Den europeiska minimalismen

Den europeiska minimalismen Minimalismen i musiken har alltid anknyts till USA och därför till Terry Riley, LaMonte Young, Philip Glass, Steve Reich med flera. Men det har funnits och finns en ...

Av: Guido Zeccola | 14 november, 2009
Essäer om musik

Gilda Melodia

Postludium

Den yttersta olyckans ångest gäller jagets förintelse utifrån. Arnolphe, Phédre, Lykaon Man har allt skäl att kasta sig på knä att tigga om förbarmande när den våldsamma döden i färd med att slå ned måste ...

Av: Gilda Melodia | 25 februari, 2016
Gilda Melodia

Postemmakrönika 6 proEmmakrönika, Svenska folkskolans skitvänner

ökan för den goda statistiken mest.) Står här, stod här, visste inte min sanning bestå för, osar mer än sällan polaren dr Schön_ och stiger mer än rastplatsdårarnas ånga, den ...

Av: Stefan Hammarén | 29 april, 2010
Stefan Hammarén

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | 31 december, 2011
Lund har allt utom vatten

Den underbara skogen

Kan man kommunicera med träd?



Michael Economou reflekterar om träd, böcker om träd, poeter, forskningsprojekt och belyser boken ”Samtal med träd” (Nova förlag). Om vår tid inte inser vilka värden som lever i träden och hur väsentligt det är att ta träden på allvar, är människans levnadssätt ohållbart och förödande för framtiden. Och kanske ska människan oftare beakta varför trädens tålamod tycks oändligt – trots allt de utsätts för.




Tradet och havet

Tradet och havet

 

Och om träd inte fanns – hemska tanke! – skulle troligtvis poeterna vara de enda människor med fantasi nog att kunna uppfinna dem. Så kan man travestera naturmannen Jan Danielsson, vars "Träd i marker och myter" mer än en gång hjälpt artikelförfattaren som gärna går vilse och förlorar sig i djupa skogar.
Lisa the Tree Hugger

Lisa the Tree Hugger

Annons:

Det finns böcker om träd som i kraft av såväl sitt innehåll som sina titlar borde kunna inspirera människor att visa en större respekt för ämnet. Träd kan rädda världen lyder namnet på en förpliktigande bok. Om böckerna är många tycks det likväl ännu som om alltför få känner sig utvalda att bejaka innehållet och låta det bli till insiktsfull handling. Finns det överhuvud en kategori människor som tar träden på ett större allvar är det våra poeter. De ingår i det dessvärre lilla släkte som bär en väsentlig del av uppdraget, för många poeter upplever träden som levande varelser och uppmärksammar såväl trädens betydelse som respekten som våra träd är värda.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och om träd inte fanns – hemska tanke! – skulle troligtvis poeterna vara de enda människor med fantasi nog att kunna uppfinna dem. Så kan man travestera naturmannen Jan Danielsson, vars Träd i marker och myter mer än en gång hjälpt artikelförfattaren som gärna går vilse och förlorar sig i djupa skogar.

Men träd finns och behöver inte uppfinnas. Man måste inte heller gå vilse i skogen för att komma dem nära, man måste inte leva vare sig med keltisk andlighet eller asatro, inte nödvändigtvis uppträda som retro-gardist-arborist eller vara bekännande bard för att uppleva att träd är levande varelser som lider i och av vår tid, dock utan att någonsin förlora det nästan oändliga tålamod som de har med oss. Man måste inte heller vara naturhistoriker för att inse att träden tittar på oss från mer än ett århundrade.

I en bättre värld hade vi alla varit förståndiga nog att lyssna på dem utan att någon bok behövt uppmana oss att göra det. I väntan på denna värld får vi vända oss till de poeter som redan insett att träden försöker få oss att ta dem på ett större allvar.

Hos en sådan poet, med det för sammanhanget lämpliga efternamnet Aspenström – Werner lyder det inte så "arboretiska" förnamnet – kan man finna massor av exempel på en djup förtrogenhet med trädens liv. Denne kloke poet och essäist, som levde mellan åren 1918 och 1997, har för övrigt själv påpekat att det fina med träden är att de i motsats till människor inte vitsar.

