Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 20 juli, 2014
Reportage om scenkonst

Adolf Eichmann, den lille mannen i historiens malström

För 50 år sedan stod en av historiens värsta massmördare inför rätta. Adolf Eichmann hade ansvaret för Förintelsens logistik i det ockuperade Östeuropa, det var han som såg till att ...

Av: Gregor Flakierski | 30 april, 2011
Porträtt om politik & samhälle

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | 04 januari, 2013
Lund har allt utom vatten

Upprörande och nedslående. Om Fritjof Capra

Upprörande Jag sitter och läser en bok av Fritiof Capra, Uncommon Wisdom. Conversations with Remarkable People från 1988 (Flamingo 1989). Capra är ingen ny bekantskap för mig, han tillhör de stora ...

Av: Erland Lagerroth | 13 augusti, 2013
Övriga porträtt

F. Scott Fitzgerald och konsten att skriva



Foto på Francis Scott Fitzgerald taget 4 juni 1937 av Carl Van Vechten. Från WikipediaDet är mycket vanligt numera att folk tipsar varandra om hur man skriver en berättelse. Hur man börjar, hur man slutar, strukturerar, bygger upp intriger, överraskar läsaren och så vidare. Det sprids idéer via internet. Och det förekommer skrivarkurser. Detta är en genre som var i full swing i USA långt innan idén slog igenom i Sverige. Författaren Torsten Scheutz fick exempelvis idén till att börja skriva av en bok i ämnet som han fann i USA i slutet av 1930-talet.

Nu finns det faktiskt hur många sätt som helst att skriva texter och det kan vara intressant att se hur en som lyckades mycket väl med både sina romaner och sina noveller egentligen bar sig åt. F. Scott Fitzgerald är ett utmärkt föremål för en sådan granskning.

Han skrev till sin dotter att det bästa sättet att skapa noveller var att avverka dem i ett språng eller med tre språng, beroende på novellernas längd. Han framhöll att tresprångsnovellen bör författas tre dagar i sträck, därpå en eller annan dag för putsning, varpå novellen är klar att publiceras. Många av hans noveller för The Saturday Evening Post tillkom också på det viset, men det fanns ändå noveller som han knåpade med i åratal.

F. Scott Fitzgerald hade med andra ord hackskrivarens förmåga att snabbt författa en fullt publicerbar novell. Ändå räknas han inte alls som en hackskribent. Tvärtom! Hans framgång som hackare med totalt cirka 160 noveller överskuggades av hans framgång som romanförfattare och där var han långt ifrån någon hackare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det tog honom nio år att skriva romanen Natten är ljuv (1934), som omarbetades i sju olika utkast. Han hade till sist ett manus som bestod av 400,000 ord av vilka han skar bort 300,000 , inklusive, som Malcolm Cowley framhåller, ”ett antal scener som var lika bra som något av det som kom med i den slutliga versionen”.

Fitzgerald pendlade med andra ord mellan snabbt producerade noveller och långt utdraget arbete med romaner. Hans sätt att arbeta med romanformen understryks framför allt av Den siste magnaten, som förelåg i oavslutat skick när han avled i en hjärtattack den 21 december 1940. Denna roman har publicerats i det skick den förelåg när författaren dog och kan vid sidan om sina rent litterära förtjänster fungera som ett kompendium för den som vill studera hur ett skrivarproffs i sitt proffsigaste stadium går till väga.

Edmund Wilson menar att Den siste magnaten ”även i sin ofullkomliga form är Fitzgeralds mognaste verk”. Inte minst därför är romanen värd att studera. De fem första kapitlen av boken var klara när författaren avled dagen efter det att han författat den första episoden av det sjätte kapitlet. Fram till den punkten har romanen sitt avsedda flöde, som därefter upphör.

Men utifrån Fitzgeralds efterlämnade papper och samtal med personer, som han diskuterade romanen med, har man kunnat skapa ett synopsis för resten av berättelsen. Det är här som hans utkast, idéer och förslag gör det möjligt att tränga in på djupet i hans arbetssätt, samtidigt som man får veta hur han hade tänkt sig slutet för Stahr, det namn han gav sin anti-hjälte, som var baserad på hans förebild, den av honom beundrade, legendariske filmmogulen Irving Thalberg, som avlidit 1936.

De flesta författare använder sig antingen av det ena eller det andra sättet när de skriver sina skrönor. Att det går fortare att skriva en novell än att författa en roman är i och för sig föga konstigt. Men att en och samma författare mellan januari 1930 och juni 1931harvade på med sitt långbänksprojekt Natten är ljuv samtidigt som han raskt rev av fem noveller åt The Saturdary Evening Post om sin hjältinna Josehine Perry är förmodligen ganska ovanligt.

De snabbskrivna novellerna var hans främsta inkomstkälla. Tidskriften betalade honom vid denna tidpunkt 4.000 dollar per novell. Eftersom en dollar 1930 motsvarar 13,35 dollar 2013, så skulle han i dag ha fått 53,400 dollar för en novell eller 339.666 kronor, vilket förklarar varför F. Scott Fitzgerald och hans hustru Zelda kunde leva ett så pass högflygande liv som de gjorde, men det är en annan historia.

 

Bertil Falk

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Långfredag

långfredagen har alltid fascinerat mig kyrkorna är tomma gud är borta en frånvaro som krossar tungt är tungt, konkret som världens smärta i döden är gud mer närvarande än i sin reella närvaro det är denna icke-närvaro ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 20 april, 2009

Sagorna ljuger så skönt!

Vad kan man inte göra för ett konungarike? Meningen finns där lysande, som om det fanns en saga bakom; en berättelse utan påtaglig verklighet. Ty i sagans värld får prinsen ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 28 augusti, 2013

Arkiv över idag

Efter tio minuter bärs en kvinna ut med bår. Jag vänder mig om och ser att ingen annan gör det. På den enorma duken strömmar tomma landskap, varpå blickar är ...

Av: Frida Sandström | Essäer om musik | 07 februari, 2014

Hymalaya

Milarepas sanger fra snøfjellet

Tiden hvor natur og ånd sto i felles ledtog mot forfengelighetens og grådighetens barbariske spill, er forbi. Joda, den finnes fremdeles i enkelte bortgjemte lommer her på kloden, men som ...

Av: Ivar Sagbakken | Essäer om religionen | 12 maj, 2016

Om det moderne. Del I

Innledning Artikkelen min bygger på følgende tese: at for de aller fleste begrepsord gjelder det at det ikke er helt opplagt/innlysende hva for betydning og mening de aktuelle begrepsordene har, eller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 november, 2011

Den gudomliga dialogen

”Skall äcklet över tomheten vara det enda av liv med vilket Du fyller tomheten?” Kraftfullt, direkt och avskalat riktas orden mot ett ”Du”; detta är början på en livslång dialog ...

Av: Mikael Palm | Essäer om religionen | 24 augusti, 2014

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 30 januari, 2014

Premiäruppsättningen av Aniara på Kungliga Operan 1959 med libretto av Lindegren Foto Lennart Olson

Erik Lindegren – Ständigt på resa, sökandes sin väg.

Att närma sig – texternas mänskliga sökande – från några av existentialismens grundläggare, med namn som Fjodor Dostojevskij, Sigmund Freud, Oswald Spengler, Fredrich Nietzsche och Thomas Mann, så följer helt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.