Main Menu

Login Form

Sista dansen i sikte

  •  
  •   Written by Johanna Wilkens
  • Category: Inrikes nyheter
  • Hits: 5386
dans.jpg 

Sista dansen i sikte

Sverige har en förnämlig teater-, musik- och scentradition, även i ett internationellt perspektiv. Förutsättningen för att de stora institutionerna, som Dramaten eller Göteborgsfilharmonikerna, ska fungera är emellertid den förberedande utbildningen. Johanna Wilkens har för Tidningen Kulturens räkning undersökt de villkor under vilka engagerade lärare och elever, ofta i motvind, kämpar för att bibehålla den höga nivån.

Utanför de höga, mörklagda fönstren skiner solen, men det skulle lika gärna kunnat snöa utan att någon märkt skillnad. Skolans aula har förvandlats till ett fängelse i flera bemärkelser. Väggarna är målade i granitgrått och galler sträcker sig längs långsidan. Bakom gallren söker sig sorgsna, likgiltiga blickar bort mot världen utanför. Det enda som hörs är tystnaden. Det skulle kunna vara vilken dag som helst i fängelset, men det är någonting som är annorlunda. Frida Björk sträcker försiktigt handen mot gallret, trevande som om hon vore rädd för att det skulle brännas. När dörren sakta glider upp avslöjar den ett fängelse tomt på vakter, det verkar som att friheten finns inom räckhåll.

S:t Eriks avgående musikalklass i Stockholm övar slutscenen om igen, det gäller att lämna ett bestående intryck på åskådarna och nu är det bara två veckor kvar till premiären på deras slutproduktion.

Tre lärare delar på ansvaret att koordinera 28 tjejer och två killar. Det har alltid varit få killar på de estetiska utbildningarna, speciellt på skolans musikallinje. Klassföreståndare Calle Sörnäs var med och startade S:t Eriks musikallinje 1995 och berättar att det tidigare år har varit klasser helt utan killar.

- Det har nog att göra med olika saker. Men jag tror att det kanske beror på att musikalutbildningen har rykte om sig att vara på ett visst sätt. När killarna på högstadiet ska välja utbildning vågar kanske de som skulle vilja inte riktigt välja musikal på grund av vad omgivningen ska säga. Sedan kan det också vara så att dina föräldrar säger att du ska söka "en riktig utbildning" och skaffa dig "ett riktigt jobb".

Stämningen är hög när Calle Sörnäs tar plats bakom pianot. Eleverna sluter genast upp i en halvmåne runt honom och småpratet dör ut med ens. Toner i dur strömmar från pianot när Calle spelar en av alla de egenskrivna låtarna som ska framföras i musikalen. Utan att snubbla på tangenterna höjer han blicken och plirar ut över klassen. Sekunden senare dundrar direktiven ut.

- Var är mina sopraner, och vilka är altar? Ni ska kunna det här nu! säger han.

Ett ögonblick av förvirring infinner sig innan halvmånen grupperar sig i stämmor som börjar sjunga mot varandra:

"Nu har vi kämpat färdigt. Skyfflat iväg alla problem. Vi har nu visat att vi kan och att vi vill. För vi har tagit makten och stakat ut vår egen väg som bara väntar på att känna våra steg. Nu är det dags för vår final!"
posse.jpg 
Vägen ut av S:t Eriks avgångsklass.
Vad har Shakespeare att säga om trafficking?
foto Johanna Wilkens
Årets musikal Vägen ut utspelar sig i ett fängelse. Från början skulle pjäsen bygga på Shakespeares klassiska En midsommarnattsdröm, men dessa planer ändrades och nu har de bestämt sig för att hålla fast vid fängelseidén, men att musikalen ska handla om trafficking. Att idéer och manus ändras eller stoppas helt är inget nytt för Calle Sörnäs och de andra lärarna vid S:t Eriks gymnasium. Han berättar om när de fick veta att Alliansen skulle stoppa socialdemokraternas gymnasiereform gy-07. En reform skolan arbetat med att ställa om sig för sedan 2005.

- Det är rätt lustigt det där. Jag och de andra estetiska lärarna skulle ha studiedag för att jobba med den nya gymnasiereformen. Vi bestämde oss för att vi skulle börja dagen med att kolla på tv när Reinfeldt gav regeringsdeklarationen. Då berättar han att de tänker stoppa gy-07. Det är så typiskt, så mycket jobb som vi lagt ner, säger Calle Sörnäs.

Jag träffar biträdande rektor Birgitta Ryttarberg på hennes ljusa arbetsrum som är stöpt i samma mall som alla andra rektorskontor. Ett respektingivande skrivbord ramas in av kritvita väggar tapetserade med hyllor. En av hyllvåningarna är fylld till bristningsgränsen med direktiv och skolans egna mappar gällande införande av gy-07. Men nu är det en ny regering, och en ny reform som ska införas. En ombildning som innebär att de estetiska utbildningarna kan komma att förlora sin högskolebehörighet.

- Det skulle vara förödande för oss. Risken är stor att de estetiska utbildningarna krymper och att färre ungdomar skulle söka sig till oss. Att ta bort högskolekompetensen känns nästan som att ta bort utbildningen. Jag tycker att alla elever ska få en bra bas, det är tragiskt att lägga ribban för lågt, säger hon.

- Det kändes väldigt snopet när vi har arbetat med gy-07 så länge och nu är allt det meningslöst. Nu blir det en ny jättereform för att vi byter regering. Det känns lite som att alliansen inte vet hur länge de ska sitta vid makten och därför försöker föra igenom en massa ändringar innan det är för sent. Men förändringar tar tid, speciellt att ställa om sig mentalt, säger hon.

Eleverna själva vill också ha kvar sin högskolekompetens. Enligt en undersökning gjord av Lärarförbundet vill varannan elev ha kvar högskolekompetensen på alla gymnasieprogram. Stödet finns även bland S:t Eriks musikalelever. Frida Björk och Sanna Sjövall är två av S:t Eriks avgående musikalelever. Båda vill satsa på musikalbranschen, men Sanna tycker också att det är viktigt att ha en reservplan och därför söker hon i höst både till musikalutbildningar samt juridiklinjer.

- Det är jätteviktigt att kunna plugga vidare, speciellt för oss som gått musikal. De som gått till exempel fordon eller frisör har utbildat sig till ett yrke, men går man ut musikal eller dans är man ingenting. Jag tror inte att jag hade gått den här utbildningen om det inte gick att plugga vidare.

För dem som vill jobba med musik, teater eller dans väntar en hård verklighet. Det finns få jobb inom branschen och konkurrensen är tuff. Dessutom finns det bara en Musikalhögskola i hela Sverige, och den tar endast in fem elever per år, samt tre folkhögskolor.

- Visst är det svårt, men jag har alltid vetat att jag vill hålla på med det här. Jag kommer att ångra mig hela livet om jag inte försöker bara för att konkurrensen är hård, säger Sanna.

Tillsammans med Frida Björk tänker hon även söka till folkhögskolan i Umeå nästa vår. De kan båda tänka sig att söka fler gånger, man måste vara tuff och inte ge upp i första taget. För Frida Björk är drömmen att få jobba i Londons West End.

- Har du en dröm så ska du göra ditt yttersta för att nå den, och det jag gör nu är ett litet steg på vägen mot mitt mål. Jag skulle nog ha gått den här utbildningen även om jag inte kunde plugga vidare direkt, säger hon.

När jag lutar mig tillbaka och ser dem öva tillsammans är det uppenbart att de tre åren av hård träning har gett resultat. Den snabba discomusiken som springer ur högtalarna för tankarna till paradnumret från musikalen Fame. Med samma säkerhet som proffsen rör sig formationen samspelt som en individ. Sanna Sjövall låter sitt hår hållas tillbaka av ett guldfärgat band av paljetter. En bit ifrån henne dansar Frida Björk med ett likadant eldrött band. Hennes ögon tindrar ikapp med ett havsblått band slingrandes runt grannens midja, och runt nästas hals. Paljettbanden i regnbågens färger går igen runt dem alla. Ljuset från aulans spotlights sveper över dem och gruppen lyser upp i ett bländande sken. De kastar med håret, ler breda teaterleenden och tar i från tårna när de sjunger:

"Alla diggar Shakespeare på vår runda jord. Ingen kan som Shakespeare skriva vackra ord. Kom o digga Shakespeare steppa några varv. Tunga verk av Shakespeare, inget jävla larv!"

Att du måste försöka för att ha en chans håller alla i klassen med om. Men om det är värt det eller inte går åsikterna isär om. Ska det fungera måste man vilja det till 100 procent, vara lite egoistisk och ha tur. Men tillsammans med den blandar sig även en bitter smak av uppgivenhet baserad på att det är ungefär en elev per klass som i framtiden kommer att kunna försörja sig som musikalartist. Vem kommer det att bli ur den här klassen?

Med sista dansen i sikte övar de nu inför vad som för somliga kommer bli sista gången de står på scen. Sanna Sjövall är en av dem som har svårt att se en framtid utanför kulisserna, att Vägen ut skulle vara slutet. När jag frågar henne hur det skulle kännas att inte stå på scen igen efter slutproduktionen blir hon tyst ett tag medan hon letar efter de rätta orden.

- Jag skulle bli väldigt ledsen och besviken om jag inte fick genomföra allt det jag vill göra. Det här är min dröm och det är drömmar som leder dig framåt i livet, säger hon eftertänksamt.

Johanna Wilkens
Top of Page