Benjamin 40

                 

Av: Håkan Eklund | 19 maj, 2012
Kulturen strippar

Med pagoder avses både tempel och stupor

Den burmanska Pagankulturen och kungariket .

Sydostasiens fastland var uppdelat i stamområden och mindre furstendömen som ständigt förde fälttåg mot de kringliggande grannområdena. Redan under 800-talet invandrade burmaner norrifrån och gjorde Pagan till en huvudstad, som ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson. Text och bild | 18 april, 2015
Essäer om religionen

Hon vill aldrig gå i pension

Hon vill aldrig gå i pension Från ett krigshärjat Afghanistan till människoöden i Vitryssland.  Hennes engagemang i sociala frågor har fört henne till de mest avlägsna platser och det är ...

Av: Johanna Wilkens | 02 september, 2006
Övriga porträtt

Den nya musikens åldrande, isolering och estetiska kortslutning

I år är det fyrtio år sedan den tyske filosofen, sociologen och musikestetikern Theodor W. Adorno dog. Det är i det närmaste oundvikligt att kringgå denne mångsidige tänkare när man ...

Av: Stefan Thorsson | 13 juli, 2009
Essäer om musik

Ian McEwan: Sweet Tooth



Ian Russell McEwanGoda vänner till oss på Nya Zeeland köpte för många år sedan en försvarlig hög tegelstenar i St. Privat, en liten lantlig by i det inre av Frankrike. Fast de köpte samtidigt marken där stenarna låg, mellan två gavlar längs bygatan. Sedan byggde de upp huset på nytt.  Eftersom deras pendelavstånd dit är betydande är huset oftast uthyrt. Två hyresgäster i det förflutna var den engelske författaren Ian McEwan och hans hustru som letade efter ett eget hus i regionen. De fann ett på kullarna ovanför byn, flyttade in och gjorde om det efter egen vräkig och dålig smak. Byborna grumsade att det var ”une provocation”. Paret McEwan skildes, och deras franska hus såldes. Nuvarande ägare är mera varsam, och träden kring huset har hunnit växa sig stora.

Vilken bok Ian McEwan skrev på den sommar han hyrde in sig i våra vänners smala hus vet jag inte, men kanske var det ”Black Dogs” eftersom den utspelar sig i de omgivningarna. Den har sin upprinnelse i hans möte med en flock vilda hundar i bergstrakterna därnere, en skrämmande episod om man får tro boken som hör till hans bättre. Han började sin bana under tidigt 1970-tal med några kortromaner och novellsamlingar fyllda av våld. ”Macabre! Devastating! Astonishing!” står det på framsidan av min pocketupplaga av  ”In the Cement Garden”, berättelsen om några syskons tillvaro i ett hus vars trädgård döljer ruggiga hemligheter.

Så följde bland annat ”The Innocent”, en spionhistoria förlagd till Berlin 1955, och ”Enduring Love” vars omslag har en fantasieggande  etsning av Odilon Redon, delvis ett öga, delvis en luftballong. Inledningskapitlet är suveränt, om en ballong som sliter sig och en man som klamrar sig fast i förtöjningslinan och dras med ut över havet. ”Amsterdam” fick ett Booker-pris, ”Atonement” om en lillayster som borde ha uppträtt annorlunda blev en framgångsrik film fast boken är bättre. I ”Saturday” råkar en hjärnkirurg i London ut för en flåbuse i trafiken samtidigt som nedräkningen till invasionen av Irak pågår. Det unga oerfarna paret i ”On Chesil Beach” tillbringar en katastrofal bröllopsnatt vid havet, tidigt på sextiotalet. Om det varit efter 1968 skulle de vetat mer och resten av livet hade blivit annorlunda.

 ”Solar” från 2010 är påfrestande trögläst genom sin pseudovetenskapliga jargong. Men man tar sig snabbt fram genom ”Sweet Tooth” som är hans bok från i höstas, den femtonde i raden.  Den försvenskades nästan genast, som ”Uppdrag Sweet Tooth” (Brombergs). Det hade kanske sett lite larvigt ut att översätta det till gottegris fast det är vad sweet tooth betyder. Ian McEwan vet alltså hur det ser ut på franska landsbygden. Har han också varit på Åland? Kumlinge spelar en marginell roll i den här romanen även om det inte nämns vad denna ö är beryktad för, den svårartade kumlingesjukan som orsakas av fästingbett.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Huvudhandlingen (det finns en hel del utvikningar) är snabbt summerad. Serena Frome, en vacker blond prästdotter i tjugoårsåldern, tar en slätstruken examen i matematik Cambridge men tycker det är roligare att snabbläsa romaner. Tack vare en medelålders historieprofessor  vars älskarinna hon en tid blir kommer hon in i den brittiska hemliga underrättelseorganisationen  MI5 . Tiden är sjuttiotalet, med oljekris, strejkande kolgruvearbetare och IRA-attentat i Nordirland. Den trötte konservative Edward Heath efterträds av den ännu tröttare labourledaren Harold Wilson, hans andra period i 10 Downing Street. Serenas chefer tar fasta på hennes litteraturintresse och hon dras in i projektet Sweet Tooth där unga lovande författare med passande politisk inställning ska få stöd att skriva ostört.

Varifrån pengarna kommer ska förbli en hemlighet. Att intrigen inte är fritt uppfunnen vet alla som känner till hur Stephen Spenders ansedda kulturtidskrift Encounter kunde klara sig tack vare CIA-pengar fast det dröjde länge innan det blev känt. Serena förälskar sig i sin författare, Tom Haley, utan att avslöja sin roll i sammanhanget, och så går det ungefär så illa som man kunnat befara. Men handlingen är mindre viktig än annat i boken, som den säkert inprickade tidsbakgrunden, blandningen av fiktiva och faktiska figurer, och McEwans självreferenser. Tom Haley har drag av Ian McEwan för fyrtio år sedan, och hans noveller liknar bra mycket de McEwan själv skrev vid den tiden.

Någon gång blir de införstådda blinkningar till namngivna författarkolleger lite väl många, och som spionhistoria är boken skral. Men mer handlar det om litteraturens makt, både över Serena och över oss läsare, och vår villighet att låta oss förföras av fiktionen. De inledande raderna i Serenas berättelse  sätter tidsramen: ”almost forty years ago I was sent on a secret mission for the British security service. I didn´t return safely. Within eighteen months of joining I was sacked, having disgraced myself and ruined my lover.” Så vet vi redan från början hur det går, de resterande 320 sidorna utreder hur och var och varför. Boken har sina longörer, och man läser ibland lika kursivt som Serena the speed-reader.  Men det är underhållande, kvickt och träffsäkert, och det metafiktiva slutet är både mystiskt och magnifikt.  

Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder
Slukarålderns favoriter Viveca och Camilla Sten, Katarina Genar, Sara Kadefors. Foto Belinda Graham.

Viveca & Camilla Sten, Katarina Genar och Sara Kadefors

Sommarlovet är som gjort för att sluka böcker. Här kommer några tips med något av det allra bästa som kommit ut under det senaste året för den ålder som brukar ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 26 juni, 2017

Samuel Taylor Coleridge. Midnattsfrost

Midnattsfrost När natten fallit, i en vindlös tystnad nu frosten hemligt genomför sitt uppdrag. Hör uggleungens gälla skrin i dunklet! De andra som bor i mitt hus har gått till vila och överlämnat mig åt ...

Av: Samuel Taylor Coleridge | Kulturreportage | 11 december, 2013

Abdel-Qader Yassine Reflektioner om ensamhet

Abdel-Qader Yassine Abdel-Qader Yassine är en palestinsk forskare och författare bosatt i Borås. "Den största ensamheten - att inte finnas i någons tankar." Bertrand Russel (1872-1970)   Reflektioner om ensamhet Vredgade vågor av vanmakt sköljer över mig ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Utopiska geografier | 02 juli, 2013

Tillvarovävens formvärld och vävfront Torsten Hägerstrands andliga testamente

Som första universitetsämne läste jag 1944-45 geografi i Lund och minns väl de sympatiska lärarna Karl Erik Bergsten, Sven Björnsson och Torsten Hägerstrand. Liksom Helge Nelson, som tillika var min ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 14 oktober, 2010

Folkhögskola och sprängkraften

Folkhögskolan och sprängkraften Det stora alvaret. Så kallas den trädlösa kalkstensplatå som utgör ungefär en fjärdedel av Ölands totala yta. Två kilometer därifrån ligger Ölands folkhögskola, en av Sveriges mötesplatser ...

Av: Elin Bengtsson | Allmänna reportage | 26 januari, 2007

6 juni - Du gamla, du fria

Du gamla, du fria   6 juni Andra muggen morgonkaffe ångar lockande. Starkt och hett med en ynka mjölkskvätt för att runda av smaken. Dagens nyheter har jag redan läst. Adrenalinet står ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 07 juni, 2007

FLODEN FINNS DÄR, SOM ALLTID

Utanför Guido Pedronis hus finns ingenting, bara tystnad, men det går i minnen att höra hans steg, taktfasta och korta på den slitna vägen ner mot Joe Collinas hus. Han ...

Av: Bo Bjelvehammar | Utopiska geografier | 26 oktober, 2014

”Konst är ingen diet” Stina Otterberg problematiserar läsningens nyttoaspekt

”Jag lyssnar inte på Mozart för att blir smartare. Jag lyssnar på Mozart för att möta en mästare”. Så säger Stina Otterberg, kritiker, författare och lektor i litteraturvetenskap, mot slutet i ...

Av: Hedvig Ljungar | Litteraturens porträtt | 08 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.