Theodor Kittelsen – Den norske Faun

 Nationalromantiken är en inriktning på det nationellt egenartade i natur och folklynne samt den egna historien. Den kan beskrivas som en fredlig form av nationalism. Romantiken är både en stil ...

Av: Lena Månsson | 03 augusti, 2014
Konstens porträtt

Var Pär vår förste postmoderne författare?

Att Pär Rådström (1925-1963) var en utmärkt författare råder knappast någon tvekan om, men var han verkligen så märklig att det motiverar att han efter sin för tidiga bortgång för ...

Av: Bertil Falk | 07 juni, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Från diktsamlingen: Efterdyningar

Lilla Liv Moderslyckan, pur och matt, spirar, fortplantar sig i den späda, mätta vars leende sprider sig i mig. Efter lång natts vaka somnar du till slut ...

Av: Anne Kähärä | 13 april, 2009
Utopiska geografier

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | 15 juni, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Att dela sitt liv med sig själv



Michel TournierI början av året bestämde jag mig för att läsa om en roman: Fredag eller den andra ön. Jag hittade boken av en slump i en andrahandsbutik och insåg att berättelsen var något som jag inte hade kunnat sluta tänka på. Och författaren var någon som jag gärna hade velat läsa in mig på.

Fredag eller den andra ön av Michel Tournier handlar om Robinson Crusoes tid på en ö utanför Sydamerika. Den kom ut 1967, blev en stor succé och tilldelades Franska Akademiens stora romanpris. Precis som i Daniel Defoes berättelse så blir Robinson skeppsbruten ensam, förutom en hund. Men där Defoe skildrar en något statisk och onyanserad gestalt som går in för att forma sin omgivning utan att själv förändras, berättar Tournier istället om en man som en genomgår en förändring under sin långa tid på ön, och slutligen bestämmer sig för att stanna kvar, medan Fredag seglar iväg från ön.

En intressant aspekt är att Tournier ger nyckeln till Fredag eller den andra ön i en annan av sina romaner, den lika läsvärda romanen Meteorerna. Där lägger han ut det såhär: ”Varje människa behöver sina likar för att uppskatta yttervärlden i dess helhet. De andra ger honom de avlägsna föremålens skala och lär honom att varje föremål har en sida som han inte kan se framifrån från den plats där han befinner sig, men som i alla fall finns eftersom den visar sig för vittnen fjärran från honom.

Den iakttagelsen sträcker sig ända till yttervärldens existens som sådan, vars enda garanti är den bekräftelse som våra grannar lämnar oss. Det som underkänner mina drömmars pretention att utge sig för verklighet är att det enda vittnet är jag själv. Den världssyn en ensam människa kan ha – till exempel Robinson Crusoe på sin ö är absolut ofattbart torftig och osammanhängande. En sådan upplever inte sitt eget liv, han drömmer det och han upplever en flyktig, söndertrasad opåtaglig dröm.” Defoes Robinson vill erövra ön, Speranza som han döper den till, och nyttja den för sin egen vinning. Detta gör också Tourniers Robinson, men lär sig med tiden att hans planering och hårda arbete med att skapa stora förråd för framtiden inte har någon bäring för hans ensamma liv på ön. Han börjar också sjunka ner i depression, ensamhet och badar i gyttjepölar med vildsvin. Detta är detta som gör att det finns två öar: en där han är flitig och upprätthåller ett slags civilisation, men också en annan sida av livet på ön, ett mer destruktivt där ensamheten tar över. Och precis som citatet ovan antyder, så är det inte förrän Fredag kommer till ön som Robinsons liv, sedvänjor och rutiner får någon egentlig mening.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Citatet leder också tanken till Lars Gustafsson, som i en av sina romaner hävdar att verkligheten finns där man blir ifrågasatt. Fredag har den funktionen hos Tournier, han är både antagonist och Robinsons vän. Fredag är inte en underdåning slav, utan en person som bara gör som Robinson säger när han är i närheten; ungdomlig i sin spontanitet, och gör annars som han själv vill, speciellt om det går mot vad Robinson har bestämt, och de skapar en dynamik som gör att Robinson tror att han är en stor ledare och representant för västerländsk civilisation. Men egentligen är det omständigheterna som har gjort honom till en ledare över Fredag; han var på ön först och räddade Fredags liv.

Men när den stora katastrofen inträffar, allt som Robinson har byggt upp sprängs i luften, blir de två jämlikar, och Robinson måste lära sig leva på samma villkor som Fredag. Men Fredag har ett litet övertag och till sist är det Robinson som förändras istället för att själv förändra sin omgivning.

Man skulle kunna kalla boken för en kontraimitation; en gammal traditionell berättelse, som många känner till utan att själva ha läst, återanvänds för att skildra nya värderingar, nya tider. När boken kom ut 1967 var kolonialfrågan högaktuell. Tournier tog då berättelsen om litteraturens kanske mest kända kolonisatör och gjorde honom åter aktuell. Han befriar honom från Defoes tids fördomar och stöper om honom till en människa som under sina många år på ön bestämmer sig för att aldrig återvända till sitt tidigare liv; en bildningsroman.

Som debut är romanen imponerande. Men Tournier var 43 år gammal när den kom ut, och hade ägnat sitt liv åt filosofi och inte skönlitteratur. Formen är en annan viktig anledning till att den blev så uppmärksammad när den gavs ut 1967. Den är berättad i en realistisk tradition i en tid då fransk litteratur var inne på le nouveau roman. Formen är snarare Balzac och Zola än Beckett och Claude Simon. Michel Tournier, utbildad i filosofi, kunde inte hantera den avancerade gestaltningsform som den nya romanen innebar, det var en lyx han inte kunde tillägna sig, så istället var han tvungen att använda sig av ett traditionellt berättande. Men detta är bara en fördel och antagligen en av orsakerna till att den fortfarande är så läsvärd. Michel Tourniers bildning döljs inte bakom avancerade tekniker, istället blir det en lustfylld hantering av teman som ensamhet, kolonialism och religion, filosofiska frågor och teorier gestaltar han på ett begripligt och underhållande sätt. Fredag eller den andra ön öppnar upp för nya perspektiv på ett ledigt och otvunget sätt, att läsa den idag i ett globaliserat perspektiv ger den nytt liv, och rättfärdigar den som en bok att läsa om.

Daniel Svederud

Ur arkivet

view_module reorder

Je est un autre – Cerebral konst

Del två i utställningsserien Psychosis på Färgfabriken i Stockholm har undertiteln ”I is Someone Else”, efter den franske poeten Arthur Rimbauds välkända fras ”Je est un autre”. Titeln är passande ...

Av: Fredrik Bernholm | Essäer om konst | 18 juni, 2012

Byt ut betongen mot ett hårigt mansbröst

Varför ser all graffiti likadan ut och varför blir så många gråtarga över konst på gatan? Det är två av frågorna som väcks under Urban Arts Manifestation som i slutet ...

Av: Sofie Valfridsson | Kulturreportage | 13 juni, 2009

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Lili Horváth gästade Stockholms filmfestival med filmen The Wednesday Child. Foto: Chatrin Nyström

Lili Hováth gästade Stockholms filmfestival

I år tävlade för första gången fler kvinnor än män i Stockholm XXVI Competition under Stockholms filmfestival. Tidningen Kulturen träffade en av dem, Lili Hováth från Ungern, regissör till The ...

Av: Lena Andersson | Filmens porträtt | 01 december, 2015

Välorienterad översikt med slagsidaPia Hellertz, Paradigmskifte på gång?

Pia Hellertz lärde jag känna på en forskarkurs ”Mot ett holistiskt-dialektiskt paradigm”, som Joachim Israel och jag höll i Örebro 1989. Kursen väckte förhoppningsvis en del tankar hos deltagarna, i ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 18 december, 2012

För och med folket i 20 år. Urkult 2014

Jag står mitt i folkhavet vid stora scenen på Urkultsfestivalen. Vi lyssnar på det Irländska bandet Kíla. Det duggar lite och folk står nära varandra, vissa med hela regnställ på ...

Av: Amanda Farfan | Kulturreportage | 09 augusti, 2014

Kall fusion

  Manhattan, kl. 8.10 den 11 september 2001 Kall fusion skulle kunna ge ren och gratis energi ur havsvatten. Teknologin skulle lösa många av mänsklighetens problem och skapa ett utopiskt lyckorike. Men ...

Av: Ahrvid Engholm | Utopiska geografier | 23 februari, 2009

En guide i olika typer av drömdödare

De attackerar när du minst anar det. När du kanske har närt en tanke under flera månader eller många år, bollat den med nära och kära och tänkt att det ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 14 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.