Vikten av vänlighet i Auschwitz

I. Låt barnen komma till mig Wolf meddelar genom barriären av skrik att ungens huvud är synligt. Jag öppnar åter ögonen och försöker fokusera. Min kropp må vara i Block 10 ...

Av: Jonas Wessel | 11 Maj, 2013
Kulturreportage

Robin Valtiala

En diktsvit av Robin Valtiala

Robin Valtiala (f. 1967) är en finlandssvensk författare som bor i Helsingfors. Han skriver både dikter och prosa. De två första böckerna han gav ut var Bakfönster (Boklaget, 1991) och ...

Av: Robin Valtiala | 27 augusti, 2017
Utopiska geografier

Agape og Eros

Liv, fortelling og melodrama Å ha et liv å leve er å leve i fortelling. Fortellinger har forteller, som er den som har en historie å fortelle. Historier har hendelsesforløp, og ...

Av: Thor Olav Olsen | 27 oktober, 2014
Agora - filosofiska essäer

Hegels dubbelansikte

Ingen filosof, med det möjliga undantaget av Wittgenstein, är så svår att närma sig som Hegel. Det har inte bara att göra med att hans idéer är både orginella och ...

Av: Anton Stigermark | 21 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Norsk romantisk poesi



Sigbjørn ObstfelderI norsk litteratur är den äldsta poesin skalde- og Eddadiktningen från 700-talet och framöver; en poesi som blev nedskriven på 1200-talet. Denna diktning är formellt sträng till sin karaktär, med teman från isländsk och norsk vikingatid, men även från europeisk hjältediktning och nordisk mytologi i allmänhet. En rik folkvisediktning fanns också, även om mycket av denna också är gemensam med många andra nationers. Den förste store poeten är Peter Dass, samtidigt som han samtida Dorothe Engelbretsdatter förtjänar att nämnas. I den dansk-norska litteraturen finns mycket lyrik av norska författare, men det mesta av detta anses som relativt obetydligt. Istället, menar man åtminstone i Norge, är det först med de romantiska poeterna Wergeland och Welhaven det omfång och de nivåer nås som har verklig betydelse.

1800-talet präglas annars i stor utsträckning av nationsbygget och anknytningen till en stolt forntid, till trots att också en hel del tanke- och idépoesi såg dagens ljus. I norsk lyrisk och poetisk tradition får efterhand lansdsmålspoeterna en allt viktigare ställning, efter det att Ivar Aasen visat hur bra det nya språket fungerade i diktform. Centrala namn är här bland andra Vinje och Garborg, även om också både Bjørnson och Ibsen var framstående lyriker. 1890-talet innebar ett skifte i norsk lyrik, inte minst i och med Obstfelder, medan modernismen sköt fart mycket sent i Norge – i egentlig mening kanske först efter det Andra världskriget. Norsk poesi stod dock stark från omkring 1910 och framåt med ledande namn som Olaf Bull, Arnulf Øverland och Herman Wildenvey. Centrala poeter på 1900-talet i övrigt är exempelvis Aslaug Vaa, Halldis Moren Vesaas, Paal Brekke, Rolf Jacobsen, Gunvor Hofmo och Olav H. Hauge.

Det mest kända stycket av Stavangerpoeten Sigbjørn Obstfelder – Jeg ser - är också ett av Norges största lyriska och romantiska mästerverk på det hela taget. Det är därför naturligt att presentera detta här:

Jeg ser
Jeg ser paa den hvide himmel,
jeg ser paa de graablaa skyer,
jeg ser paa den blodige sol.
Dette er altsaa verden.
Dette er altsaa klodernes hjem.
En regndraabe!
Jeg ser paa de høje huse,
jeg ser paa de tusende vinduer,
jeg ser paa det fjerne kirketaarn.
Dette er altsaa jorden.
Dette er altsaa menneskenes hjem.
De graablaa skyer samler sig. Solen blev borte.
Jeg ser paa de velklædte herrer,
jeg ser paa de smilende damer,
jeg ser paa de ludende heste.
Hvor de graablaa skyer blir tunge.
Jeg ser, jeg ser….
Jeg er vist kommet paa en feil klode!
Her er saa underligt…

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur Digte (1893)

Den sista strofen är klassisk: författaren försvinner ändå ner i språkets urgrund. Jeg ser, jeg ser… han klarar inte längre av att uttrycka vad han ser. Tidigare var allt han såg så konkret, och möjligt att namnge, även om detta inte nödvändigtvis gjorde författaren lättare till sinnet. Nu klarar han inte längre av att orientera sig, och kan bara konkludera att han inte hör hemma här. Han förstår helt enkelt inte den värld han lever i.

