Elegi över farsan

Det vilar en svart regnbåge över Bredasten. Det är uppbrott i luften. Där, i det vita timmerhuset utmed nässelhavet och den vilda, stormbitna tallskogen, dog farsan. Han blev sjuttioett år ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2012
Stefan Whilde

Om att inkludera och att exkludera genom mat. Smilla på bokmässan

Rent instinktivt vill man dela med sig. Bryta bröd. Man behöver inte vara Jesus och lärjungarna för att uppskatta den gemenskapen som maten, brödbrytandet, ger. På tåget till bokmässan vill ...

Av: Belinda Graham | 06 oktober, 2013
Kulturreportage

Samiska shamandomens nya dimensioner

 Man tar inte skada av att uppleva för mycket,Men man kan ta skada av att uppleva för litet! (Läkaren och författarenGöran Grip i boken:Allting finns) Vid seminariet Samerna i kyrkan i Enare ...

Av: Nina Michael | 19 augusti, 2013
Essäer om religionen

5 – Erik

När dörren slöt sig bakom honom sjönk han ner med ryggen mot den. Han kunde se rakt igenom den praktiska ettan med sovalkov och ut genom fönstret i vardagsrummet. Han ...

Av: Erik | 13 januari, 2012
Lund har allt utom vatten

Telegramstil från James Ellroy till snabba cash. (Under en samtida betraktelse)



James Ellroy foto Mark CogginsFörstår om en del av det jag skriver kan ses som osammanhängande och uppdelat i för många brottstycken men det är oftast en mycket medveten metod. Jag vill skriva om/som vår yttre samtid, isärdragen och kontaktlös där många tycks leva med livsmantrat: vinna eller förlora.

Det är som solidaritet och altruism transformerats till en negativ värdenorm medan däremot egoismen bjudits in som dygd. Vi blir mer och mer likt distanserade öar (precis som naturvetenskapen, i vår tid, ser ett universum där galaxerna i all oändlighet dras isär) vars kunskapsflora om det slit som en gång tog oss hit faller i glömska.

Även det sociala arvet i samspelet mellan barn-vuxen-gammal och död tycks, i allt snabbare takt, suddas ut. Vi blir mer kliniska, tänker jag, och de som har den yttre makten bevakar, vill bara viljan till sitt; en vilja som ständigt vill ha mer, och under dem får vi en generation av konsumerande slavar (kanske har det alltid varit så).

I den bilden skymtar jag oss (alla) och vår samtid som allt mer konturlös och fragmatisk, som individer oftast i tidsnöd och i behov av andras tjänster där stunden för sig själv eller vilan blir zappande framför tv:n, snabba ”likes”på facebook, twitter och bekräftelse på instagram (själv inte undantagen).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Försöker att inte lägga in någon värdering i dessa tankegångar men vem/vilka ska framöver orka läsa, lyssna till sin inre röst, ifrågasätta och utveckla det egna tänkandet?

Eller försvarar jag här bara min egen röst i rädsla att den ska försvinna och att mina farhågor alltid funnits som en motpol till den utveckling vi nu tycks följa, ibland starkare andra gånger tillbakatryckt?

Dock, oavsett tankegångar och inom denna ”ingress” så tror jag på min uppbrutna stil (är en del av den), min ambivalens och det ryckiga tänkandet trots att forumet jag nu skriver i manar till eftertanke, nyfikenhet och en läsning som kräver din/min/vår koncentration.

Följ med!

”Slutligen besitter jag min födelsestad och är besatt av dess språk.” / Ross Mac Donald

“It was written that I should be loyal to the nightmare of my choise …” /Joseph Conrad ur Heart of darkness

– James Ellroy och Vit jazz (kanske den mest skrämmande bok jag läst). James Ellroy och Den svarta dahlian – Los Angeles. Baudelaire och Dahlian – Paris:

L.A.ConfidentialMå de söka, må de ständigt söka, må de oupphörligt flytta sin lyckas gränspålar allt längre bort, dessa trädgårdskonstens alkemister. Jag för min del har funnit min svarta tulpan och min blå dahlia. Makalösa blomma, återfunna tulpan, symboliska dahlia … / Prosadikter. Inbjudan till resa (s. 63)

– James Ellroy och Den stora tomheten, tömd på allt förutom sitt språk, i sin logos tillbaka i den verklighet vi alla tror oss veta, som både är närvarande och frånvarande, det gemensamma utanförskap som allt definierat egentligen är (tror jag), tänker jag. I vilket fall så är det mitt perspektiv att vända blicken och ställa frågan om vilket Ellroys författarskap är dess svar. Eller som Villy Kyrklund reflekterade: ”Inte svaret utan på frågan vilket ’människan’ är dess svar.”

