En rämna i ordvävens ytskikt. Overklighetens Janet Frame

Verkligheten gled undan som en försåtlig illusion. Skräcken ockuperade henne. Inte ens ormbett eller jordbävningar kunde mäta sig med det som gjorde Janet så rädd. Hon satt i en inskränkt ...

Av: Benny Holmberg | 13 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | 15 oktober, 2008
Essäer om samhället

En resa i kvantvärlden. Intervju med Jim Baggott

Det finns saker som är svåra att förstå sig på. Till dem hör utan tvekan kvantfysik. Den legendariske Richard Feynman som gav en rad berömda föreläsningar i ämnet - och ...

Av: Susanna Kumlien | 28 Maj, 2013
Övriga porträtt

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | 13 februari, 2015
Utopiska geografier

Gunnar Ekelöf



hebrianas.jpg
I Fatumeh blir manligt och kvinnligt en helhet som vittnar om harmoni och balans.
Illustration: Hebriana A lainentalo

 

Gunnar Ekelöf poesins gränsfurste

Gunnar Ekelöf, som den 15 september 2007 skulle ha fyllt 100 år, är en av Sveriges mest omskrivna och hyllade poeter - en diktare som hämtade inspiration från både musik och måleri.
Under slutet av 1920-talet, när han vistades i Paris, umgicks han med betydande svenska konstnärer som Eric Olson och Otto G. Carlsund. Och det är klart att även den samtida franska poesin fascinerade honom. Detta märks inte minst i boken Sent på jorden med Appendix 1962 och En natt vid horisonten. Dikter 1930- 32. I början av denna bok kan man se ett konstverk av Otto G. Carlsund. Denna ovanligt rika bok är en av Gunnar Ekelöfs betydelsefullaste utgåvor. Där finns motiv som man kan spåra i ett flertal av hans övriga verk, och man kan också tydligt ana och uppleva hans musikaliska och måleriska engagemang.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Antiken, medeltiden, Orienten och ikonmåleriet är fyra storheter som märks i hans verk. Han har levt sig in i etruskernas konst och grekiskt ikonmåleri och vistats i Serbien, där han inspirerats av frescomålningar från 1200-talet. Och mot slutet av hans liv blir resan till Konstantinopel (Istanbul) en avgörande pilgrimsfärd. Det är nu, i mitten av 1960-talet, som hans Diwantrilogi börjar utformas, och det är väl framför allt denna trilogi som gjort honom känd utomlands. Den har delvis eller helt och hållet översatts till flera språk. Exempelvis: franska, spanska, holländska, tyska, engelska och kurdiska.

Den först utkomna delen i denna trilogi heter Diwan över Fursten av Emgión. Den andra delen: Sagan om Fatumeh. Den tredje, som han ser som mittvalvet i denna trilogibyggnad, har fått namnet Vägvisare till underjorden.

När han skrev dessa tre böcker talade en ängel (en budbärare) till honom, och om detta berättade han i ett teveprogram. Ja, ängeln kunde till och med väcka honom mitt i natten.

Något liknande upplevde han kanhända under tillkomsten av Färjesång, som utkom 1946, där en del kallas "Tag och skriv!".

Fursten av Emgión är en kurdisk gränsfurste som tänks ha levt i slutet av 1000-talet. Av en logothet (en bysantinsk minister) omtalas han som "ett offer för den manikeiska villfarelsen". Vad är då manikeismen, och vad är det som karakteriserar denna andliga inriktning, som förföljts av både kristna och muslimer ända in i vår tid? Kyrkofadern Augustinus fördömer denna kristet färgade lära som han själv en gång hade tillhört men inte på djupet förstått. Upphovsmannen var en konstnär och poet vid namn Mani som såg sig själv som "en sångare som kommit från Babel för att upphäva ett rop". Han var inspirerad av Johannesevangeliets ord om "Hjälparen" och ville med sitt verk fullfölja en kristen vision. Men även buddhismen och Zarathustras poetiska vishetslära var för Mani källor att ösa ur.

Mani, denne nyskapare som levde på 200-talet, skrev poetiska böcker som han illuminerade och sägs vara impulsgivaren till det persiska miniatyrmåleriet, ett måleri som Ekelöf förstod att uppskatta.

