Om filosofi som offentlig anliggende og avskjermet livsform. Del II.

Demokrati vs diktatur? Å hevde at demokrati er å foretrekke framfor diktatur, synes å være intuitivt riktig for et stort antall mennesker, til tross for, eller skal vi si og mene ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 januari, 2012
Agora - filosofiska essäer

Utställningen “LUCE- L’immaginario italiano” och dagens italienare

För att fira ett 90års-jubileum äger en viktig utställning rum mellan 4 juli - 14 december 2014 på Vittoriano i Rom, en utställning om institutet LUCE “L'Unione Cinematrofica Educativa” (Pedagogiska ...

Av: Marco De Baptistis | 18 november, 2014
Kulturreportage

Lugn bara... Om jagidentiteter i Kristina Lugns verk

Den klaustrofobiska normaliteten som vi alla avkrävs och stundtals kvävs i kanske ändå med nödvändighet och milt tvång kan sägas äga rollen av avstampskliché och stabil utgångsfaktor och referenspunkt i ...

Av: Benny Holmberg | 22 september, 2010
Litteraturens porträtt

Pierre Klossowski Roberte Ce Soir Schinkel Pavillon Foto Andrea Rossetti

Målarexorcistens demoner

Om Pierre Klossowskis utställning Roberte Ce Soir, Schinkel Pavillon, Berlin.

Av: Tim Schmidt | 17 maj, 2017
Essäer om konst

Maura Del Serra hämtar Prix Dessì.

Maura Del Serra möter sjungande stenar



Ida Andersen om den italienska poeten Maura Del Serras möte med Staffan Nihléns stenskulpturer. 

En dialog är ett samtal och samtala är vad Maura Del Serra gör, inte bara med föremålen eller företeelserna i dikterna utan i allra högsta grad med läsaren. Hon gör det på olika sätt, inte enbart i den "enkla" mening att vi läser hennes dikter utan där finns en tydlig intention att nå bortom en läsakt. Hon tycks aldrig åtskild från det hon skriver, eller från dem hon riktar sig till utan dikterna präglas av en förtrolighet, ett inkluderande av både sig själv och läsaren.
Staffan Nihléns skulpturer ackompanjerar Maura Del Serras poesi. Foto: Julian Birbrajer

Staffan Nihléns skulpturer ackompanjerar Maura Del Serras poesi. Foto: Julian Birbrajer

Annons:

Den italienska författaren Maura Del Serra (f. 1948) har alltid haft ett särskilt förhållande till Sverige och menar att det är hennes andra hemland, ändå är hon endast sparsamt översatt fram till nu. Redan 1993 förekom en av hennes dikter i en bok tillsammans med den skulptören Staffan Nihlén, och deras kreativa samarbete har fortsatt där konst av Nihlén och Del Serras dikter samverkar på ett fruktbart sätt. Hon var själv här 1996 när Lund och hennes hemstad Pistoia hade ett kulturutbyte. Då publicerades också Rosens Ande, en enaktare om balettdansören Vaslav Nijnskij, i svensk översättning av Vibeke Edmond. Maura Del Serra deltog även på Nässjö poesifestival 1999 tillsammans med en grupp andra italienska poeter. 1997 publicerades ett antal av hennes dikter i tidskriften Horisont (Vibeke Edmond översatte).

Inte förrän 2008 dök hon upp på nytt i svensk översättning. Då finns hon med som en av fyra italienska poeter i bokförlaget Tranans antologi Med ord och utan/Con parole e senza som även innehöll konstverk av fyra svenska konstnärer, varav en var Staffan Nihlén. Ett år senare medverkade hon i En förebådande dröm – Italien berättar med en prosalyrisk novell i översättning av Ida Andersen (Bokförlaget Tranan).

Men det är alltså inte förrän nu (eller rättare sagt 2014) som hon fått möjligheten att blomma ut på egen hand med ett större urval av sina dikter i och med den tvåspråkiga samlingen Sånger och stenar/Canti e pietre, utgiven av Bokförlaget Tranan, med Julian Birbrajer som översättare denna gång.

Maura Del Serra är en av Italiens mest framträdande och prisade poeter och dramatiker, så att vi nu kan lära känna henne bättre som författare även i Sverige känns inte en dag för tidigt. Tidigare har hon översatts till bland annat engelska, franska, spanska och kroatiska. Del Serra har varit verksam som författare sedan slutet av sjuttiotalet och har en lång rad produktioner bakom sig: ett tiotal egna diktsamlingar, medverkan i oräkneliga antologier och tidskrifter, ett tjugotal dramer samt en diger produktion av litteraturkritiska verk. Hon översätter också från såväl franska, tyska, engelska som spanska och bland många andra har hon översatt Katherine Mansfield, Else Lasker-Schüler, Simone Weil och Marcel Proust. Fram till för några år sedan arbetade hon även vid universitetet i Florens.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I denna svenska volym har dikter hämtats från två av Del Serras senaste verk: L'opera del vento (Vindfrukter) och Tentativi di certezza (Försök till visshet). Det är inte helt sant att hon i denna bok fått ett eget utrymme, för även detta är ett samarbete med Staffan Nihlén, så tillvida att stenarna är hans och sångerna Maura Del Serras. Att Maura Del Serra är i dialog med Nihléns skulpturer beror nog inte enbart på gammal vänskap, tvärtom är just dialogen med andra konstformer och andra personer, författare eller konstnärer av annat slag inte ovanlig i Dels Serras författarskap. I sina dramer låter hon ofta döda författare eller andra historiska personer få röst och gå i dialog med sig själva eller sina närmaste, sin samtid eller sina antagonister.

