Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 juni, 2013
Essäer om samhället

20. Ingrid

Det hade hänt så mycket de sista veckorna. Jobbiga saker, men också fina saker. Det är så livet är lilla Mia, hade Ines sagt med ett litet leende på läpparna ...

Av: Ingrind | 27 april, 2012
Lund har allt utom vatten

Från tjejer till killar och allt däremellan

Från tjejer till killar och allt däremellan - En massa glitter, skägg och politik, svarar Kristin på frågan om vad vi har att vänta oss i Gallerian på Pride.

Av: Sara Degerhammar | 04 augusti, 2007
Reportage om politik & samhälle

Omöjliga intervjuer – Milla-Elina Bylund-Lepistö intervjuar Jesus

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | 22 Maj, 2012
Essäer

Att se längre än näsan räcker



Den framsynte Bernard le Bovier de Fontenelle (1657-1757) Nei, tacka wil iag wår högtoplysta tid wi lefwa uti,wi weta intet mera af några omöjeligheter ..
(Johan Krook 1741)

När Emanuel Swedenborg kring år 1716 berättade att han skissat på ett ”Utkast til en Machine at flyga i wädret”, ställde sig Christopher Polhem mycket skeptisk till tanken att människan någonsin skulle kunna skapa en sådan maskin. Swedenborg citerade då Bernard le Bovier de Fontenelle, som sagt följande: “Konsten att flyga har knappt blivit född ännu. Den konsten ska bli allt mer perfekt och en dag kommer folk att flyga upp till månen.”

Redan för326 år sedan hade Bovier de Fontenelle, som faktiskt blev hundra år, klart för sig att människan skulle kunna genomföra den bedriften och Swedenborg höll med honom. Men de flesta människor har varit lika skeptiska som Polhem och det finns till och med folk som än i dag anser att månresor är omöjliga och att Apollo-färderna var en gigantisk bluff.

Du som läser detta, vad säger Du om jag nu påstår att väldiga stjärnskepp med tiotusentals människor ombord om hundra år ska färdas långt utanför vårt eget solsystem? De kommer att färdas i tusentals år och generationer ska födas och dö ombord under färden innan man når fram till någon beboelig exoplanet i ett annat solsystem eller kanske helt enkelt bosätter sig som nomader ute i universum.

Vågar Du tro på det?

Om inte, så slipp!

Ex-astronauten Mae Jamison, som ska leda oss mot stjärnorna

Men faktum är att det har just blivit klart att den första afro-amerikanska kvinnan i rymden, före detta astronauten, Mae Jemison, ska leda ett projekt med sikte på en sådan resa. Vi står inför något så pass ovanligt som rejäl framförhållning, en tydlig långsiktig planering långt utöver vad vi i vardagsslag är vana vid.

Det handlar om ”The 100-Year Starship Project”, där DARPA (Defense Advanced Research Projects Agency) ger 500.000 dollar till den ideella organisation Dorothy Jemison Foundation for Excellence som ska inleda förberedelserna för det enorma projektet.

”Vi behöver själva inte vara de som sänder ut detta stjärnskepp”, fastslår Mae Jemison. ”Vår uppgift, vårt uppdrag är att se till så att all den kompetens som krävs för att genomföra interstellära missioner finns på plats.”

DARPA är knutet till USA:s försvarsdepartement och skapades ursprungligen för att slippa överraskningar av den art som USA drabbades av när ryssarna skickade upp Sputnik i rymden. Den här satsningen i samverkan med bland annat NASA handlar alltså om något så pass svindlande som ett generationsrymdskepp med sikte på utvandring inte bara från Jorden utan från själva solsystemet. Människorna ombord lever och dör, får barn som också lever och dör ute bland stjärnorna.

John Desmond Bernal, som redan 1929 utförligt beskrev ett stjärnskepp

Det låter som science fiction och science fiction har förvisso tagit till sig idén. Men det var den märklige brittiske vetenskapsmannen John Desmond Bernal, som först förde fram tanken på ett sådant rymdprojekt 1929 i den långa filosofiska essän The World, the Flesh, and the Devil An Enquiry into the Future of the Three Enemies of the Rational Soul, ett fantastiskt dokument som av någon anledning aldrig tycks ha översatts till svenska.

Bernal tänkte sig en sfär cirka femton kilometer i diameter. Bland annat föreställde han sig att man kunde fånga in en asteroid och urholka den samt förse den med skyddande lager. Denna värld för sig måste vara självförsörjande med egen atmosfär, vattenförsörjning och odlingar.

Inom skönlitteraturen dök ett generationsrymdskepp upp för första gången 1940 i den amerikanska science fiction-tidskriften Amazing Stories. Det var i novellen ”Resan som varade i 600 år” av Don Wilcox och den kom på svenska redan 1942 i Jules Verne Magasinet/Veckans Äventyr.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I rymdskeppet R/S "Framtiden" hinner trettio generationer leva och dö innan farkosten når Rabinelloplaneterna. Vid framkomsten hälsas generationsskeppets invånare välkomna av en koloni jordmänniskor. Ny teknologi har gjort att farkosten blivit omkörd på vägen av nya emigranter, som avverkat sträckan på sex år. Jules Verne Magasinet publicerade flera liknande resor om stjärnskepp och som bekant kom Harry Martinson ett drygt årtionde senare att ta upp idén i dystopin Aniara.

”The 100 Year Starship (100YSS) study” beskrivs som ett försök från DARPAS sida ”att utveckla en genomförbar och hållbar modell för uthålliga, långsiktiga investeringar inom den privata sektorn i de oräkneliga vetenskapsgrenar som krävs för att praktiskt genomföra rymdfärder på långa distanser.”

Avsikten är bland annat att framkalla ett intresse för projektet bland unga studenter men också bland akademiker, hos den industriella världens beslutsfattare samt hos forskare och vidare att få den stora allmänheten att i stället för att tänka i banor som ”det går inte” överväga begreppet ”varför inte”. Uppgiften är att studera hur man ska få allmänheten att bortse från den normalt kortsiktiga synen på tillvaron och stödja ett projekt som handlar om våra barnbarns barnbarns barnbarns barn.

Insidan av en Bernal-sfär

"Jag tror inte alls att allmänheten har tappat intresset för rymden”, säger Mae Jemison. "Jag tror att de bara har lämnats utanför.”

Studien ska vidare innehålla långt mycket mer än rent teknologiska aspekter, som exempelvis huruvida man ska använda mikrovågor eller termonukleära explosioner för att uppnå en hastighet om drygt 10 procent av ljushastigheten. Projektet ska nämligen därutöver omfatta ekonomiska, sociala, kulturella, religiösa, juridiska, filosofiska och andra aspekter. Med andra ord: inga infallsvinklar ska glömmas bort. Studien ska vara så heltäckande som möjligt.

Bottenlinjen för att undvika inavel är enligt en uppfattning drygt 200 människor, enligt en annan bedömning krävs 1000 människor. Då det handlar om att skicka ut tusentals människor bör inavel inte vara något problem, men man får anta att frågan ändå kommer att bli föremål för studium.

För att förstå vilka avstånd det handlar om, så tar det en och en kvarts sekund för månskenet att nå jorden medan solskenet behöver åtta minuter för att nå oss. Ljuset från den närmaste stjärnan, Alpha Centauri, tar 4,37 år innan det når oss.

Dennis Overbye har noterat i International Herald Tribune att det skulle ta Voyager I, som just nu färdas där borta vid solsystemets yttersta gräns med en hastighet om 61.000 kilometer i timmen, 70.000 år för att komma fram till Alpha Centauri.

Voyager I, som färdats i 34 år, är på väg ut ur solsystemet. Farkosten har färdats över 18 miljarder kilometer ut i världsalltet, längre än någon annan av människor konstruerad farkost. Man räknar med att kunna bibehålla kontakt med rymdsonden till år 2020, då batterierna beräknas ta slut och signalerna bli för svaga för att uppfattas på jorden.

Variant på Bernal-sfär

rittiska interplanetariska sällskapet har kalkylerat att med en farkost som färdas med tolv procent av ljusets hastighet skulle man kunna nå Barnards stjärna, som ligger 5,9 ljusår från oss, på femtio år. I alla händelser handlar dessa kalkyler och projekt om planer med en långsiktighet som saknar motstycke. Voyager 1:s märkliga, obemannade pionjärfärd är alltså ingenting jämfört med de utmaningar som Mae Jemison och hennes medarbetare ska ta itu. 500.000 dollars är inte mycket pengar, men detta är bara början, själva förberedelsearbetet.

Astrofysikern Stephen Hawking, som suttit större delen av sitt liv i rullstol, fyllde 70 år i januari 2012. Han framhöll då i en intervju för BBC att han tror att mänskligheten kommer att förstöra jorden och utplåna sig själv någon gång inom de kommande 1000 åren. Han menar att räddningen består i att kolonisera planeten Mars och andra himlakroppar inom solsystemet, som kan göras beboeliga för människan. Sådan kolonisation tror han kommer att ske först om 100 år. Han framhåller också att människan bör akta sig för att ta kontakt med utomjordingar. Risken är, menar Hawking, att människan skulle drabbas av samma öde som indianerna när européerna kom till den nya världen.

Bertil Falk



 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Thorilds aforism över dörren till Uppsala Universitets stora aula. foto Ann-Sofi CUllhed

Att tänka fritt eller rätt?

Thomas Thorilds sentens "Tänka fritt är stort, tänka rätt är större" kan synas märklig och liknar en uppmaning till följsamhet och politisk korrekthet. Detta kunde dock knappast vara rektor Carl ...

Av: Kjell-Åke Forsgren | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2017

Minnets deformationer och transformationer

Bonniers konsthall utgör navet för utställningen ”Minneskonst” som för närvarande presenteras på flera institutioner och platser runt om i Stockholm. Ambitionen att överskrida gränser mellan kulturella uttryck, utställningsformer och aktuell ...

Av: Henrik Örnlind | Essäer om konst | 15 september, 2013

Buss 171 mellan Malmö-Lund

 Vid min sida, på bussen mellan Malmö och Lund, sitter en kvinna som jag misstänker är ifrån östasien, möjligtvis den koreanska halvön, fast jag gissar egentligen bara, hon skulle lika ...

Av: Henrik Johansson | Gästkrönikör | 24 Maj, 2012

November

Nu sugs människorna in i sina inre novembervirvlar igen. Avstånden och skuggorna växer. Parabolantennerna lyser utanför husfönstren som receptiva jättesnäckor. Ovanför ruvar kråkkraxhimlen.

Av: Bruno Franzon | Utopiska geografier | 29 juni, 2009

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011

Lindsay Bottos,

På trolljakt i samtidskonsten

Troll. Nej, det är inte John Bauers sagotroll som står och lurar bland träden i den svenska skogsidyllen som jag tänker på, utan på nättrollen. De som sprider sina hatiska ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 28 oktober, 2015

Når det gode livet er om å kjenne seg lykkelig hver eneste dag

Innledning. Å ha et helt liv å føre betyr ikke det samme som å snakke om og kjenne at livet har i seg en form for helhet, e.g. at begrepsliggjøringen av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 mars, 2012

Hett som i helvetet

Notting Hill Carnival 2006: Hett som i helvetet Tidningen Kulturens Carl Abrahamsson besöker Notting Hill Carnival i London och trängs bland hundratusentals människor. Välkommen till Notting Hill...

Av: Tidningen Kulturen | Bildreportage | 08 september, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts