbarn.

Finnjävlar består alltså av ett antal kapitel, där olika personer, Sverigefinnar eller finnjävlar, vrider och vänder på sina upplevelser. Här finns, som jag ser det, välskrivna, relevanta texter som borde intressera varje svensk som vill reflektera över minoriteter, svenska som andra språk, integration, assimilation, kolonialism etc.

Välformulerat och starkt

Det är individuella upplevelser i stor utsträckning, ofta välformulerade och nästan alltid starkt berörande. I mycket finns en bakgrund av klichébilderna, puukkon (kniven), spriten, saatana perkele - Finnjävelns attribut.

Sorg, sjukdom och demens är begrepp som återkommer, som hos Nanna Huolman och i Kristian Borgs egen inledning. Det är också texter som vittnar om det svenska välfärdssamhällets misslyckande. Den som står utan kommunicerbart språk står ännu längre från välfärd, som Tuija Nieminen Kristofersson skriver De gör sig hörbara för omsorgens planerare genom att inte ens i demens glömma sina ords femton olika böjningsformer.

Boken visar också på mångsidigheten i det sverigefinska. Här finns det tornedalska, industriarbetar-brukssamhälles-finska, Domino Kais finsk-romska erfarenheter, Maziar Farzins iransk-finska bakgrund och Seluah Alsaatis Svensk, finsk och irakier - eller bara Seluah.

Det är viktigt att understryka, det växer fram en ny stolthet och identitet. Musiker som Anna Järvinen, författare som Susanna Alakoski, filmare som Nanna Huolman bidrar till detta. Barn som får lära sig finska i föräldrahemmet är exempel. Minoritetslagstiftningen, som Kaisa Syrjänen Schaal beskriver väl, har sina brister men också positiva sidor.

Ingen jobbade så hårt som finnarna

De erfarenheter som tidigare generationers finländska invandrare förmedlar till de yngre får inte heller glömmas bort. Det hårda industriarbetet, inga jobbade så hårt som finnarna, en historisk bakgrund som är så helt annorlunda än den svenska. Eller som en finländsk författare uttryckte det för några decennier sedan: Sedan Sverige förlorade Finland 1809 har Sverige inte haft någon historia.

I en runebergsk bemärkelse är detta sant, eller för att citera ur Björneborgarnas marsch:
Söner av ett folk, som blött
På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar,
Än har Finlands kraft ej dött

Antologin Finnjävlar pekar mot finskt språk som är utmanat i Sverige, men också en vilja att stå för upp för sitt språk, vara stolt över sin identitet, som Lina Puranen säger Finskan är något av det finaste jag har. Än har Finlands kraft ej dött. Vågar jag säga Sisu?

Det rikssvenska media-ointresset innebär också en signal om att man inte tillgodogör sig kunskap om vad tidigare invandrares erfarenheter kan betyda i det nya Sverige. Inte bara språkligt, utan också när det gäller integration, assimilation, styrkan i mångfalden. Här finns också forskningsutmaningar, jämförelse mellan finskspråkiga och finlandssvenska erfarenheter (i dagsläget utgör de svenskspråkigas andel av nyanlända finländska invandare 40%), lärdomar för nutiden av påtvingad svenskspråkighet (ingen finska på skolgården har jag sagt) och misslyckad minoritetspolitik. Därför är det också synd att Marja Ågrens text, en artikel som var en del i en avhandling, inte här har blivit mer lättillgänglig.

Låt oss till sist inte glömma bort det som det ytterst handlar om, individen. Vi är olika, vi handlar olika, vi uppfattar olika. Marziar Farzin formulerar det väl när han funderar: Jag känner inte igen mig i de flest finnar jag möter, hur kan jag samtidigt känna att jag tillhör samma historia? Farzin visar sin finskhet i handling.

Och jag då, som knappt talar finska? Jag blev finländskt medborgare när Finland i början av 2000-talet tillät dubbelt medborgarskap, utifrån vissa kriterier. Min historia är inte lik någon av de beskrivningar som Finnjävlars olika författare gör. Men på något sätt tillhör jag samma historia. Det är mitt val.

Thomas Wihlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Farväl till kärleken: Beckett om tid och lycka

I Samuel Becketts I väntan på Godot finner vi ett odödligt uttryck för vad man skulle kunna kalla en av livets kanske största paradoxer (eller aporier): Livet är kort – ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 28 februari, 2013

Bandyspel med början i Habo - en personlig bandyhistoria

 Habo och bandy  En ung man som under tonårstid växte upp i Habo under femtiotalet kunde inte undvika att delta i ett fostrande bandyspel. Att leka med ”det röda nystanet” var ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer | 12 augusti, 2014

Simon O. Pettersson: Diatriber i aftonsolsken

Simon O. Pettersson – Fil. kand. i tyska. En mångfrestare på humanismens område. Skriver skönlitterärt, för att han där kan få utlopp för sådant som inte ryms – eller bör ...

Av: Simon O. Pettersson | Utopiska geografier | 28 januari, 2013

Spindlar i konsten

Den spanska konstnären Diego Velázquez målade 1657 Las Hilanderas en målning som föreställer några kvinnor med spinnrock arbetande i en gobelängfabrik. Tavlan har också tolkats som en illustration till en ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 30 juni, 2014

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Från Cornelis till Gud. En intervju med Louise Hoffsten

Bjõrn Augustson intervjuar sångerskan och kompositören Louise Hoffsten Under din skoltid var du först trummis i punkbandet Mer Kött för att sedan bli sångerska i bandet Dyzenteri, hur minns du den ...

Av: Bjõrn Augustson | Musikens porträtt | 07 augusti, 2012

I väntan på år 2012

 Percival om Rimbaud, profetior, och solmedvetenhet  Så vitt jag förstår är världen en ofödd historia, visserligen född men ändå ofödd. Vår värld är uppfylld av en mänsklighet som troligen ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 22 juni, 2008

Snabbmaten, prinsessan Anna von Hausswolff och Konono N°1

Festivalen Way Out West är inne på sitt tredje år och jag har haft nöjet att vara med hela vägen. Även i år är jag imponerad av arrangemanget på den ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 18 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.