Bildåtervinnaren

Joachim Schmid har gjort konst av bortkastade bilder, reklam och vykort från världens alla hörn. Just nu pågår utställningen Photoworks 1982–2007 på Bildmuseet i Umeå. En utställning som vill väcka ...

Av: Marcus Sponthon | 10 mars, 2008
Allmänna reportage

Helen Schjerfbeck – Självporträttens mästarinna

Självporträtt har förekommit sedan antiken, men det var i samband med renässansen som de kom att utgöra en självständig genre. Självporträttet är en dialog mellan konstnären och den egna spegelbilden ...

Av: Lena Månsson | 18 mars, 2012
Konstens porträtt

Porträtt av fyra kraftfulla samekvinnor

En gemensam nämnare för de fyra samekvinnor som jag avbildar är att de är speciellt aktiva i samiska frågor eller har på annat sätt förtjänat att bli omnämnda. De varseblir ...

Av: Nina Michael | 24 oktober, 2013
Essäer om samhället

Foto Hugo Kuhlin

Paris (Strupen) av Hugo Kuhlin

Denna reseskildring skrevs av mig efter att jag och en vän hade besökt Paris tillsammans. Den skrevs för att jag kände för det och för att roa mig och min ...

Av: Hugo Kuhlin | 22 april, 2017
Utopiska geografier

Norsk romantisk poesi



Sigbjørn ObstfelderI norsk litteratur är den äldsta poesin skalde- og Eddadiktningen från 700-talet och framöver; en poesi som blev nedskriven på 1200-talet. Denna diktning är formellt sträng till sin karaktär, med teman från isländsk och norsk vikingatid, men även från europeisk hjältediktning och nordisk mytologi i allmänhet. En rik folkvisediktning fanns också, även om mycket av denna också är gemensam med många andra nationers. Den förste store poeten är Peter Dass, samtidigt som han samtida Dorothe Engelbretsdatter förtjänar att nämnas. I den dansk-norska litteraturen finns mycket lyrik av norska författare, men det mesta av detta anses som relativt obetydligt. Istället, menar man åtminstone i Norge, är det först med de romantiska poeterna Wergeland och Welhaven det omfång och de nivåer nås som har verklig betydelse.

1800-talet präglas annars i stor utsträckning av nationsbygget och anknytningen till en stolt forntid, till trots att också en hel del tanke- och idépoesi såg dagens ljus. I norsk lyrisk och poetisk tradition får efterhand lansdsmålspoeterna en allt viktigare ställning, efter det att Ivar Aasen visat hur bra det nya språket fungerade i diktform. Centrala namn är här bland andra Vinje och Garborg, även om också både Bjørnson och Ibsen var framstående lyriker. 1890-talet innebar ett skifte i norsk lyrik, inte minst i och med Obstfelder, medan modernismen sköt fart mycket sent i Norge – i egentlig mening kanske först efter det Andra världskriget. Norsk poesi stod dock stark från omkring 1910 och framåt med ledande namn som Olaf Bull, Arnulf Øverland och Herman Wildenvey. Centrala poeter på 1900-talet i övrigt är exempelvis Aslaug Vaa, Halldis Moren Vesaas, Paal Brekke, Rolf Jacobsen, Gunvor Hofmo och Olav H. Hauge.

Det mest kända stycket av Stavangerpoeten Sigbjørn Obstfelder – Jeg ser - är också ett av Norges största lyriska och romantiska mästerverk på det hela taget. Det är därför naturligt att presentera detta här:

Jeg ser
Jeg ser paa den hvide himmel,
jeg ser paa de graablaa skyer,
jeg ser paa den blodige sol.
Dette er altsaa verden.
Dette er altsaa klodernes hjem.
En regndraabe!
Jeg ser paa de høje huse,
jeg ser paa de tusende vinduer,
jeg ser paa det fjerne kirketaarn.
Dette er altsaa jorden.
Dette er altsaa menneskenes hjem.
De graablaa skyer samler sig. Solen blev borte.
Jeg ser paa de velklædte herrer,
jeg ser paa de smilende damer,
jeg ser paa de ludende heste.
Hvor de graablaa skyer blir tunge.
Jeg ser, jeg ser….
Jeg er vist kommet paa en feil klode!
Her er saa underligt…

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur Digte (1893)

Den sista strofen är klassisk: författaren försvinner ändå ner i språkets urgrund. Jeg ser, jeg ser… han klarar inte längre av att uttrycka vad han ser. Tidigare var allt han såg så konkret, och möjligt att namnge, även om detta inte nödvändigtvis gjorde författaren lättare till sinnet. Nu klarar han inte längre av att orientera sig, och kan bara konkludera att han inte hör hemma här. Han förstår helt enkelt inte den värld han lever i.