Aspenströms dikt "Träden" inleds med följande ord:

Träd har mycket att berätta:
mumlar som beduiner vid bönetimmen,
lutar sig samman, sorlar och musicerar,
träter på skatan som snattar pinnar.
(ur Träden i "Hundarna", 1954)

I de arton diktsamlingar som Aspenström hann ge ut finns många träd. Utrymmet här medger inte fler exempel - bortsett från ett mot textens slut, och inte heller tillåter utrymmet att fler poeter omnämns.

Är kommunikation med träd något att ta på allvar?

Man må le och fnysa åt ämnet, för att försöka sig på att kommunicera med träd är väl inget som är värt att ta på allvar? Är man trovärdig om man hävdar att träd kan prata? Svarar man nej på frågorna, kan det vara en farlig och förödande inställning, kanske symptomatisk för vår tid. Ett samhälle som inte ser värdet med träd, och, i iakttagelsens förlängning, inte uppmärksammar nyttan av att försöka kommunicera med träd, lever inte upp till vad en hållbar kurs mot framtiden kan kräva av människor. Äldre kulturer kännetecknas som bekant bland annat av att de uppvisade en helt annan respekt för naturen och att de förstod den bättre än vad många av vår tids människor.

Vad man längre fram i tiden ska säga om vår kultur står skrivet i stjärnorna, men vi kan befara att den ska omtalas som okänslig och oförstående inför trädens behov och betydelse.

Det finns andra än poeterna som försöker bära sin del av ansvaret för våra träd utan att det uppmärksammas och gör stora avtryck. I rationalitetens tidevarv med dess ekonomistiska och vetenskapliga anspråk på suverän hegemoni synliggörs sällan värdet med sådant som vi tror är olönsamt. Exempelvis träd.

Ändå pågår i det tysta forskningsprojekt, viktiga nog att kunna lära oss mer om hur träden interagerar med klimatet. Nyttan av att veta detta är att vi kan förstå hur vi påverkas och vad vi kan göra för att förhindra uppvärmning av klimatet. Forskare påtalar att när träden pratar – för träd kan prata, så använder de sig av sin lukt. Tänk exempelvis på hur granen luktar – detta är trädets språk och försök att kommunicera.

Akacieträdet i Afrika har vassa taggar för att skydda sig, men det hindrar inte giraffen som med sin långa tunga lyckas äta av bladen. När trädet då blir stressat utsöndrar det ämnen i luften vilka varnar andra träd i närheten. Dessa träd utsöndrar i sin tur ett annat ämne som gör bladen bittrare, mindre aptitliga för giraffen.

Träd kan också använda sig av dessa ämnen – av forskarna kallade BVOC – som skydd mot solen och för kontroll av sin temperatur. BVOC påverkar också klimatet. Några träd – läs bok och gran – bidrar till att kyla ner varma platser genom att deras ämnen binder vattenpartiklar som i sin tur förvandlas till utsläpp som bildar moln. Detta betyder att det är klokast att plantera bok och gran i en stad med mycket avgaser. Ek i städer är mer förödande eftersom detta träd släpper ut ämnen som förhindrar att växthusgaser bryts ner. Detta betyder således att eken värmer upp klimatet. Eukalyptus är ett annat träd som inte heller är lämpligt för städer eftersom dess interaktion med klimatet liknar ekens dito.

Boken Samtal med träd

En annan förpliktigande bok, Samtal med träd, utkommen 2014 på Nova förlag, blev sorgligt nonchalerad, för att inte säga nedtystad i ett Sverige som annars gärna framhåller sig som föregångsland inom miljötänkande och naturvärnande. Vad artikelförfattaren vet har den inte bevärdigats en enda recension. I boken presenteras tankar som i viss utsträckning harmonierar med poeternas kloka avsikter. Verena Stael von Holstein, som förmedlar svaren på de frågor hon ställt till 33 så kallade trädandar, har också i andra böcker visat sig ha en unik förmåga att lyssna in sig på allt som naturväsen kan lära vår tid.

 

Man kan tycka och tänka vad man vill om det trovärdiga i detta, och det står också var och en fritt att ha en åsikt. De förmedlade svaren tycks i stor utsträckning styrda av den förmåga von Holstein verkar ha tillgång till genom att orden formuleras som om det är en välutbildad, västerländsk kvinna (läs: Stael von Holstein) som står för orden, inte dessa trädandar – vilka de nu än är.

Men det kan också vara en föraktfull och fördomsfull inställning. Varje tid har sina träd, och varje tid bär på olika svårigheter som mer eller mindre präglar träden. Det betyder också att varje tid har ett särskilt ansvar att möjliggöra möten med träd, och att det därför knappast kan finnas ett tidlöst språk, oavhängigt den så kallade utvecklingen och oberoende av människans sätt att närma sig träden. Trädandarnas svar, vilka tyder på en stark oro, förorsakad av att träden lider svårt av miljöpåverkan och klimatförändringar, innehåller en kunskap och ett medvetande som i sig kan möjliggöra och bejaka ett annat förhållningssätt mot naturen än det som vårt nuvarande samhälle uppvisar.

Väljer man att förhålla sig skeptisk till trovärdigheten i "Samtal med träd" finns det i boken ändå så pass betydande trädkultur och trädkärlek att innehållet inte på något sätt är förtjänt av att tystas ner.

Tvärtom borde Samtal med träd vara en bok i tiden, och vågar man närma sig ämnet så, framstår läsningen som hoppingivande, kraftfull och ytterst lärorik.

För ett är säkert: Vi står oss slätt gentemot trädens ålder och visdom. Träden vet något från sitt avstånd till världen som vi tycks ha svårt att ta in, svårt att göra något av. Vi gör ju samma misstag gång på gång, vi som tränger ihop oss i städer där träden som på nåder – möjligen och i bästa fall! – lämnas i fred i parker och på grönytor. Så länge vi inte kan läsa av störningarna som vi orsakat naturen måste träden betrakta oss som högst försumbara varelser.

Aspenström får till sist åter komma till tals, talesman som han är för träden:

På den stora vidsträckthetens gren
hänger runda lövs oändligheter.
(Ur Stoft och innebörd i "Om dagen om natten", 1961)

Michael Economou

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Håller Vilhelm Moberg på att bli ett varumärke?

Håller Vilhelm Moberg på att bli en bortglömd författare? I hans rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2011

”Ögat med vilket jag ser Gud är samma öga med vilket Gud ser…

Bangalore – 8,5 miljoner invånare; snudd på hela Sveriges befolkning koncentrerad i ett stadsområde. Bangalore är en av Asiens snabbast växande städer och utgör basen för Indiens IT-teknologi, varefter staden ...

Av: Pontus Bergmark | Essäer om religionen | 12 december, 2011

Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | Kulturreportage | 30 augusti, 2017

change itself Genesis Breyer P-Orridge film Carl Abrahamsson

Att förstå livet och att förändras, två konstnärsporträtt

Jag har svårt att tänka mig att det finns mer produktiva filmare och regissörer än Carl Abrahamsson. I synnerhet i ljuset av att han också sysslar med mycket annat inom ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om film | 23 september, 2016

Veckan från hyllan. Vecka 18-2013

Veckans pseudohändelse var utan tvekan publiceringen av årets ranking från Näringslivet. En intresseorganisation spider varje år en önskelista, son ängsliga kommunpolitiker i hela landet oavsett partifärg försöker helt hysteriskt uppfylla. Det ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 27 april, 2013

Augustinus

En essä om Augustinus med avstamp i Peter Browns Augustine of Hippo (1967), av Marcus Myrbäck.

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 01 Maj, 2017

Psykotexten, del 3

Innan jag somnar har det åtskilliga gånger drabbat mig. Klotblixtar lägger sig som en mullrande hinna och börjar viska minnen; ofta när vi besökte honom på rummet i den slutna avdelningen ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 16 oktober, 2013

Tone Brorsson avd. 54

Tone Brorsson är 23 år gammal. Född och uppvuxen i småländska Växjö, tyvärr utan att ha anammat de karaktäristiska r:en, som jag tycker har en viss charm. Efter gymnasiet flyttade ...

Av: Tone Brorsson | Utopiska geografier | 04 juli, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.