Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 20 juli, 2014
Reportage om scenkonst

Adolf Eichmann, den lille mannen i historiens malström

För 50 år sedan stod en av historiens värsta massmördare inför rätta. Adolf Eichmann hade ansvaret för Förintelsens logistik i det ockuperade Östeuropa, det var han som såg till att ...

Av: Gregor Flakierski | 30 april, 2011
Porträtt om politik & samhälle

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | 04 januari, 2013
Lund har allt utom vatten

Upprörande och nedslående. Om Fritjof Capra

Upprörande Jag sitter och läser en bok av Fritiof Capra, Uncommon Wisdom. Conversations with Remarkable People från 1988 (Flamingo 1989). Capra är ingen ny bekantskap för mig, han tillhör de stora ...

Av: Erland Lagerroth | 13 augusti, 2013
Övriga porträtt

Den litterära arkipelagen



Som student för länge sen, på 1960-talet, fick jag lära mig att litteraturen är ett ”system” där de litterära alstren ”cirkulerar” i två skilda ”kretslopp”. Däruppe strömmar den fina litteraturen från författare till ett begränsat antal läsare via förlag, bokhandel, bibliotek och kritik. Därnere serieproduceras en trivialare litteratur till mängder av läsare, förmedlad av rykten och muntliga tips, såld i kiosker.

 


crowdfunding

crowdfunding

Behövs förlag? Tekniskt sett: nej. Det är förhållandevis enkelt att lära sig att göra en boksida på sin dator som man så sänder till ett tryckeri. Det är t.o.m. enkelt att koppla på illustrationer, videor osv. Eller man kanske nöjer sig med en elektronisk utgåva. Nu råder anarki på den marknad som handlar om att ladda ner och läsa böcker elektroniskt. Man kan i Sverige låna biblioteksböcker elektroniskt, dock bara i begränsad omfattning, och man kan snart ladda ner hela den klassiska svenska litteraturen, förnämligt förmedlad av Litteraturbanken. Man kan förstås köpa böcker elektroniskt och de stora förlagen kappas om marknaden, alla med olika system och appar. I den engelskspråkiga världen är Amazon dominerande med läsplattan Kindle och det ryktas om egenproducerade böcker som tagit sig in i Kindle och gjort elektronisk succé.

Annons:

Däruppe är det någorlunda ordning på genrerna: där hittar man "skönlitteraturen" som är den "riktiga" litteraturen och som grovt sett indelas i lyrik, epik och dramatik. Det var till litteraturen däruppe som jag sökte mig, så småningom också för att ge mitt bidrag till det offentliga samtalet som det pågick i tidningar och tidskrifter och skolor och universitet och andra sammanhang – ett samtal som alltid handlade om litteraturen däruppe. Därnere samtalades inte alls, där konsumerades.
Först långt senare började jag irritera mig över att så mycket litteratur föll utanför den "sköna" litteraturen och inte var riktigt "riktig" litteratur: essäer, reseböcker, biografier och självbiografier, en hel del historieskrivning.

Det var sannerligen länge sen! Nu råder ju omvända världen: de stora förlagen har blivit medieföretag och koncentrerar resurserna till största möjliga säljsuccé. Dagstidningarnas litteraturkritik har väl inte försvunnit men den har krympt och fått lämna plats till lansering av säljande författarprofiler, samma författare som tar plats i tv-sofforna. Det litterära samtalet handlar inte längre om litterära verk utan om personligheter.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det pågår förstås ett samtal om litteraturens innehåll men det pågår på annat håll: fortfarande på universitet och i krympande tidskrifter men också i uppblommande nät-sajter. Litteratur som man läser för att den är bra, spännande, nyskapande och för att man gärna talar om den – och inte bara för att den säljer och presenteras av en kändis – tas om hand av de små förlagen och diskuteras alltmer sällan i den traditionella offentligheten. Eller den kanske produceras av författaren själv, som med dagens teknik lätt kan göra bok av det han eller hon skriver.

Observationer som dessa är inte det minsta originella idag, då vi ideligen blir påminda om att allt det som vi har förknippat med den litterära kulturen är i stöpsleven. Stora förändringar har skett med tilltagande fart de senaste 15 åren, i takt med den digitalisering, som redan har ändrat vårt sätt att vara i världen och som kommer att ändra det ännu mycket mer. Hur länge kommer biblioteken att vara kvar när vi kan nå den samlade världslitteraturen direkt på datorn? Hur länge kommer dagstidningen finnas kvar? Litteraturkritiken? Förlagen? Ingen vet; men alla vet att ett nytt litterärt system är på gång.

