Feministisk serietecknarfrihet - Tidningen Kulturen

Inrikes nyheter
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
dotterbolaget.jpg
 Sara Granér, Dotterbolaget.

På väggarna sitter en krönika av Alf Ronnby ur Skånska Dagbladet där Dotterbolagets verksamhet kallas pervers, rabiat och manshatande.

Jag träffar tre av medlemmarna i det feministiska serietecknarkollektivet Dotterbolaget på Serieskolan i Malmö. I deras arbetsrum, som även blivit något av Dotterbolagets högkvarter, sitter förutom en massa serier på väggarna även en krönika av Alf Ronnby ur Skånska Dagbladet där Dotterbolagets verksamhet kallas pervers, rabiat och manshatande. Sara Granér, Sara Elgeholm och Karen Hansen skrattar när jag kommenterar artikeln.

– Det där var ju så överdrivet och löjligt att det måste blivit uppenbart för alla läsare att han var helt ute och cyklade, säger Sara Granér.

Dotterbolaget är inte några fanatiska manshatare utan ett löst sammansatt nätverk av kvinnliga serietecknare som verkar under feministisk flagg. Stilarna skiljs åt väldigt mycket så väl som handlingarna i serierna.

Vad är egentligen feministiska serier?

– Det beror ju helt på hur man tolkar handlingen, säger Sara Granér. I Dotterbolaget så är det snarare en organisationsform, en feministisk plattform att utgå från. Sen så har jag gjort jättemycket serier som inte har ett helt uppenbart feministiskt budskap.

Karen Hansen har flyttat från Danmark för att läsa första året på Serieskolan. Hon säger att hon blev förvånad över hur många kvinnliga serietecknare det finns i Sverige.

– I Danmark finns det väl två som jag känner till, säger hon. Jag har alltid varit den enda tjejen som tecknat serier så att komma hit var paradise.

Dotterbolaget bildades efter en utställning som studenter på Serieskolan ordnade i mars 2005. Sara Granér var en av de som medverkade då, sedan dess har nya medlemmar kommit och gått.

– När jag gick här på skolan så pratades det mycket om det individualistiska och om konkurrensen mellan tecknare. Jag tyckte att det var provocerande. För visst, även om man är ensam när man gör serier så gör man saker så mycket bättre när man är en del av ett sammanhang, säger Granér.

Dotterbolaget blev det sammanhanget och i gruppens fanzine har redan ett fyrtiotal kvinnliga serietecknare medverkat. Redaktionen består av fem till sex aktiva som träffas och har möten och som gör fanzinet, men många fler är knutna till seriekollektivet.

Tidningen säljer de så billigt som möjligt för att alla som vill ska ha råd att köpa den. Flera gånger återkommer de till hur viktigt det är med undergroundkultur att inte vara kommersiella, att göra serier för sin egen skull.

– Man är mer fri om man inte är beroende om av att göra något som andra beställt, säger Karen. Hon har haft uppdrag hos Jämställdhetsministeriet i Danmark men även där fick hon anpassa sina bilder.

– Det får inte vara för provocerande, inte ens om verkligheten är det. Men i fanzinet får jag vara hur arg jag vill, det behöver inte var lättsmält, säger hon.

Men även om Dotterbolaget inte har någon kommersiell verksamhet som finns det förstås karriärfördelar med att samarbeta.

– Killar skapar alltid odefinierade nätverk och ger varandra jobb på det sättet, säger Sara Elgeholm. Det är alltid så mycket prat om att man ska mingla och skapa kontakter och sälja sig själv. Jag gillar inte sånt. Men att jobba ihop så här, då är det en annan sak. Dotterbolaget blir som ett nätverk där vi kan tipsa varandra om uppdrag.

Tycker ni att serievärlden är patriarkal?

– Ja alltså det är ju det vanliga, vi lever i ett patriarkat och serievärlden är förstås inget undantag, säger Sara Granér.

– Jag kan bli väldigt förvånad när jag ser män i jämställda Sverige undervisa om serier och bara visar verk av killar, säger Karen. Sedan skyller de på att det inte fanns några tjejer som tecknade då, men vi vet att det funnits en massa, det står att läsa om dem i böcker, så visst är det ett medvetet beslut att inte bry sig om den.

– Ja och så avfärdas det med att ”men vi pratar bara om de viktigaste”, ur vems perspektiv så? säger Sara Elgeholm.

- Så på det sättet så har vi valt att vara en grupp av feministiska serietecknare, det är vår synvinkel, säger Karen.

 Lina Samuelsson

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts