”Monism” – en tredje utväg

Inför en aktualisering av Viktor Rydbergs Bibelns lära om Kristus fick jag från professor Birthe Sjöberg mig till livs följande citat från Rydbergs Medeltidens magi från 1865: ”Vår tid är en ...

Av: Erland Lagerroth | 16 juli, 2012
Agora - filosofiska essäer

Synden

Innledning Temaet for denne epistelen er dobbelttroen og dobbelttroende folk. Mitt synspunkt er at dobbeltroende folk er langt hardere ute å kjøre enn den en oppfatter som fundamentalist. I det sistnevnte ...

Av: Thor Olav Olsen | 22 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Hjältemodets upplösning och förruttnelse. Krigets anlete

Superbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan ...

Av: Oliver Parland | 30 december, 2013
Essäer

Sol Invictus i Rom. Terme di Caracalla. Foto: Wikipedia

Den obesegrade solen

Är julhögtiden något som har med Kalle Anka att göra eller är den någonting annat? Är julafton Jesus födelsedag eller har den kristna religionen tagit på sig äran och ansvaret ...

Av: Guido Zeccola | 20 december, 2017
Essäer om religionen

"Nu var det 1913..."



Pat BarkerEtt huvudtema på den bokfestival som hölls i Bath under första veckan i mars var första världskriget vars olika skeden nu kommer att bli ihågkomna allteftersom hundraårsminnena för slagen vid Marne, Somme, Passchendaele, Ypres, Gallipoli och andra fruktansvärda masslakter närmar sig. Historikern Christopher Clark talade om sin bok Sleepwalkers, om den mardrömsaktiga tiden just innan kriget bröt ut, ett ämne som bland många andra Barbara Tuchman och Virginia Cowles behandlat liksom här hemma Ragnar Svanström och Jolo.

Världen omedelbart före katastrofen är också kartlagd i Charles Emmersons nya bok 1913, och samma titel har en bok av tysken Florian Illies, tidigare kulturredaktör på Frankfurter Allgemeine Zeitung och numera på Die Zeit. I sin bok rekonstruerar han månad för månad året före kriget med hjälp av dagböcker och brevsamlingar från en sky av tidsvittnen, bland andra Siegmund Freud och Carl Gustav Jung, Franz Kafka och Georg Trakl, Robert Musil och Arthur Schnitzler, Ernst Ludwig Kirchner och Oskar Kokoschka, James Joyce och Virginia Woolf, men också Bertolt Brecht som var femton år då. Den engelska versionen av Peter Englunds bok om första världskriget som på liknande vis bygger på dåtida ögonvittnens berättelser har redan fått stor spridning och inhöstat lovord från många engelska och amerikanska kritiker.

Jag kan tänka mig att många av de klassiska romanerna om kriget 1914-1918 kommer i nytryck framöver, för engelsk del böcker av Ford Madox Ford, Richard Aldington (The Death of a Hero), Edmund Blunden (Undertones of War), Siegfried Sassoon och Robert Graves (Goodbye to All That), kanske också G. M. Mottrams Spanish-Farm Trilogy, och vad gäller USA förutom Hemingway (A Farewell to Arms) också John Dos Passos (Three Soldiers) och e.e. cummings (The Enormous Room – han använde aldrig versaler i sitt namn). För tysk del Ernst Jüngers In Stahlgewittern, Remarques Im Westen nichts Neues (som säkert alltid funnits på lager – amerikanen Lewis Milestones filmatisering av den är gammal men fortfarande gripande), för fransk tidsromaner av Henri Barbusse och delar av Roger Martin du Gards långa krönika om familjen Thibault och av Jules Romains lika omfattande om Les hommes de bon volonté, särskilt den del som har titeln Verdun.

Mata Hari med Greta Garbo

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Bland filmerna som kommer att aktualiseras finns bland mycket annat den patetiska Mata Hari som är sevärd bara tack vare Greta Garbo, Farväl till vapnen, Jean Renoirs Den stora illusionen och Chaplins På axeln gevär, intressanta ytterligheter. En läsvärd antologi som samtidigt är djupt deprimerande med tanke på all meningslös död är den som Tim Cross redigerade 1988, The Lost Voices of World War I, där många av de stupade finns med, bland de kända t.ex. poeterna Rupert Brooke, Edward Thomas och Wilfred Owen, Georg Trakl, Guillaume Apollinaire och Charles Péguy, och en lång rad mindre bekanta eller nästan okända, unga män som aldrig blev äldre.

Hundraårsminnet av den enda roman som Henri Alain-Fournier hann skriva, den säreget drömska Le Grand Meaulnes, infaller i år (den är värd en egen artikel så småningom).Vidare kan man erinra om en av novellerna i Pär Lagerkvists hårt anspända novellsamling Järn och människor – detta och mycket annat kommer att aktualiseras under tiden fram till elfte november 2018, hundraårsminnet av stilleståndsdagen. Den nog bästa sammanfattningen om hur första världskriget förändrade engelsmännens sätt att tänka och hur den gamla tiden tog slut 1914 är den magistrala The Great War and Modern Memory av den nyligen avlidne Paul Fussell, en oundgänglig bok. En annan utmärkt bok i sammanhanget är The Cambridge Companion to the Literature of the First World War, redigerad av Vincent Sherry (2005), med ett dussin kapitel om hur kriget satt spår i engelsk, amerikansk, fransk, italiensk och tysk litteratur och film, både av samtida och sentida poeter, romanförfattare, regissörer och konstnärer.