Här ett exempel på en bok som har det nya systemet som förutsättning: Roads Were Not Built For Cars, en bok på närmare 600 sidor om cykling och cykelhistoria av Carlton Reid. Som titeln antyder hävdar denna bok att det engelska vägsystemet byggdes ut för cykelbruk under senare delen av 1800-talet men kom att övertas och så att säga ockuperas av bilismen från 1920-talet och framåt. Denna tes utbroderas med mängder av anekdoter och historik om cykling: en egensinnig blandning av historieskrivning, politisk pamflett, fiktion, alltsamman essäistiskt presenterat.

Det nya systemets litteratur – exempelvis den nämnda cykelboken - vandrar utan ansträngning mellan det sakliga, det fiktiva, det lyriska, det kritiska, det lärda.

Boken är egenproducerad och delvis finansierad genom något som kallas Kickstarter, som per nät hjälper till att skaffa sponsorer. Den kan köpas och laddas ner på en Kindle eller på en Ipad eller den kan köpas som bok. Den nerladdade versionen erbjuder en hel del som boken inte innehåller: video, mängder av bilder, 3D—modeller, visor. Boken är ett praktexempel på den essäistiska impulsen – som verkar kunna förgrena sig i hur många riktningar som helst och precis så långt som det nya litterära systemet tillåter.

Behövs förlag? Tekniskt sett: nej. Det är förhållandevis enkelt att lära sig att göra en boksida på sin dator som man så sänder till ett tryckeri. Det är t.o.m. enkelt att koppla på illustrationer, videor osv. Eller man kanske nöjer sig med en elektronisk utgåva. Nu råder anarki på den marknad som handlar om att ladda ner och läsa böcker elektroniskt. Man kan i Sverige låna biblioteksböcker elektroniskt, dock bara i begränsad omfattning, och man kan snart ladda ner hela den klassiska svenska litteraturen, förnämligt förmedlad av Litteraturbanken. Man kan förstås köpa böcker elektroniskt och de stora förlagen kappas om marknaden, alla med olika system och appar. I den engelskspråkiga världen är Amazon dominerande med läsplattan Kindle och det ryktas om egenproducerade böcker som tagit sig in i Kindle och gjort elektronisk succé.

Surfplatta Samsung Galaxy

Surfplatta Samsung Galaxy

 

Jag vet inte om den cykelbok som nämndes ovan har gjort succé men den har i alla händelser tagit sig in på den elektroniska marknaden. Om också vår svenska marknad får en lika mäktig aktör som släpper in egenproducerade böcker har vi tagit ett steg till på vägen in i ett nytt kretslopp inom ramen för det nya litterära systemet. Och det påminner faktiskt om det som rådde innan förlagen kom, då författaren gick direkt till tryckeriet, ibland med statlig censur på vägen däremellan.
Bokförlagen uppstod på 1800-talet som en konsekvens av författarnas professionalisering.

Förutsättningarna hette copyright och marknad. Förlagen är inte längre oundgängliga för att producera böcker men de är fortfarande viktiga för att sprida böckerna till bokhandel och marknad. Jag misstänker också att det statliga stöd som utgår till utgivna böcker av tillräcklig "kvalitet" är förlagsberoende: egenproducerade böcker faller automatiskt ifrån eftersom vägen genom förlagen anses borga för kvalitet. På så sätt bildar författare, förlag, bibliotek, bokhandel, litteraturkritik ett sammanhängande system. Staten är inte längre censor, som den var före förlagstiden, snarare systemets – det gamla systemets - garant och övervakare.

Nu råder ju omvända världen: de stora förlagen har blivit medieföretag och koncentrerar resurserna till största möjliga säljsuccé.

I takt med förlagsverksamhet, författarnas professionalisering och statens övervakning uppstod också föreställningen om avgränsad skönlitteratur. Därmed uppstod också någorlunda tydligt avgränsade genrer – så sent som på 1700-talet var situationen alldeles annorlunda. Litteraturen var en stor familj där det egentligen bara fanns en avgränsad genre med prestige: det tragiska dramat, helst med historiskt motiv. Därutöver blandades allt: romaner, essäer, journalistik, historieskrivning, reseberättelser. Det fanns ingen "skönlitteratur", bara litteratur. Det fanns ingen "sakprosa": begreppet uppfanns först på 1900-talet. T.o.m. Buffons naturhistoria i 36 band från mitten av 1700-talet var en självklar del av den franska litteraturen.

