41. Asad

”Så dom tog dig till slut min bror.” Nadifa stod i dörröppningen.”Du får inte tappa hoppet nu. Tänk på mig, på oss.” Jag reste mig upp ur sängen och såg på ...

Av: Asad | 05 oktober, 2012
Lund har allt utom vatten

Död mans hand

Stig Dagerman. Fotografen är okänd Stig Dagerman sitter nere i Frankrike och försöker skriva. Det går trögt. Året är 1948. Tillsammans med sin hustru, Annemarie, och sina två små barn ...

Av: Crister Enander | 23 februari, 2009
Litteraturens porträtt

Ivo Holmqvist

Ett stillsamt förslag: släng det gamla skräpet, in med det slätstruket nya.

Jag ser i Dagens Nyheter att Jan Lööf är den senaste i raden som råkar ut för politiskt korrekta förlagsredaktörers klåfingrighet. Hans roliga bilderbok ”Morfar är sjörövare” som kom ut ...

Av: Ivo Holmqvist | 18 maj, 2016
Gästkrönikör

Normbrytande unga kvinnliga författare i Europa

  Den svenska utgivningen av översatt, ny centraleuropeisk litteratur är på frammarsch. Någon menar att det beror på att nya, unga förlag skyndat att nischa sig inom genren, andra hävdar vikten ...

Av: Johanna Gredfors Ottesen | 05 april, 2010
Litteraturens porträtt

Kristian Borg, foto Vendela Grönroos

Om stolthet, skam och klassresor



I Finnjävlar berättar ett femtontal sverigefinnar om klass och klassresor, diskriminering och motstånd. Om stolthet, skam och kampen för självkänsla.

 

Finnjävlar, en antologi, redaktör Kristian Borg, Verbal Förlag.


 

Antologin Finnjävlar pekar mot finskt språk som är utmanat i Sverige, men också en vilja att stå för upp för sitt språk, vara stolt över sin identitet, som Lina Puranen säger Finskan är något av det finaste jag har. Än har Finlands kraft ej dött. Vågar jag säga Sisu?
Susanna Alakoski, foto Elisabeth Ohlson Wallin

Susanna Alakoski, foto Elisabeth Ohlson Wallin

Annons:

Ett viktigt innehåll alltså. Svenska mediers ointresse för antologin Finnjävlar har dock hittills varit markant. Att det skulle finnas något att lära av historien och att upplevelserna hos vår största invandrargrupp skulle ha en vidare relevans, tycks inte ha trängt fram till de svenska redaktionsrummen.

När jag träffar antologins redaktör Kristian Borg över en lunch, berättar han att i morgon blir det intervju med Helsingin Sanomat, Nordens största dagstidning. SRs Sisuradio har han redan pratat i, SVTs Uutiset har varit och intervjuat, Svenska Yle (dvs den finlandssvenska delen av Yle, Finlands motsvarighet till SVT och SR) har skrivit och presenterat. Osv.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kristian är förstås glad över uppmärksamheten. Men jag blir samtidigt bekymrad över det bristande svenska intresset. Varför? I Sverige finns över en halv miljoner med finländsk bakgrund. Många är finskspråkiga, finska är vårt största invandrarspråk. En del är krigsbarn, en del är romer, en del är finlandssvenskar. Själv tillhör jag den sistnämnda gruppen, i andra generationen. Men, fokus här i Finnjävlar ligger på de finsktalande och deras barn och barnbarn.

Finnjävlar består alltså av ett antal kapitel, där olika personer, Sverigefinnar eller finnjävlar, vrider och vänder på sina upplevelser. Här finns, som jag ser det, välskrivna, relevanta texter som borde intressera varje svensk som vill reflektera över minoriteter, svenska som andra språk, integration, assimilation, kolonialism etc.

Välformulerat och starkt

Det är individuella upplevelser i stor utsträckning, ofta välformulerade och nästan alltid starkt berörande. I mycket finns en bakgrund av klichébilderna, puukkon (kniven), spriten, saatana perkele - Finnjävelns attribut.

Sorg, sjukdom och demens är begrepp som återkommer, som hos Nanna Huolman och i Kristian Borgs egen inledning. Det är också texter som vittnar om det svenska välfärdssamhällets misslyckande. Den som står utan kommunicerbart språk står ännu längre från välfärd, som Tuija Nieminen Kristofersson skriver De gör sig hörbara för omsorgens planerare genom att inte ens i demens glömma sina ords femton olika böjningsformer.

Boken visar också på mångsidigheten i det sverigefinska. Här finns det tornedalska, industriarbetar-brukssamhälles-finska, Domino Kais finsk-romska erfarenheter, Maziar Farzins iransk-finska bakgrund och Seluah Alsaatis Svensk, finsk och irakier - eller bara Seluah.

Det är viktigt att understryka, det växer fram en ny stolthet och identitet. Musiker som Anna Järvinen, författare som Susanna Alakoski, filmare som Nanna Huolman bidrar till detta. Barn som får lära sig finska i föräldrahemmet är exempel. Minoritetslagstiftningen, som Kaisa Syrjänen Schaal beskriver väl, har sina brister men också positiva sidor.

Ingen jobbade så hårt som finnarna

De erfarenheter som tidigare generationers finländska invandrare förmedlar till de yngre får inte heller glömmas bort. Det hårda industriarbetet, inga jobbade så hårt som finnarna, en historisk bakgrund som är så helt annorlunda än den svenska. Eller som en finländsk författare uttryckte det för några decennier sedan: Sedan Sverige förlorade Finland 1809 har Sverige inte haft någon historia.

I en runebergsk bemärkelse är detta sant, eller för att citera ur Björneborgarnas marsch:
Söner av ett folk, som blött
På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar,
Än har Finlands kraft ej dött

Antologin Finnjävlar pekar mot finskt språk som är utmanat i Sverige, men också en vilja att stå för upp för sitt språk, vara stolt över sin identitet, som Lina Puranen säger Finskan är något av det finaste jag har. Än har Finlands kraft ej dött. Vågar jag säga Sisu?

Det rikssvenska media-ointresset innebär också en signal om att man inte tillgodogör sig kunskap om vad tidigare invandrares erfarenheter kan betyda i det nya Sverige. Inte bara språkligt, utan också när det gäller integration, assimilation, styrkan i mångfalden. Här finns också forskningsutmaningar, jämförelse mellan finskspråkiga och finlandssvenska erfarenheter (i dagsläget utgör de svenskspråkigas andel av nyanlända finländska invandare 40%), lärdomar för nutiden av påtvingad svenskspråkighet (ingen finska på skolgården har jag sagt) och misslyckad minoritetspolitik. Därför är det också synd att Marja Ågrens text, en artikel som var en del i en avhandling, inte här har blivit mer lättillgänglig.

Låt oss till sist inte glömma bort det som det ytterst handlar om, individen. Vi är olika, vi handlar olika, vi uppfattar olika. Marziar Farzin formulerar det väl när han funderar: Jag känner inte igen mig i de flest finnar jag möter, hur kan jag samtidigt känna att jag tillhör samma historia? Farzin visar sin finskhet i handling.

Och jag då, som knappt talar finska? Jag blev finländskt medborgare när Finland i början av 2000-talet tillät dubbelt medborgarskap, utifrån vissa kriterier. Min historia är inte lik någon av de beskrivningar som Finnjävlars olika författare gör. Men på något sätt tillhör jag samma historia. Det är mitt val.

Thomas Wihlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Den på Stockholms filmfestival 2014 Bronshästnominerade filmen Keeping Room av David Barber

Intervju med Daniel Barber

Roberto Fogelberg Rota intervjuar regissören till filmen "Keeping Room", en film om det amerikanska inbördeskriget, vars historia och foto i hög grad imponerat intervjuaren.

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 15 april, 2015

Mitt enda brott mot mänskligheten

Mitt enda brott mot mänskligheten är att jag tror på människan. Någonstans inom mig har jag inte slutat flyga drake på ängen bakom den rangliga sommarstugan nere på Österlen. När ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 18 november, 2010

Vad hände Wolf Solent?

  Vad hände Wolf Solent? Ny fattning av ett Ibsentema Av den engelsk-walesiske författaren John Cowper Powys (1872-1963) har på svenska under senare år utgivits Wolf Solent och essäerna i Kulturens mening ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 18 september, 2007

Om Lars Norén, Kristian Gidlund och Lena Andersson via Heidegger

”Jag har skrivit på dagboken. Jag är nu på sidan 373. Jag fruktar att den blir mycket omfattande, kanske 1 500 sidor. Vem orkar med det.” Så skriver faktiskt – ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 december, 2013

"Minsta möjliga lidande är det bästa"

Ett samtal med Michael Bowen Michael Bowen har levt och arbetat under alla de stora formativa perioderna i det sena amerikanska 1900-talets historia: Beatkulturens öppensinnade inre och yttre reslust, Hippie-erans fredspatos ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 11 april, 2010

Själens diskreta relativiseringsprocess

Jag sitter vid fönstret och ser ut på ett träd i höstrusket. Det har blommat hela sommaren som en praktfull rese i synfältet. De goda tiderna. Värmen och föresatserna. Trädet böjer ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om religionen | 16 september, 2009

Samtalets tid och plats

Den västerländska vetenskapen föds ur ett samtal. Platon skrev dialoger. Han uppfann inte formen; inom den filosofiska tradition som han själv tillhörde finns hänvisningar till försvunna dialoger av Protagoras, Zenon ...

Av: Anna-Lena Renqvist | Agora - filosofiska essäer | 21 augusti, 2013

Vem var Ana Mendieta?

Mattias Viktor Desac om den kubansk-amerikanska konstnären Ana Mendieta

Av: Mattias Viktor Desac | Konstens porträtt | 11 januari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts