Självporträtt . Olja 1933

Bilden bortom tingen. Kasimir Malevitj och konstens vägval

”Det tycks mig som om Rafaels, Rubens, Rembrandts med fleras måleri för kritiken och för samhället inte har blivit något annat än en konkretion av otaliga ’ting’, som gör det ...

Av: Thomas Notini | 30 november, 2017
Konstens porträtt

Om det avsides gemenskapslivet

Vantrivsel Vi var alltså inte nöjda med den vanliga tébjudningen. Vi får magknip av small talk och mobilsamtalen i bussen och på tåget om adiafora. Hans Granlid berättade om hur ...

Av: Gunnar Lundin | 05 mars, 2009
Essäer om samhället

I de mörkaste skogarna döljer sig de mörkaste hemligheterna

En uppstickare bland de svenska långfilmsdebutanterna är Johan Lundh som med filmen ”Den som söker” (Svensk distribution: Njutafilms) visade vad han går för. Filmen fick också sätta punkt för Göteborgs ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 18 mars, 2013
Filmens porträtt

Marie Norin presenterar sig

Marie Norin presenterar sig Jag heter Marie Norin och är poet. En gång för nästan tio år sedan frågade Bengt Emil Johnsson mig vad jag skrev. "Poesi", svarade jag. Då skrattade ...

Av: Marie Norin | 19 september, 2006
Litteraturens porträtt

Ian McEwan: Sweet Tooth



Ian Russell McEwanGoda vänner till oss på Nya Zeeland köpte för många år sedan en försvarlig hög tegelstenar i St. Privat, en liten lantlig by i det inre av Frankrike. Fast de köpte samtidigt marken där stenarna låg, mellan två gavlar längs bygatan. Sedan byggde de upp huset på nytt.  Eftersom deras pendelavstånd dit är betydande är huset oftast uthyrt. Två hyresgäster i det förflutna var den engelske författaren Ian McEwan och hans hustru som letade efter ett eget hus i regionen. De fann ett på kullarna ovanför byn, flyttade in och gjorde om det efter egen vräkig och dålig smak. Byborna grumsade att det var ”une provocation”. Paret McEwan skildes, och deras franska hus såldes. Nuvarande ägare är mera varsam, och träden kring huset har hunnit växa sig stora.

Vilken bok Ian McEwan skrev på den sommar han hyrde in sig i våra vänners smala hus vet jag inte, men kanske var det ”Black Dogs” eftersom den utspelar sig i de omgivningarna. Den har sin upprinnelse i hans möte med en flock vilda hundar i bergstrakterna därnere, en skrämmande episod om man får tro boken som hör till hans bättre. Han började sin bana under tidigt 1970-tal med några kortromaner och novellsamlingar fyllda av våld. ”Macabre! Devastating! Astonishing!” står det på framsidan av min pocketupplaga av  ”In the Cement Garden”, berättelsen om några syskons tillvaro i ett hus vars trädgård döljer ruggiga hemligheter.

Så följde bland annat ”The Innocent”, en spionhistoria förlagd till Berlin 1955, och ”Enduring Love” vars omslag har en fantasieggande  etsning av Odilon Redon, delvis ett öga, delvis en luftballong. Inledningskapitlet är suveränt, om en ballong som sliter sig och en man som klamrar sig fast i förtöjningslinan och dras med ut över havet. ”Amsterdam” fick ett Booker-pris, ”Atonement” om en lillayster som borde ha uppträtt annorlunda blev en framgångsrik film fast boken är bättre. I ”Saturday” råkar en hjärnkirurg i London ut för en flåbuse i trafiken samtidigt som nedräkningen till invasionen av Irak pågår. Det unga oerfarna paret i ”On Chesil Beach” tillbringar en katastrofal bröllopsnatt vid havet, tidigt på sextiotalet. Om det varit efter 1968 skulle de vetat mer och resten av livet hade blivit annorlunda.

 ”Solar” från 2010 är påfrestande trögläst genom sin pseudovetenskapliga jargong. Men man tar sig snabbt fram genom ”Sweet Tooth” som är hans bok från i höstas, den femtonde i raden.  Den försvenskades nästan genast, som ”Uppdrag Sweet Tooth” (Brombergs). Det hade kanske sett lite larvigt ut att översätta det till gottegris fast det är vad sweet tooth betyder. Ian McEwan vet alltså hur det ser ut på franska landsbygden. Har han också varit på Åland? Kumlinge spelar en marginell roll i den här romanen även om det inte nämns vad denna ö är beryktad för, den svårartade kumlingesjukan som orsakas av fästingbett.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Huvudhandlingen (det finns en hel del utvikningar) är snabbt summerad. Serena Frome, en vacker blond prästdotter i tjugoårsåldern, tar en slätstruken examen i matematik Cambridge men tycker det är roligare att snabbläsa romaner. Tack vare en medelålders historieprofessor  vars älskarinna hon en tid blir kommer hon in i den brittiska hemliga underrättelseorganisationen  MI5 . Tiden är sjuttiotalet, med oljekris, strejkande kolgruvearbetare och IRA-attentat i Nordirland. Den trötte konservative Edward Heath efterträds av den ännu tröttare labourledaren Harold Wilson, hans andra period i 10 Downing Street. Serenas chefer tar fasta på hennes litteraturintresse och hon dras in i projektet Sweet Tooth där unga lovande författare med passande politisk inställning ska få stöd att skriva ostört.

Varifrån pengarna kommer ska förbli en hemlighet. Att intrigen inte är fritt uppfunnen vet alla som känner till hur Stephen Spenders ansedda kulturtidskrift Encounter kunde klara sig tack vare CIA-pengar fast det dröjde länge innan det blev känt. Serena förälskar sig i sin författare, Tom Haley, utan att avslöja sin roll i sammanhanget, och så går det ungefär så illa som man kunnat befara. Men handlingen är mindre viktig än annat i boken, som den säkert inprickade tidsbakgrunden, blandningen av fiktiva och faktiska figurer, och McEwans självreferenser. Tom Haley har drag av Ian McEwan för fyrtio år sedan, och hans noveller liknar bra mycket de McEwan själv skrev vid den tiden.

Någon gång blir de införstådda blinkningar till namngivna författarkolleger lite väl många, och som spionhistoria är boken skral. Men mer handlar det om litteraturens makt, både över Serena och över oss läsare, och vår villighet att låta oss förföras av fiktionen. De inledande raderna i Serenas berättelse  sätter tidsramen: ”almost forty years ago I was sent on a secret mission for the British security service. I didn´t return safely. Within eighteen months of joining I was sacked, having disgraced myself and ruined my lover.” Så vet vi redan från början hur det går, de resterande 320 sidorna utreder hur och var och varför. Boken har sina longörer, och man läser ibland lika kursivt som Serena the speed-reader.  Men det är underhållande, kvickt och träffsäkert, och det metafiktiva slutet är både mystiskt och magnifikt.  

Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder
Vladimiro Sirenetto  Oravsky. Bild: Ole Schwander

April april din dumma strömming - en kunskapslyftspaus

Den första april försöker många institutioner och ännu fler människor överträffa varandra med vitsar, absurditeter och practical jokes av varierade underhållnings- och surhetsgradsvärde. Jag tycker att det är en trevlig tradition ...

Av: Vladimiro Sirenetto Oravsky | Gästkrönikör | 01 april, 2016

Umberto Eco, Sverige och kyrkogården

Alexandria, Alessandria på italienska, ligger inte i Egypten. Åtminstone inte bara där. Det finns faktiskt en stad i Piemonte, i norra Italien, som heter så. Staden fick namnet av en ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 24 oktober, 2011

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 13 februari, 2017

Akropolis under antiken

Närvaron av tre vattenkällor på Akropolis sluttningar kan ha varit ett av de viktigaste skälen till att de första nybyggarna valde Akropolis som boplats på 6000-talet f. Kr. Vid bergsfoten ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om konst | 09 december, 2009

En omöjlig intervju med Snövit av Ann Hingström

Montage: Guido ZeccolaHon sitter i ett bergsfängelse i norra Italien och får inte ta emot besök. Enligt hennes fångvaktare är det heller inte någon som önskar besöka henne. Vi leds ...

Av: Ann Hingström | Utopiska geografier | 24 november, 2008

Nazister i B-filmskräckträsket och högerextremismens framväxt i Europa

Efter andra världskriget inleddes en människojakt på de skyldiga nazisterna som stått bakom några av historiens värsta krigsbrott mot mänskligheten. Några fångades direkt, andra tog livet av sig innan rättvisan ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 13 oktober, 2014

Anarkismens brand har släckts, kompromisserna har blivit för många

Med anledning av att Kjell Espmark fyller åttio år - den 18 februari - publicerar vi denna intervju, gjord för en del år sedan i ett somrigt Gamla Stan. Dagen är ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 19 februari, 2010

Jag vill hinna se korna

Man snackar om höghastighetståg nu. Det går inte snabbt nog. Vi måste komma fram fortare. Vi har väldigt bråttom. Snart har vi inte tid över till någonting. Jag gillar tåg ...

Av: Stefan Whilde | Gästkrönikör | 04 november, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts