Utopin är själens dimma av Gunnar Odhner

jul092011

Skrivet av Gunnar Odhner

Post Scriptum

Foto: Unda arteVad är sanning?

Vad är kunskap?

Vad är språk?

Vad är en människa?



Frågorna är inte omöjliga att besvara för att de är "eviga", utan för att de är ställda på ett språk som redan innehåller missuppfattningen av världen och oss själva.

Wittgenstein har liknat filosofen, som ställer de här frågorna, vid en man "som vill ut ur ett rum men inte vet hur han ska bära sig åt. Han försöker med fönstret, men det sitter för högt. Han försöker med skorstenen, men den är för trång. Och om han bara vände sig om skulle han märka att dörren har stått öppen hela tiden."



Vi har möjlighet att förstå allt, det vill säga allt mänskligheten någonsin kommer att förstå.

Om vi vänder oss om.








Det kommer aldrig

att finnas någon

sann modell av människan

inte som god

inte som ond

inte som både

god och ond

Varje tuva

du står på

kommer att sjunka

vetenskapens

religionens

filosofins

och konstens

din identitet

slukas av det

svarta vatten

som kallas

döden

om du inte

befriar dig

från det allmänna

språket

om du inte

avskolar dig

dina skolor

din kunskap

allt det du tror

du är







Förändringens vind

blåser utan att

röra trädets fot

När vi bygger

de nya husen

är det med

det gamla teglet

lagat av urgamla formler

sprucket

i liknande

mönster

Vi bygger

alltid samma

hus







Tankar

som långa

DNA-spiraler

nedärvda

i sin tur

kopierade

Språkets hålremsa

löper genom kroppen

på var och en:

den verkliga

ryggraden

Jag slet av

den







Vissheten

detta sprickfria berg

är ovissheten

i förstenad

form







"Ingenting

är fördolt

Allt ligger

i öppen dag"

"Lär känna

vad som finns

framför era ansikten

och det som döljs

ska uppenbaras"





Teleskopen siktar

med kastspöets lina

mot de avlägsna stjärnorna

Elektronmikroskopen

sveper över landskap

sprucket bleka





Nuförtiden

verkar vi se

det allra bäst

som är bortom

alla synränder

långt från

våra

ansikten









Att tala om det

som inte går att tala om

är att göra världen obegriplig

och degradera ordet





Det degraderade ordet

är de degraderade

människorna





Det liknar "synd"

men är mer ett synfel

en vriden muskel

en stelopererad led

ett ord som ännu inte

har sett sig självt

som ord









Kanske kan vi få

det samhälle vi vill ha

Men då måste vi först

klargöra hur det

samhälle ser ut

som vi redan har

Där blir vi stående

medan framtiden

tunnas ut

och nätterna

i en enda tugga

slukar visionerna

Själens dimma

lyfter









Språket

och världen

är födda tillsammans





Hur kan det ena

finnas om inte

det andra finns?





Hur kan världen

vara viktigare

än språket -

det ena kropp

det andra skugga

när båda är en

kropp?





Den som skiljer

språket från världen

och kallar det

sekundärt

skiljer världen

från världen och

människor från sig själva

för in det overkliga

i det verkliga

det som varken

är värld eller

språk









Språket

det mest exakta

av allt exakt

Det gåtfulla

språket är som

havet med

gifttunnor

på botten

en för varje våg

en för varje

ord









Ibland

tror jag verkligen

att jag inte är

människa




utan något annat

som människor

ännu inte

har upptäckt

hos sig själva





Det är i orden

vi skiljer oss åt

Jag har bara ett

mot deras

många





De som har

många ord

har många gudar

även om de

dyrkar

en









"Ögat

kan inte vridas

från mörker till ljus

om inte hela

kroppen vrids"




Varje litet ord

måste vridas

tillsammans

med världen

180 grader

människa

sanning

liv




Som att sätta

ett kaleidoskop

till hjärtat, se

hur kristaller

byter plats




Vid rätt vinkel

strömmar

ljuset

in








I den punkt

där världen uppstår

föds också språket




Som vattendroppen

inte syns utan ljuset

och ljuset inte

utan droppen




Allt har du

genom ordet

närmare dig

än något annat




Att tala är

att vara nära

Gud









Utan

närvaron

av en annan

är jag

ingenting

Utan närvaron

av ett annat språk

är det jag säger nu

ingenting




Inneslutna

i ett språk

som fördärvar världen




När vi ska ta

oss ur det

är det med

samma språk

Vi måste se

att vi är

inneslutna

Då är språket

inte detsamma








Språket

i ett ojämlikt samhälle

låter dig bara se

en del av ditt liv

en del av ditt själv




Det hjälper inte

hur du vrider dig

Språket följer dig

som en skugga

läser dina fotspår

hittar dina gömställen

är hemma före dig

och bäddar din säng




Det kan inte sägas upp




Vill du se dig själv

måste språket vridas

samtidigt som samhället vrids

Det måste bli tydligt

i den onåbara punkt

där det uppstår

Den som finns

som utan att

finnas

Foto: Unda Arte






Ett liv

är ljus

Ett skugga

Ett liv är ljus

silat genom

skugga

Ett liv är

det osilade

ljuset








Förstår du

din innersta mening

förstår du

den inte

Du är den




Språket

är allt som är

lika mycket

som vi kan vara

allt som är




Vi är det inte

nu, inte ännu

för att vi

förvandlar

det ord vi är

till ett ord

vi inte

är








Ordets

överensstämmelse

med sig självt

är vår överensstämmelse

med oss själva




Språkets bristande

överensstämmelse

med sig självt

garanterar

att det vi vet

inte är det vi vet

och det vi ser

inte det vi ser




Också döden är

oseendets

pris








För att ett själv

ska se sig själv

måste det vara skiljt

från sig själv

utan att vara det




Som om någon

stod bredvid dig

och viskade ett "inte"

utan att viska det




Jag blir (inte)jag

Elektroner (inte)

Universum (inte)

Sanning (inte)

Språk (inte)




Att fråga

Vad är språk?

Vad är kunskap?

Vad är universum?

blir att dyrka

"inte"




Det kan

bara upplösas

genom teorins

fasta handslag

med praktiken

praktikens med teorin




Du måste se

dig själv

genom ordet

och ordet

genom dig själv

för att se dig

själv








Ingenting

är skiljt från dig

medan du är

skiljd från dig själv

Därför lämnade

du aldrig lustgården

Du har nyckeln dit

i handen




Detta "inte"

med vilket döden

sträcker sig efter livet

tiden efter evigheten

som en blind

efter ljuset




Därför är inte

den mätta dagen störst

och inte heller

en dag av törst

Och den botten i dig

som inte är botten i dig

inte heller botten

i andra








Alla ord

går tillbaks på

ett enda ord

som alla levande celler

går tillbaks på

en enda cell

Alla ord är

ett enda

ord







Om du hör steg

som inte kan höras

är det mig du hör




Jag går bredvid dig

Jag går alltid bredvid dig

Du sätter dig ner

Jag sitter bredvid dig




Du går ensam på en övergiven gata

Jag går bredvid dig

Dina steg sjunger ekande

mot stenläggningen

Jag sjunger bredvid dig




Du motar bort mig

Jag låter mig inte

motas bort

Du säger att du inte

vill veta av mig




Jag hör bara vissa ord

Jag ser bara ett visste ansikte

Det är ditt när du

vill ha mig nära

intill