Gilda Melodia

Glädjesmarta

En ny krönika av Gilda Melodia.

Av: Gilda Melodia | 05 april, 2016
Gilda Melodia

Etik inom äldreomsorgen

De äldre, sjuka och dementa är en stor grupp människor med varierande symptom och sjukdomsbild. Det gemensamma för alla är att de ofta kommer i kläm i dagens rationella produktionssamhälle ...

Av: Lena Månson | 02 september, 2010
Essäer om samhället

Streiftog i litteraturens verden

Den franske resepsjonen av selvpåført død i den engelske overklasse i det attende århundre Ut fra sikten min er det å snakke og skrive om singulære menneske liv å sette fram ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 april, 2013
Agora - filosofiska essäer

En Konsertupplevelse utöver det vanliga

 Stockholm, Drottningholms slottsteater, 6-10 juni Stockholm early music festival 2012 Det har under denna vecka varit ett mycket ambitiöst program med vad som kallas tidig musik, en term som är mina ögon ...

Av: Alexander Sanchez, Jessika Ahlström | 17 juni, 2012
Musikens porträtt

Kanon och labyrinten



kanoniska författareLitterär kanon. Ett ämne som väcker diskussion fast många kanske inte riktigt vet vad det innebär. Det blir ofta en diskussion om estetik och personlig smak; litteratur som ett slags indoktrinering. Sällan är det läskunskaper och tillgången till litteratur för olika grupper som människor tänker på när ämnet kommer upp.

Den mest vanliga men också mest svårbesvarade frågan om litterär kanon är vad man ska ha den till. Kanonisering är en lång process som sållar ut verk som inte kan övertyga flera generationer om sin storhet eller allmängiltiga relevans. Det har främst varit europeisk litteratur som har haft förmånen att räknas in i kanon, men i samband med debatten om att öppna upp kanon eller bevara en så har kanon blivit ett slags slagfält där olika grupper vill få in sina verk och författare för att understryka sin roll i kulturen. Man kan ju fråga sig varför det är så viktigt att bli representerad i något som kan kallas för kanon; det finns många olika skäl. Men de flesta är på något sätt godtyckliga eller subjektiva, medan vissa riktar in sig på frågan om vad läsningen i sig är värd.

Det är intressant att processen inte har någon direkt lättbegriplig struktur som gör att man kan förutspå en kanonisering. Ett verk som blir ignorerat av sin samtid kan med åren växa och få en betydelse som skymmer dess blygsamma mottagande. Ett drömspel till exempel möttes av tveksamma kritiker, de första uppsättningarna blev inte så lyckade på grund av de tekniska problemen, men med samhällsförändringarna i Europa och teaterteknikens utveckling så kom Drömspelet till slut att omhuldas av surrealister och expressionister. Idag är det ett av Strindbergs och svensk litteraturs viktigaste verk.

Ju längre tiden går desto färre verk från varje epok är det som överlever. Det finns antagligen massor av antik litteratur som är intressant och läsvärd, men ändå är det ganska få verk och författare som vi återkommer till.

Men kanonisering inom litteratur handlar inte bara om hur ofta böckernas läses, utan också om hur minnet av författaren hålls vid liv. Detta kan innefatta allt från litterära sällskap och museum till frimärken och högtidsår. Det hela måste motiveras och hållas intressant för att inte falla i glömska.

Kanonisering manifesterar sig främst på litteraturlistor i skolorna. Det är där många möter bilden av vad som är viktig och bra litteratur. När något lärs ut av professionella så tar vi för givet att det är bra. Men det är också lätt att skrämmas av det. Att få berättat för sig att Röda rummet kan ha en motsatt effekt, man skyr läsning som ett tvång. För mig hade den en gång en annan effekt; jag trodde länge att Ondskan var en bra bok eftersom vi alla skulle läsa den i högstadiet. Men med åren har jag insett att jag nog var lite naiv och okritisk i min läsning. Så anbefallen läsning kan också motverka det som ska vara syftet.

