Bild: Melker Garay

Döden har blivit en höna

Melker Garay om döden.

Av: Melker Garay | 13 mars, 2016
Melker Garay : Reflektioner

Anteckningar från dokumentärens centrum

Tempo Dokumentärfilmsfestival 10-14 mars 2010 Sedan 1998 har Tempo Dokumentärfilmsfestival berikat stockholmarnas liv genom att visa de bästa dokumentärfilmerna från hela världen på den stora duken - ett fönster de flesta ...

Av: Jonas Wennberg | 12 mars, 2010
Kulturreportage

Fransk påsk börjar med palmsöndagen

Min kyrka bredvid där jag bor är lite speciell: den har en svart madonna och är relativt modern. Klockan elva varje söndag strömmar det till, mest äldre men en del ...

Av: Anne Edelstam | 09 april, 2009
Gästkrönikör

Klart till Drabbning 1937 Åke Söderblom hjälper Thor Modéen upp ur vattnet

Thor Modéen + Åke Söderblom = succé

“Deras bästa stunder tillsammans hör till den svenska filmens lyckligaste” - Filmprofessor Leif Furhammar i Filmen i Sverige (1998).

Av: Belinda Graham | 07 november, 2016
Essäer om film

Marius Daniel Popescu - flyttade hållplatser



Popescu presenterar stolt sitt leg som busschaufför under föreläsningen på Stockholms Universitet. Foto: Eva LeonteI mars besökte den flerfaldigt prisbelönte rumänsk- schweiziske författaren och busschauffören Marius Daniel Popescu (f. 1963) Stockholm och framträdde i ett samtal med Jonas Ellerström och Anna Nyman på Rumänska Kulturinstitutet. Samtidigt föreläste han på Stockholms Universitet och besökte Franska Skolan, allt inom ramen för årets ”La Fête de la Francophonie” (franska språkets firande) i samarbete med Schweiziska Ambassaden.

Just busschaufför är något Popescu faktiskt lyfter fram med stolthet när människor frågar honom om vad han har för yrke. Med sin utbildning till skogsbruksingenjör och bakgrund som oberoende tidningsredaktör i Rumänien, var säkerligen karriärmöjligheterna begränsade när han emigrerade till Schweiz 1990 efter att ha följt kärleken och försörjningen som busschaufför ett pragmatiskt val. Men Popescu trivs utomordentligt med sina båda yrken och menar att deltidsarbetet för Lausannes lokaltrafik ger honom ett konstnärligt och ekonomiskt oberoende och inte minst inspiration till sina romaner och dikter. Dessutom ger det flexibla arbetet honom tid att umgås med sin dotter samt ge ut en litterär tidskrift ”Le persil” (persilja) som publicerar både unga talanger och etablerade författare i fransktalande Schweiz.

Sin litterära bana inledde Popescu som poet i Rumänien och övergick efter flytten till Schweiz till att skriva på franska, först dikter och senare också romaner. Hans båda diktsamlingar, 4x4 poèmes tout-terrains (1995) et Arrêts déplacés (2004), finns utgivna på förlaget Antipodes. 2007 och 2012 ger José Corti ut Popescus romaner La Symphonie du loup och Les Couleurs de l'hirondelle, i vilka Popescu skildrar sin uppväxt i Rumänien och hans nuvarande liv i Schweiz. La Symphonie du loup” finns numera även i tysk översättning. Inledningen av hans senaste roman ”Les couleurs de l’hirondelle” (svalans färger) är otroligt stark, man föreställer sig hur huvudpersonen rest till Rumänien för att hämta sin nyligen avlidna mors kvarlevor på bårhuset och bredvid mötet med döden i sin mest obarmhärtiga form konfronteras med byråkratiska hinder och korruption. Det direkta tilltalet till läsaren förstärker känslan av närhet och utsatthet.

Marius Daniel Popescus främsta inspirationskälla är hans liv och omgivning, de människor han möter. Han förkroppsligar mötet mellan två kulturer, hans erfarenheter är genomsyrade av två olika realiteter som han återskapar för oss i sina romaner. Han observerar uppmärksamt allt omkring sig och skildrar detaljerat allt intressant han lägger märke till. Passionen för det nya språket och kärleken för detaljer märks i allt han skriver. Hans energi tycks outsinlig, och han håller för närvarande på att skriva sin tredje roman. Popescu vill synliggöra det alldagliga, påverka och engagera och kan förhoppningsvis snart även nå svenska läsare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den flerfaldigt prisbelönte rumänsk- schweiziske författaren och busschauffören Marius Daniel PopescuDikt av Marius Daniel Popescu ur Arrêts déplacés, Éditions Antipodes, Lausanne 2004

vitjobbarna, unga och inte längre så unga,
män och kvinnor, ibland barn, är
klädda i blått, i rött, i svart, i orange, i grönt
eller i gult, de har ofta genomskinliga kläder.
vitjobbarna bor i sjön, de stiger upp ur sjön
bara för att jobba vitt, de sover på sjön
och i sjön, vitjobbarna låter tala om sig
i tidskriften ”le temps”. vitjobbarna får
det vita att framstå ännu vitare och det röda ännu
rödare än rött, vitjobbarna är vita,
gula, röda och svarta och de jobbar under
fanor som är röda och vita och gröna och gula och orange
och blå och svarta och gula och violetta. vitjobbarna
arbetar på timlön i veckan eller i månaden, de arbetar med
jorden löven skjortorna och strumporna, vitjobbarna
utgör här tonerna do och fa, so och mi.
vitjobbarna kommer från öst, från väst, från söder och
från norr, de heter nästan alla du, mig eller er, de
är ålagda tystnadsplikt och det är därför de
färdas med buss, tåg, cykel, till fots, i båt och
med flyg.

Benita Funke
Översättning Jonas Ellerström

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Var finns de kärleksfulla revoltörerna?

  Den borgerliga regeringen vill att vi ska jobba mer och längre. Allmänna pensionsåldern är för låg och måste upp till 67 år, minst. Själv tycker jag att den ska sänkas ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2011

Helena Häger – Jorden är ett embryo inuti universums livmoder

Helena Häger, 20 år, från Kristinehamn, bor på Öland. Jag vill omfamna den impulsiva poesin men samtidigt dra paralleller till någonting större. Hitta metaforer och samband mellan olika ting. Ibland ...

Av: Helena Häger | Utopiska geografier | 11 februari, 2013

Joe McGinniss, Castel di Sangro och de konventionella fördummarna

Joe McGinniss, Castel di Sangro och de konventionella fördummarna En kylig vintereftermiddag färdas jag genom Abruzzos berg i mellersta Italien. Jag har lämnat staden Pescara vid Adriatiska havet, följt motorvägen västerut ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 21 november, 2009

Några rader om att inte kunna somna om…

Det har sina nackdelar att bo i hyreshus – om det handlar säkert många dikter i världslitteraturen. Här är två inhemska. Så här formulerade Nils Ferlin den insikt som grannen ...

Av: Ivo Holmqvist | Gästkrönikör | 13 mars, 2013

Dataspel som konst

I USA finns det många förespråkare, med professor Henry Jenkins från MIT i spetsen som menar att dataspel är en konstform, precis som litteratur, film och bildkonst. Man kan väl ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 december, 2008

Tomten är vaken. Foto Belinda Graham.

Öppet brev till Regeringskansliet om "Free Fall"

I samband med Finlands 100-årsjubileum överräckte statsminister Stefan Löfven en gåva, skulpturen Free Fall, till Finland. I sitt tal framhöll Stefan Löfven:

Av: Språkförsvarets styrelse | Gästkrönikör | 25 november, 2017

Jesper Nordström 

Är borgerskapet kulturbärande?

Vad innebär det att vara borgerlig? Förutom det uppenbara att rösta på ett alliansparti? Om det anses borgerligt att via hårda studier, fokus, en handfull år på universitet, äga sitt ...

Av: Jesper Nordström | Gästkrönikör | 14 augusti, 2016

Ian McEwan: Sweet Tooth

Goda vänner till oss på Nya Zeeland köpte för många år sedan en försvarlig hög tegelstenar i St. Privat, en liten lantlig by i det inre av Frankrike. Fast de ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 20 maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.