Peru, det farligaste landet i världen

Den latinamerikanska kontinenten har i modern tid präglats av en allt tyngre skuldbörda och stor politisk instabilitet. Det gemensamma arvet från de två närbesläktade kolonialmakterna Spanien och Portugal och ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 13 februari, 2010
Reportage om politik & samhälle

Parmenides från Elea

Mellan det VI:e och det V:e seklet f.Kr. levde en man som hette Parmenides, i en stad som hette Elea (eller Yele), det nuvarande Velia (nära Ascea), söder om Neapel. Han ...

Av: Guido Zeccola | 09 november, 2009
Övriga porträtt

Tredjegenerationsskarabéerboks utdragskrönika

tappat om svansen rakryggad ända i kärls karls håll sista MS Sargassopottan III ochså MS Glödfatet invid CCCP Manskärl av dess och haft svärd snarare isabellgrå sabelkokill då fram hot ...

Av: Stefan Hammarén | 27 november, 2012
Stefan Hammarén

Terrorism

Terrorismen har nått Sverige, och landet har förlorat sin oskuld. Visserligen har terror drabbat Sverige förut, och det åtskilliga gånger, men då var utfördes inte dåden av en förvirrad muslim ...

Av: Gregor Flakierski | 16 januari, 2011
Veckans titt i hyllan

Romantikens fragment – Tyskland och Novalis



Novalis, av Franz GareisStraffet motsvarar skulden;

att berövas all lust att leva,

    att bibringas den högsta

            graden av livsleda.  (Kierkegaard)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Under 1700-talet kröntes den andliga utvecklingen i västra Europa med Immanuel Kant och hans filosofiska kritik, vars ord ”kritik” etymologiskt härleder från grekiskans ”krinein” och betyder urskilja/bedöma. Kant kom på så sätt (i grov förenkling) att skilja på vår föreställning om tingens egentliga väsen och naturlagarna som ansågs oförändliga, likaså människans fria vilja.

  Knutpunkten kom 1779 då det under ett och samma år publicerades gemensamma filosofiska tankegångar av Tieck, Schelling och F. Schlegel, och den tyska romantikens påbörjade blomning var ett faktum. En tid som skulle komma att förena det Kant satt att åtskilja i en vision om att se hela tillvaron sammanbunden av en allmängiltig princip; den princip Kant själv anat bakom de ”sköna konsterna”.

  Denna nyplatonska idealism (eller panteism av grekiskans παν ”allt” och θεος ”[är] Gud” som är ett kosmos besjälat av ett transcendent andligt väsen där allt är ett) blev den tyska romantikens grundplåt med namn som Schelling, Steffens, Tieck och Novalis för att nämna några.

  I tidskriften Athenäum skrev F. Schlegel 1798 att den romantiska poesin skulle ses som en progressiv universalpoesi och i sitt uttryck förena alla poesins genrer. Detta satte i gång en rörelse där samtidens unga poeter försökte bryta ner tidigare kategorier och spränga dess ramar – romantiken skulle vara gränsöverskridande och sträcka sig mot det gränslösa.   

Poeterna blev drömmare, siare, och själen skulle utvidgas mot det oändliga.

Den tyska romantiken skiljer sig helt från den ”andra” europeiska romantiken, dels genom sina årtal och sin innebörd. Den präglas inte av exotism och starka färger utan mer av inåtvändhet som inte eggar sinnena och dess litterära gestalter äger endast ett mindre mått av fysisk realitet än romantikens annars fantastiska och skiftande allegorier. Ändå måsta man akta sig för att förenkla den tyska romantiken som utgör ett skiftande landskap. Men naturen i den är inte detsamma som det spontana, den naturliga insikten och det primitiva utan något som bara kan anas men inte uppnås; en natur som öppnar sig först vid andliga ansträngningar. Det finns heller inget av det senare 1700-talets Sturm und Drang i den tyska romantiken – ingen lidande Werther.

                                                            Novalis

Min själ har alltid varit en självklarhet och inget jag egentligen behöver orda om. Hur andra ser på sitt själsliga vara eller inte vara är en fråga förbehållet dem.

  Vi kan alla söka sanningar om livet i litteraturen och i min ungdom genomgick jag mycket av sådant sökande. Ändå tycker jag mig minnas att en gång för mycket länge sedan, så upplevde jag att jag inte alls var intresserad av litteraturen i sig, men med åren så har litteraturen kommit otroligt nära och blivit så intimt närvarande, att jag inte längre ser någon mening i att skilja den från det allt obegripligare livet.

