Skagens sista dotter – om Helga Ancher

Aldrig hade någon fötts med gynnsammare förutsättningar att bli konstnär än Helga Ancher. Född 1883 mitt in i Skagenmålarnas guldålder, en tid av fester, arbete och konstdiskussioner. Man sade att ...

Av: Kerstin Svea Dahlén | 02 mars, 2014
Konstens porträtt

Julefrid – gudomligt mörker och den mångkulturella människan

Farmor hade en julgran. I vårt köpcentrum står en julgran. Jag har ingen julgran. I år är julen mörk och varm. Ingen snö, men regn och en massa plusgrader. Bra, säger ...

Av: Annakarin Svedberg | 24 december, 2013
Kulturreportage

Emmakrönika X jag tror mig existera i en blomma

vad kan mina tårar smaka, som nog hennes tårar, droppen som slutligen tidigt klarade separator, efter det min droppe jag fällde i världshav med tesil skilt, vilken hon tog upp ...

Av: Stefan Hammarén | 13 januari, 2009
Stefan Hammarén

Gruppering av verdier

  Det fins ulike måter en kan gruppere verdier, og en av disse er med utgangspunkt i arven fra naturvitenskapelig basert verdiprofil (empirisk, eksperimentell, vitenskap og vitenskapsfilosofi) versus humane og religiøse ...

Av: Thor Olav Olsen | 18 januari, 2011
Agora - filosofiska essäer

neophyte

På tillgivenhetens och kritikens väg



En kort recension/essä om Ulf I Eriksson, en av Sveriges mest radikala tänkare. 
Ulf I Eriksson

Ulf I Eriksson

Essäerna om bernt erikson och Norman O. Brown uppenbarar en politisk eskatologi som i profetisk anda fotograferar samtiden.
neophyte

neophyte

Omkring 1980 hälsade Ulf I Eriksson på Ola Holmgren och berättade att han skulle lämna E och bibliotekstjänsten i Märsta för att flytta till Marianne Hörnström i Skåne, läsa teologi och börja ett nytt liv. Strax efteråt sa Ola att det hela var overkligt, han skulle inte ha trott det om han inte sett cigarraskan på golvet. Personen och glöden overkliga, askan visar att de finns. – Torsten Ekbom såg rätt när han i DN fann UIE som en färdig essäist redan med Liv i överflöd och Fria andar.

Marianne H lyfte en gång luren då Ulf var utgången och skissade för mig ett skarpt porträtt av U. Han kunde som författare vara tyst långa perioder. Men han samlade på sig, någon eller något visste alltid vad han samlade. Och så kom det, tillsynes med ens. – U är en direkt motsats till MH. Hon antecknade och skrev mer eller mindre ständigt. Språket var hennes hem på samma sätt som Hans Granlid finner i Dan Anderssonbiografin.

En sommar, när gästerna rest, bodde UIE ensam i en stuga vid skånska kusten. Läste Vilhelm Ekelunds Passioner emellan och sa att en sådan bok förändrar själva landskapet. Från den urkunden har han fortsatt, alltså inte från en ideologi eller en filosofi utan från en förändring i seendet. Använder inte Ekelund det isländska ”landnam” (Landnama-bokr) som en figur för sin egen skriftställning? Och fullkomligt i sin ordning lämnar Ulf snart det strikt ekelundska, även om författare som Almqvist, Nietzsche, Hermelin ständigt återkommer, och tar eget nytt land. Han är inte en fragmentariker men han använder gärna sådana för att, i en stämning, skapa helheter, där de olika författarna sammanförs som ”vittnen”. Varje essä består i kortvågighet, men dyningen finns i det avslutande citatet: ”No se puede vivir sin amar.”

Det är som Teratologen skrev: UIE är väl inriktad. Han följer de spår han en gång funnit. Prosan är en fågel som kamouflerad i verkligheten blir synlig som budbärare av något annat. Hans moraliska sinne renas i aggression och kan märkligt nog förenas med en konfessionslös kvietism. Själv är han en tjänande i relationen till de författare han tar som vittnen . Det sa han redan efter recensionerna av Fogelklouboken, vilken är en lång sutra: ”Om den har några förtjänster är det hennes”. Men sanningen är att det är U:s intelligent-naiva läsning som ger dessa texter ett omisskännligt personligt ton.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I På intet stå är varje kapitel väl avgränsat och går utan konkurrens över i nästa. UIE kan motsäga sig, lita mer på intuitionen än på det förflutna och framtiden, det vill säga vara ointresserad av ett författarskap, på ett sätt som gör mindre auktoritet och ”budskap” i förhållande till läsaren.

Essäerna om bernt erikson och Norman O. Brown uppenbarar en politisk eskatologi som i profetisk anda fotograferar samtiden. Ömhet växlar med burdus kynisk anarkism. I essän om Carl Erik af Geijerstam reduceras motivet till en överlevnadsväg. Det finns mycket litet av tillmötesgående av det sätt att föra dialog och förstå som är upp-lysningens. Det är, som redan i Liv i överflöd, långa sträckor fråga om ” Le bateau ivre”, en berusad båt. Men också om en klarsynt matros med ovanlig överblick..

Källa

Ulf I Eriksson
På intet stå: anteckningar om Nietzsche, Rimbaud, Ekelund och andra
Ellerströms

à suivre:

Litteratur; Ulf I. Eriksson, Ett liv efter födelsen

 

Gunnar Lundin

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Ett landställt skepp där Aralsjön tidigare bredde ut sig

Moder Jord är i kris

Jorden är förutsättning för våra liv. Den är ett gemensamt villkor för allt levande. Jorden har fostrat oss människor, den är vårt arv och vårt ansvar. Det är globalt känt ...

Av: Lena Månsson | Essäer om samhället | 11 februari, 2016

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Kungliga böcker samlade i Stockholm

Kungliga böcker samlade i Stockholm Ett reportage om det kungliga biblioteket Det var en gång för länge sedan en kung. Han tyckte om böcker så mycket att han lade grunden ...

Av: Tidningen Kulturen | Allmänna reportage | 07 september, 2006

Eyvind Johnson : Att läsa, att resa, att skriva

I Personligt dokument skildrar Eyvind Johnson hur han som 19-åring bröt upp från hembygden i Norrbotten: "Och så reste jag på hösten ner till Stockholm. Det liknade flykt och var ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 02 oktober, 2010

”Klockan två kommer jag att må riktigt illa” – George Bernard Shaw möter…

Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 18 juli, 2012

En politisk ontologi? Om Giorgio Agambens Homo sacer

Vad skulle det innebära att tänka oss politikens ontologi? Som ett politikens ursprung? Före värdeomdömen och olika politiska ideologier och partier. Frågorna ställs av översättaren Sven-Olof Wallenstein i efterskriften till ...

Av: Marie Hållander | Essäer om religionen | 15 januari, 2011

Ioana Nicolaie. Foto Mircea Cărtărescu

Den kvinnliga kroppens erfarenhet träder in i litteraturen – intervju med den rumänska…

Jag är tung, genomskinlig, med geometriska parker som växer under arkader. Jag trycker stenar mot bröstet, jag tycker jag är en damm av sprucken marmor. I nionde månaden är jag ...

Av: Maria Monciu | Litteraturens porträtt | 15 december, 2014

”Johan på snippen han spelte klaver!” Bishop Hill, svenskhet på prärien III

När vi sitter på halmbalar mitt i den vackra parken i svenskbygdens Bishop Hill på prärien i Illinois USA och deltar i det traditionella firandet av Jordbruksdagarna och tillsammans med ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.