Alternativet till den professionella författaren heter, förstås, amatören. Och alternativet till marknad heter vänkrets. Att rikta sig till vännerna är något annat än att vända sig till ett förlag med sitt manuskript, som därefter sänds ut som en tidskrift eller en bok på marknaden: då vänder man sig i princip till vem som helst. Men idag kan förstås vänkretsen vidgas radikalt: de stora Facebook-nyttjarna har tusentals "vänner" och det skrivs idag böcker, vars marknad inte längre är "marknaden" utan som består just av den kontaktyta som byggts upp på Facebook. En variant är det som kallas "crowdfunding": man lägger ut ett gratiskapitel på nätet och sedan får den som vill komma med ett ekonomiskt bidrag och därmed köpa in sig på den färdiga boken eller delar därav.

läsplatta Kindle DX Front

läsplatta Kindle DX

 

 

Det är ett slags abonnemangssystem, som påminner om de subskriptioner, som var ett vanligt sätt att finansiera böcker och tidskrifter innan förlagen och marknaden tog över. En variant som nog har framtiden för sig är den tidigare nämnda sajten Kickstarter: en samordning av sponsorer och potentiella vänner för att hjälpa till med produktion av böcker och kulturella evenemang. Det säger sig självt att den som via Kickstarter stödjer produktionen av en bok också vinner fördelar: boken gratis eller med gratismaterial.

Det nya systemets litteratur – exempelvis den nämnda cykelboken - vandrar utan ansträngning mellan det sakliga, det fiktiva, det lyriska, det kritiska, det lärda. Den förutsätter att läsaren är vänskapligt inställd och personligen intresserad. Den är essäistisk. Den går på en gammal väg som i takt med den digitala revolutionen märkvärdigt nog blivit farbar igen. Jag vågar förutspå att de nya essäisterna kommer att få sällskap av poeter och romanförfattare, som vill prova nytt, som inte anses säljbara eller som inte vill sälja eller som söker vänner i en annorlunda marknad. Den traditionella "skönlitteraturen", som kan sorteras i epik, lyrik och dramatik, kommer säkert inte att försvinna men kommer att få minskad betydelse i takt med att det traditionella samtalet tystnar eller förflyttas till nya media, där man istället intresserar sig för just det nya.

Och betraktar det gamla som musealt. Själv har jag vuxit upp med det gamla systemet och jag vill gärna känna igen en roman som en roman. Men jag hyllar också essäistiken och fascineras av att den gamla essä-vägen leder till det nya. Den leder till en arkipelag av litterära genrer, flytande öar som bara tillfälligt stabiliseras till fasta formationer. Återstår att se om det kommer en karta över denna arkipelag, som är lika överskådlig som den där gamla. Återstår att se om också det litterära samtalet kan ta nya vägar.

Arne Melberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Långfredag

långfredagen har alltid fascinerat mig kyrkorna är tomma gud är borta en frånvaro som krossar tungt är tungt, konkret som världens smärta i döden är gud mer närvarande än i sin reella närvaro det är denna icke-närvaro ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 20 april, 2009

Sagorna ljuger så skönt!

Vad kan man inte göra för ett konungarike? Meningen finns där lysande, som om det fanns en saga bakom; en berättelse utan påtaglig verklighet. Ty i sagans värld får prinsen ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 28 augusti, 2013

Arkiv över idag

Efter tio minuter bärs en kvinna ut med bår. Jag vänder mig om och ser att ingen annan gör det. På den enorma duken strömmar tomma landskap, varpå blickar är ...

Av: Frida Sandström | Essäer om musik | 07 februari, 2014

Hymalaya

Milarepas sanger fra snøfjellet

Tiden hvor natur og ånd sto i felles ledtog mot forfengelighetens og grådighetens barbariske spill, er forbi. Joda, den finnes fremdeles i enkelte bortgjemte lommer her på kloden, men som ...

Av: Ivar Sagbakken | Essäer om religionen | 12 maj, 2016

Om det moderne. Del I

Innledning Artikkelen min bygger på følgende tese: at for de aller fleste begrepsord gjelder det at det ikke er helt opplagt/innlysende hva for betydning og mening de aktuelle begrepsordene har, eller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 november, 2011

Den gudomliga dialogen

”Skall äcklet över tomheten vara det enda av liv med vilket Du fyller tomheten?” Kraftfullt, direkt och avskalat riktas orden mot ett ”Du”; detta är början på en livslång dialog ...

Av: Mikael Palm | Essäer om religionen | 24 augusti, 2014

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 30 januari, 2014

Premiäruppsättningen av Aniara på Kungliga Operan 1959 med libretto av Lindegren Foto Lennart Olson

Erik Lindegren – Ständigt på resa, sökandes sin väg.

Att närma sig – texternas mänskliga sökande – från några av existentialismens grundläggare, med namn som Fjodor Dostojevskij, Sigmund Freud, Oswald Spengler, Fredrich Nietzsche och Thomas Mann, så följer helt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.