 I följande montage av fragment till en essä vill jag därför anförtro läsaren med hänryckning av text – hämtad ur en annan text; lyriksamling Den blå Dahlian, endast nämnd för kommande tankeassociation.

Den blå blomman var symbolen som Novalis ofta använde i sin diktning, vilken också blev den tyska romantikens kännetecken och symboliserade strävan efter odödlighet. Själv avled Novalis vid 28 års ålder av tuberkulos.

  ”Novalis” en pseudonym för friherre Georg Philipp Friedrich Leopold von Hardenberg (1772-1801). Pseudonymen Novalis hänvisar tillbaka till ett gammalt släktnamn som förmedlar innebörden av "den som rensar ny mark".

1790 lämnade Novalis hemmet för studier i Jena, där han hänfördes av Friedrich Schiller och Johann Gottlieb Fichte, och kom därifrån till Leipzig där han lärde känna Friedrich Schlegel.

Däremellan, vid 22 års ålder, slog sig Novalis ner i staden Tennstädt för att praktisera juridik, och träffade då den 13 år unga Sophie von Kühn som redan skrivit till honom. Han blir tjusad av hennes barnsliga och naiva charm och beslutar sig för att gifta sig med henne, men redan två år senare insjuknar Sophie och dör efter en operation. Novalis tar detta mycket hårt och ser det som ett tecken, och det är här han överger juridiken och bestämmer sig för att bli författare.

Christiane Wilhelmine Sophie von KühnNovalis blev med tiden bekant med Goethe, Fichte, Hölderlin, Herder och Jean Paul (Richter), och fick en nära vänskap med Ludwig Tieck, bröderna Friedrich och August von Schlegel, Schelling, och Schiller.

  Om denna kommande tyskromantiska gigant, som Novalis blev, kan man vidare säga att han gick under i sjukdom innan han fyllt trettio, detta redan med en rad förälskelser bakom sig och om man får tro de bevarade porträtten, en ängels ansikte. Novalis egna bekanta tecknade honom som en oskuldsfull själ, känslig och fri från fördomar. Han sägs även ha haft ett slags aura av medfödd visdom och avvaktade den annalkande döden med ett upphöjt lugn. Det är, med andra ord, nog ingen överdrift att säga att Novalis är den tyska romantiken förkroppsligad.

  Drar mig snabbt åt sidan och drar inga paralleller men namn som Janis Joplin, Jimi Hendrix, Curt Cobain och Amy Winehousedyker upp i mitt huvud

I dag räknas Novalis in till de största tyska poeterna, och är en av de starkast lysande

representanterna för förromantikens diktning med epitetet ”romantikens profet”.

Novalis lämnade, trots sin tidiga död, efter sig ett komplext filosofisk arv som omfattar pågående diskussioner om subjektivitet och självmedvetenhet, kontra frågor i kunskapsteori, moralteori och politisk filosofi samt tolkningsproblem i historiefilosofi, religion och erfarenheten av det slutgiltiga av ett människoliv, såväl etiskt som till sin estetik.

  Nåväl, Schiller fastslår 1794 att poeten genom sin symbolik ska förvandla landskapet till en mänsklig natur, vilket Novalis också strävar efter. Något som Rousseau redan gjorde 1761 med sin La nouvelle Héloïse med en natur som kan följa känslorna som mörk och dyster men också ljus, livfull och leende.

  Också som en filosofisk form speglar fragmentet nu villkoren för modernitet. Friedrich Schlegel ansåg att ett hyper-reflexivt och expressivt register med ironi och humor var särskilt lämpat för att uttrycka det nya moderna tänkesättet, och i sig ett naturligt samband med det fragmentariska (en sådan uppfattning är också närvarande i Novalis skrifter, även om det är underordnat i jämförelse med Friedrich Schlegel skrifter). Novalis i sin tur uppfattade att fragmentet hade en annan filosofisk motivation. De är, för Novalis, tanke-fragment om frågor gällande en filosofisk systembyggnad, oavsett en deduktiv eller teleologisk riktning, men lämpliga för att fånga verklighetens natur. Liksom fragmentet framstår som ett intellektuellt utsäde eller pollen som är tänkt att främja kritisk och självständig reflektion snarare än att presentera ett system med fristående teoretiserande.

