Berättelser om drömmen i Japan

Hayao Kawai (1928–2007) heter en mycket känd psykolog och filosof från Japan. Kaway var jungian och tillämpade Carl Gustaf Jungs metoder och teorier och förvandlade dem till någonting helt unikt och ...

Av: Guido Zeccola | 30 december, 2017
Agora - filosofiska essäer

En guldgruva och ett svart håll

Dundee om hösten är rått. Virar halsduken två extra varv innan jag kliver ut genom den tunga dörren. Skottlands-dörren som låses av sig själv när man slår igen den. Såhär ...

Av: Clara Mulugeta | 29 november, 2014
Gästkrönikör

Skapandets värld

Lever vi i skapandets värld eller i slaveriets? En av 1900-talets mest vidsynta, egensinniga och originella filosofer heter Nikolaj Berdjajev (1874–1948). Han tänkte för fritt och stort för att passa ...

Av: Percival | 26 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Helene Cixous. Foto: Olivier Roller

Att skriva sig till frigörelse

’Det började med språket. Det vi blev och det vi gjorde genom språket. Det vi gjorde varandra. Det vi gjorde verkligt. Materialet vi byggde våra tankar och vår längtan av.’ ...

Av: Ida Thunström | 13 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Livet som kommentar



Cortázar "Vad kan en författare göra med enkla människor, helt "vanliga", hur presentera dem för läsaren för att han skall fatta något intresse för dem?..." frågar Dostojevskij i "Idioten". 
Boken "Los premios" (Vinsterna) av den argentinske författaren Julio Cortázar berättar om en grupp människor som vinner en mystisk resa på lyxbåten Malcolm. Båten är som ett mikrokosmos, med klassamhällets alla förtecken. Men även bakom den enklaste personens liv finns en dold verklighet och en ständig kamp för den egna identiteten. 
Den 46-årige Cortázar skrev "Los premios" 1960 i Paris, där han levde i exil efter att ha lämnat Perons Argentina 1951. Boken väckte uppmärksamhet men genombrottet kom först 1963 med "Rayuela" (Hoppa hage), som revolutionerade den spanskspråkiga litteraturen och påverkade andra latinamerikanska författare.

"På sitt sätt är den här boken många böcker, men framför allt är den två böcker..." skriver Cortázar i inledningen och ger instruktioner om möjliga läskonstruktioner. Istället för att vara endast en passiv konsument av boken bjöds läsaren till att vara med om att komponera den. Med detta bokexperiment bröt Cortázar den vanliga rollfördelningen mellan författare och läsare.
Horacio Oliveira, bokens huvudperson, är författare som lever omgiven av diverse bohemiska gestalter. Han söker en ny syn på världen, borta från rationalism, men misslyckas gång på gång. "Livet, som kommentar till något annat som vi inte når, och som finns där inom räckhåll för det språng vi inte tar... ...Livet, en balett på ett historiskt tema, en historia om ett upplevt faktum, ett upplevt faktum om ett verkligt faktum."" (avsnitt 104). 
För min generation var "Rayuela" - Den Gröna Bibeln, som boken kallades i Polen på grund av sitt gröna omslag - en litterär uppenbarelse. Vi unga polacker levde i andra delen av 60-talet med boken och genom boken, vi citerade favoritmeningar för varandra och tävlade om att skapa den bästa historien. För mig och många av mina jämnåriga som några år efter att boken kommit ut i Polen, lämnade landet för att börja sina liv i exil var läsningen av Rayuela, vars huvudpersoner liksom bokens författare lever långt borta från sitt land, kanske också en omedveten förberedelse inför ett liknande öde. Också bevis på och uppmuntran till tanken att det går att leva, skapa, älska även någon annanstans. 
Det kan tyckas märkligt att en författare med tydliga radikala åsikter som Cortázar var så populär och älskad i ett land plågat av sovjetisk regim. Svaret finns i hans verk, som för oss unga polacker fungerade som en dörr - inte helt olik den ensamma dörren på stranden från Magrittes tavla - till en intellektuell exil.

För mig personligen visade sig bekantskapen med Cortázars verk även vara en förberedelse inför mötet med exilargentinare i Sverige. I mitten på 70-talet kom två stora grupper flyktingar till Sverige: från Latinamerika och från Östeuropa. Snart visade det sig att vi polacker och dessa argentinare hade en, eller snarast två, gemensamma nämnare: Julio Cortázar och Witold Gombrowicz. 
Cortázar och Gombrowicz, båda författare i exil, förkastades av sina samtida och var, utom em liten skara entusiaster, illa ansedda i sina hemländer. Trots detta växte bådas rykte i världen. Numera hör dessa två exilförfattare till de mest representativa för sina respektive länder. Varje år firas Witold Gombrowicz i Polen med en festival och ett Cortázarpris för noveller delas ut varje år.

