”Klockan två kommer jag att må riktigt illa” – George Bernard Shaw möter…

Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste ...

Av: Ivo Holmqvist | 18 juli, 2012
Essäer

Krönika 6 från Maspalomas

I dag är det söndag – igen. I fredags var det en extra söndag, Spaniens nationaldag. Grannarna till höger, storfamiljen, kom över med ett stort fat grillat. Fantastiskt gott, men ...

Av: Christer B Johansson | 21 oktober, 2012
Gästkrönikör

Agape

Amor trahit amantem extra se…   (”Kärleken (Eros) drar den älskade ut­anför sig själv”, Dante, Vita Nuova.)   När en människa tar in världen och världen speglas i henne lättsamt och smärtfritt såsom under ...

Av: Guido Zeccola | 29 mars, 2013
Essäer om religionen

Mitt enda brott mot mänskligheten

Mitt enda brott mot mänskligheten är att jag tror på människan. Någonstans inom mig har jag inte slutat flyga drake på ängen bakom den rangliga sommarstugan nere på Österlen. När ...

Av: Stefan Whilde | 18 november, 2010
Stefan Whilde

Ingångar och utgångar ur Borges Bibliotek



forza 1Klockan, ja något mellan tidigt och sent, kan inte urskilja riktigt och jag känner mig som insprängd i en målning av George Fredric Watt, eller ur en text av Borges. Vet dock att jag med morgonrocken på tagit mig till soffan. Kanske för att så skapa eller skriva en essä.

Är det redan höst, tänker jag, nu när jag riktigt vaknat och tagit mig ut på gården till Asterións hus! Borges sade: ”Någon sade: Du har inte vaknat upp till vaka, utan till en tidigare dröm. Denna dröm finns i en annan dröm, i all oändlighet, som sandkornens antal […].”

Jag hade försökt skapa nya blommor, nya stjärnor, nya kroppar, nytt språk. Jag trodde jag fått övernaturliga krafter och med dessa närma mig Borges Fiktioner. Nej, det här håller inte jag får begrava min fantasi och mina minnen. En just vacker seger för diktaren och den entusiastiska berättaren.

Men vart skall jag gå, tänker jag? Vart skall jag föras? Kan jag ropa på Argos, Odysseus hund? På Borges minotaur Asterirón, nu när jag gästar hans hus? Och är det därför så givet med verkligheten, just för att vi känner att den inte finns?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tänker, tänker jag, på vad Artur Lundkvist, tongivande för introduktionen av surrealismen i Sverige, en gång kallade Borges sammanställda texter: ”Biblioteket i Babel”.

Salomon saith: there is no new thing upon the earth. So that as Plato had an imagination, that all knowledge was but remembrance; so Salomon giveth his sentence, that all novelty is but oblivion” (Francis Bacon: Essays LVIII)

Surrealism – ultraism, bron över till den sydamerikanska magiska realismen. Borges själv var emot alla former av klassificeringar trots att hans många års arbete som bibliotekarie och hans dagliga läsning av Encyclopedia Britannica visar på det motsatta.

Jorge Francisco Isidoro Luis Borges Acevedo, som om han fanns föddes 1899 i Buenos Aires och avslutade sitt liv som San Borges i Genève 1986. Tänker alltid på Kafka när jag läser Borges, tänker alltid på Borges när jag läser Kafka. Orsak – verkan. Verkan – orsak. Med Kafka är det så att jag bara vill ha mer, mer, mer, men det finns ett stopp när varje rad blivit just till varje rad. Med Borges är det så att jag vill ha mer, mer, mer, men här finns inget stop, här blir varje rad just aldrig varje rad. Eller, varje rad hos Borges är organisk.

forza 2Borges levde ett långt liv, reste mycket som ung, gav rikligt med föreläsningar, innehade en professur i engelska och amerikanska språket under fem år, för att under vissa perioder sällan lämna sitt hem om det inte var för att befinna sig på plats som chef på nationalbiblioteket. Borges var på sätt och vis sitt egna bibliotek men böckerna var inte främst ett materiellt intresse hos Borges utan ett symboliskt; ett liknande av Alefen.

Borges egna litteratur vars oefterhärmade stil påbörjades efter den skallskada han ådrog sig 1938, och efter många år av nedsatt syn och sorgligt nog helt blind 1955 blev han även sparsmakad med det han gav ut. Som kuriosa kan nämnas att när han utnämndes till chef för nationalbiblioteket var han redan blind, vilket alla hans tidigare företrädare varit. Borges sammanfattar med en dikt:

Ingens tår eller förebråelse ska falla,

över denna mästerliga uppvisning,

genom vilken Gud, med utmärkt ironi,

samtidigt gav mig böckerna och natten.

Detsamma gäller Kafka i liv och text, fast tvärt om i själva livsödet. I det litterära kände Kafka ingen tilltro till det egna skrivna (något gemensamt med Borges) och det är väl därför jag sammankopplar dem trots att olikheterna inte kunde vara fler.

Men det byråkratiska i Processen, det kategoriska i Slottet, kan vi finna en Borges där när han vandrar i sitt bibliotek och klassificerar? Eller i Sabatos (förklaring i sista stycket) givna undergång för sina romankaraktärer? Hos Kafka i Förvandlingen, sveket, den givna undergången. Slottet, detsamma. Processen, sveket mot individen, avrättningen. Amerika, sveket av farbrodern och...

Vad skulle en ultraisten säga om dessa något långsökta kopplingar? Men sammankopplar dem det gör jag, alla tre, inkluderat Sabato!

Kafka i ett brev 1913

”Jag har inga litterära intressen utan består helt av litteratur. Jag är inte och kan inte vara något annat”

Den moderna filosofin numer överlåten åt fysiken, eller vår tids bekännelselitteratur som kännetecknas av djärva försök att återerövra verkligheten eller empirin, något som hade gått förlorat genom Humes och Kants åtgöranden, senare en övergång till lyrik med Baudelaire och Rimbaud, och över till prosan med Borges eller varför inte Kafkas magiska realism i Förvandlingen. En kortroman som Freud hade ett stort intresse av och som han också skrev om, en tolkning som Kafka själv förkastade. Annars finns det en hel del av Freuds tankegods i Kafkas postumt utgivna romaner.

forza 3Ok. människan nådde inte längre in i Tinget i sig. Positivism och fenomenologi var sådana djärva försök. Materialismen då? Den var oduglig; den var helt präglad av sin idealistiska metod. Nå, detta historiskt sett. För egen del hyllar jag som oftast den gamla tanken att livet är en dröm.

Hos Borges är allt gränslöst, tiden är aldrig fastställd, all kausalitet kan enkelt smidas om till återkommande gestalter, visioner av oändligheten.

Jag lät mig inte påverkas vare sig av hans berömmelse eller av mitt medlidande. För många år sedan hade jag kommit fram till att det inte finns någonting på jorden som inte utgör ett frö till ett möjligt helvete: ett ansikte, ett ord, en kompass, en cigarettannons skulle kunna driva en människa till vanvett, om hon inte kunde glömma den. Skulle inte en människa som oavbrutet tänker på Ungerns karta, bli galen?” (Alafen Fjärde tryckningen 2011. S.97)

Den surrealistiska och ultraistiska skriftens värde ligger inte bara i dess djupa innebörd, utan även i dess form. Till skillnad från den klassiske författaren, som beskriver den verklighet vi alla möter, överför surrealisten vibrationer från den inre världen. Därför är surrealistens texter ett avtryck av den inre världens mysterium.

Men kan man kalla Borges surrealist, ultraist eller magisk realist? Varför inte kalla honom Alefen. Alef är ju den bokstav som innesluter alla bokstäver i det hebreiska alfabetet och är också den första, inom matematiken det kardinaltal som innehåller alla tal, och så läser jag Borges prosa. I Borges texter finns ingen början, inget slut, bara ljuspunkter eller den ljuspunkt de andra samlas i.

Borges råd: ”Läs lite om mycket […] Det finns ingen gräns mellan fiktion och fakta […] Det förflutna utgörs endast av det som ryms i vårt minne.”

forza 4I likhet med den automatiska skriften gör den magiska realismen det möjligt för människan att skönja en annan värld och att balansera dess element mot dem i den medvetna världen. ”På jämlik basis blandar de sig med varandra och förenas med den metapoetiska texten”. Hur som helst föds detta främmande bländverk, som vänder upp och ner på våra konstnärliga uppfattningar, spontant under surrealisternas, ultraisternas och den magiska realismens penna.

Knutpunk: Vid mitt sista besök på det lokala biblioteket återsåg jag den starkaste bok jag läst på länge Om hjältar och gravar av Ernesto Sabato (1911-2011), vilken utspelar sig i Sabatos (och Borges) födelsestad Buenos Aires.

Oftast är Sabatos romankaraktärer människor som bär på arketyper, är arketyper, tänker främst på Alexandra (Om hjältar och gravar) som genom romanens början är förutbestämd sin död, sveket till Martin och mordet på sin far.

En far, Vidal Olmos, som i romanen lever sitt ”blinda” liv i jakt på bevis att det är de blinda styr vår värld. Här finns två starka ledord till Borges tankevärld gällande brottet: mordet och sveket. Även Borges själv med sin livslånga kamp mot allt sämre syn blir på så sätt utsatt för Vidals fiktiva jakt på de blinda. Och i Sabatos debutroman Tunneln vävs Pablo Castel och Maria Iribane Hunter samman och går mot undergången genom det upplevt svikna som slutar, och börjar, med mordet på Maria, båda predestinerade av sina arketypiska handlingar.

forza 5Tanken flyger och i en överflugen reflektion så är Buenos Aires den stad där det finns fler psykologer per person än någon annanstans i världen. Har det något med surrealismen att göra, vars ena gren tog starkt intryck av Freud och Jung? Ultraism – magisk realism?

Att Sabato under sin vistelse i Paris kom under starkt intryck av surrealismen är väl dokumenterat. Borges då som menar att ett liv kan gå genom alla tider, befinna sig överallt och med en blick kan omsluta hela världen. Den som varit kan bli en annan men är i varje uppenbarelse också en arketypisk bild. ”Universum kan förändras men inte jag […]” (Alefen s.164). Borges delar även i det själsliga manligt och kvinnligt och här kan vi nog spåra en närhet till Jung och hans Anima, Animus.

Borges är också inne på spåret att alla människor föds aristoteliska eller platonska, och alla våra meningsskiljaktigheter har sin motsvarighet i dessa filosofers polemik. Allt förändras ständigt i vår tillvaro utom de två antagonisterna, två arketyper som genomgår hela vår västtraditionella historia.

 

Göran af Gröning

Ur arkivet

view_module reorder

Å leve i historien

Innledning Emnet for essayet mitt er betydningen til det å ha et liv å leve der den historiske verden er et av dets ufravikelige element. Jeg holder følgende oppfattelser om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 augusti, 2013

Takarazuka. När teatern som institution säger mer än ord

Under 1980- och 90-talen verkade en genusinriktad japanforskning se en ökning. Den genusinriktade teoretikern Sheldon Garon menar att historiker med fokus på Japan kommit att intressera sig för genusperspektivet då ...

Av: Anna Nyman | Essäer | 23 september, 2009

Tomten är vaken. Foto Belinda Graham.

Öppet brev till Regeringskansliet om "Free Fall"

I samband med Finlands 100-årsjubileum överräckte statsminister Stefan Löfven en gåva, skulpturen Free Fall, till Finland. I sitt tal framhöll Stefan Löfven:

Av: Språkförsvarets styrelse | Gästkrönikör | 25 november, 2017

Från Fångarna på fortet till Stjärnorna på slottet

Bara några år efter murens fall riktades en stöt mot DDR-Sveriges hjärta. TV4 inlemmades i marknätet och hela folket kunde nu ta del av det fantasiomspunna kapitalistiska mediet. Samhällskroppen som ...

Av: Axel Andersson | Gästkrönikör | 04 februari, 2010

Urkult 2011 med fantastisk musik och eldshow

Någonstans mellan Bräcke och Ragunda dånar ett tåg fram. Nåja, dånar, är kanske att ta i – det gamla veterantåget körs i bekväma 90 kilometer i timmen, och det tar ...

Av: Mikael Audell, Sunna Nordgren | Allmänna reportage | 09 augusti, 2011

”Så lunka vi så småningom!” Bellmans musik- och berättarkonst

Carl-Michael Bellman använde som skald både texten och musiken i sitt skapande och uppnådde med detta dubbla verktyg ett djupare och mer accentuerat uttryck än vad som varit möjligt med ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 20 februari, 2013

En cynism som samsas med satiren. Om Amanda Svensson

Det är högst ovanligt med debutromaner som med en sådan snabb och direkt genomslagskraft lyckas tränga igenom det massiva massmediala bruset och väcka så starka reaktioner. När Amanda Svensson gav ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 11 februari, 2013

Gamla staden i Riga Foto CC BY-SA 3.0

Ryssarna i Baltikum

Riga är Lettlands vackra huvudstad vid floden Dünas(Daugava) mynning i Östersjön. 2014 var staden med all rätt Europas kulturhuvudstad. Otaliga sevärdheter lockar. Riga var också en viktig industristad under ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 21 augusti, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.