Main Menu

Login Form

Film: Blåbärskriget

  •  
  •   Written by Ulf Hjelting
  • Category: Filmkritik
  • Hits: 4651
blabarskriget.jpg
 

Tempofattigt i blåbärsriset

Blåbärskriget
Manus och regi: Lars-Göran Pettersson. I rollerna: Radoslaw Smuzny, Piotr Giro, Radoslaw Smuzny, Marie Kühler, Hasse Bengtsson.

Enligt mig brottas svensk filmproduktion först och främst med två saker:

1. Ekonomi. Kostnaden för att spela in en svensk film är grovt räknat mellan tummen och pekfingret vad man gör av på en lunchrast i Hollywood. Detta medför att man i svensk film ibland inte kan göra vissa specialeffekter eller filma på de ställen och med den rekvisita man vill. Det positiva är att man istället ofta använder skådespelarnas, manusförfattarens och regissörens kunskaper till ett maximum.

2. Teknik. I stort sätt vilken Hollywoodproduktion som helst brukar ha bra ljud och foto, däremot brukar det mest väsentliga, manuset, ha sina brister, för att inte tala om skådespelarna. I Sverige kan det ibland vara lite si och så med både ljud- och bildkvalitet just på grund av ekonomin. Däremot brukar manuset och skådespelarna hålla en hög nivå.

Blåbärskriget är inspelad i Bergslagen och handlar om bär, bärplockare och uppköpare. Lägg till EU-bidrag, lite allmänt fuffens och två polska grabbar, Stefan (Piotr Giro) och Jerzy (Radoslaw Smuzny), med ambition att göra en polsk årslön genom att plocka svenska blåbär en sommar. Anledningen till att de befinner sig mitt i det svenska blåbärsriset är att Jerzys syster behöver pengar till en ögonoperation. I centrum för handeln med blåbär står Svante Sedvallsson (Radoslaw Smuzny). Han nyttjar aldrig utan utnyttjar alltid bärplockarnas godtrogenhet och delar gladeligen ut kvitton med märkliga stämplar som han garanterar fungerar minst lika bra som pengar. I periferin finns även en halvt förfallen friluftsanläggning och den mer eller mindre korrumperade kommunale näringslivsutvecklaren Ullabritten (Marie Kühler).

Blåbärskriget är enkelt förklarat en blåbärsoppa tillagad på ingredienser från filmer som Jägarna, Kopps och P & B. Problemet är bara att manusförfattaren och regissören Lars-Göran Pettersson tycks vilja göra så mycket på en och samma gång. Filmen skulle säkert kunna bli en utmärkt tv-serie eller ett flertal filmer. Samtidigt som Blåbärskriget spretar betänkligt och dras med några rejäla logiska krumbukter är det också stundtals väldigt tempofattigt i blåbärsriset. Som lokalpatriot kan jag tycka att det är kul att se personligheter som Peter Flack och Antoni Matacz i förbiflimrande biroller. Ännu roligare är det att se Henrietta Helldin, Niclas Ekholm och Cecilia Lundh i något större roller och mest roligt är det att se Marie Kühler och Hasse Bengtsson i för filmen viktiga roller. Denna buskis/rövarhistoria med stänk av blåbärskräm ger tyvärr inte mersmak och frågan är om en filmpublik utanför inspelningsområdet kommer att uppskatta den.

Ulf Hjelting

 

Top of Page