Självporträtt . Olja 1933

Bilden bortom tingen. Kasimir Malevitj och konstens vägval

”Det tycks mig som om Rafaels, Rubens, Rembrandts med fleras måleri för kritiken och för samhället inte har blivit något annat än en konkretion av otaliga ’ting’, som gör det ...

Av: Thomas Notini | 30 november, 2017
Konstens porträtt

ABBA de museala. En perverterad musik?

Thank you for the music. ABBA-musiken. Är det musik? Är det inte bara enkel sörja? Är det verkligen tonhöjd och tondjup? Är ABBA The music story, inte bara en vulgär ...

Av: Benny Holmberg | 27 juni, 2013
Kulturreportage

Hundens genius

"Jag fick order att inställa mig hos en kapten som sade att han inte ville ha en kvinnlig chaufför. Han tyckte inte om atmosfären, han ville inte ha en kvinnlig ...

Av: Lisa Gålmark | 08 juni, 2014
Essäer

Svenska PEN kräver ett slut på den tysta diplomatin

Fredagen den 23 september var det på dagen tio år sedan Dawit Isaak och en rad andra eritreanska journalister fängslades i ett tillslag mot den oberoende journalistiken i landet. Tio ...

Av: Håkan Lindgren | 29 september, 2011
Kulturreportage

Åren går, skriftställarens ord består. Jan Myrdal vs verkligheten



Jan Myrdal Foto Bengt Oberger'Homofob' och 'diktaturkramare', har han kallats, 'ett gubbslem' som sticker ut 'gubbsnoken' i debatten och 'fladdrar med dubbelhakorna' är andra icke särskilt kärleksfulla omdömen.

Jan Myrdal, en skrivande europeisk intellektuell som han själv beskriver sig som, oftast placerande sin tankesfär utanför den svenska boxen som enligt honom är en intellektuell ankdamm, allt för 'långgrund och sandig' hart när omöjlig att simma i politiskt/intellektuellt utan att slå i botten, riskera politiska kallsupar eller i värsta fall att drunkna i likriktningens kvävande sörja.

Jan Myrdal som i vår samtid kan sägas vara en av de mest kontroversiella författarna i vårt land, har utkommet med sin 21:a skriftställning i den serie han påbörjade 1967. Denna gång gäller det texter han publicerat under åren 2008-2013.

”På tvärs. Skriftsamling 21”, är en högintressant läsning där många av hans mest uppmärksammade ställningstaganden under de senaste fem åren finns med. Texterna innehåller Myrdals egna analyser med historiska bakgrunder och referenser och djupare förklaringar till hans politiska och kulturella positioneringar. Texterna är hämtade bland annat från Dagens Nyheter, Expressen, Aftonbladet, Göteborgsposten, FIB/K och en del från Jan Myrdals blogg, dessutom finns där tal vid manifestationer, prisutdelningar och andra tillställningar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jan Myrdal är internationellt känd, uppmärksammad som Kina- och Indienkännare, skildrare av den politiska och kulturella utvecklingen i dessa länder. Detsamma kan sägas gälla Afghanistan och Kambodja där han liksom i de två första länderna har gjort internationellt uppmärksammade rese- och kulturreportage ofta i samarbete med Gun Kessle, fotograf och bildskapare som gick bort den 23 oktober 2007

Han befinner sig i den handfull aktiva nu levande skara svenska författare som har både europeisk och utomeuropeisk anklang och referensyta och ett aktivt kontaktnät i ett internationella sammanhang.

Hans långa verksamhet som författare, samhällskritiker och aktiv debattör i frågor om yttrandefriheten, kulturfrågor och olika politiska identitets- och samhällsfrågor har ständigt placerat honom i den offentliga mediala hetluften. Han tycks med fingertoppskänsla, sömngångaraktig säkerhet och auktoritativ konsekvens trava rakt ut i den ständigt närvarande debattfällan att göra sig omöjlig, bli missförstod eller helt enkelt inta de mest avvikande åsiktspositionerna.

