En dikt av Mattias Jeschko-Edberg

jul072011

Skrivet av Mattias Jeschko-Edberg

Post Scriptum

Foto: Unda ArteMattias Jeschko-Edberg har tidigare bland annat skrivit för Kulturkritik och Fragment. Hazard & Palm Bokförlag publicerade nyligen hans novellsamling Goplana  (Better Get Hit In Yo' Soul).


Den metalliska lukten av förödelse
sprider sig ut från bilarnas avgaser,
vita moln
som expanderar i den starkt blå morgonkylan.
Ett litet barn, en pojke på tre,
sitter vid övergångsstället
med en ask kritor i sin hand,
den tjocka vinteroverallen
försvårar hans rörelser,
metodiskt rispar han sönder asfalten
och fyller revorna
med kritornas hoppgivande färger.


I denna stund finns ingenting,
allting försvinner,
men när den lille pojken stannar upp
och tittar sig omkring,
ser han hur konturerna
åter börjar träda tillbaka.


Frenetiskt påbörjar pojken sitt arbete igen,
men armarna rör sig allt saktare,
han har suttit och ritat
fyra timmar i sträck,
hans kropp gör ont.


Allt eftersom han mattas ut,
rörelserna blir långsammare
och långsammare,
träder världen obevekligen tillbaka,
med desperation tittar pojken sig omkring
samtidigt som han tappar kritorna
ned på den stumma marken.


Han gör ett sista försök,
världen skall motas bort,
bort från honom och de som han älskar,
men hans händer
kan bara skaka av smärta.


Till slut säckar hans kropp ihop,
för varje tår som han fäller
trillar en liten del av honom
ned på asfalten,
delar som förs bort av den vind
som rör sig längs med gatorna.


Sakta försvinner pojken helt och hållet,
det enda som finns kvar är en tom
spindelmannenoverall
som är indränkt i en liten pojkes tårar.