Att blanda tider och hämta inspiration från olika religioner är också något Gunnar Ekelöf gjort. Förmodligen ville han genom sin konst, sin diktning, åstadkomma en plattform för ett nytt och vidgat andligt tänkande. Jag vet inte om han studerade de rester av Manis skrifter som finns bevarade. Det är föga troligt. Men något visste han genom sin bekantskap med den store orientalisten professor H. S. Nyberg, som för övrigt hade varit hans lärare.

Men - för att nu återgå till Ekelöfs dikt - vad var det denne furste av Emgión upplevde? Ja, man kan se det som en kärlekssaga och samtidigt som en mycket grym historia. På ett ställe står det: "En som jag kallar min dotter/ leder en bländad som ser". Fursten har fråntagits sin syn genom glödande nålar och han "ser vad han hör". Men trots det mörker som han lever i fylls hans liv av ett bländande ljus. Ja, det är som om huden kunde se det inte ögonen ser.

I Vägvisare till underjorden finns en filosofisk dialog som utspelar sig i antikens Alexandria. Huvudpersonerna heter Asclepius och Trismégistos. De är gatsopare, och det sägs att gudarna har övergivit jorden. Snart kommer öknen att utbreda sig i deras frånvaro. Skriftsamlingen Hermes Trismegistos, som Gunnar Ekelöf läst i en franskspråkig version och som han rekommenderade mig att läsa, sägs härröra från senantiken och innehåller enligt traditionen en hel del av den visdom som de egyptiska prästerna bevarat genom årtusendena. Mycket av denna visdom, som man än i dag kan upptäcka i Mellersta Österns konst och poesi, finns även i Ekelöfs Diwantrilogi, där den fritt skapande konstnärliga människan kan åstadkomma en befriande verklighet som inte enbart kräver offer.

Ja, i Ekelöfs diktade värld finns mitt i utstöttheten och utsattheten en tro på kärlekens kraft. I den djupt mänskliga sagan om Fatumeh blir manligt och kvinnligt en helhet som vittnar om harmoni och balans.


Percival

Ur arkivet

view_module reorder

Esoterik – visdom eller bluff? Reflexioner kring en vishetslära

 All esoterik är ful, säger somliga Teosofin är en klassisk, esoterisk tradition. Den kan ses som en fascinerande berättelse om universums utveckling och vår egen plats i densamma. Varken vetenskap eller ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer | 16 december, 2013

Sahin Paksoy Foto Aylin Unal

Sahin Paksoy, bildkonstnär och shaman

Sahin Paksoy är konstnär och samlare. Han föddes och växte upp i Adana, en stad i Anatolien i östra Turkiet. När han började studera konst flyttade han till Istanbul för ...

Av: Aylin Unal | Konstens porträtt | 27 september, 2016

En brun lögn - Kamprad och nazismen

Den bruna sörjan – full av miljoner liter av det rödaste blod – blir vi aldrig fria ifrån. Nazismen är genom det industrialiserade och rationella tillvägagångssättet att utrota människor en ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 27 augusti, 2011

Strindberg på Rådmansgatan. Bild: Vattkoppa/Wiki

För att finna frid och ro

Hans-Evert Renérius skriver om Strindbergs liv med utgångspunkt i Göran Söderströms berömda biografi.

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 15 april, 2015

Äntligen sex års forskning gått till sin ände,

 resultatet rörande osvikligt: bokstaven C blev T när jag föddes, och fortsatt som loserförfattare.   Ni några minns kanské mina små rapporter under årens lopp från Loserförfattarfabriken om eller till blodläkarna. Från ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 10 Maj, 2012

Rune Depp 3

                                           

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 27 januari, 2012

Tidens flod

Tankar vid Tidens flod

Att födas är inte religion. Att dö är inte religion. Eller är det? Mellan födelse och död försöker människan leva så gott hon förmår, och under den tiden ägnar hon ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 31 oktober, 2015

Victoria Jordanovas exceptionella resonans

Inom konstmusiken förväntas instrumentalisten till viss del underordna sig musiken, och stå till verkets förfogande, men vissa musiker har en sådan stark personlighet att verken de framför blir språngbrädor för ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 13 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.