Att trivas i lidandet - Lidandet som njutning

Det kan finnas en förrädisk skönhet och bisarr njutning i själsligt lidande. Att förlora sig i egen plåga. Själsligt lidande kan generellt utvecklas till en bekväm ankarplats där inget får störa ...

Av: Benny Holmberg | 07 september, 2009
Essäer om religionen

Att återföda jaget i konsten. Om Pablo Picasso

Fostret var livlöst, lades åt sidan som dödfött. Don Salvador, Pablos farbror blåste cigarrök i näsborrarna på den nyfödde. Picasso vaknade till sin första verklighet. En ingång till existensen, iögonfallande ...

Av: Benny Holmberg | 23 september, 2012
Övriga porträtt

De jämtska -vin-namnen. En betydelsefull ortnamnstyp och dess öden och äventyr i tradition…

Hägra, Härke, Höla, Knytta, Knöva, Kövra, Rista, Skickja, Ösa, Rätan, Grytan, Rödön, Silje och Välje är namn på orter i gamla betydande jämtbygder. Vad de på urnordisk tid betydde är ...

Av: Håkan Roos | 02 december, 2014
Essäer om samhället

Kulturens stängda dörrar. Om fri entréreformen och folkets tillgång till kultur

  Genom museets entré springer två barn in. En flicka i blont, lockigt hår håller sin lillebror i handen. Visar honom alla leksaker i museibutiken. Skrattar. Föräldrarna kommer in bakom dem ...

Av: Frida Oskarsson | 25 januari, 2011
Kulturreportage

Norsk romantisk poesi



Sigbjørn ObstfelderI norsk litteratur är den äldsta poesin skalde- og Eddadiktningen från 700-talet och framöver; en poesi som blev nedskriven på 1200-talet. Denna diktning är formellt sträng till sin karaktär, med teman från isländsk och norsk vikingatid, men även från europeisk hjältediktning och nordisk mytologi i allmänhet. En rik folkvisediktning fanns också, även om mycket av denna också är gemensam med många andra nationers. Den förste store poeten är Peter Dass, samtidigt som han samtida Dorothe Engelbretsdatter förtjänar att nämnas. I den dansk-norska litteraturen finns mycket lyrik av norska författare, men det mesta av detta anses som relativt obetydligt. Istället, menar man åtminstone i Norge, är det först med de romantiska poeterna Wergeland och Welhaven det omfång och de nivåer nås som har verklig betydelse.

1800-talet präglas annars i stor utsträckning av nationsbygget och anknytningen till en stolt forntid, till trots att också en hel del tanke- och idépoesi såg dagens ljus. I norsk lyrisk och poetisk tradition får efterhand lansdsmålspoeterna en allt viktigare ställning, efter det att Ivar Aasen visat hur bra det nya språket fungerade i diktform. Centrala namn är här bland andra Vinje och Garborg, även om också både Bjørnson och Ibsen var framstående lyriker. 1890-talet innebar ett skifte i norsk lyrik, inte minst i och med Obstfelder, medan modernismen sköt fart mycket sent i Norge – i egentlig mening kanske först efter det Andra världskriget. Norsk poesi stod dock stark från omkring 1910 och framåt med ledande namn som Olaf Bull, Arnulf Øverland och Herman Wildenvey. Centrala poeter på 1900-talet i övrigt är exempelvis Aslaug Vaa, Halldis Moren Vesaas, Paal Brekke, Rolf Jacobsen, Gunvor Hofmo och Olav H. Hauge.

Det mest kända stycket av Stavangerpoeten Sigbjørn Obstfelder – Jeg ser - är också ett av Norges största lyriska och romantiska mästerverk på det hela taget. Det är därför naturligt att presentera detta här:

Jeg ser
Jeg ser paa den hvide himmel,
jeg ser paa de graablaa skyer,
jeg ser paa den blodige sol.
Dette er altsaa verden.
Dette er altsaa klodernes hjem.
En regndraabe!
Jeg ser paa de høje huse,
jeg ser paa de tusende vinduer,
jeg ser paa det fjerne kirketaarn.
Dette er altsaa jorden.
Dette er altsaa menneskenes hjem.
De graablaa skyer samler sig. Solen blev borte.
Jeg ser paa de velklædte herrer,
jeg ser paa de smilende damer,
jeg ser paa de ludende heste.
Hvor de graablaa skyer blir tunge.
Jeg ser, jeg ser….
Jeg er vist kommet paa en feil klode!
Her er saa underligt…

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur Digte (1893)

Den sista strofen är klassisk: författaren försvinner ändå ner i språkets urgrund. Jeg ser, jeg ser… han klarar inte längre av att uttrycka vad han ser. Tidigare var allt han såg så konkret, och möjligt att namnge, även om detta inte nödvändigtvis gjorde författaren lättare till sinnet. Nu klarar han inte längre av att orientera sig, och kan bara konkludera att han inte hör hemma här. Han förstår helt enkelt inte den värld han lever i.

