Krigets år 1914

Den 20 december 1913 står det i bladet om att ett ”bondetåg” till kungen börjar planeras i Stockholm för att betyga honom sin försvarsvilja. Drivkraften bakom idén är en grosshandlare ...

Av: Lilian O. Montmar | 11 februari, 2014
Kulturreportage

Marie Tonkin

Marie Tonkin. En dikt

Marie Tonkin frilansar som skribent och redaktör och är redaktionsmedlem för tidskriften Pilgrim. Hon har publicerat diktsamlingen Pyramider i paradiset (2012).

Av: Marie Tonkin | 14 februari, 2017
Utopiska geografier

Gunnar Lundin. Nya dikter

På 70- och 80-tal gav jag ut en roman och fem diktsamlingar på Norstedts. Sedan dess sju essäsamlingar på Symposion, ellerströms och senast (2004-09) på h:ströms. Central är I rörelsetrilogin på det ...

Av: Gunnar Lundin | 11 mars, 2013
Utopiska geografier

Den Gåtfulle

Om inte krig funnits, skulle vi då förstå innebörden av fred? Är hälsa något vi kan uppskatta utan att ha varit sjuka? Filosofen Herakleitos levde i Efesos mot slutet av 500-talet ...

Av: Stefan Whilde | 02 april, 2012
Stefan Whilde

Ingela Lind  Foto Bengt Oberger

Den övermodiga Ingela Lind



Man kan kanske tycka att Ingela Lind valt en onödigt defensiv undertitel till sin senaste essäsamling ”Övermod” som just kommit på Atlantis: ”utsvävningar och lätta stycken”. Visserligen förekommer det en del digressioner bland bokens trettiosex stycken som är av mycket varierande längd, och vissa sidor är lättsammare än andra. Men på det hela taget är det lika intressant som i hennes närmast föregående och kanske mera sammanhållna bok ”Blod i salongerna. Om sex, primitivism och längtan efter det naturliga”. Den kom för två år sedan och hade bland annat ett långt och läsvärt kapitel om D. H. Lawrence och den excentriska amerikanskan Mabel Dodge i New Mexico.


Och bokens titel? I sin inledning förklarar Ingela Lind den genom att rada upp synonymer till övermod: högfärd, hybris, självförhävelse – men också dumdristighet och livsglädje: "Något naivt, överilat och omoget. Ett drag både av trots och livslögn som alltid fängslat mig (...)

Annons:

Vissa av de nya styckena är ultrakorta, som det första om femtiotalets String-bokhylla (som numera uppnått kultstatus) som hon tyckte var ranglig. Hon måtte ha fått fatt på en sämre variant än den vi hade hemma som var alldeles utmärkt stabil och bra, Nisse Strinnings konstruktion var genial. Ett par lika korta stycken handlar om symboliken i färgerna lila och gult, andra om målade allmogeskåp, soffor och sängar. De sidorna är, för att låna en boktitel från kåsören Olle Carle-Cello, "lätta tankar som lättat ankar".

Tungviktigare är inte oväntat det som handlar om konst och konstnärer: Ingela Lind var under en lång följd av år en tongivande konstkritiker på Dagens Nyheters kultursida. En essä handlar om Sonia Delaunay, välbekant för alla som besökt Arkiv för dekorativ konst/Arkivmuséet/Skissernas museum i Lund där Ragnar Josephson eller kanske snarare hans efterträdare Gunnar Bråhammar såg till att flera av hennes fartfyllda och färgglada skisser hamnade. Annat rör den nerviga Peggy Guggenheim och hennes konstsamling i Venedig, och Edward Hoppers lätt ödsliga målningar av vilsna själar i storstaden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Annat berör Gustav Klimts porträtt av Adele Bloch-Bauer, numera välbekant tack vare filmen "Kvinna i guld" med Helen Mirren, om hur det stals av nazisterna och hamnade i Wiens Staatsgallerie som mycket motvilligt och bara efter en utdragen amerikansk rättsprocess mot den konfiskatoriska och alldeles skamlösa österrikiska staten kom tillbaka till hennes arvingar. Av sidorna om ryska balettens grundare Serge Diaghilev får man reda på att hans prima ballerina Lydia Lopokova gifte sig med nationalekonomen John Maynard Keynes i Bloomsbury-kretsen, den som Ingela Lind skrivit en bra bok om tidigare.

Några sidor nu handlar om Virginia Woolfs märkliga roman Orlando, han/hon som rör sig ledigt över könsgränserna. Ingela Lind använder i den essän, eller kanske någon annanstans i boken, det hönsiga nyordet hen, det kunde hon gärna ha fått avstå från. Och på sidorna om Gustav Klimt och hans gyllene dam nämns en filosof som tidigt begick självmord, men inte förrän han skrivit klar en kontroversiell bok som kom i ropet överallt i Europa kring förra sekelskiftet: "Tidens ideologiska storsäljare var Otto Weiningers Sex and Character som gjorde succé genom att beröva kvinnan allt intellekt." Det stämmer att det är en gravt misogyn traktat. Men riktigt så hette den förstås inte, utan "Geschlecht und Character". Det vet jag eftersom jag en gång köpte den på ett lundaantikvariat, vacker bunden och med många förvånade utropstecken i marginalen.