GombrowiczJulio Cortázar föddes i Bryssel 1914 av argentinska föräldrar och familjen flyttade tillbaka till Argentina 1918. Han växte upp i en förort till Buenos Aires och utbildade sig till lärare. Efter universitetsstudier i Buenos Aires tjänstgjorde han 1944-45 som professor i fransk litteratur på universitet i Mendoza. I samband med en antiperonistisk demonstration fängslades han och lämnade sin professur. Under några var fungerade han som en chef för ett förlag i Buenos Aires och arbetade som översättare. 1949 utgavs hans berättande poem "Los Reyes" om Minotaurens roll i labyrinten. 1951 publicerade Jorge Luis Borges i tidskriften Los anales de Buenos Aires den första novellen av Cortázar, "Casa tomada" , illustrerad av Borgeses syster. "Casa tomada" ingick i samlingen "Bestiario" som initierade Cortázars speciella, så småningom för honom typiska sätt att skriva korta berättelser, fyllda med metafysisk oro. Personer i hans berättelser blir indragna i obegripliga händelser,oftast emot sin vilja. Liksom i drömmar misslyckas de med att dra sig ur dessa situationer. Några av dessa korta historier har blivit filmade, bla "Las Babas del Diablo" av Antonioni under titeln "Blow-Up", vilken blivit en filmklassiker. 



Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I protest mot Perons regim lämnade Cortázar Argentina 1951 och levde resten av sitt liv i Paris där han skrev sina viktigaste verk. Under sina år i Paris försörjde sig han som översättare åt UNESCO, spelade jazz - han var känd för sina kunskaper om jazz och för sin enorma samling av jazzskivor. Novellen "El persequitor" om Charlie Parker betraktas av en del filmkännare som förlaga till filmen "Round Midnight". 
De språkliga puritanerna hemma i Argentina kritiserade honom för hans språk, som ansågs vara arkaiskt och påverkat av franska. Radikala kretsar bland intellektuella anklagade honom för hans likgiltighet som författare för sociala och politiska problem i Latinamerika.

"Jag betraktar mig själv som en kronop, som skriver romaner och berättelser utan några andra mål än just detta vilket alla kronoper ivrigt strävar efter - nämligen en personlig glädje... ...Jag kommer aldrig att skriva för någon bestämd person, för några majoriteter eller minoriteter, men jag vet idag att jag skall skriva "för", att jag har en vision av en läsare, i vilken ett frö till framtidens människa finns..." (öv från polska EJB) - skrev Cortázar i sitt brev till Robert Fernandez Retamar i Havana.

Cortázar besökte Argentina 1973 i samband med sin resa till Cuba innan han 1975 drabbades av besöksförbud. 1983 togs besöksförbudet bort och den av leukemi märkta författaren kunde besöka Argentina innan han dog i Paris i februari 1984. Något år efter hans död kom ut ett urval av hans lyriska produktion, "Salvo el crepúsculo", som han producerade under sitt sista levnadsår. Ett urval av denna samling finns utgivet på svenska av Symposion 1992 i en utmärkt översättning av Lars Bjurman.


 

Elzbieta Jasinska Brunnberg

Ur arkivet

view_module reorder

Dostojevskij och den polyfona romanen

Den dialogiska ståndpunkten och monologiska sanningen I "Dostojevskijs poetik" som utkom 1929 och som nu utkommit i vacker reviderad upplaga hos Daidalos Anthropos förlag slog Michail Bachtin fast att hans bok ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 maj, 2010

Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 2

”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 21 maj, 2013

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 12

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 26 juni, 2017

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

dagen efter orden del 5

 

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 11 maj, 2012

Om form, design, politiska ambitioner och egna reflexioner

Internationellt är Vicke Lindstrand (1904-1983) mest känd som glaskonstnär, för uppsalaborna troligen mest för sin keramik; hans produktion var dock betydligt bredare och mer omfattande än så. Uttryckt i keramik ...

Av: Marit Jonsson Formom | Essäer om konst | 29 juli, 2013

Konsten att njuta av en resa, några tankar och reflexioner

Att resa förknippas ofta med något lustfyllt, då vi reser iväg för att koppla av från den vardagliga rutinen och uppleva spännande kulturer och miljöer. Resebyråer lockar oss med sina ...

Av: Lena Månsson | Resereportage | 10 november, 2010

Den kristna yogan

Människan söker sällskap. Hon vill inte vara ensam. Men när sällskapet väl infinner sig, blir hon rädd. Hon blir det när hon inser (eller misstänker) att hennes ensamhet är någonting ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 09 maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.