Innehållet i ”På tvärs. Skriftsamling 21” blir inte mindre intressant eller för den delen mindre provokativt av hans brutalt raka, munviga analyser vilka inte sällan är kryddade med minst sagt spetsiga åskådliggöranden.

Röd stjärna över Indien”Att haverera sig framåt, uppåt” är till exempel ett uttryck Myrdal använder när han beskriver Per Wästbergs form av karriärklivande.

Myrdals ställningstaganden äger sällan någon buskablyg, klädsam kamouflering i sitt utmäle, de är öppna, raka, kemiskt fria från blygselns klädsamma rodnad på de verbala kinderna.

”När jag var sjutton hade jag blivit så obekväm att statsministern Per Albin Hansson ingrep för att söka få tyst på mig...'

Sammantaget är Jan Myrdal en mästare i att dra på sig kritiker och konsekvent ro åt fel håll i den gemensamma ekan i ankdammen. Han har varit/är travande och klivande i det offentliga som en frustande ardenner som med största mening och uppsåt alltid verkar vilja klampa ut på en spektakulär intellektuell extratur och släppa lite bullrande och stinkande träck över tillståndet i nationen. Detta ofta till formen av en eller annan provokativ verbal defileringsslinga innehållande omöjliga andraganden i förhållande till vad som vid tillfället kan sägas vara den gängse uppfattningen i frågan. Om inte alltid för det klargörande syftets skull så för att åtminstone håva in någon liten uppvärmande avsky i debatten. Tycks det.

Detta kan nog sägas om hans inhopp i diskussionen om samkönade äktenskap och dess lagstiftning. Och i ett liknande andetag om avlyssningsskandalerna. Han hittar ofta de mest spetsiga formuleringarna med åsiktsvinklar som skymmer basinnehållet i vad han egentligen och ursprungligen önskade säga och kanske borde ha sagt, för enkelhetens och budskapets skull, kunde man tycka.

Som när han föreslår att det kanske hade varit bäst och säkerligen kunde ha löst de flesta problem om Julien Assange gått in i 'en mörk garderob och runkat av sig' istället för det som skedde, eller att jämföra Israels politik med Hitlers annekteringsdito eller kalla homosexuella män för 'stjärtgossar'.

Men man får akta sig för att desavouera hans ställningstaganden som misstag, otydlighet eller att han svänger till det och ägnar sig åt spektakulära och publika utsagor. Allvaret i vad han säger är något som han nogsamt påpekar. Att allt han skriver är mycket medvetet och alltid i grunden av genuint virke, utgörande fasta politiska positioner utan sidoblickar eller avledande blinkningar. Han intar med dessa förutskickade öronmärkningar ibland politiska positioner som är fullständigt oacceptabla till och med obegripliga ur demokratisk synpunkt.

Mest kända är hans ställningstaganden, politiska utsagor och yttranden om Pol Pot regimen i Kambodja/Kampuchea.

Jan Myrdal hemma i VarbergVad gäller Kambodja/Kampuchea kan följande statement från honom presentera hans självpåtagna roll om vilken man skulle kunna säga 'att med sådana vänner behöver han inga fiender'. Detta i en av de politiska positioneringar som enligt hans kritiker etablerar avgörande skäl för att kalla honom 'diktaturkramare':

”Nu ställs några av Demokratiska Kampucheas ledare i Phnom Penh inför rätta(misstänkta för folkmord, BH:s anmärkning). Då jag känner tre av de åtalade personligen- särskilt Ieng Thirith som jag och Gun rest och varit samman mycket med och som skrev mig innan hon häktades för att påpeka att det var meningslöst och därtill farligt för mig att komma- och jag skrivit om landet sedan första gången Gun Kessle och jag reste där 1967 blir det självklart att jag så fort rättegången kommit igång tar upp frågorna igen” (Något om det grundläggande. FIB/K 12/2008)

Hans uppfattning om Sverige och vår överhet och deras eventuella lögner skildrar han oftast skickligt, avslöjande och avväpnande och han anser konsekvent att folk är lurade av överheten och att han/man måste påtala detta:

”Problemet är och har varit att jag hävdar nödvändigheten att resonera i sak och med förnuft i synnerhet om sådant där det i offentligheten gives en enda obestridlig sanning. Ty skärskådar man en sådan offentlig sanning närmare går det med den som med skalbaggen; den sönderfaller i sina

beståndsdelar. Det är inte populärt men det är nödvändigt; Om locket lagts på och det inte finns annan möjlighet att komma till tals då kan man i förnuftets tjänst trolla med truten...”' (Något om det grundläggande' FIB/K 12/2008)

Och om de utsagor från överheten han menar vara samhällslögner som existerar i vår offentlighet säger han att de har sin bärande och tjänande tid. Här tar han bland annat Enbomaffären som exempel:

”...när de tjänat sitt syfte att lura folket kan de avskrivas” (Något om det grundläggande FIB/K 12/2008)

Han gör dock aldrig någonsin enligt eget förmenande sina spektakulära uttalanden och ställningstagande med annat syfte än att tala i den heliga sanningens namn, icke för det offentliga syftet att fånga opinionens gunst i sitt garn, vilket han uppenbarligen och med förlov sagt inte kan beskyllas för.

Ett klassiskt citat eller kanske man skall kalla det ett 'omkväde' angående Myrdals inställning till de egna ställningstagande i dåtid och hans vägran att på minsta sätt efterretuschera, revidera, eller 'pudla' i nutid är standarddevisen 'det var rätt då, det är rätt nu' och när tiderna förändras och hans positionering kan synas en aning avig, kanske till och med stortokig eller i alla fall småstollig, hävdar han att: ”det är inte jag som bytt åsikt, det är tiden som förändrat frågeställningen'.

Och som ett återkommande mantra till läsråd ständigt erbjudet till en ibland förvillad för att inte säga förvirrad läsekrets:

”Gå till läggen”

den gamle kommunisten ger inte uppI hans långa skiftställarverksamhet i vårt land har han blivit framställd som den olydige sonen till socialdemokratin, den senare representerad i dubbel bemärkelse för honom dels i pappa Gunnar Myrdal, nobelpristagare 1974 i ekonomi, också före detta socialdemokratisk minister och mamma Alva Myrdal också en gång socialdemokratisk kyrkominister, dessutom erhöll hon Nobels fredspris 1982, bägge dessa två Alva och Gunnar Myrdal är på olika sätt och i skilda meningar och betydelser ansvariga intellektuella uppbyggare av folkhemmet med sin samsyn tidigt manifesterad i den gemensamma utgåvan Kris i befolkningsfrågan 1934.

I den andra delen är Jan Myrdal ju son, det vill säga fysisk avkomma till dessa två. Den rollen och egenskapen har han presenterat i sin mycket uppmärksammade och litterärt högkvalitativa skildring Barndom, som är en våldsam och oerhört stark skildring som i debatten sågs som ett slag mot det politiskt aktiva föräldraparets uppfattningar, i Jans självbiografiska skildring gestaltade som politiska syften 'här i praktiken utförda'.

Jan Myrdal beskriver sig som i huvudsak autodidakt. När han berättar att han valde bort skolan vid 16 års ålder för att den var intellektuellt trång gör han detta enligt egen uppgift på inspiration och i linje med Strindbergs uppfattning. Och i sanning tar han ofta fram Strindberg som förebilden. Man kan väl säga att de två äger likheter och äger samsyn om en skriftställarens uppgift och hur de bägge tar strid mot överheten. Men en avgörande skillnad är Strindbergs massiva folkliga stöd, där Jan Myrdal inte alls erhåller samma gensvar som förebilden ute bland folket.

Jan Myrdal har nu uppnått en ålder av 84 år. Han talar om detta. Att bli gammal. Att dö.

Efter att ha varit samman med Gun Kessle i femtioett år och två veckor dör Gun Kessle den 23 oktober 2007.