Hur mycket har inte James Ellroy betytt för utvecklingen av det fragmentariska tidningsspråket som i förlängningen, i dag, lever vidare genom våra mobiler och datorers sociala övertagande? Tanken blixtrar och jag ser Wim Wenders film ”Till världens ände” framför mig.

Kort: vad speglar inte ”Till världens ände”?

Vit jazz, Vit jazz, Vit jazz … Vit

Allt jag har kvar är viljan att minnas. Återkallad tid/feberdrömmar – jag vaknar och sträcker ut handen, rädd för att glömma. Foton bevarar henne ung.

Los Angeles, hösten 1958.

Tidningsklipp: knyt ihop punkterna. Namn, händelser – så råa att de tigger om att bindas samman. Åren har gått – det som hände är alltjämt splittrat i skärvor. Namnens bärare är döda eller så skyldiga att de inget avslöjar.

Jag är gammal, rädd att glömma:

jag har mördat oskyldiga

jag har svikit heliga eder

jag skaffade mig vinning genom terror.

Feber – den tiden brinner. Jag vill ryckas med av musiken – falla i spinn med den.

/ Vit jazz (s. 9)

The big nowhere– James Ellroy och Mina mörka vrår, känner igen det mesta, drabbas, utan att komma för nära, upptäcker bara delar hos mig själv som tidigare alltid och aldrig tidigare funnits där.

I dessa mörka vrår föddes och dog ”The black dahlia” alias Beth Short - Elizabeth Short, som offer för ett ohyggligt och uppmärksammat mord 1947 i Leimert Park, Los Angeles, Kalifornien – över till Roberto Bolanos 2666 och de grymma och aldrig avslutande morden på unga kvinnor i den mexikanska ökenstaden Santa Teresa som på något outtalat vis allting ändå tycks kretsa kring i denna vidunderliga och mångbottnade roman. Santa Teresa är en rent fiktiv stad men skulle i verkligheten kunna vara Ciudad Juárez: en fattig industristad nära den amerikanska gränsen, just känd för sina många ouppklarade kvinnomord och summan eller udden, eller baksidan av det begrepp vi kallar: kapitalism.

Vad som händer när meningen av helhet och sammangående förloras, i utbyte mot egen vinning och att jagets tillfredställelse för stunden blir allt, är en alienation och historielöshet som Bolano hänsynslöst sammanfattar:

”Historien är en okomplicerad hora, den har inga avgörande ögonblick, den är en ständigt växande mängd av ögonblick, korta stunder där den ena är monstruösare än den andra.”

– James Ellroy och L. A. Konfidentiellt – mästerverket!

Förord skrivet av Jan Arnald alias Arne Dahl och sviten om A-gruppen. Även filmad – Dennis Potter (1935- 1994) – ord överflödiga förutom Den sjungande detektiven och Pennies from heavenCold Lazarus med Albert Finney i huvudrollen och jag tänker på hans otroliga rollgestaltning i Under vulkanen – Mexico – Bolano åter – De vilda detektivernaPotter on Potter

– James Ellroy och Sextusen kalla – Snabba bilder, fragment och snabba cash. Allt i en tid som bryter ner, fjärmar och uppkopplad kopplar ur. Varje person sin egen satellit, måne, planet och stjärna. Graalen hämtas i Hollywood – inte av Sokrates utan av Oscar. O som i Olsson (Anders) och Skillnadens konst – ruinen som symbolisk form. Gått vilse i min österlandsfärd? Drabbad av en inre kris som varje novis? Skymtade Strindbergs Inferno men …

Kris, en svensk kulturtidskrift som gavs ut 1975–1997.

The Black DahliaTidskriften grundades under namnet Kod, av Stig Larsson och Åke Sandgren. Annan Larsson Stieg och vi har svensk noir i Alfredsons och Finchers tappning. ”Slutligen besitter jag min födelsestad […] besatt av dess språk.”

Och Lapidus från Stockholms gröna dal där han efterträdde Tommy Lindströms stol i svenska crimeakademien – Efterlyst.

Och du Jo Nesbø med Harry Hole, besitter du din födelsestad? Kanske men mycket Ellroy är det, nästan gränsfall.

Brott och straff – Bröderna Karamazov – Dostojevskij. Processen och Kafka. Vår Kerstin Ekman och Händelser vid vattnet

– James Ellroy och En amerikansk myt – Sjöwall/Wahlöö (tidigare i Folket i bild och Idun) och en svensk myt, en epok i svensk deckargenre:

Tidpunkten för en epokhé är ett ögonblick av ovisshet, utan vilket dekonstruktionen faktisk inte är möjlig. Det är inte ett enkelt ögonblick, tänker jag: dess möjlighet måste bli strukturellt närvarande närhelst något ansvar utövas om detta inte ska hemfalla åt dogmatisk slummer och därmed förneka sig självt. Men från den stunden överskrider ögonblicket sig självt. Det blir desto mera ångestframkallande. Men vem skulle våga göra anspråk på att vara rättvis utan en viss ångest? Ögonblicket av ångestladdad ovisshet öppnar också det rumsliga intervallet där de poetiska och inre omvandlingarna äger rum. För var skulle så slutligen dekonstruktionen finna sin kraft, sin rörelse och motivation om det inte vore i detta ständigt otillfredsställda åberopande, bortom de givna bestämningar av det som vi i bestämda sammanhang kallar poesi/litteratur, foto/film och i dag sociala medier

Är det en omöjlighet att samtidigt leva i nuet och varna för olyckor som kan drabba oss? Eller leva här och låta orden skapa ett annat, möjligt liv?

– James Ellroy och Blodröd måne, den första i trilogin om Lloyd Hopkins – G. W. Perssons kommissarie Evert Bäckström – motpol – Romanen Hyperion.

Aris Fioretos och Hölderlin – Aris (varför inte mer uppmärksammad i vårt land) vars prosabok, Halva solen, vid sidan om porträttet av hans far även innehåller bilder ur hans egen barndom – motpol – Ellroys barndom: som fick uppleva mordet på sin ensamstående mamma och som inte fick ett avslut och förklaring med en gripen gärningsperson.

Missbruk blev länge Ellroys förträngningsflod.

Att resa sig krävde ett starkt inre mod.

James Ellroy med sin bull terrier– James Ellroy och Nåd för de döda – Gogol utan kappa bland Hades Döda själar, det är mästaren Bulgakov som skickat honom dit. James Ellroy och Leif G.W. Persson – I romanen Den sanna historien om Pinocchios näsa tilldelas Evert Bäckström Pusjkin-medaljen av den ryska presidenten Vladimir Putin för enastående insatser inom konst, kultur och humaniora. Pusjkin-medaljen är den högsta utmärkelsen som Ryssland kan ge till en utländsk medborgare.

Och med Mysjkins röst ur Idioten:

Mästare, jag skulle bara vara som du om jag hade varit du.

Hur sorglig var inte den lyckliga stund då jag hörde dig för första

gången! Och hur kommer det sig att du lärde mig se klart

när du inte kunde lära mig att ha den själ med vilken man ser klart?

Hur kommer det sig att du väckte mig till känslan och den nya

själen

när jag aldrig kommer att kunna känna, när min själ för alltid

förblir densamma?

– James Ellroy och Clandestine – Kanske har jag irrat mig in i Dumskallarnas sammansvärjning nu i samtal med Sture Dahlström om hans fria val. Och vad säger klockan? Existerar det någon frihet här i soffan? Släpper och blundar, möter den för synen inre längtan, drömmer om konstnären försjunken i sin egen mytiska väntan.

Drömmer om den seende människan. Hon för vilken bildningsprocessen ingenting annat är än den ursprungliga andens kärnas utvidgning och erövring av skilda verkligheter och kulturområden, dess växt och mognad. Utgångspunkten är alltså en andlig enhet, en personlighetens idé, ett dess a priori. Tror att Goethe kallade det sin daimon.

– James Ellroy och Oroligt blod – James Herbert och The rats The fog och Moon. Hans böcker har sålts i 54 miljoner exemplar världen över och har översatts till 34 språk, inklusive kinesiska och ryska. Översättning på svenska, nada.

James Herbert: "Jag är väldigt osäker om att vara en författare, […] Jag förstår inte varför jag är så framgångsrik. Och ju längre jag stannar på det sättet, desto bättre det kommer att bli, för det är det som håller mig på kanten, strävar efter, om du vill."

Andrew Postman skrev i The New York Times Book Review ang. Herbert:

“There are few things I would like to do less than lie under a cloudy night sky while someone read aloud the more vivid passages of Moon […] In the thriller genre, do recommendations come any higher?"

