Barnens bokmässa 2011

Tårtkalas, vara med och lösa deckarfall och skapa en egen bilderbok var bara några av de aktiviteter som Bokmässan erbjöd för de små i år. På Barnens Torg inne på bokmässan ...

Av: Malin Roca Ahlgren | 28 september, 2011
Kulturreportage

Trulson! Var är du?

 För hundra år sedan, den 24 augusti 1911, avled den skånske konstnären Anders Trulson i en avlägsen bergsby i Abruzzo i Italien, endast 37 år gammal. Under årens lopp har ...

Av: Johan Werkmäster | 24 augusti, 2011
Konstens porträtt

Inte ett Komma kvar. Betraktelse över en tidskrifts död

Tidskriften Komma har gått i graven. Redaktören Peo Rask har meddelat att tidskriften på grund av förminskat stöd från ansvarig nämnd inte kan drivas längre. En händelse som passerat egendomligt ...

Av: Benny Holmberg | 18 mars, 2011
Kulturreportage

Konstnären Giorgio Rosas mikronation “Isola delle Rose” från 1968

Ett litet land av konst

I november 2016 brann Lars Vilks träskulptur Nimis vid Kullabergs naturreservat i nordvästra Skåne. Medierna spekulerade om det rörde sig om ett vanligt vandaliskt dåd eller om det fanns en ...

Av: Mathias Jansson | 08 februari, 2017
Essäer om konst

Tranströmersymposiet – Fåglarna säger ifrån om Nobelpristagaren



Alla vet ju att Tranan är störst!Torsdagen den sjätte går sannerligen till hävderna. Omtumlad av Akademiens besked åkte jag ut på landet för att låta höstvindarna svalka poetpannan. Men inte ens där ville vardagslugnet infinna sig. Som gammal erfaren skådare märkte jag snart att det var turbulens till och med i fågelvärlden.

Vi har en dunge alldeles bakom huset, lärkträd förresten, och där pågick något ytterst märkligt. Ett sammelsurium av fågelröster som alla verkade ha synpunkter på pristagaren – ja, jag har aldrig upplevt något liknande. Som tur var hade jag anteckningsboken med.

Det första jag kunde urskilja var en nötskrika som lät lite bekymrad. Hon oroade sig för fåglarnas ställning i Tranströmers senaste diktsamling, som hon ännu inte lyckats lägga klorna på.

”Hur så?” undrade en gulsparv.

”Jo”, sa skrikan, ”det började ju så bra då 1954 i debutboken, med lärka och fiskgjuse redan på första sidan. Och sen har det faktiskt varit ganska gott om oss i hans böcker. Det är vråkar och trutar och trastar och hökar i åtminstone var femte dikt!”

”Jojo”, sa örnen. ”Men vad gör han med oss? Det är ju till att ta sig friheter! Jag säger bara: metaforer… Mig ville han korsa med en mullvad i en av sina verser. Fatta! Mullvad!! Hur skulle det se ut? Jag bara frågar”, sa han och snörpte på kroknäbben.

Nu blandade sig näktergalen i leken:

”Håll ut, näktergal står det på sidan 72, och jag är glad för det omnämnandet! Jag har faktiskt känt mig lite marginaliserad i postmoderniteten. Annat var det på Stagnelii tid! Ack, those were the nights…”

Skogsduvan for upp med klatschande vingar:

”Marginaliserad? Ha! Du skulle bara veta. Visserligen finns jag också med på ett hörn, men vad hjälper det? Nuförtiden är det ingen som vet vem jag är. Nej, nu är det bara turkduvor som gäller.”

”Du. Flyg hem till Sjöbo, sa rosenfinken, som också hade invandrarbakgrund.

Varpå en koltrast hoppade fram och kråmade sig:

”Alltså, jag blev ju vald till nationalfågel får några decennier sen, och nu har jag fått en poetkollega. Vi har mycket gemensamt!

”Avadå, sa en bofink lite småsurt (hon var från Malmö).

”Jo, sa trasten vidlyftigt. ”Jag och Trastströmer är ju så att säga de…smakfullt svävande klarinetterna i orkestern.”

En skata skvattrade till:

”Klarinett säger du? Karln är ju pianist! Det var väl därför han ville skriva om mig, jag är ju svart och vit som pianotangenterna… Fast det var jobbigt att posera för den där haikun i Den stora gåtan.”

Nu gick stjärten som en metronom på henne.

”Jag fick springa fram och tillbaka över det där förbaskade fältet i gott och väl en kvart innan han var färdig. Flyga var det inte tal om. Nej. Av nån anledning skulle det springas…

Här fick jag kramp i stenografhanden. Det var ett rent otroligt tjabbande i dungen. Men det blev den högresta tranan som fick sista ordet. Han lutade sig ner mot sina betydligt mindre bryllingar – vilket tog en liten stund:

”Nationalskald och Nobelpris – med ett sånt efternamn behövs ingen hajp.”
Han tog några danssteg och blåste en fanfar.
”Alla vet ju att Tranan är störst!”

 

Niklas Törnlund

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Tankens ambivalens V ”Icke ett program, men en riktning.”

14/8 Kroppen kall och tyst, ögonen skummar, bara hörselsinnet vakar och ber mig gå upp. Jag snubblar upp ur sängen, försöker fokusera, implantera, rekognosera, drömmarna ackumulera. Söker mig mot soffan, ännu ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 08 oktober, 2013

"Barockbuskis" på Drottningholmsteatern

Samarbetet med operahögskolan fortsätter efter förra årets framgång med "Cosi van tutte" och det är helt i sin ordning. Det gav mersmak.  Det är bara det att denna gång sätter ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 09 juni, 2012

30. Kjell

Kjell sjönk så djupt ner i sätet som bilbältet tillät. Vad var det som hände? Han såg på sin klocka utan att förstå vad tiden ville visa. Han blev plötsligt ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 13 juli, 2012

JK Rowling

Hogwarts är inte någon idyll i det nya Harry Potter äventyret

Harry Potter and the Cursed Child. Vill du se den nya Harry Potter pjäsen och ha bra biljetter, så kostar det ungefär 55 - 70 pund per biljett och kväll ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 16 oktober, 2016

Pompero Batoni Estasi di santa Caterina

Katarina av Siena och den heliga anorexin (anorexia mirabili )

Katarina föddes i Siena 1347 och dog i Rom den 29 april  1380. En historiker karaktäriserar Katarinas samtid på följande knapphändiga sätt. ”Det var en eländig tid för mänskligheten”. En ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 29 april, 2017

Ester Henning och den skapande kraften

”Jag är den största konstnären”, förkunnar Ester Henning för världen. I romanfantasin ”Drömmen om Ester” fascineras Anna Jörgensdotter av hennes motstånd och okuvliga konstnärliga kraft. Författaren har närmat sig ett ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 02 november, 2017

diktandet är ett annat sätt att vara mor

Donna me prega, - per ch'eo voglio dire d'un accidente - che sovente - è fero ed è si altero - ch'è chiamato amore: sì chi lo nega - possa 'l ver sentire ...

Av: Gilda Melodia | Utopiska geografier | 24 december, 2017

Shri Mahavira. Ett diamantformat emblem srivatsa på bröstet av Tirthankara symboliserar  kunskap

Jainismen

Jainismen är en ganska okänd religion i väst. Det beror kanske på att den aldrig spreds utanför Indien såsom buddhismen som spreds i hela Asien. Jainismen har sina rötter i ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om religionen | 24 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.