Frippe Nilsson tar makten över livet

Författaren Frippe Nilsson, är aktuell då han i dagarna släpper sin fjärde bok Mannen i Paradiset, som blir hans romandebut för vuxna. En fin liten bok om tiden, att förlora ...

Av: Anna Olsson | 27 april, 2010
Litteraturens porträtt

I became an angel with wings

I became an angel with wings all over Fantastic! The snow wind is blowing so close all around me a strong wind moving fast  

Av: Hebriana Alainentalo | 09 augusti, 2010
Utopiska geografier

Michel Houellebecq. Foto Phillippe Matsas

Vem lever lycklig i en tid som vår?

För några år sedan kunde man i den franska veckotidskriften Le nouvel Observateur läsa om den då senast inträffade politiska skandalen, när den åldrade ägarinnan till det stora parfymimperiet L’Oréal ...

Av: Claes-Magnus Hugoh | 09 februari, 2016
Essäer om litteratur & böcker

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | 11 januari, 2017
Utopiska geografier

Göran Palm. Foto Johan Ljungström Sverigesradio

”I detta måttligt glädjerika land…”



När fjärde och sista delen av Göran Palms ”Sverige – en vintersaga” kom för elva år sedan recenserades den i Sydsvenskan av Lasse Söderberg som tog till samma versmått, blankversen, och bland annat skrev så här: ”Allt är så svenskt/ som lingon, isterband och knäckebröd./ Han lunkar på och läsarn hänger med/ för det är lärorikt och även roligt,/ som tur är, annars bleve det väl torrt/ och tråkigt som det var en gång i skolan.” Nej, torrt och tråkigt blir det aldrig i detta folkbildande epos på orimmad femstavig pentameter. Men det blev ibland lite spretigt i de olika avsnitten.

 

Göran Palms slutgiltiga vintersaga


Där skildras med samma folkbildande iver som i Alf Henriksons många historieböcker mindre kända men signifikanta episoder i Sveriges historia, i det förgångna och i det mycket närliggande. Inledningskapitlet handlar, om jag minns rätt, om en händelse vid stormaktstidens slut som historikerna i stort sett tigit om: hur Karl XIIs soldater under det snöpliga återtåget från Norge 1718 förlorar riktningen i en våldsam snöstorm i de jämtländska fjällen och begravs i drivorna – ännu sägs de spöka i trakterna av Duved. Och så fortsätter inblickarna i det förflutna, i sammanlagt fyra volymer, fram till den sista delen i serien (2005).

Annons:

Innan han gick bort för ett knappt halvår sedan hann Göran Palm revidera de fyra delarna som det tagit honom drygt tjugo år att bli klar med. Han sinkades av andra påtvungna skriverier när de tre följande delarna inte sålde lika bra som den första och förlagen växlade, säger han i förordet till den "Vintersagan Sverige" i ett band som Karneval  nu ger ut, en vacker volym på drygt elvahundra sidor. Det hade kunnat bli ännu lite längre, trehundra sidor är strukna och en del upprepningar bortstädade. Annat har kommit till, och versen är uppstramad, efter "en detaljerad eftervård, rad för rad".

"Min blankvers har alltid gått bäst fram i högläst form" påstår han i förordet, men när man väl vant sig vid blankversen flyter det på bra också under tyst läsning. Underrubriken i denna definitiva upplaga är ny, "En läsebok i fyra delar" som sägs vara "ett klartecken för en mera kringströvande och kravlös läsning, lite i stil med "Svenska bilder" av Carl Snoilsky (1841-1903), om han är bekant." Jo, honom känner man till om man inte är så värst mycket yngre än Göran Palm och varit vaken på lektionerna. För yngre läsare som inte har riktigt samma citatkännedom finns på slutet en nyckel till alla kursiverade versrader som han lånat från den klassiska svenska litteraturen. Det är mycket pedagogiskt och bra.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det börjar med bilden av Sverige som en uteliggare och det slutar i Smygehuk, så långt söderut man kan komma. Flera förlagor nämns, förstås Heinrich Heines "Deutschland, en Wintermärchen" men också Wolf Biermanns lika satiriska tyska vintersaga. Ännu närmre till hands är den bredvidläsningsbok i geografi som skolmannen Alfred Dalin uppdrog åt Selma Lagerlöf att författa, den om gåsapågen från Västra Vemmenhög som ser Sverige från ovan (skriven i en tid då flygplan var en revolutionerande nyhet). När hon lät Nils Holgersson uppleva Sveriges landskap glömde hon bort Halland: "Problemet var att boken redan var/ för tjock. Nils måste hem till Skåne snabbt." Men Göran Palm tar igen den och andra skador.

Hans kapitel om Malmö har redan hunnit få tidens patina över sig. Varken flygbåtarna, färjan från Limhamn till Dragör eller Kockumskranen finns längre. En självmordisk flicka klättrar över broräcket intill statyn av Frans Suell (hon ångrar sig dessbättre, senare ses hon glamma på en bar). Hon är "en ganska mörk gestalt med stora ögon". Om man inte redan märkte lånen från Hjalmar Gullbergs vackra dikt om den döda Karin Boye kan man ta reda på det i citatnyckeln, liksom några sidor tidigare greve Snoilskys längtan i porslinsfabriken att i sin vers finna "den enkla form, som tusende förstå". I det uppsåtet lyckas Göran Palm betydligt bättre. Men när det i kapitlet om Ramlösa Brunn sägs att "stekt svan finns heller inte på menyn" får man själv lista ut blinkningen till Povel Ramels kvicka "Sorglösa Brunn".

Ett suveränt avsnitt handlar om arbetargrabben Pära i Limhamn som gör en klassresa och blir ritingenjör vid Kockums fast han helst vill fortsätta spela fotboll med kompisarna. Delar av Limhamns har motstått gentrifieringen (för att ta till ett ord som Göran Palm skulle ha skytt): "Och Järnvägsgatan är sig lik, precis/ som Pära själv, i synnerhet när frun/ har tagit Mersan in till stan och han/ tar fram sin gamla treväxlade hoj." Efter många sidor kommer så slutklämmen. Sonen har blivit ekonom och liberal och går på Folkpartiets möten, men "Själv går han ingenstans./ Han undrar vart det hela är på väg./ Han fattar inte längre vad som sker." Samma främlingskap mellan arbetaren och sonen av den nya klassen som Göran Palm ägnar tjugo faktarika sidor åt finns i Stig Sjödins dikt om bandvalsaren i samlingen "Sotfragment", på några få koncentrerade rader:

Med sparsamhet och övertid
drog han fram tre pojkar till studenten.
Han andades och levde genom dem,de blev trappor mot solen.
Själv har han aldrig varit på bio eller teater
eller haft tid att läsa böcker.
De har lyckats och kommer hem till helgerna
och talar med främmande röster om dessa ting.
Deras kvinnor har kalla ögon
och föraktar honom när han äter med kniv.
Han ska aldrig förstå
vem som murat hans ensamhet.

Man lär sig oerhört mycket av Göran Palm i denna episka vintersaga om Sverige och svenskarna, om historien och landskapen, om politiken och ekologin. Jag hoppas att den når mängder av nya läsare i denna slutgiltiga version. Att han liksom Sjödin dessutom var en mästare också i det korta formatet konstaterade jag när jag skrev några rader om honom och hans böcker här på sidan den 13 april, när budet kommit om att han gått bort:

-----

Om Göran Palm, havet och Louvren.

Till de tacksamma dikterna att ta upp till diskussion i en klass med pigga elever, svenska såväl som utländska, hör Göran Palms ultrakorta Havet, ur samlingen "Världen ser dig" (1964):

Jag står framför havet.
Där är det. Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren.

Det sista ordet kan behöva förklaras för den som inte redan vet vad Frankrikes mest berömda konstmuseum heter, och det kan också sägas att där finns en mängd marina målningar av impressionister och andra. När det är gjort kommer diskussionen igång som ett skott, först från de harmsna protesterna från dem som anser att så simpel får en dikt inte se ut, sedan de allt mer invecklade tolkningarna från de filosofiskt lagda som funderar på hur verkligheten och konsten är beskaffade, och hur tillförlitlig vår uppfattning av dem är. Och så brukar man enas om att det är en komprimerad, lakonisk och expressiv dikt, eller på ren svenska: sammanpressad, kortfattad och uttrycksfull.

Göran Palm var en folkbildare som visste hur slipstenar skulle dras. Han hade en av sina bakgrunder i den svenska folkhögskolan och sympatiserade med dess bildningsideal (den i Kävesta utanför Örebro hade han erfarenhet av). Han intresserade sig för vanligt folks erfarenheter, och han hade säkert läst amerikanen Studs Terkels många intervjuböcker där okända amerikaner får komma till tals om sin tillvaro, om ekonomin, jobbet och familjen. En motsvarande svensk dokumentation har lagts i den långa serien med samlingstiteln "Liv i Sverige" som Göran Palm drog igång. Samman med Elisabeth Peterzén skrev han en kort handbok för den som skriver sin självbiografi, med en betecknande titel: Varje liv är värt att skildra (1997) – på sitt vis ett motstycke till Sven Lindqvists hjälpreda för den som ville skildra sitt arbete och sin arbetsplats, "Gräv där du står", som hade kommit knappt tjugo år tidigare.

Själv avslöjade Göran Palm, utan att behöva maskera sig som Günther Wallraff, hur livet tedde sig vid löpande bandet på LM Ericssons fabriker, först i "Ett år på LM" (1972), sedan i uppföljaren "Bokslut från LM" (1974). Bakgrunden, böckernas insortering som industrireportage, och hur reportagen togs emot utredde Lars-Göran Malmgren sedan i sin doktorsavhandling.

Då hade redan två kritiskt granskande böcker kommit som väckte stor uppmärksamhet,
först "En orättvis betraktelse" (1966) med en kritisk genomlysning av västerländsk kolonialism, därpå "Indoktrineringen i Sverige" som gavs ut det studentoroliga året 1968. Omslaget, med en unge som har Kalle Anka på mösskärmen, visade vad det bland annat handlade om: hur amerikansk kulturimperialism redan då gjorde sig bred i Sverige.

En antologi som han satte samman, med egna men mest andras dikter, fick stor
avsättning när den trycktes i En bok för alla: "Mannens dikt om kärlek" (1980). Ytterligare två antologier på samma förlag nådde stora upplagor: "Landskapets röster" (1992) och "Den svenska högtidsboken" (2000).

Och så kom hans väldiga verk "Sverige – en vintersaga", med den första delen utgiven 1984. Där skildras med samma folkbildande iver som i Alf Henriksons många historieböcker mindre kända men signifikanta episoder i Sveriges historia, i det förgångna och i det mycket närliggande. Inledningskapitlet handlar, om jag minns rätt, om en händelse vid stormaktstidens slut som historikerna i stort sett tigit om: hur Karl XIIs soldater under det snöpliga återtåget från Norge 1718 förlorar riktningen i en våldsam snöstorm i de jämtländska fjällen och begravs i drivorna – ännu sägs de spöka i trakterna av Duved. Och så fortsätter inblickarna i det förflutna, i sammanlagt fyra volymer, fram till den sista delen i serien (2005).

Allt berättas på en ibland lite knagglig och oftast talspråklig blankvers som nog inspirerats av Shakespeare, i Hagbergs klassiska försvenskning. Förlagan till hela projektet framgår redan av titeln: Heinrich Heines satiriska "Deutschland, ein Wintermärchen" (som finns i ett par lysande översättningar till nordiska språk, dels Hjalmar Söderbergs, dels den store danske symbolisten Sophus Claussens).

Den samhällskritiske Heine tvangs i parisisk exil. Göran Palm, med hemvist på den politiska kartan någonstans till vänster om socialdemokratin och till höger om kommunismen, behövde inte gå i landsflykt. Tvärtom belönades han med närmare dussinet betydande priser. Rätt så, han är en nyenkelhetens, saklighetens och det sunda förnuftets klassiker. Nu är han borta, efter ett långt och verksamt liv. Men fortfarande kan vi diskutera, utan att behöva enas: vad är sannast, livet eller konsten? Havet framför oss, eller målningen av havet på Louvren?

 Lördag 13 augusti klockan 12.00–16.00 kan du köpa Karnevals böcker direkt från förlaget på Mäster Pers gränd 2 C i Stockholm.

GÖRAN PALM SOM FOLKBILDARE
Den 31 augusti arrangeras ett seminarium om författaren Göran Palm, vars livsverk Vintersagan Sverige utgavs på Karneval i juni.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Carsten Palmer Schale defragmenteras

iakttagelser. några diktfragment av carsten palmer schale.

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 05 augusti, 2016

Magnus Göransson

Idioten och en vän får jobb på ett telefonförsäljarföretag

En kort lönnfet tunnhårigt överkammad man runt femtio strecket presenterar stolt företagets helt meningslösa sysselsättning som ett kåseri som skulle få Ehrenmark att rotera i sin grav. Företaget säljer företagskalendrar ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 07 april, 2016

Det var en gång 1967

  Det var en gång 1967 Sommaren 1967 fyllde jag tretton år. Ett av mina största musikaliska minnen från den varma sommaren är den tunga orgeln (en blandning av kyrk- och hammond) ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 13 november, 2007

Skamgrepp som kulturnyhet

I kulturnyheterna strax innan nio i radions P2 (11 juli) kan man höra att ett känt nyhetsankare erbjudit sex till en kvinna som anställningsvillkor för både bättre och snabbare karriärmöjligheter ...

Av: Thomas Silfving | Gästkrönikör | 12 juli, 2016

En fabulös resa in i Sven Nordqvists underbara bildvärld

“Jag har alltid tyckt om att teckna. Min mamma uppmuntrade mig, hon var själv duktig på att teckna och måla. Att jag för en gångs skull var bättre på någonting ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 30 oktober, 2014

Vem är vem och vad är vad?

Helgonet Lucia från Italien är enligt tradition, språk och kön en kvinna som levde i ett patriarkalt samhällsklimat. Som kvinna var hennes situation säkert mycket svår; främst med tanke på ...

Av: Thomas Silfving och Gunilla Nilson | Gästkrönikör | 23 november, 2012

Benjamin och dr Krabba

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 08 oktober, 2011

Sidenvägen

Bukharajudar i Sidenvägens knutpunkt

Den vida legendariska handelsvägen på land, Sidenvägen, sträckte sig från Nanking till Konstantinopel med otaliga förgreningar, så vem vet hur lång den sammanlagda sträckan var, men ett par år tog ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 16 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.