I en artikel i Aftonbladet 5 december 2012 rubricerad ”Hellre tar jag livet av mig!”, skriver Jan Myrdal om att åldras i vårt land och att dö: ”Om jag hamnade i det läget att arbete och kärlek var över och jag måste överleva på de matlådor kommunen tvingas skaffa in från billigaste leverantör, då skulle jag begå självmord för att slippa eländet!”

”På tvärs. Skriftställning 21” uppvisar en nästan heltäckande spegling av alla aktuella nutidsdebatter. Jan Myrdal är fortfarande en av vår samtids allra viktigaste och också mest kontroversiella författare och kulturpersonligheter. Vid uppnådda 84 år deltar han fortfarande med alla intellektuella tentakler i offentliga debatter. Oavsett vad man kan ha för inställning till alla hans olika positionsbestämningar, politiska som kulturella och i mer privata frågor så är han fortfarande en av de mest läsvärda och betydelsefulla skribenter man kan hitta i dagens svenska offentlighet.

Benny Holmberg

 

Källa

 

Jan Myrdal
På tvärs. Skriftställning 21
Celanders förlag

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Ragnwei Axellie – Alla vita vingar blev svarta

Ragnwei Axellie, författare – debuterade 1979 med diktsamlingen ”Pappa älskade pappa”. ”Vuxenlös”, ”Närleken”, ”Livs-gammal”, ”Lägesrapport” och ”Vem bryr sig?” är andra uppmärksammade titlar ur hennes produktion. Återkommande teman i hennes ...

Av: Ragnwei Axellie | Utopiska geografier | 02 april, 2012

Vincent Lambert

Har svenska jurister nagot att lära av den franska tillämpningen av eutanasilagen?

Många fransmän håller andan när de hör Vincent Lambert omnämnas.. För åtta år sedan hamnade han i koma efter en trafikolycka. För tre år sedan inleddes kampen om hans fortsatta ...

Av: Eva-Karin Josefson | Gästkrönikör | 17 december, 2015

Spåren av svensk kolonialism

Nationsbyggandet i norden inleddes under medeltiden. Området för aktörerna omfattade nuvarande Danmark, södra Finland, Sverige-Norge, Hälsingland, Jämtland och Trondheimsområdet. I de stora områdena norrut fanns samerna från Härjedalen i söder ...

Av: Rolf Sjölin | Kulturreportage | 10 augusti, 2010

Världsontologin – en analysmodell för kulturförståelse

Vad som konstituerar och definierar en civilisations kultur och kulturliv, liksom frågan om det finns något som kan kallas nationell kultur, är föremål för ständig debatt. Inte sällan hör man ...

Av: Leif V Erixell | Agora - filosofiska essäer | 14 mars, 2013

Killers from Space (1954)

Lavalantula och jättespindlarnas återkomst

Jättestora spindlar var en skrämmande ingrediens i 1950-talets skräckfilmer. I Tarantula (1955) experimenterar man med radioaktiva isotoper som ska skapa jättedjur som ska lösa livsmedelsförsörjningen i framtiden. Försöken visar sig ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 10 april, 2016

Stillbild ur filmen Sunspring skriven av en AI

Artificiell intelligens skapar framtidens kultur

Artificiell intelligens (AI) beskrivs ofta i Science Fiction i dystopiska ordalag. Det är en HAL i Kubricks 2001 A Space Odysseus, ett ondskefullt Skynet i Terminator-filmerna eller en Matrix som ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 02 juli, 2016

Jan Stenis

Jan Stenis. Kejsarvalsens kärlek

Kejsarvalsens kärlek kan ses som en mental ädlings uppgörelse med ett obehagligt degenererat samhälle som, ekonomiskt sett, inte tillräckligt belönar studiebegåvning eller talang för finkulturella yttringar som poesi. Diktsamlingen utgör även ...

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 09 februari, 2017

Bjuden till hyresgästen

Tänk. Kul. Jag är bjuden på, men jag vet inte om det är kaffe, träff, eller inspektion. Hyresgästen i mitt gamla kontorsutrymme från fornstora dagar i Borgå, är ett farligt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 04 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.