Med sin brutna form och litterära stil, hade Novalis med sin återkomst till fragmentet tagit steget för att utmana distinktionen mellan konst och kritiskt tänkande som var helt central för Kant och Fichte. Fragmentet bygger på de uttrycksfulla registren inom litteraturen, de representerar inte en dekonstruktion av skillnaden mellan filosofi och poesi, vetenskap och konst. Novalis utmanar alltså den torra och snäva tolkningen, av skäl som, enligt deras uppfattning, hade kommit att dominera efter upplysningens värld av politik, vetenskap, och brev. Samtidigt, liksom dem, gör han det inte genom att vädja till det rent irrationella, utan genom att utveckla en föreställning om orsak som inbegriper en dimension av historicitet och tar hänsyn till erfarenheterna av konst, litteratur, samt religiösa och affektiva känslor av olika slag.

  När man läser den tidiga romantiska filosofin av Novalis, bör man tänka på varningen från hans vän Friedrich Schlegel: ”Precis som en fullt systematisk filosofi kan vara en illusion, skulle en helt osystematisk filosofi omedelbart döda alla intellektuella ambitioner.”

förgåtmigej, Novalis blåa blomma

  Skriften Das Allgemeine Brouillon ger oss en träff på det nära sambandet i Novalis arbete mellan filosofi och empirisk vetenskap. Ändå är Brouillon inte tänkt att ge en slutredovisning av ett filosofiskt kunskapsfält, men har ambitionen att sammanfatta kunskapsläget som det nu är, och därför ger en impuls till revidering och förbättring. Fragmentet stärker denna dimension av filosofi i att det främjar kritisk distans och självständigt tänkande. En sådan intellektuell hållning, i sin tur, är en förutsättning för möjligheten till verklig intersubjektivitet och i sista hand även för de republikanska ideal som Novalis kom att främja. Detta genom idén om Bildung, utbildning i och genom kultur, som fortfarande är ett av de mest betydande bidragen från slutet av sjuttonhundratalet.

  För Novalis innebar filosofin en process av mognad och självförståelse (även om han så småningom skulle hävda en mer kritisk hållning till Goethes verk). Vi kan se detta som en annan dimension av Novalis krav på en praktisk svängning inom filosofin. Med Novalis ord: "Den som vet vad filosofera är, vet också vad livet är"

Enligt Novalis uppfattning måste den filosofiska romantiken ta på sig ansvaret för att störta en meta-filosofisk och en historisk-empirisk nivå med ett så ohistoriskt begrepp som historia. Således betoningen på Bildung som, för Novalis, innebar en omprövning inte bara av jaget (det innebär att erkänna att jaget är i grunden ligger i traditionen), men också av traditionen. Detta innebär för det första att man anser att traditionen sträcker sig in i nutid och för det andra, påståendet att för att få förståelse för historien, därmed också förståelsen av tolkningen i sin egen tid. Historiska uttryck bör därför inte bedömas efter kriterierna för det närvarande men ändå vara uppmärksammat i sin egen kontext, vare sig gällande det kulturella, politiska, religiösa, eller alla av ovanstående.

  För Novalis, blir den klassiska världen så att säga en andra modernitetens; de är olika, men ändå grundläggande delar av detsamma. Vidare skriver Novalis att anden av naturen strävar efter att absorbera och förstå dess andra. Denna process av att expandera sin horisont genom att betrakta den andres perspektiv är, på en och samma gång, det yttersta målet för Bildung.

  Betoningen på att förstå andra inte innebär en relativisering av historia och interkulturell förståelse. Liksom Schleiermacher och Schlegel, tar Novalis ett starkt intresse för filologi och kräver att varje författare och läsare måste vara filologiskt sinnade.

 Ytterst identifierar Novalis en evig process av Bildung med filosofin själv; att göra filosofi och Novalis förklarar detta genom att likna med ett samtal med sig själv, men som ändå sker genom mötet med den andra. Således ”är filosofin en utmaning för den verkliga jag att reflektera, att vakna och vara ande”. Filosofin enligt Novalis handlar om jagets förmåga att ta ansvar för sig själv. För i slutet av dagen, ”får livet inte vara en roman som ges till oss, men en som är gjord av oss”.