Exempelvis har hon skrivit pjäser om (för) Simone Weil, Pier Paolo Pasolini, Andrej Rubljov och den antika kvinnliga läkaren Agnodice. Nyligen omarbetade hon även Mariapia Veladianos roman La vita accanto, från 2011 (ung. Ett liv vid sidan av) där dramat närmast fungerar som en sorts replik till romanen.

Överhuvudtaget framstår dialogen som väsentlig i Del Serras skapande och det blir väldigt i tydligt i denna samling dikter. Maura Del Serra talar ofta "till" det hon skriver "om" och personifierar på ett sätt som levandegör dikterna och närmar dem sålunda till läsaren. Hon tilltalar bland andra ett träd och en flicka hon möter på bussen med du. Även dysterheten eller kanske bara vardagens lunk personifieras i dikten "Gråheten": "Du tränger in i allt, nyttiga gråhet".

Central är naturligtvis dikten "Till orden" som inleds "Ni, girlander av stenar/runt tystnadens stilla låga", eftersom den handlar om den motsägelsefulla relation hon (och diktaren alltid) har till orden som både "blir till gnistor" och "faller ner igen i vardaglig aska", och som är både "slavar och drottningar". Hon tillägnar även andra personer flera dikter. Dikten "Jag älskade" tillägnar hon Umberto Saba: "Jag älskade kunskap, känslan/av kärlekens intellektuella gestalt," och även Staffan Nihlén har fått en dikt, betitlad "Min svenske vän", där hon och han befinner sig i ett gemensamt skapande rum: "Båda tysta inför den brokiga skönheten/hos vårt moderliga medelhav, hos dina stenar/över vilka jag lägger mina versblad ..."

En dialog är ett samtal och samtala är vad Maura Del Serra gör, inte bara med föremålen eller företeelserna i dikterna utan i allra högsta grad med läsaren. Hon gör det på olika sätt, inte enbart i den "enkla" mening att vi läser hennes dikter, utan där finns en tydlig intention att nå bortom en läsakt. Hon tycks aldrig åtskild från det hon skriver, eller från dem hon riktar sig till, utan dikterna präglas av en förtrolighet, ett inkluderande av både sig själv och läsaren. I en dikt, "Vår lott" är poeten samtidigt en av oss andra – där vi är "hjärtan av kött i hjärtan av sten,/sökande mening inom våra tecken" /---/ "absolut visshet i blind ångest". Hon vänder sig direkt till läsaren i "Självporträtt i en stämma" som hon tillägnar "Till den bästa av läsare" och avslöjar att "ditt öra är mitt bröst" och att hon " ... föds och rinner upp i din mynning".

Ett annat sätt att tala med oss är när hon själv är dikten och liksom talar profetiskt som i "Skengrav" där: "Jag var himmelsk. Jag levde i alabasterns/låga," /---/ "Jag älskade orden. Jag var ordet."

Diktsamlingen avslutas med tre tidigare outgivna dikter vilka alla är ett slags minimalistiska dramer. I dikten "Trefald" talar först Den Lilla Världen, sedan Den Stora Världen medan Själen skrattande får avsluta: "Jag är er dotter,/som dött för er två, och återfötts för er två."

Detta samtalande känns fundamentalt inte bara för Del Serras dikter, utan i större mening för hennes vision som författare. Hennes dikter är inte enkla, utan mångfacetterade och filosofiska och innehåller ofta stora spörsmål om varandet och förgängligheten och livets motsägelsefullhet. Men även teman som vår tillit till auktoriteter, teknologin kontra det mänskliga och globaliseringen berörs.

Som den oerhört bildade författare Maura Del Serra är hämtar hon gärna stoff ur de antika myterna och de stora berättelserna. Dikterna är inte de allra mest lättillgängliga med sina referenser och undertexter och skenbart kan de tyckas mättade på ord och metaforer. Men snart märker man att poeten inte lindar in stora ämnen i svåra ord utan snarare vecklar ut dem med hjälp av sina ord, dissekerar dem, om man så vill, i små enheter. Och varje ord, varje utsaga, är betydelsebärande och bidrar till att forma den helhet som varje dikt utgör – som i sin tur är något poeten vill tala med oss om, något angeläget och ja, livsviktigt. Men hon lånar ut sig själv och sina livserfarenheter och sin speciella visa poetblick för att hjälpa oss att både ställa oss frågorna och att hitta svaren, alltså inte olikt den sokratiska metoden:

Förlora alla ting, därför att ingenting varar:
varken guldet, bränt och vanhelgat
av tiden i de kära ansiktena
---
Och tappa aldrig bort någonting, ty alla saker varar
i existensens minne, och brinner
utan synlig eller dödlig låga:

Maura Del Serra har en stark humanistisk livshållning och engagerar sig bland annat i människorättsfrågor genom Amnesty International men hennes omsorg om livet och jorden har också fått henne att bli praktiserande vegan. Hennes eget liv har i perioder har varit både smärtsamt och tungt vilket även avspeglar sig i dikterna. Som kvinna i Italien måste man ofta dubbelarbeta om man ska ha ett yrkesliv och vara mor samtidigt. Och Maura Del Serra har dessutom lyckats med en framstående litterär karriär. Kanske kan det rent av vara hennes mödosamma livsvandring som givit henne den livsvisdom och ödmjukhet som hon omvandlar till ord och dikter:

"Det finns ingen väg: vi är den enda vägen."

Bilderna av Staffan Nihléns stenskulpturer har naturligtvis också en viktig plats. Olle Granath har skrivit ett omfattande förord om både skulpturerna och Nihlén som konstnär och Sånger och stenar gavs för övrigt ut i samband med Nihléns stora utställning på Waldemarsudde våren 2014. Skulpturerna är nonfigurativa och kontrasterar med Maura Del Serras dikter med sina massiva, organiska och till synes fria former men är också dikternas syskon genom att även stenar är sprungna ur jorden, det ursprungliga, och de är samtidigt både intet och allt, precis som ord och kan omvandlas till konst precis som de. Som konstnärer äger de båda också en speciell lyhördhet för såväl det sublima som det subtila vilket gör dem till visionära syskonsjälar i sitt skapande, trots så olika uttryck.

Boken förtjänar även att nämnas för sitt vackra utseende. Julian Birbrajer är inte enbart skicklig översättare av dessa komplexa dikter utan har även som fotograf känsligt fångat Staffan Nihléns skulpturer på bild samt formgett boken. Runt pärmarna finns ett halvtransparent omslag som låter ana detaljer av Nihléns stenhuggeri och tillsammans med nedsänkta bokstäver i guld som förkunnar titel och upphovsmän ger det en fin bild av symbiosen mellan ord och materia – mellan sångerna och stenarna.

Ida Andersen

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Korset och svärdet. En essä om Jeanne d´Arc

  Riddarjungfrun Jeanne d´Arc har blivit föremål för en oändlig mängd böcker, pjäser och filmer och det är inte så konstigt med tanke på hennes unika bana och spektakulära död. Vem ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 11 februari, 2011

Dialekter i Västerbotten

Illustration: Ida Thunström Ola Wennstedt, arkivchef på Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) om dialekter som färre och färre talar. I norra Sverige, och särskilt i Västerbotten, framträder dock ett ...

Av: Ola Wennstedt | Essäer om litteratur & böcker | 14 april, 2011

Burroughsparasiten

”Every man has inside himself a parasitic being who is acting not at all to his advantage.”– William S. Burroughs  Jag ser dig i din Brooks Brothers-kostym med väst, din blårandiga ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 14 april, 2013

Varför finns opera?

Också en fråga! Opera finns. Jamen varför? Det finns som en del av vårt kulturarv. Jamen varför? Opera är skrik och bråk, var det någon som skrev för länge sedan ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om musik | 07 oktober, 2017

Varför skulle jag inte tro på June Campbell?

Funderingar kring  "Traveller in space". (Utkom 1996 på The Athlone Press och följdes av en reviderad upplaga 2002 på Continuum i London/New York). En brittisk kvinnas erfarenheter av mötet med ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer | 12 mars, 2011

Serbiska Vinča var Europas första "stad"

Det som gör Vinča i Belgrads trakt till en sådan spännande och fascinerande plats är de faktum att boplatsen uppvisar många av de karaktäristika som vi idag anser synonymt med ...

Av: Jeremija Isakovič | Kulturreportage | 07 augusti, 2011

Ensamheten är inskriven i en social väv. Intervju med Tova Gerge

Tova Gerge är författare, scenkonstnär och aktivist. Hon har nyligen släppt boken Rakel delat med tio, en text som jag skulle beteckna som en kortroman. Boken är släppt på två ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 20 mars, 2013

Enbart det som låter sig skådas kan berättas. Intervju med Valeria Parrella

Valeria Parrella är en ung författarinna, född i Torre del Greco men sedan länge bosatt i Neapel. Valeria Parrella har vunnit flera litterära priser, hon är översatt till olika ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 15 mars, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.