Gunvor HofmoGunvor Hofmo (1921 – 1995) är en av de stora norska poeter där livshistorien kastar ljus över texterna. Hon var väldigt ensam; sjukligt ensam. En av hennes – kanske hennes enda – verkliga vän försvann som judinna till ett koncentrationsläger, där hon dog. Därmed bröt Hofmos värld fullständigt samman. Den sjukliga misstänksamheten och skepsisen visavi andra människor blev bekräftad. Direkt efter kriget gav Hofmo ut två diktsamlingar med de skrämmande och för henne helt nakna titlarna Jeg vil hjem til menneskene (1946) och Fra en annen virkelighet (1948). Dessa dikter bär vittnesbörd från en människa som inte längre hade något fäste i livet. Och den kanske allra bästa dikten från dessa samlingar är titeldikten ur den andra:

Fra en annen virkelighet

Syk blir en av ropet om virkelighet.
Altfor nær var jeg tingene,
slik at jeg brant meg igjennom
og står på den andre siden av dem,
der lyset ikke er skilt fra mørket,
der ingen grenser er satt,
bare en stillhet som kaster meg ut i universet av ensomhet,
og av uhelbredelig ensomhet.
Se, jeg svaler min hånd i kjølig gress:
Det er vel virkelighet,
det er vel virkelighet nok for dine øyne,
men jeg er på den andre siden
hvor gresstrå er kimende klokker av sorg og bitter forventning.
Jeg holder et menneskes hånd,
ser inn i et menneskes øyne,
men jeg er på den andre siden
der mennesket er en tåke av ensomhet og angst.
Å, om jeg var en sten
som kunne rumme denne tomhetens tyngde,
om jeg var en stjerne
som kunne drikke denne tomhetens smerte,
men jeg er et menneske kastet ut i grenselandet,
og stillheten hører jeg bruse,
stillheten hører jeg rope
fra dypere verdner enn denne.

Ur En annen virkelighet (1948)

En av Norges bästa romantiska dikter är skriven av Olav H Hauge, vars liv var lika tragiskt som Hofmos. Inte minst riktar den sig till ungdomar och deras drömmar.

Den draumen

Det er den draumen me ber på
at noko vidunderlig skal skje,
at det må skje -
at tidi skal opna seg,
at hjarta skal opna seg,
at dører skal opna seg,
at kjeldor skal springa -
at draumen skal opna seg,
at me ei morgonstund
skal glida inn
på ein våg me ikkje har visst um.

Ur Dropar i austvind (1966)

Tor JonssonDen kanske vackraste kärleksdikten på norska över huvud taget är skriven av den för egen hand alldeles för tidigt bortgångne Tor Jonsson (1916 – 1951) Den första strofen kan i Norge citeras av nästan alla, även de som egentligen inte bryr sig om poesi.

Når du er borte
Nærast er du når du er borte.
Noko blir borte når du er nær.
Dette kallar eg kjærleik –
Eg veit ikkje kva det er.

Før var kveldane fylte
av susing frå vind og foss.
No ligg ein bortgøymd tone
og dirrar imellom oss.
Efterlämnad dikt, publicerad först i Dikt i samling 1956

Jan Erik Vold är ju ett enmansuniversitet på litteraturens område, inte minst som översättare och introduktör. Likaväl kan han av och till framstå som mycket norsk. Det är Oslo som är hans stad, även om han i decennier bott i Sverige, och det är ofta det mest norska av det norska som ibland uppfyller honom: ”Det jeg får til i Norge, får jeg ikke til i Sverige. Det norske er mitt tema” säger han t.ex. i en intervju 1993. Det kan handla om allt från skidor och skridskor till landsbygd och levertran. Men också om mörkare teman som invandrarfientlighet och ”oljematerialismen”. Låt mig som göteborgare – med gillande - dock få avsluta denna text med följande spårvagnspärla:

Å trikken, trikken
– reddet
av gonggongen, ingen har elsket deg
ømmere enn jeg, fra første gang
jeg entret
ditt stigtrinn [...] Blåmann min!

Ur Kalenderdikt, 1995

 

Carsten Palmer Schale

Ur arkivet

view_module reorder

Hänt i skvättet 8

 

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 18 november, 2013

Teosofin, religionerna och den fria tanken

Religiös dogmatik och religionen som hjälp i livskriser. Var går gränsen? Anteckningar och associationer En vacker sommar på 90-talet satte jag mig på balkongen med fötterna bland petuniorna för att läsa Hemliga ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 12 februari, 2013

Tarja Salmi-Jacobson

Tarja Salmi-Jacobson. Tre dikter

Tarja Salmi-Jacobson, författare, skribent och fotograf skrev dikter när hon var i Dubai

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Utopiska geografier | 15 februari, 2016

Vårt egentliga ansiktsuttryck är fördolt

HETERONYMENS DRÖM Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att de inte glömmer mig. Som en Victor Eremita klär jag mig på ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 21 september, 2017

Från penselhår till pixelporr – en essä om pornografi i konsten

Hur många unga pojkar slet inte ut sin joystick på 80-talet i dunkla pojkrum framför en flimrande TV-skärm? Det var inte bara plattformsspel och shoot-em-up spel som visades på skärmarna ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 10 -2013

Efter att ha varit bortrest i två veckor undrar jag efter hemkomsten vad som har hänt under min bortavaro. Som vanligt visar det sig att det har inte hänt något ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 mars, 2013

Barab Bo Odar om dunkelhet och expressionism

I den tyske filmskaparen Barab Bo Odars senaste film "The Silence" målas det upp ett idylliskt landskap (i hög grad tack vare Nikolaus Summerers fotografi) med villor i vilka skuggor ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 09 januari, 2011

Lyra fångar relationen mellan författare och läsare

Man skulle givetvis kunna hålla sig för god för att använda slitna uttryck som ”många bollar i luften”. Men det tänker jag inte vara. När det gäller Lyra Ekström Lindbäck ...

Av: Jonas Lundgren | Litteraturens porträtt | 12 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.