En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | 31 januari, 2012
Resereportage

Den Gudomliga komedin Del 3

En purgatorivandring  När vi nu lämnar det första stadiet på vandringen genom "de tre rikena" har vi lämnat det statiska "trattlandskapet" bakom oss. Dante med sin Mästare och ledsagare Vergilius har ...

Av: Hans-Evert Renérius | 26 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Nya danska böcker

Nya danska böcker Globala och lokala stormar i poesi och prosa under hösten i Danmark. Den danska bokhösten, som började redan i somras, var rik på litterära upplevelser. Thomas Nydahl ger tips på enskilda ...

Av: Thomas Nydahl | 23 november, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Kjell Rynefors och världar utan blommor

Att skriva noveller var knappast den viktigaste delen av den alltför tidigt bortgångne fyrbarnspappan Kjell Rynefors liv. Kjell Rynefors (1948-1986) omkom när han förgäves försökte rädda sina två minsta barn ...

Av: Bertil Falk | 04 juli, 2013
Litteraturens porträtt

Kanon och labyrinten



kanoniska författareLitterär kanon. Ett ämne som väcker diskussion fast många kanske inte riktigt vet vad det innebär. Det blir ofta en diskussion om estetik och personlig smak; litteratur som ett slags indoktrinering. Sällan är det läskunskaper och tillgången till litteratur för olika grupper som människor tänker på när ämnet kommer upp.

Den mest vanliga men också mest svårbesvarade frågan om litterär kanon är vad man ska ha den till. Kanonisering är en lång process som sållar ut verk som inte kan övertyga flera generationer om sin storhet eller allmängiltiga relevans. Det har främst varit europeisk litteratur som har haft förmånen att räknas in i kanon, men i samband med debatten om att öppna upp kanon eller bevara en så har kanon blivit ett slags slagfält där olika grupper vill få in sina verk och författare för att understryka sin roll i kulturen. Man kan ju fråga sig varför det är så viktigt att bli representerad i något som kan kallas för kanon; det finns många olika skäl. Men de flesta är på något sätt godtyckliga eller subjektiva, medan vissa riktar in sig på frågan om vad läsningen i sig är värd.

Det är intressant att processen inte har någon direkt lättbegriplig struktur som gör att man kan förutspå en kanonisering. Ett verk som blir ignorerat av sin samtid kan med åren växa och få en betydelse som skymmer dess blygsamma mottagande. Ett drömspel till exempel möttes av tveksamma kritiker, de första uppsättningarna blev inte så lyckade på grund av de tekniska problemen, men med samhällsförändringarna i Europa och teaterteknikens utveckling så kom Drömspelet till slut att omhuldas av surrealister och expressionister. Idag är det ett av Strindbergs och svensk litteraturs viktigaste verk.

Ju längre tiden går desto färre verk från varje epok är det som överlever. Det finns antagligen massor av antik litteratur som är intressant och läsvärd, men ändå är det ganska få verk och författare som vi återkommer till.

Men kanonisering inom litteratur handlar inte bara om hur ofta böckernas läses, utan också om hur minnet av författaren hålls vid liv. Detta kan innefatta allt från litterära sällskap och museum till frimärken och högtidsår. Det hela måste motiveras och hållas intressant för att inte falla i glömska.

Kanonisering manifesterar sig främst på litteraturlistor i skolorna. Det är där många möter bilden av vad som är viktig och bra litteratur. När något lärs ut av professionella så tar vi för givet att det är bra. Men det är också lätt att skrämmas av det. Att få berättat för sig att Röda rummet kan ha en motsatt effekt, man skyr läsning som ett tvång. För mig hade den en gång en annan effekt; jag trodde länge att Ondskan var en bra bok eftersom vi alla skulle läsa den i högstadiet. Men med åren har jag insett att jag nog var lite naiv och okritisk i min läsning. Så anbefallen läsning kan också motverka det som ska vara syftet.

Litteraturprofessorn John Guillory argumenterar i sin bok Cultural capital för att kanon egentligen handlar om kulturellt kapital som reglerar läs- och skrivkunskaperna i olika sociala grupper. En samhällsgrupp med lågt intresse för läsning och litteratur är inte så intresserad av att se sina verk och författare kanoniserade, medan en grupp med högre kulturellt kapital, vilket oftast tillhör en högra samhällsklass, framhåller sina viktiga verks betydelse. Samtidigt är det svårt att definiera en grupp, få de att verka mer enhetliga än de egentligen är. Det är få som vill och kan kategorisera sig så snävt.

languageSå läskunnighet är det som nog kan samla flest när det handlar om kanon. Kulturell identitet är svårt att lära ut, utan måste nog upplevas på fler plan än i böcker. Då är det viktigare att lära sig läsa på kritiskt sätt, och inte inbilla sig att en bok är viktig bara för att den används i skolan. Idag utsätts vi för mängder av text, överallt blir vi påbjudna information som vi kanske inte är så intresserade av eller som vi inte kan värdera sålla på ett bra sätt. Litterära genrer och texter skiljer sig åt och kan inte alltid jämföras med varandra; lagtext och poesi kräver två olika förhållningssätt.

Men en kanon har den fördelen att den kan fungera som ett historiskt minne. Den behöver ju inte nödvändigtvis gå en specifik grupps ärende, utan kan likväl vara något som förenar och pekar på likheter likväl som skillnader. Att läsa de så kallade klassikerna sätter in läsaren i ett större sammanhang samtidigt som det ger medel för kritiskt och självständigt tänkande över vad som gör ett verk relevant. Kanonisering kräver ju ett aktivt läsande av verken. Även om ordet kanon kan leda tankarna till något ålderdomligt och stelt så är det ju faktiskt en process som kräver många aktörers deltagande.

Påbjuden läsning kan då verka motsägelsefull, om ett verks storhet måste tvingas på läsaren kan man undra om det egentligen är ett mästerverk.

Så kanon är något som orsakar mycket debatt med sin tvetydiga innebörd, men debatten kring dess existens ses ofta som ett symptom eller tecken på att humanistiska studier befinner sig i något som kan liknas vid en identitetskris. I Sverige kommer det att dröja länge innan vi får se någon nationell kanon likt den i Danmark; ingen utom i princip folkpartiet vill vara med och bestämma en. Eftersom ingen kan komma med ett fullgott svar som inte faller ner i frågan om estetik eller sociala gruppers representation så kommer det att fortsätta att vara något som skapar mer frågor och konflikter än lösningar. När många faktorer spelar in så öppnar det för så många invändningar att en lösning som tillfredsställer alla parter ter sig orealistisk.

Daniel Svederud

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Angeren

Innledning I begynnelsen var nektelsen, og så lenge mennesket tviholdt på den, gikk livet på tomgang. Livets ordløse farer skygget for at et nøkternt blikk på omstendighetene kunne oppstå: Mennesket levde ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2014

Debatt och Samtal om rasism på Peace & Love festival 2012

Rasismen som inte kom tillbaka utan som alltid funnits – ”Hur bygger vi ett samhälle där vi kan leva tillsammans?” Förutsättningarna för samtalet om rasism och främlingsfientlighet i Sverige är inte ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Ngugi Wa Thiong'o. Foto: Daniel Anderson

Kenyansk författare i helt porträtt

Kenyanska författaren Ngugi Wa Thiong'o ges nu ut i ny svensk upplaga på Modernista. De tre romanerna ”Floden mellan bergen”, ”Om icke vetekornet” och ”Djävulen på korset” skildrar alla den ...

Av: Simon Olofsson | Essäer om litteratur & böcker | 29 oktober, 2014

Mitt i Köpenhamn

1984 beger sig familjen Nordström inklusive en cigarrökande farmor tappert till Köpenhamn medelst orange Volkswagen buss av numera klassiskt retrosnitt. Målet var en retrospektiv av Picasso på Louisiana samt ...

Av: Jesper Nordström | Gästkrönikör | 03 september, 2016

Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2011

Ett ashram i Indien

Det kan tyckas konstigt i vårt religionskarga land att jag inte upplevde den andliga kulturen i Aurobindo Ashram som påträngande eller tvångsmässig. Snarare som värmande, lyftande och djupt inspirerande. Sweet Mother En ...

Av: Annakarin Svedberg | Resereportage | 02 maj, 2013

Antonin Artaud. En återtagning av ljuset som mörkret häktar

  "Former för en avgörande förtvivlan, Mötesplats för åtskiljanden, Mötesplats för förnimmelse av mitt kött, Övergiven av min kropp, Övergiven av alla tänkbara känslor inom människan. Jag kan bara jämföra den med det tillstånd i vilket ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 17 mars, 2017

Att cykla i Palermo

Det finns byråer som säljer äventyrsresor. Du går in i djungeln eller i öknen, under de högsta vattenfallen i världen eller i de djupaste grottorna. Du gör forsränning i oframkomliga ...

Av: Nadia Scapoli | Resereportage | 01 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.