Litteraturprofessorn John Guillory argumenterar i sin bok Cultural capital för att kanon egentligen handlar om kulturellt kapital som reglerar läs- och skrivkunskaperna i olika sociala grupper. En samhällsgrupp med lågt intresse för läsning och litteratur är inte så intresserad av att se sina verk och författare kanoniserade, medan en grupp med högre kulturellt kapital, vilket oftast tillhör en högra samhällsklass, framhåller sina viktiga verks betydelse. Samtidigt är det svårt att definiera en grupp, få de att verka mer enhetliga än de egentligen är. Det är få som vill och kan kategorisera sig så snävt.

languageSå läskunnighet är det som nog kan samla flest när det handlar om kanon. Kulturell identitet är svårt att lära ut, utan måste nog upplevas på fler plan än i böcker. Då är det viktigare att lära sig läsa på kritiskt sätt, och inte inbilla sig att en bok är viktig bara för att den används i skolan. Idag utsätts vi för mängder av text, överallt blir vi påbjudna information som vi kanske inte är så intresserade av eller som vi inte kan värdera sålla på ett bra sätt. Litterära genrer och texter skiljer sig åt och kan inte alltid jämföras med varandra; lagtext och poesi kräver två olika förhållningssätt.

Men en kanon har den fördelen att den kan fungera som ett historiskt minne. Den behöver ju inte nödvändigtvis gå en specifik grupps ärende, utan kan likväl vara något som förenar och pekar på likheter likväl som skillnader. Att läsa de så kallade klassikerna sätter in läsaren i ett större sammanhang samtidigt som det ger medel för kritiskt och självständigt tänkande över vad som gör ett verk relevant. Kanonisering kräver ju ett aktivt läsande av verken. Även om ordet kanon kan leda tankarna till något ålderdomligt och stelt så är det ju faktiskt en process som kräver många aktörers deltagande.

Påbjuden läsning kan då verka motsägelsefull, om ett verks storhet måste tvingas på läsaren kan man undra om det egentligen är ett mästerverk.

Så kanon är något som orsakar mycket debatt med sin tvetydiga innebörd, men debatten kring dess existens ses ofta som ett symptom eller tecken på att humanistiska studier befinner sig i något som kan liknas vid en identitetskris. I Sverige kommer det att dröja länge innan vi får se någon nationell kanon likt den i Danmark; ingen utom i princip folkpartiet vill vara med och bestämma en. Eftersom ingen kan komma med ett fullgott svar som inte faller ner i frågan om estetik eller sociala gruppers representation så kommer det att fortsätta att vara något som skapar mer frågor och konflikter än lösningar. När många faktorer spelar in så öppnar det för så många invändningar att en lösning som tillfredsställer alla parter ter sig orealistisk.

Daniel Svederud

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Träd i samtidskonsten - en upp och nedvänd historia

I samtidskonsten behandlas trädet ofta ganska respektlöst. Det slits upp med rötterna och hängs upp och ned i stadsrummet eller i galleriet. Det påminner nästan om en blasfemisk handling som ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 29 Maj, 2014

Majken, ungdomsbild

Min mor – den glittrande hemslavinnan

Hon var yrkesskicklig. Tiden och nödvändigheten hade frambragt dessa kunskaper. Hon var arbetsledare, kock, organisatör, skräddare och heminredare. Hon skötte ett litet palats vid Södra Promenaden i Malmö.

Av: Annakarin Svedberg | Porträtt om politik & samhälle | 17 januari, 2015

Varje litterär översättning är unik

Bengt Samuelson och kejsar Tiberius i Villa San Michele, Capri.Crister Enander intervjuar Bengt Samuelson som har översatt flera ryska författare till svenska Den följande intervjun med översättaren Bengt Samuelson har skett ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 04 september, 2008

Stefan Whilde

Varje släkt bär sin hemtrakt och sina äventyr som en skatt i hjärtat

Helmer Möller tog en sup till sillen, sedan berättade han om Liverpool och horhusen. Det danska språket var han inte vidare förtjust i, men kvinnor och starkdryck kunde han minsann ...

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 oktober, 2015

Ett subjektivt försök till ett ifrågasättande av det kända

Föreställningen Farfar var Samuraj (och dödade massa amerikaner) hade sin urpremiär på Pusterviksteatern i Göteborg den 4 april. Skådespelaren David Fukamachi Regnfors kör i föreställningen en enmansshow, på utsidan till ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 19 april, 2011

Franz Kafka. Foto: Wikipedia

Tre dikter av Franz Kafka

Erik Carlquist föreslår tre dikter av Franz Kafka tagna från brev han skrev.

Av: Erik Carlquist | Gästkrönikör | 11 augusti, 2015

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

Habsburgarnas olyckskorpar

Habsburgarnas imperium, Österrike-Ungern, hade under sina glansdagar femtioen miljoner invånare som talade fjorton olika språk. Krönikan berättar att även kejsarinnan av Österrike råkade ut för andeväsen. I min dokumentärroman "Kärlek ...

Av: Lilian O. Montmar | Allmänna reportage | 17 Maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.