Pat Barker är en författare som sorteras in i kapitlet ”Myths, memories and monuments: reimagining the Great War”. Här ska sägas något om de av hennes böcker som utspelar sig kring första världskriget, särskilt den senaste. Krigets inverkan på en grupp unga konstnärer var temat för en tidigare trilogi som nått många läsare. Nu är hon i gång med en uppföljning.

Henry TonksJag råkar lyssna på ett program från BBC. Den som introducerar säger “The programme contains one graphic scene.”  Samma omsorg om publikens känsliga sinne har bioannonsernas ”contains nudity and coarse language” fast de lockar nog mer än de avskräcker. Om man går till en sida på nätet som samlar bilder på ansiktena på överlevande men vanställda soldater från första världskriget så finns ett mycket mera berättigat caveat: tag er i akt, stålsätt er. Det tar en stund innan man hjälpligt vänjer sig vid de fruktansvärda ansiktsskador som man försökte lappa samman på Queen Mary´s Hospital i Sidcup, ett sjukhus som inrättades enkom för det och som var i gång långt in på 1920-talet. Flera uppsättningar sådana porträtt finns påwww.gilliesarchives.org.uk  (nu har jag varnat er).

Den ena är en lång serie i pastell av Henry Tonks, en kirurg och konstnär som undervisade i anatomi på Slade School of Art i London före, under och efter första världskriget där han lärde unga blivande konstnärer att dissekera avlidna så att de samtidig inhämtade grunderna i anatomi. Han är en av de faktiska figurerna i Pat Barkers senaste roman, den mycket intressanta och mycket engagerande Toby´s Room (Hamish Hamilton). Den kan läsas för sig men är egentligen andra delen (efter Life Class, 2007) av hennes nya trilogi som utspelar sig vid samma tid som hennes så kallade Regeneration-trilogi (Regeneration, The Eye in the Door och The Ghost Road) som kom 1991-1995, möttes med många lovord, priser och utmärkelser och som redan har analyserats och kommenterats i en mängd akademiska uppsatser och avhandlingar.

Pat Barker har en arbetarbakgrund i norra England, med en besvärlig uppväxt (fadern försvann tidigt), och hennes genombrottsböcker ”Union Street” (1982) och ”The Century´s Daughter” (1986) höll sig till den miljön. Hon kan i det stycket påminna om Beryl Bainbridge och är lika läsvärd. Hon vidgade sin intressesfär genom att gå tillbaka några decennier och i sin första och nu i sin andra trilogi ägna sig åt The Great War som första världskriget med en märklig term kallas (den fromma förhoppningen när det äntligen var över var förstås att detta var kriget som skulle göra slut på alla krig). Det är ett ämne som redan många av de som överlevde skrev om. Flera sådana författare dyker upp i hennes halvt dokumentära rekonstruktioner, i den första trilogin bland andra poeterna Wilfred Owen (som omkom i kriget), Robert Graves och Siegfried Sassoon. 

ett av Henry Tonks krigs ansikteI den nya serien som är två tredjedels klar handlar det liksom i förra om A Soldier´s Return, som en bok av Rebecca West kallades, fast med några fler återvändare än en enda från skyttegravarna, och Henry Tonk och plastikirurgerna i Sidcup är i fokus. Att boken kallas Toby´s Room har flera förklaringar, både handfasta och symboliska. Virginia Woolf och Bloomsbury-gruppen flimrar förbi, och några sidor är förlagda till Duncan Grants Charleston, det vackra huset med en tilltalande trädgård i närheten av Lewes inte långt från Leonard och Virginia Woolfs Rodmell där flera konstnärer i gruppen flockades. Virginia Woolfs bror Thoby stupade i första världskriget, en faktagrund för hennes roman Jacob´s Room. 

Det är alltså ingen tillfällighet att ett syskonpar finns med redan i Pat Barkers första kapitel där tiden är 1912. När historien sedan förs fram till krigsåret 1917 är han anmäld saknad på slagfältet, och en stor del av systern Elinors tid och ansträngningar ägnas åt att försöka få reda på hur och var han stupade. Hon låter sig inte nöja med det lapidariska telegrammet  ”Missing, Believed Killed”. Hur händelserna hänger samman avslöjas på de allra sista sidorna, med en viss fördröjd effekt. Elinor står i centrum, och är fortfarande liksom i första delen elev på Slade. Hon sekunderas av två andra elever, Kit Neville och Paul Terrant som båda överlever kriget, den förste dock knappt. Bakom de tre romangestalterna kan man ana faktiska förebilder, för henne den originella Dora Carrington, för männen målare som Paul Nash, Sidney Spencer och Mark Gertler. 

The Independent Bath Literature Festival 2013Framför allt finns tre övergripande ämnen i romanen: vad som verkligen hände på frontavsnittet när Toby försvann, hur Elinor efter hand frigör sig och blir självständig, med en fortlöpande diskussion om konsten och kriget, och slutligen och framför allt den fysiska och psykiska rehabiliteringen av återvändande soldater. Där låter Pat Barker oss alltså söka upp några av källorna hon använt, genom länken till The Gillies Archives i en avslutande Author´s Note. Mer än vad som sagts ska inte här friläggas av Pat Barkers berättelseväv där flera trådändar lämnas oknutna så att en fortsättning kan följa: Now Read On… 

Första världskriget och den närmast följande tiden fortsätter som framgått av det ovan skrivna att fascinera engelska författare och forskare. För fyra år sedan kom en bok om fem engelska konstnärer och hur kriget påverkade dem, David Boyds A Crisis of Brilliance. Five Young British Artists and the Great War, och Kevin Jackson har just gett ut en studie om modernismens kanske främsta märkesår: 1922: Constellation of Genius: Modernism Year One  då både James Joyces Ulysses och T. S. Eliots The Waste Land kom ut. Men redan 1913 hände det remarkabla ting, det årets Armory Show i New York blev en inkörsport för modernismen, och Marcel Duchamp skapade genom att sätta ett cykelhjul på en pall en tidig ready-made. 

Ännu är vi inte framme vid hundraårsminnet av första världskrigets utbrott, och jag kan avsluta lite lättsammare: 1913 fick den danske skulptören Edvard Eriksen i uppdrag att förfärdiga en sjöjungfru, genom sin kärlek strandsatt mellan vattenvärlden och den jordiska tillvaron, som H. C. Andersen visste att berätta om. Skulptörens hustru stod modell för den slanka kroppen, men från balettdansösen Ellen Price på Det Kongelige i Köpenhamn lånades anletsdragen – henne var Carlsbergs bryggarkung Carl Jacobsen som bekostade det hela förälskad i. Den lille havfrue sattes upp på Langelinie, och hos henne stannar alltsedan dess busslaster av turister. En gång sågade en anarkistiskt sinnad konstnär (var det Jørgen Nash?) av henne huvudet, vad han nu ville bevisa med det. Men så hon fick ett nytt och allt återgick till det normala. Nu är hon hundra år gammal men för evigt ung.

Fast modernistisk har hon förstås aldrig varit.

 

Ivo Holmqvist

 1922 Constellation of Genius Modernism Year One

Film

 

Constellation of Genius. The 1922 song. Written by Kevin Jackson and Colin Minchin.
Film directed by Kevin Jackson

 

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&;v=fHROnX6jD-4v

Ur arkivet

view_module reorder
Erik B. Gustavsson,

Jag mötte en målare

Jag träffade Erik B. Gustavsson (1913-2005) vid en utställning i en stockholmsförort; han närmade sig de åttio, men mannen som klev in i lokalen var ungdomligt flott ekiperad, på ett ...

Av: Gunnar Lundin | Konstens porträtt | 27 september, 2010

Poesi i poetik och praktik

Det råder oftast en förvirring kring begreppet poetik och det blir i det dagliga användandet till en brokig blandning av metodik, estetik, poetik därtill uppblandat med en politisk hållning. Sammantaget ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 21 december, 2016

Materia och ande – den stora gåtan

Vi håller oss med många antiteser. En sådan är människa och natur. Motsättningen kan förefalla självklar, men det är den inte. Människan är en del av naturen, och naturen har ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2014

Baserat på ett sant rykte

Platsannons Ett väl sammansvetsat kollektiv söker en sammansvuren: Osjälvständighet, självupptagenhet, oduglighet och förmågan att vända kappan efter vinden värdesätts extra. Vi skiljer inte agnarna från vetet, ej heller rövslickeri från lojalitet och civilkurage ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2013

Gerhard Leberecht von Blücher

Krig och fred i Belgien

I samband med det tyska överfallet på Danmark och Norge stävade en nästan ny kryssare, uppkallad efter just Blücher, in mot Oslo natten till den 9 april 1940. Ombord ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 23 oktober, 2015

Allt är trafikens fel

Trafiken påverkar mig. Sedan tre år tillbaka har jag som Eksjöbo lärt mig att köra fortare men jag har blivit ögontjänare på kuppen. Min hastighet växlar numera beroende på antalet ...

Av: Isabella Clevenhag Sörängen | Gästkrönikör | 27 mars, 2012

Toleransens dilemma del 1 av 2

Ohyggligheterna i Syrien. Ockupationen på Västbanken. Förtrycket i många muslimska länder. Galna kristna, som sätter eld på Koranen. Kongo Kinshasa. Guds befrielsearmé i Centralafrika. Muhammedkarikatyrerna. De fruktansvärda övergreppen på kvinnor ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 08 oktober, 2012

Israelisk musik från många kulturer

Israelisk musik från många kulturer Israels 6 miljoner invånare omfattar 100 nationaliteter. Uppgiften kommer från cd-häftet till The Rough Guide To The Music Of Israel. Förvånande? Kan det stämma? Det beror ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om musik | 03 maj, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.