Medan vattnet just nu flödar över i Louisiana brinner skogarna i Kalifornien, både i norr och söder. Ännu tycks Santa Cruz, Carmel och trakterna däromkring vara förskonade, förhoppningsvis också San Simeon där William Randolph Hearst lät bygga sitt våldsamt stora slott, bekant genom Orson Welles klassiska "Citizen Kane", den närgångna och bara lätt fiktionaliserade filmen om tidningsmagnaten Hearsts uppgång och fall, hans felslagna politiska planer och olyckliga amorösa förvecklingar. Hearst försökte, inte oväntat fast förgäves, förbjudna visningen.

Ingela Lind har varit både där och i den galne Ludwig den andres bayerska slott Neuschwanstein och skriver nu en lysande komparativ essä om de otyglat konstsamlande männen och deras byggnader: "Båda är idag ihågkomna för sitt övermod och inte för sina lagomdygder! De har blivit legender på grund av just det som deras egna samhällen begabbade. Luftslotten visade sig vara mycket viktigare än realiteterna." Lika läsvärda är ett par koncentrerade personporträtt av folk hon mött, ibland ganska flyktigt, bland dem Susan Sontag och Robert Rauschenberg, konstnären bakom Moderna Museets get med bilring om magen (säkert inspirerad av prerafaeliten Holman Hunts märkliga målning "The Scapegoat).

Och bokens titel? I sin inledning förklarar Ingela Lind den genom att rada upp synonymer till övermod: högfärd, hybris, självförhävelse – men också dumdristighet och livsglädje: "Något naivt, överilat och omoget. Ett drag både av trots och livslögn som alltid fängslat mig (...) Denna bok domineras av en samling gestalter – ofta kvinnor – som drivs av övermod. Eller som av andra anklagas för övermod. Övermodet finns i deras (och i mitt) förhållningssätt. En mix av kaxighet och löjlighet. Samt av sorg. Alla vet ju att övermod redan från början är dödsdömt. Att straffet kommer."

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Omläsning kopplad till ultrakonservativa ord

Ezra Pound får oss att tänka på Cantos, inspärrad i bur i Pisa, T.S. Eliot, Italien, missat Nobelpris i litteratur, kinesisk lyrik, politisk radiopropaganda, okuvlig fascism, James Joyce och så ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 12 maj, 2013

Erik Johan Stagnelius

Bortom skuggorna av eländet

Ett kärleksfullt och ökat intresse för Stagnelius dikter har kunnat uppfattas under de senaste decennierna. Så mycket har hänt, så mycket publicerats att fler människor fått möjligheter att bättre tillgodogöra ...

Av: Michael Economou | Essäer om litteratur & böcker | 25 februari, 2015

Sofia Albertina och andra kyrkoledare

Hösten 2009 har Sverige fått två nya biskopar som är kvinnor. Det är Eva Brunne i Stockholm och Tuulikki Koivunen Bylund i Härnösands stift. Den svenska prinsessan Sofia Albertina var ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 08 december, 2009

Tankar kring Maria Wine och Artur Lundkvist (Korsväg II)

”Jag färdas och jag färdas inte, i minnet färdas jag där allt är sig likt och allt är sig olikt, det är en spegel av vatten som ådras, rynkas, döljer ...

Av: Göran Af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 27 maj, 2014

Sri Aurobindo

Indisk renässans jagar undan såväl skallmätare i Lappland som sociala ingenjörer

Allt som lever har sitt eget existensberättigande, sin egen rättmätiga livskamp.

Av: Anna-Karin Svedberg | Kulturreportage | 28 december, 2015

Goya. Häxor. Foto: Sparkit

Förföljelsen och dödandet av häxor och shamaner

Nina Michael om häxors trosföreställningar, svenska häxprocesser och dödsstraff.

Av: Nina Michael | Kulturreportage | 02 april, 2015

Andlig fattigdom i en rik värld

Människan är det enda djur som har tråkigt  (Erich Fromm) Den tysk-amerikanska psykoanalytikern, sociologen och filosofen Erich Fromm (1900-1980) har i sin moderna klassiker Att ha eller att vara? (2006) beskrivit ...

Av: Nina Michael | Essäer | 01 oktober, 2013

Premisser för en epistemologisk perversion

Filmen ”The Matrix” kom 1999 och har sedan dess skördat många beundrare. Men hur många är det som reflekterar över filmens mer subtila innehåll, vad the Matrix egentligen representerar och ...

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om film | 20 mars, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts