Från Warszawa med kärlek

Det känns som om Warszawa är en stad i förvandling. En stad som fortfarande balanserar på gränsen mellan öst och väst, men som sakta håller på att tippa över mot ...

Av: Mathias Jansson | 11 augusti, 2010
Resereportage

Den Gudomliga komedin (del 1)

Dante Alighieri föddes i florens 1265. Han var bl.a. apotekare och läkare, samt deltog aktivt i stadens politiska liv. Han dömdes i en partistid 1302 till egendomsförlust och landsflykt. Han ...

Av: Hans-Evert Renérius | 11 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

De försvann

"Dave ... stop. Stop, will you? Stop, Dave. Will you stop, Dave? Stop, Dave. I'm afraid. I'm afraid, Dave. Dave ... my mind is going. I can feel it. I ...

Av: Jonas Wessel | 27 juli, 2009
Utopiska geografier

Postemmakrönika 4

Enorma energimängder frilägges nu när jag inte mer är författare, med en massa onödiga sysselsättningar, har flera nätter renoverat gamla läderband (mest halvfranska) (och när jag behövde några prickar lim ...

Av: Stefan Hammarén | 08 april, 2010
Stefan Hammarén

Ingela Lind  Foto Bengt Oberger

Den övermodiga Ingela Lind



Man kan kanske tycka att Ingela Lind valt en onödigt defensiv undertitel till sin senaste essäsamling ”Övermod” som just kommit på Atlantis: ”utsvävningar och lätta stycken”. Visserligen förekommer det en del digressioner bland bokens trettiosex stycken som är av mycket varierande längd, och vissa sidor är lättsammare än andra. Men på det hela taget är det lika intressant som i hennes närmast föregående och kanske mera sammanhållna bok ”Blod i salongerna. Om sex, primitivism och längtan efter det naturliga”. Den kom för två år sedan och hade bland annat ett långt och läsvärt kapitel om D. H. Lawrence och den excentriska amerikanskan Mabel Dodge i New Mexico.


Och bokens titel? I sin inledning förklarar Ingela Lind den genom att rada upp synonymer till övermod: högfärd, hybris, självförhävelse – men också dumdristighet och livsglädje: "Något naivt, överilat och omoget. Ett drag både av trots och livslögn som alltid fängslat mig (...)

Annons:

Vissa av de nya styckena är ultrakorta, som det första om femtiotalets String-bokhylla (som numera uppnått kultstatus) som hon tyckte var ranglig. Hon måtte ha fått fatt på en sämre variant än den vi hade hemma som var alldeles utmärkt stabil och bra, Nisse Strinnings konstruktion var genial. Ett par lika korta stycken handlar om symboliken i färgerna lila och gult, andra om målade allmogeskåp, soffor och sängar. De sidorna är, för att låna en boktitel från kåsören Olle Carle-Cello, "lätta tankar som lättat ankar".

Tungviktigare är inte oväntat det som handlar om konst och konstnärer: Ingela Lind var under en lång följd av år en tongivande konstkritiker på Dagens Nyheters kultursida. En essä handlar om Sonia Delaunay, välbekant för alla som besökt Arkiv för dekorativ konst/Arkivmuséet/Skissernas museum i Lund där Ragnar Josephson eller kanske snarare hans efterträdare Gunnar Bråhammar såg till att flera av hennes fartfyllda och färgglada skisser hamnade. Annat rör den nerviga Peggy Guggenheim och hennes konstsamling i Venedig, och Edward Hoppers lätt ödsliga målningar av vilsna själar i storstaden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Annat berör Gustav Klimts porträtt av Adele Bloch-Bauer, numera välbekant tack vare filmen "Kvinna i guld" med Helen Mirren, om hur det stals av nazisterna och hamnade i Wiens Staatsgallerie som mycket motvilligt och bara efter en utdragen amerikansk rättsprocess mot den konfiskatoriska och alldeles skamlösa österrikiska staten kom tillbaka till hennes arvingar. Av sidorna om ryska balettens grundare Serge Diaghilev får man reda på att hans prima ballerina Lydia Lopokova gifte sig med nationalekonomen John Maynard Keynes i Bloomsbury-kretsen, den som Ingela Lind skrivit en bra bok om tidigare.

Några sidor nu handlar om Virginia Woolfs märkliga roman Orlando, han/hon som rör sig ledigt över könsgränserna. Ingela Lind använder i den essän, eller kanske någon annanstans i boken, det hönsiga nyordet hen, det kunde hon gärna ha fått avstå från. Och på sidorna om Gustav Klimt och hans gyllene dam nämns en filosof som tidigt begick självmord, men inte förrän han skrivit klar en kontroversiell bok som kom i ropet överallt i Europa kring förra sekelskiftet: "Tidens ideologiska storsäljare var Otto Weiningers Sex and Character som gjorde succé genom att beröva kvinnan allt intellekt." Det stämmer att det är en gravt misogyn traktat. Men riktigt så hette den förstås inte, utan "Geschlecht und Character". Det vet jag eftersom jag en gång köpte den på ett lundaantikvariat, vacker bunden och med många förvånade utropstecken i marginalen.

Medan vattnet just nu flödar över i Louisiana brinner skogarna i Kalifornien, både i norr och söder. Ännu tycks Santa Cruz, Carmel och trakterna däromkring vara förskonade, förhoppningsvis också San Simeon där William Randolph Hearst lät bygga sitt våldsamt stora slott, bekant genom Orson Welles klassiska "Citizen Kane", den närgångna och bara lätt fiktionaliserade filmen om tidningsmagnaten Hearsts uppgång och fall, hans felslagna politiska planer och olyckliga amorösa förvecklingar. Hearst försökte, inte oväntat fast förgäves, förbjudna visningen.

Ingela Lind har varit både där och i den galne Ludwig den andres bayerska slott Neuschwanstein och skriver nu en lysande komparativ essä om de otyglat konstsamlande männen och deras byggnader: "Båda är idag ihågkomna för sitt övermod och inte för sina lagomdygder! De har blivit legender på grund av just det som deras egna samhällen begabbade. Luftslotten visade sig vara mycket viktigare än realiteterna." Lika läsvärda är ett par koncentrerade personporträtt av folk hon mött, ibland ganska flyktigt, bland dem Susan Sontag och Robert Rauschenberg, konstnären bakom Moderna Museets get med bilring om magen (säkert inspirerad av prerafaeliten Holman Hunts märkliga målning "The Scapegoat).

Och bokens titel? I sin inledning förklarar Ingela Lind den genom att rada upp synonymer till övermod: högfärd, hybris, självförhävelse – men också dumdristighet och livsglädje: "Något naivt, överilat och omoget. Ett drag både av trots och livslögn som alltid fängslat mig (...) Denna bok domineras av en samling gestalter – ofta kvinnor – som drivs av övermod. Eller som av andra anklagas för övermod. Övermodet finns i deras (och i mitt) förhållningssätt. En mix av kaxighet och löjlighet. Samt av sorg. Alla vet ju att övermod redan från början är dödsdömt. Att straffet kommer."

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

”Genom bråddjup av ovetbarhet” Nära Birgitta Trotzig

I texten 'Från en ort till en annan' i Allt om Böcker nr 1 1982 skriver Birgitta Trotzig om en ort, dels den faktiska fysiska plats som diktaren kan befinna ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2014

Om den sämre formen av kapitalism

Om den sämre formen av kapitalism Fungerar den amerikanska formen av kapitalism bättre än den europeiska? Tidningen Kulturens korrespondent från New York, Pierre Gilly, hävdar att det är tvärt om ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om politiken | 12 oktober, 2006

Gisela Nordell. Dikter

Gisela Nordell är född i Stockholm 1956. Hon arbetat inom folkmusiken sedan 1996, litterära visan. Hon finns att höra på cdn "Ferlin- I livets villervalla" 1999  och "Visor från gränderna" 2002, utgivet på Ljudmanufaktur.Hon har medverkat ...

Av: Gisela Nordell | Utopiska geografier | 17 februari, 2014

Cigarreter på vita duken

Cigaretter är filmens mest använda rekvisita. Fortfarande, trots att till och med James Bond slutade röka. Jim Jarmusch gjorde tre kortfilmer och en långfilm med den gemensamma titelnCoffee and Cigarettes. Långfilmen ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 17 augusti, 2013

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld."

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld." Ett samtal med Carl Johan De Geer. Text & foto: Carl Abrahamsson Det finns ingen annan Carl Johan De Geer än Carl Johan De ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 01 november, 2009

Historisk – biografisk liv

Innledning For en tid tilbake fikk jeg utgitt disse to artiklene i Tidningen Kulturen: Biografisk liv, respektivt, Å leve i historien. Begge artiklene handler om å ha et historisk – biografisk ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 juni, 2014

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning

Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om ...

Av: Boel Schenlaer | Kulturreportage | 30 september, 2009

 ”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 09 Maj, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.