Gunvor HofmoGunvor Hofmo (1921 – 1995) är en av de stora norska poeter där livshistorien kastar ljus över texterna. Hon var väldigt ensam; sjukligt ensam. En av hennes – kanske hennes enda – verkliga vän försvann som judinna till ett koncentrationsläger, där hon dog. Därmed bröt Hofmos värld fullständigt samman. Den sjukliga misstänksamheten och skepsisen visavi andra människor blev bekräftad. Direkt efter kriget gav Hofmo ut två diktsamlingar med de skrämmande och för henne helt nakna titlarna Jeg vil hjem til menneskene (1946) och Fra en annen virkelighet (1948). Dessa dikter bär vittnesbörd från en människa som inte längre hade något fäste i livet. Och den kanske allra bästa dikten från dessa samlingar är titeldikten ur den andra:

Fra en annen virkelighet

Syk blir en av ropet om virkelighet.
Altfor nær var jeg tingene,
slik at jeg brant meg igjennom
og står på den andre siden av dem,
der lyset ikke er skilt fra mørket,
der ingen grenser er satt,
bare en stillhet som kaster meg ut i universet av ensomhet,
og av uhelbredelig ensomhet.
Se, jeg svaler min hånd i kjølig gress:
Det er vel virkelighet,
det er vel virkelighet nok for dine øyne,
men jeg er på den andre siden
hvor gresstrå er kimende klokker av sorg og bitter forventning.
Jeg holder et menneskes hånd,
ser inn i et menneskes øyne,
men jeg er på den andre siden
der mennesket er en tåke av ensomhet og angst.
Å, om jeg var en sten
som kunne rumme denne tomhetens tyngde,
om jeg var en stjerne
som kunne drikke denne tomhetens smerte,
men jeg er et menneske kastet ut i grenselandet,
og stillheten hører jeg bruse,
stillheten hører jeg rope
fra dypere verdner enn denne.

Ur En annen virkelighet (1948)

En av Norges bästa romantiska dikter är skriven av Olav H Hauge, vars liv var lika tragiskt som Hofmos. Inte minst riktar den sig till ungdomar och deras drömmar.

Den draumen

Det er den draumen me ber på
at noko vidunderlig skal skje,
at det må skje -
at tidi skal opna seg,
at hjarta skal opna seg,
at dører skal opna seg,
at kjeldor skal springa -
at draumen skal opna seg,
at me ei morgonstund
skal glida inn
på ein våg me ikkje har visst um.

Ur Dropar i austvind (1966)

Tor JonssonDen kanske vackraste kärleksdikten på norska över huvud taget är skriven av den för egen hand alldeles för tidigt bortgångne Tor Jonsson (1916 – 1951) Den första strofen kan i Norge citeras av nästan alla, även de som egentligen inte bryr sig om poesi.

Når du er borte
Nærast er du når du er borte.
Noko blir borte når du er nær.
Dette kallar eg kjærleik –
Eg veit ikkje kva det er.

Før var kveldane fylte
av susing frå vind og foss.
No ligg ein bortgøymd tone
og dirrar imellom oss.
Efterlämnad dikt, publicerad först i Dikt i samling 1956

Jan Erik Vold är ju ett enmansuniversitet på litteraturens område, inte minst som översättare och introduktör. Likaväl kan han av och till framstå som mycket norsk. Det är Oslo som är hans stad, även om han i decennier bott i Sverige, och det är ofta det mest norska av det norska som ibland uppfyller honom: ”Det jeg får til i Norge, får jeg ikke til i Sverige. Det norske er mitt tema” säger han t.ex. i en intervju 1993. Det kan handla om allt från skidor och skridskor till landsbygd och levertran. Men också om mörkare teman som invandrarfientlighet och ”oljematerialismen”. Låt mig som göteborgare – med gillande - dock få avsluta denna text med följande spårvagnspärla:

Å trikken, trikken
– reddet
av gonggongen, ingen har elsket deg
ømmere enn jeg, fra første gang
jeg entret
ditt stigtrinn [...] Blåmann min!

Ur Kalenderdikt, 1995

 

Carsten Palmer Schale

Ur arkivet

view_module reorder
Dali Atomicus av Philippe Halsman Foto Wikipedia

Miljoners miljarder bilder…

Adjektivet ”ikonisk” som knappt ens är försvenskat sprider sig med löpeldens hastighet. Nu senast är hundra fotografier som tidskriften Time samlat ”ikoniska”, dvs. alltigenom välkända. Bilder virvlar runt oss varje ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 24 november, 2016

Om Röda korsets arbetsförhållanden och språkförbistringen i Första världskrigets Ryssland

Kärt barn har många namn. Sankt Petersburg, Petrograd, Leningrad, och nu Sankt Petersburg igen… St. Petersburg är en vacker stad med breda gator, öppna platser. I skymningsljuset mot broarnas blånande ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 29 juli, 2014

Bildning – ingen sport?

  Biblia et stanze av Veronique Traditio.TEMA BILDNING  Tema Bildning Hur förhåller sig bildningen till specialiseringen? Den allmänna bildningen är själva begreppets huvudsats; det är författaren och skriftställaren Leif V Erixells utgångspunkt. Det ...

Av: Leif V Erixell | Essäer om samhället | 10 april, 2008

Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | Konstens porträtt | 24 mars, 2008

Litteraturen som politiskt redskap - Intervju med Susanna Alakoski

Det är många som blivit otroligt berörda av de två romaner – Svinalängorna och Håpas du trifs bra i fengelset – som Susanna Alakoski hittills hunnit skriva. Det är böcker ...

Av: Jessica Johansson | Litteraturens porträtt | 02 november, 2011

Tidig turism i Norrbotten

Den tidiga turismen i Norrbotten var männens angelägenhet och vedermödornas och de storslagna vyernas värld. Grunden fanns i geologernas, botanikernas, och kartografernas erfarenheter. De var inte på jakt efter marknader ...

Av: Niels Hebert | Reportage om politik & samhälle | 04 december, 2007

Slå i glasen och låt oss lustiga vara

Jag har haft mina uppgörelser med julen. Jag har barrikaderat mig, dragit ur telefonjacket, hyrt en stuga i ödemarken, sjukskrivit mig efter att frivilligt smittat ner mig med vinterkräksjuka. Jag har ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 06 december, 2011

Hämndens rus

“One day the last portrait of Rembrandt and the last bar of Mozart will have ceased to be — though possibly a colored canvas and a sheet of notes will ...

Av: Anton Stigermark | Essäer | 13 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.