Gunvor HofmoGunvor Hofmo (1921 – 1995) är en av de stora norska poeter där livshistorien kastar ljus över texterna. Hon var väldigt ensam; sjukligt ensam. En av hennes – kanske hennes enda – verkliga vän försvann som judinna till ett koncentrationsläger, där hon dog. Därmed bröt Hofmos värld fullständigt samman. Den sjukliga misstänksamheten och skepsisen visavi andra människor blev bekräftad. Direkt efter kriget gav Hofmo ut två diktsamlingar med de skrämmande och för henne helt nakna titlarna Jeg vil hjem til menneskene (1946) och Fra en annen virkelighet (1948). Dessa dikter bär vittnesbörd från en människa som inte längre hade något fäste i livet. Och den kanske allra bästa dikten från dessa samlingar är titeldikten ur den andra:

Fra en annen virkelighet

Syk blir en av ropet om virkelighet.
Altfor nær var jeg tingene,
slik at jeg brant meg igjennom
og står på den andre siden av dem,
der lyset ikke er skilt fra mørket,
der ingen grenser er satt,
bare en stillhet som kaster meg ut i universet av ensomhet,
og av uhelbredelig ensomhet.
Se, jeg svaler min hånd i kjølig gress:
Det er vel virkelighet,
det er vel virkelighet nok for dine øyne,
men jeg er på den andre siden
hvor gresstrå er kimende klokker av sorg og bitter forventning.
Jeg holder et menneskes hånd,
ser inn i et menneskes øyne,
men jeg er på den andre siden
der mennesket er en tåke av ensomhet og angst.
Å, om jeg var en sten
som kunne rumme denne tomhetens tyngde,
om jeg var en stjerne
som kunne drikke denne tomhetens smerte,
men jeg er et menneske kastet ut i grenselandet,
og stillheten hører jeg bruse,
stillheten hører jeg rope
fra dypere verdner enn denne.

Ur En annen virkelighet (1948)

En av Norges bästa romantiska dikter är skriven av Olav H Hauge, vars liv var lika tragiskt som Hofmos. Inte minst riktar den sig till ungdomar och deras drömmar.

Den draumen

Det er den draumen me ber på
at noko vidunderlig skal skje,
at det må skje -
at tidi skal opna seg,
at hjarta skal opna seg,
at dører skal opna seg,
at kjeldor skal springa -
at draumen skal opna seg,
at me ei morgonstund
skal glida inn
på ein våg me ikkje har visst um.

Ur Dropar i austvind (1966)

Tor JonssonDen kanske vackraste kärleksdikten på norska över huvud taget är skriven av den för egen hand alldeles för tidigt bortgångne Tor Jonsson (1916 – 1951) Den första strofen kan i Norge citeras av nästan alla, även de som egentligen inte bryr sig om poesi.

Når du er borte
Nærast er du når du er borte.
Noko blir borte når du er nær.
Dette kallar eg kjærleik –
Eg veit ikkje kva det er.

Før var kveldane fylte
av susing frå vind og foss.
No ligg ein bortgøymd tone
og dirrar imellom oss.
Efterlämnad dikt, publicerad först i Dikt i samling 1956

Jan Erik Vold är ju ett enmansuniversitet på litteraturens område, inte minst som översättare och introduktör. Likaväl kan han av och till framstå som mycket norsk. Det är Oslo som är hans stad, även om han i decennier bott i Sverige, och det är ofta det mest norska av det norska som ibland uppfyller honom: ”Det jeg får til i Norge, får jeg ikke til i Sverige. Det norske er mitt tema” säger han t.ex. i en intervju 1993. Det kan handla om allt från skidor och skridskor till landsbygd och levertran. Men också om mörkare teman som invandrarfientlighet och ”oljematerialismen”. Låt mig som göteborgare – med gillande - dock få avsluta denna text med följande spårvagnspärla:

Å trikken, trikken
– reddet
av gonggongen, ingen har elsket deg
ømmere enn jeg, fra første gang
jeg entret
ditt stigtrinn [...] Blåmann min!

Ur Kalenderdikt, 1995

 

Carsten Palmer Schale

Ur arkivet

view_module reorder

Drömmar

Drömmar Björn Gustavsson drömmer om drömmarnas konst i litteraturen. Drömmen i den franska litteraturen Drömmar har alltsedan tidernas begynnelse varit en källa till både fascination och förbryllelse. Och numera finns ett ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2007

”Johan på snippen han spelte klaver!” Bishop Hill, svenskhet på prärien III

När vi sitter på halmbalar mitt i den vackra parken i svenskbygdens Bishop Hill på prärien i Illinois USA och deltar i det traditionella firandet av Jordbruksdagarna och tillsammans med ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Den elisabetanska teatern enfantes terrible

London var under drottning Elisabeth I:s tid en ytterst livlig och farlig stad fullt av krogar, prostituerade och äventyrare som kom från Europas alla hörn. Det stora folknöjet, förutom att ...

Av: Sofia Kangur | Essäer | 05 oktober, 2008

Gabriella Olsson

GULDGRYTAN KÖTTFÄRS AV 500gr PÅ LIDL.

Gör som följer:

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 29 januari, 2016

Benjamin 17

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 10 december, 2011

Susann Wilhelmsson, Lyriskafton Bild Poetens Hemsida

Det är naturen, inte läkaren, som botar

Malmöbaserade poeten Susann Wilhelmssons femte diktsamling ”Hortulus” ansluter till en uråldrig tradition och presenterar dikter som sluter sig kring gåtor och hemligheter. Boken framstår för Tidningen Kulturens recensent Michael Economou ...

Av: Michael Economou | Essäer om litteratur & böcker | 08 januari, 2017

George Steiner, Gud och Konsten

Redan den gamle filosofen Leibniz frågade sig vad som var innehåll respektive förpackning, vad som var substans respektive katekes. Varför produceras konstverk? Är det nödvändigt att skriva dikter? Vem, utöver ...

Av: Bo I Cavefors | Agora - filosofiska essäer | 13 juni, 2014

Hänt i skvättet 8

 

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 18 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.