Novalis förståelse av konst i allmänhet och litteratur i synnerhet är kanske bäst ledd – eller, snarare, exemplifierad – i en roman som Heinrich von Ofterdingen. Även den oavslutade romanen, som inkluderar gott om metareflektioner kring estetiska frågor och som illustrerar den drömlika atmosfär vilken har gjort Novalis arbete till det främsta exemplet på magisk idealism, den romantiska prisma genom vilken naturen själv förekommer som ett konstverk, och ger uttryck för en djupare mening och perfektion som desarmerar den eventuella spänningen mellan nödvändighet och frihet, sinnlighet och förståelse, och ger människor en känsla av tillhörighet och att vara hemma i världen.

Det i dag bredare litterära mottagandet av Novalis fragment och poetiska arbete över jämförande litteraturavdelningar i Europa och Nordamerika har bidragit till den senaste tidens återupptäckande av hans filosofi: en återupptäckt, kan man hoppas, som kommer att leda till en större medvetenhet om bredden i hans filosofiska bidrag och ett erkännande av det faktum att hans tänkande, i sin religiösa-poetiska känslighet och estetiska atmosfär, omfattar mycket mer än så. Även om det är osannolikt att Novalis verk någonsin kommer att höra till de främre raderna av akademisk filosofi.

  Novalis bidrag förtjänas, i mitt tycke. att ses över, läsas, och omprövas av forskare i den post-kantianska tankehorisonten. Endast på detta sätt är det möjligt att fullt ut omvärdera den systematiska effekten av hans teori om Bildung (samhällsfilosofi, historiefilosofi, hans teori om språket samt hans bidrag till estetik och konstfilosofi).

Appendix

”Vi kan aldrig helt förstå oss själva, men vi kan göra så mycket mer än att förstå.” / Novalis

”Jag känner mig ofta allt djupare och jag inser att ödet och karaktären är av samma uppfattning.” / Novalis

”Vi har närmare anknytning till det osynliga än den synliga.” / Novalis

Göran af Gröning

Ur arkivet

view_module reorder

Nybyggare i den svenska obygden. Arbetslinjen anno 1900-talet

Västerbottens län omfattar inte endast kustlandets goda jordar utan även lappmarkernas stora vidder. När denna obygd bröts kunde en människa få uppleva hur en by blev till. En familj slog ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 13 juli, 2010

Lugn bara... Om jagidentiteter i Kristina Lugns verk

Den klaustrofobiska normaliteten som vi alla avkrävs och stundtals kvävs i kanske ändå med nödvändighet och milt tvång kan sägas äga rollen av avstampskliché och stabil utgångsfaktor och referenspunkt i ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 22 september, 2010

Stig Sæterbakken

Det nya testamentet, jakten på Hitler och det onda ögat bakom spegeln

Stig Sæterbakken sökte efter ondskan i litteraturen, inte som moralist, men som utforskare av hur människan förhåller sig till ondskan som begrepp i sin självförståelse och beskrivning av det andra ...

Av: Alexander Viken | Litteraturens porträtt | 04 augusti, 2017

Les Ballets Suédois, Paris 1920-25

Les Ballets Suédois grundades av mecenaten Rolf de Maré och koreografen Jean Börlin. Paret utvecklade den moderna dansen och samarbetade med tongivande avantgardekonstnärer: målare, musiker, cineaster, poeter och nobelpristagare ...

Av: Anne Edelstam | Reportage om scenkonst | 30 september, 2010

Tio anteckningar om tolerans

illustration Ida Thunström Tio anteckningar om tolerans Den amerikanske tonsättaren och teoretikern John Cage skrev en gång att den enda platsen där utopin och anarkin kunde förverkligas var det geografiska utrymmet som ...

Av: Stig Saeterbakken | Utopiska geografier | 15 juni, 2009

Samisk shamanism får betydelse i dagens konsumtionssamhälle

Under sommaren har det i Tidningen Kulturen skrivits tre artiklar under temat samisk kultur. Med tanke på att Samiska kyrkodagarna i Mo i Rana var en aktuell händelse som lyfte ...

Av: Jenny Gustafsson | Essäer | 14 september, 2013

Den stora översvämningen

Världen förbereder sig inför den kommande flodvågen. I Venedig bygger man ett jättelikt system av portar för att hindra havet från att översvämma staden. I Rotterdam, London och S:t Petersburg ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 augusti, 2014

Teori og praksis

I filosofi er gjentakelser nærmest ikke til å komme forbi, og således tar jeg opp og utdyper sentrale punkt i essayet mitt «Livet selv, ett sammendrag.» Filosofi er aktivitet og virksomhet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 oktober, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.