Kommer med Herbert inte undan Howard Phillips "H. P." Lovecraft – John Ajvide Lindqvist med Låt den rätte komma in filmad av Tomas Alfredson (inte Daniel, hans bror, som gjorde Stieg Larsson noir) och Matt Reeves till en form av realistisk skräcknoir.

Daniel Thomas Upshaw

1922-1950

Inte någons älskade.

Inte någons son.

Inget krucifix på minnestavlan, inget Vila i frid. Inget smaskigt som kunde fånga de förbipasserandes intresse, såsom ”polismördare” eller ”nästan höjdare på åklagarmyndigheten”. Inget som kunde ge en förklaring åt den som läst den fåordiga artikeln om olyckshändelsen som vållat grabbens död – att han halkat från en stol i köket och dykt på näsan ner på en kniv i torkstället.

Suicide HillEn fallen ängel.

/ ur Den stora tomheten (s. 389)

Nedstörtad ängel – Ett missbruk

– James Ellroy:

”14. resultat av teknisk undersökning på ödetomter i Leimert park: inga kvinnokläder har påträffats, åtskilliga knivar och knivblad har hittats, alla för rostiga för att vara mordvapnet.

Inget blod har påträffats.”

/ Ur Den svarta dahlian (s. 118)

– James Ellroy och Nattens riken - Utan andra jämförelser så irrar jag vilse runt likt en tudelad Hölderlin, och med en dåres envishet framhärdar jag åter i upprepningens land: att texten börjar gå mot sitt slut och det mesta är tömt, vissa har säker dömt, om det har jag i alla fall drömt. Vill bara viska ömt: sköt om dig, sköt om vår text, den är skör som Brown's Requiem

Hm, prövar igen: vi har delat denna resa in och ut bland skilda citat, pusslat med egna ord och andras tankar, andras ord och mina tankar, irrat och gått fel, vill dock tro att textens delar gjort den hel och att textens helhet skapat varje del.

– James Ellroy – Perfidia – 2014 och tillbaka i Raymond Chandlers noir-värld – åter mot dahlians symboliska rus och stora tomhet – mot musiken och Vit jazz. Mot att bygga en bro – Bron av Hans Rosenfeldt i samarbete med Måns Mårlind och Björn Stein.

Bron med karaktären Saga Norén vars barndom med manipulation och död har flera paralleller med Ellroys egen uppväxt där ett tidigt mantra blev ondska och död; ett fjärmande från de vuxnas spelade värld.

"The Black Dahlia " alias Elizabeth Short hittades lemlästad, hennes kropp hade skivas i hälften i midjan.

Bron någon?

 

Göran af Gröning

 

Ur arkivet

view_module reorder

Virkeligheten

Innledning Logikk var ikke Georg Wilhelm Friedrich Hegels (1770 – 1831) sterkeste side. Ut fra hans idéer om erkjennelsen av verden så er den basert på at en trekker opp skillet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 22 september, 2014

Cecilia Persson. Foto: Øyvind Sviland

Den ironiska distansen

Cecilia Persson är poet, historiker och skrivpedagog. Hon har arbetat och forskat vid Lunds universitet i ämnet historia och med inriktning: förintelsen, flykting- och migrationshistoria. Cecilia har varit verksam som ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 13 juli, 2016

Bild Privat ägo

Rent spel med Sven Frödin

En essä av Ulf Stenberg om konkretisten Sven Frödin.

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 11 Maj, 2016

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 18 september, 2017

Radikal realism

Varje konströrelse är i sig banbrytare när det gäller både tekniken och det så kallade samhällsperspektivet. En efter en bryter rörelserna successivt och progressivt mot konservatismen inom konst och ger ...

Av: Giuseppe Di Lecce | Essäer om konst | 26 november, 2011

Erotiskkrönika 03

an saminbandet drogs mig mera bestånd i emedan ut jag poet har trädnovellet trä som stod dåtid tillbaka befann mig ock vid ett styloinkwood av träden jag (2) mig bönfalldess ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 22 juli, 2010

Kan man förstå ett land genom dess litteratur?

Den 9 mars är det 200 år sedan den ukrainske författaren Taras Sjevtjenko föddes. Han anses vara den moderna ukrainska litteraturens och det litterära ukrainska språkets grundare, och han intar ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 09 mars, 2014

Dobbeltbevegelsen

  Fenomenet dobbeltbevegelse gis i alt menneskeliv, der retningen for bevegelsen er fra oss selv og utover oss selv, og tilbake til oss selv igjen: eksisterende entiteter(singulære mennesker) er i verden ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.