Vincent van Goghs rum i Arles. Foto: Public Domain

På besök i van Goghs värld

Vincent van Goghs konst och liv slutar aldrig att fascinera människor. Irving Stones berömda biografi Han som älskade livet från 1934 filmatiserades 1956 med Kirk Douglas i huvudrollen som den ...

Av: Mathias Jansson | 05 april, 2016
Konstens porträtt

Krokodilen äter små barn, vet du

Mamman rycker tag i dotterns jackärm och mumlar något ohörbart nära hennes öra. Vad det ohörbara än innebar så har flickan tårar i ögonen när hon tittar bort med ledsen ...

Av: Jessica Johansson | 21 mars, 2012
Gästkrönikör

Hänt i skvättet 11

 

Av: Mattias Kronstrand | 09 december, 2013
Kulturen strippar

Syndafloden

Framtiden talade klarspråk; syndafloden steg oss till knäna.

Av: Bo Jörgen Sandberg | 19 januari, 2009
Utopiska geografier

Tranströmersymposiet – Fåglarna säger ifrån om Nobelpristagaren



Alla vet ju att Tranan är störst!Torsdagen den sjätte går sannerligen till hävderna. Omtumlad av Akademiens besked åkte jag ut på landet för att låta höstvindarna svalka poetpannan. Men inte ens där ville vardagslugnet infinna sig. Som gammal erfaren skådare märkte jag snart att det var turbulens till och med i fågelvärlden.

Vi har en dunge alldeles bakom huset, lärkträd förresten, och där pågick något ytterst märkligt. Ett sammelsurium av fågelröster som alla verkade ha synpunkter på pristagaren – ja, jag har aldrig upplevt något liknande. Som tur var hade jag anteckningsboken med.

Det första jag kunde urskilja var en nötskrika som lät lite bekymrad. Hon oroade sig för fåglarnas ställning i Tranströmers senaste diktsamling, som hon ännu inte lyckats lägga klorna på.

”Hur så?” undrade en gulsparv.

”Jo”, sa skrikan, ”det började ju så bra då 1954 i debutboken, med lärka och fiskgjuse redan på första sidan. Och sen har det faktiskt varit ganska gott om oss i hans böcker. Det är vråkar och trutar och trastar och hökar i åtminstone var femte dikt!”

”Jojo”, sa örnen. ”Men vad gör han med oss? Det är ju till att ta sig friheter! Jag säger bara: metaforer… Mig ville han korsa med en mullvad i en av sina verser. Fatta! Mullvad!! Hur skulle det se ut? Jag bara frågar”, sa han och snörpte på kroknäbben.

Nu blandade sig näktergalen i leken:

”Håll ut, näktergal står det på sidan 72, och jag är glad för det omnämnandet! Jag har faktiskt känt mig lite marginaliserad i postmoderniteten. Annat var det på Stagnelii tid! Ack, those were the nights…”

Skogsduvan for upp med klatschande vingar:

”Marginaliserad? Ha! Du skulle bara veta. Visserligen finns jag också med på ett hörn, men vad hjälper det? Nuförtiden är det ingen som vet vem jag är. Nej, nu är det bara turkduvor som gäller.”

”Du. Flyg hem till Sjöbo, sa rosenfinken, som också hade invandrarbakgrund.

Varpå en koltrast hoppade fram och kråmade sig:

”Alltså, jag blev ju vald till nationalfågel får några decennier sen, och nu har jag fått en poetkollega. Vi har mycket gemensamt!

”Avadå, sa en bofink lite småsurt (hon var från Malmö).

”Jo, sa trasten vidlyftigt. ”Jag och Trastströmer är ju så att säga de…smakfullt svävande klarinetterna i orkestern.”

En skata skvattrade till:

”Klarinett säger du? Karln är ju pianist! Det var väl därför han ville skriva om mig, jag är ju svart och vit som pianotangenterna… Fast det var jobbigt att posera för den där haikun i Den stora gåtan.”

Nu gick stjärten som en metronom på henne.

”Jag fick springa fram och tillbaka över det där förbaskade fältet i gott och väl en kvart innan han var färdig. Flyga var det inte tal om. Nej. Av nån anledning skulle det springas…

Här fick jag kramp i stenografhanden. Det var ett rent otroligt tjabbande i dungen. Men det blev den högresta tranan som fick sista ordet. Han lutade sig ner mot sina betydligt mindre bryllingar – vilket tog en liten stund:

”Nationalskald och Nobelpris – med ett sånt efternamn behövs ingen hajp.”
Han tog några danssteg och blåste en fanfar.
”Alla vet ju att Tranan är störst!”

 

Niklas Törnlund

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 13

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 12 november, 2011

Barry Lyndon Foto China Crisis ccbysa30

stanley kubrick i helformat

Under året 2017 presenterar Konstföreningen GL STRAND i samarbete med Deutsches Filmmuseum, Frankfurt am Main, Christiane Kubrick, Jan Harlan och The Stanley Kubrick Archive vid University of the Arts London,med stöd från ...

Av: Nataša Ďurovičová och Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 04 mars, 2017

Peter Breum, tre digter om min jødiske arv.

Peter Breum; jeg har ikke noget særligt CV bag mig at præsentere. Men jeg fødtes i 1976, og har brugt det meste af min tid siden på at rejse ud ...

Av: Peter Breum | Utopiska geografier | 02 juli, 2012

Ett slags möte med Pentti Saarikoski

En författare bland många, som det sällan talas om numera, och inte tidigare heller, här i Sverige, är och var det stora språkgeniet Pentti Saarikoski. En helt otrolig människa på ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 16 maj, 2017

Italiens röstmångfald behöver ett öra

- I samband med 150-årsjubiléet av Italiens enande var det viktigt att kunna skapa en film som förmådde reflektera över landet, och inte minst på de problem som finns i ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 18 november, 2013

Döden och kroppen

Genom det progressiva försvinnandet av tron på själens odödlighet och genom nyfödelsen av en sorts ”paganism” som inte nödvändigtvis är kritisk mot kristendomen, kan kroppen återuppta sin plats i samhället ...

Av: Gilda Melodia | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2013

 Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 05 september, 2017

Illustration: Signe Collmo.

Dostojevskij – och gestaltandet av visionen som idé

Skrev för en kort tid sedan en essä, med tyngdpunkten på den kvinnliga författaren Zenta Maurinas bok, om kvinnornas betydelse för Dostojevskij. Dock kan perspektivet vändas till det helt motsatta ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 29 maj, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts