"Allt är en del av processen"

Warpaints 2010 var fullt av turnéer och uppmärksamhet kretsande kring det mångfacetterade debutalbumet "The Fool". Kvartetten från Los Angeles, bestående av Jenny Lee Lindberg (bas, sång), Emily Kokal (gitarr, sång) ...

Av: Carl Abrahamsson | 29 januari, 2011
Musikens porträtt

Eino Grön, finländsk tangosångare

Den finska tangon är en del av folksjälen

En märklig symbios mellan den argentinska tangon och det kärva finska folklynnet. I Finland blev det en modellvariant präglad av krigsår och dansförbud. Satumaa kallas för Finlands andra nationalsång och är ...

Av: Rolf Karlman | 08 april, 2017
Kulturreportage

Den mest betydande författaren från Västerbotten

Den mest betydande författaren från Västerbotten Gunnar Balgårds, poet och kulturjournalist från Umeå, senaste bok är ett riktigt magnum opus, en biografi över Helmer Grundström. Det är en tegelsten på över ...

Av: Gregor Flakierski | 19 oktober, 2006
Litteraturens porträtt

Samiska shamandomens nya dimensioner

 Man tar inte skada av att uppleva för mycket,Men man kan ta skada av att uppleva för litet! (Läkaren och författarenGöran Grip i boken:Allting finns) Vid seminariet Samerna i kyrkan i Enare ...

Av: Nina Michael | 19 augusti, 2013
Essäer om religionen

Maura Del Serra hämtar Prix Dessì.

Maura Del Serra möter sjungande stenar



Ida Andersen om den italienska poeten Maura Del Serras möte med Staffan Nihléns stenskulpturer. 

En dialog är ett samtal och samtala är vad Maura Del Serra gör, inte bara med föremålen eller företeelserna i dikterna utan i allra högsta grad med läsaren. Hon gör det på olika sätt, inte enbart i den "enkla" mening att vi läser hennes dikter utan där finns en tydlig intention att nå bortom en läsakt. Hon tycks aldrig åtskild från det hon skriver, eller från dem hon riktar sig till utan dikterna präglas av en förtrolighet, ett inkluderande av både sig själv och läsaren.
Staffan Nihléns skulpturer ackompanjerar Maura Del Serras poesi. Foto: Julian Birbrajer

Staffan Nihléns skulpturer ackompanjerar Maura Del Serras poesi. Foto: Julian Birbrajer

Annons:

Den italienska författaren Maura Del Serra (f. 1948) har alltid haft ett särskilt förhållande till Sverige och menar att det är hennes andra hemland, ändå är hon endast sparsamt översatt fram till nu. Redan 1993 förekom en av hennes dikter i en bok tillsammans med den skulptören Staffan Nihlén, och deras kreativa samarbete har fortsatt där konst av Nihlén och Del Serras dikter samverkar på ett fruktbart sätt. Hon var själv här 1996 när Lund och hennes hemstad Pistoia hade ett kulturutbyte. Då publicerades också Rosens Ande, en enaktare om balettdansören Vaslav Nijnskij, i svensk översättning av Vibeke Edmond. Maura Del Serra deltog även på Nässjö poesifestival 1999 tillsammans med en grupp andra italienska poeter. 1997 publicerades ett antal av hennes dikter i tidskriften Horisont (Vibeke Edmond översatte).

Inte förrän 2008 dök hon upp på nytt i svensk översättning. Då finns hon med som en av fyra italienska poeter i bokförlaget Tranans antologi Med ord och utan/Con parole e senza som även innehöll konstverk av fyra svenska konstnärer, varav en var Staffan Nihlén. Ett år senare medverkade hon i En förebådande dröm – Italien berättar med en prosalyrisk novell i översättning av Ida Andersen (Bokförlaget Tranan).

Men det är alltså inte förrän nu (eller rättare sagt 2014) som hon fått möjligheten att blomma ut på egen hand med ett större urval av sina dikter i och med den tvåspråkiga samlingen Sånger och stenar/Canti e pietre, utgiven av Bokförlaget Tranan, med Julian Birbrajer som översättare denna gång.

Maura Del Serra är en av Italiens mest framträdande och prisade poeter och dramatiker, så att vi nu kan lära känna henne bättre som författare även i Sverige känns inte en dag för tidigt. Tidigare har hon översatts till bland annat engelska, franska, spanska och kroatiska. Del Serra har varit verksam som författare sedan slutet av sjuttiotalet och har en lång rad produktioner bakom sig: ett tiotal egna diktsamlingar, medverkan i oräkneliga antologier och tidskrifter, ett tjugotal dramer samt en diger produktion av litteraturkritiska verk. Hon översätter också från såväl franska, tyska, engelska som spanska och bland många andra har hon översatt Katherine Mansfield, Else Lasker-Schüler, Simone Weil och Marcel Proust. Fram till för några år sedan arbetade hon även vid universitetet i Florens.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I denna svenska volym har dikter hämtats från två av Del Serras senaste verk: L'opera del vento (Vindfrukter) och Tentativi di certezza (Försök till visshet). Det är inte helt sant att hon i denna bok fått ett eget utrymme, för även detta är ett samarbete med Staffan Nihlén, så tillvida att stenarna är hans och sångerna Maura Del Serras. Att Maura Del Serra är i dialog med Nihléns skulpturer beror nog inte enbart på gammal vänskap, tvärtom är just dialogen med andra konstformer och andra personer, författare eller konstnärer av annat slag inte ovanlig i Dels Serras författarskap. I sina dramer låter hon ofta döda författare eller andra historiska personer få röst och gå i dialog med sig själva eller sina närmaste, sin samtid eller sina antagonister.

Exempelvis har hon skrivit pjäser om (för) Simone Weil, Pier Paolo Pasolini, Andrej Rubljov och den antika kvinnliga läkaren Agnodice. Nyligen omarbetade hon även Mariapia Veladianos roman La vita accanto, från 2011 (ung. Ett liv vid sidan av) där dramat närmast fungerar som en sorts replik till romanen.

Överhuvudtaget framstår dialogen som väsentlig i Del Serras skapande och det blir väldigt i tydligt i denna samling dikter. Maura Del Serra talar ofta "till" det hon skriver "om" och personifierar på ett sätt som levandegör dikterna och närmar dem sålunda till läsaren. Hon tilltalar bland andra ett träd och en flicka hon möter på bussen med du. Även dysterheten eller kanske bara vardagens lunk personifieras i dikten "Gråheten": "Du tränger in i allt, nyttiga gråhet".

Central är naturligtvis dikten "Till orden" som inleds "Ni, girlander av stenar/runt tystnadens stilla låga", eftersom den handlar om den motsägelsefulla relation hon (och diktaren alltid) har till orden som både "blir till gnistor" och "faller ner igen i vardaglig aska", och som är både "slavar och drottningar". Hon tillägnar även andra personer flera dikter. Dikten "Jag älskade" tillägnar hon Umberto Saba: "Jag älskade kunskap, känslan/av kärlekens intellektuella gestalt," och även Staffan Nihlén har fått en dikt, betitlad "Min svenske vän", där hon och han befinner sig i ett gemensamt skapande rum: "Båda tysta inför den brokiga skönheten/hos vårt moderliga medelhav, hos dina stenar/över vilka jag lägger mina versblad ..."

En dialog är ett samtal och samtala är vad Maura Del Serra gör, inte bara med föremålen eller företeelserna i dikterna utan i allra högsta grad med läsaren. Hon gör det på olika sätt, inte enbart i den "enkla" mening att vi läser hennes dikter, utan där finns en tydlig intention att nå bortom en läsakt. Hon tycks aldrig åtskild från det hon skriver, eller från dem hon riktar sig till, utan dikterna präglas av en förtrolighet, ett inkluderande av både sig själv och läsaren. I en dikt, "Vår lott" är poeten samtidigt en av oss andra – där vi är "hjärtan av kött i hjärtan av sten,/sökande mening inom våra tecken" /---/ "absolut visshet i blind ångest". Hon vänder sig direkt till läsaren i "Självporträtt i en stämma" som hon tillägnar "Till den bästa av läsare" och avslöjar att "ditt öra är mitt bröst" och att hon " ... föds och rinner upp i din mynning".

Ett annat sätt att tala med oss är när hon själv är dikten och liksom talar profetiskt som i "Skengrav" där: "Jag var himmelsk. Jag levde i alabasterns/låga," /---/ "Jag älskade orden. Jag var ordet."

Diktsamlingen avslutas med tre tidigare outgivna dikter vilka alla är ett slags minimalistiska dramer. I dikten "Trefald" talar först Den Lilla Världen, sedan Den Stora Världen medan Själen skrattande får avsluta: "Jag är er dotter,/som dött för er två, och återfötts för er två."

Detta samtalande känns fundamentalt inte bara för Del Serras dikter, utan i större mening för hennes vision som författare. Hennes dikter är inte enkla, utan mångfacetterade och filosofiska och innehåller ofta stora spörsmål om varandet och förgängligheten och livets motsägelsefullhet. Men även teman som vår tillit till auktoriteter, teknologin kontra det mänskliga och globaliseringen berörs.

Som den oerhört bildade författare Maura Del Serra är hämtar hon gärna stoff ur de antika myterna och de stora berättelserna. Dikterna är inte de allra mest lättillgängliga med sina referenser och undertexter och skenbart kan de tyckas mättade på ord och metaforer. Men snart märker man att poeten inte lindar in stora ämnen i svåra ord utan snarare vecklar ut dem med hjälp av sina ord, dissekerar dem, om man så vill, i små enheter. Och varje ord, varje utsaga, är betydelsebärande och bidrar till att forma den helhet som varje dikt utgör – som i sin tur är något poeten vill tala med oss om, något angeläget och ja, livsviktigt. Men hon lånar ut sig själv och sina livserfarenheter och sin speciella visa poetblick för att hjälpa oss att både ställa oss frågorna och att hitta svaren, alltså inte olikt den sokratiska metoden:

Förlora alla ting, därför att ingenting varar:
varken guldet, bränt och vanhelgat
av tiden i de kära ansiktena
---
Och tappa aldrig bort någonting, ty alla saker varar
i existensens minne, och brinner
utan synlig eller dödlig låga:

Maura Del Serra har en stark humanistisk livshållning och engagerar sig bland annat i människorättsfrågor genom Amnesty International men hennes omsorg om livet och jorden har också fått henne att bli praktiserande vegan. Hennes eget liv har i perioder har varit både smärtsamt och tungt vilket även avspeglar sig i dikterna. Som kvinna i Italien måste man ofta dubbelarbeta om man ska ha ett yrkesliv och vara mor samtidigt. Och Maura Del Serra har dessutom lyckats med en framstående litterär karriär. Kanske kan det rent av vara hennes mödosamma livsvandring som givit henne den livsvisdom och ödmjukhet som hon omvandlar till ord och dikter:

"Det finns ingen väg: vi är den enda vägen."

Bilderna av Staffan Nihléns stenskulpturer har naturligtvis också en viktig plats. Olle Granath har skrivit ett omfattande förord om både skulpturerna och Nihlén som konstnär och Sånger och stenar gavs för övrigt ut i samband med Nihléns stora utställning på Waldemarsudde våren 2014. Skulpturerna är nonfigurativa och kontrasterar med Maura Del Serras dikter med sina massiva, organiska och till synes fria former men är också dikternas syskon genom att även stenar är sprungna ur jorden, det ursprungliga, och de är samtidigt både intet och allt, precis som ord och kan omvandlas till konst precis som de. Som konstnärer äger de båda också en speciell lyhördhet för såväl det sublima som det subtila vilket gör dem till visionära syskonsjälar i sitt skapande, trots så olika uttryck.

Boken förtjänar även att nämnas för sitt vackra utseende. Julian Birbrajer är inte enbart skicklig översättare av dessa komplexa dikter utan har även som fotograf känsligt fångat Staffan Nihléns skulpturer på bild samt formgett boken. Runt pärmarna finns ett halvtransparent omslag som låter ana detaljer av Nihléns stenhuggeri och tillsammans med nedsänkta bokstäver i guld som förkunnar titel och upphovsmän ger det en fin bild av symbiosen mellan ord och materia – mellan sångerna och stenarna.

Ida Andersen

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Anon. Ur Hedwiga

För mehr än trettio åhr sedan skrifwin, nu mera tryckt i Stockholm anno 1682 Originalöversättning från latin av A. Miellait 1682 Reviderad och exklusivt förskönad översättning för Tidningen Kulturen av ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 28 november, 2008

Vad kan vi lära oss av rondellhundarna? En intervju med Lars Vilks

Kränker man tillräckligt mycket och tillräckligt ofta blir det till slut färdigkränkt, utan att världen går under, har Lars Vilks sagt. Men är det så enkelt? Ett halvår efter de ...

Av: Håkan Lindgren | Konstens porträtt | 18 december, 2007

Art Games – varken dataspel eller konst

Det finns konstnärer som gör dataspel och det finns dataspel som betraktas som konst. Man brukar benämna de här spelen för Art Games, konstnärliga dataspel om man skulle översätta det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 13 januari, 2014

Dagmar Norell och omvändelse

Det finns hos vissa människor idag en övertro på vetenskapen. De kan endast tro på det som kan bevisas, vilket säkert är ett hinder för att leva helt och fullt ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 25 juni, 2012

Det andliga kallet i Roy Anderssons film "Du levande"

Bra filmer är de som inte endast underhåller men som även bär på starka budskap som dröjer sig kvar i tanken och där lockar till gensvar. För Simon Henriksson är ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 04 augusti, 2008

Med Tova från Ratata till Ungern

  Regissören och skådespelerskan Tova Magnusson-Norling, nyss festival- och bioaktuell med filmen "Fyra år till", mötte i samband med Stockholm Filmfestival Tidningen Kulturen på Hotel Anglais i hjärtan av Östermalm i ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 18 januari, 2011

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 Maj, 2012

Om operas rätt att klinga skönt – ett samtal med tonsättaren Mats Larsson…

I Umeå framskrider kulturhuvudstadsåret och på Norrlandsoperan närmar sig urpremiären av operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe. Hedvig Ljungar träffar honom för ett samtal om varför opera ...

Av: Hedvig Ljungar | Musikens porträtt | 15 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.