DAMIR SODAN i ÖVERSÄTTNING AV DJORDJE ZARKOVIC

apr172011
Skrivet av Damir Sodan
PDFSkriv ut

Foto: Unda ArteFoto: Unda ArteDamir Sodan, f. 1964 i Kroatien. Studier i filosofi, engelsk litteratur och historia. Lärare. Bor i Amsterdam och arbetar som översättare åt Hague-tribunalen. Utgivna böcker: Sound changes (1996), The Middle World (2001), Letters to a Wild Scythian (2009). Redaktör för POEZIJA. Hans dikter är översatta till ett flertal språk. 2010 deltog han i Södermalms Poesifestival.

Endokrin lyrik


år 1934,

när sponsoressan
som under 40 år
hade understött hans skrivande
och hans politiska aktiviteter avled,
fick nobelpristagaren W.B. Yeats,
som var gammal och ensam, högt blodtryck
och så dåligt hjärta
att det nästan hotade
hans skaparkraft.

men Yeats, denne mystiker

som misstrodde alla opersonliga
former av vetenskap,
hade någonstans hört talas om den senaste
föryngringsmetoden och hittade till vännernas förfäran
på Harley Street i London
en australisk sexolog
som samma vår utförde
Steinachs ingrepp på honom
(en form av vasektomi, provad första gången i Wien,
som sades kunna återuppväcka ett avsomnat begär).

operationen lyckades av allt att döma,

emedan William, inte utan stolthet,
i brev anförtrodde sina vänner
att han hade fått tillbaka sin sexuella lust
och förälskat sig i den unga och talangfulla
poeten Margot Ruddock
som då bara var 27
mot hans mogna 69.

de cyniska Dublinborna gav honom genast

smeknamnet den gamle körtelomaten.
men W.B. började skriva dikter igen
och det var viktigt.
en av de nya dikterna
hette Driften
(eller Sporren)
och lyder:

Dig syns det hemskt att lust och vrede får

uppvaka mig vid mina sena år.
De var ej sådan pest, när jag var ung.
Vad annat kan väl sporra mig till sång?

Snart gav William även ut

Oxford Book of Modern Verse
och började arbeta på en nyutgåva av Samlade dikter
med sådan kraft att det var som om han, hävdade vittnen,
hade undertecknat ett nytt kontrakt med livet!
han dog inte förrän fem långa år senare
av en hjärtattack på
- of all places -
franska Rivieran.







DURRUTI 1936


huliganhjälten, anarkistledaren,

järnvägsarbetarsonen, gerillakrigaren med ett barns ögon
i en halvvildes ansikte, proletäragitatorn
Buenaventura Durruti höll mer än något annat fast
vid väl valda uttryck och deras renhet.

när han tog till orda förstod alla vad han pratade om.

Emma Goldman säger att allt kring honom kokade som i en bikupa
och att han alltid ska ha varit på gott humör.

Durrutis kolonn

byggde på en anda av libertarianism och offervilja.
hans begravning som storslaget
svepte in Barcelona i svart
och rött
samlade makalösa 500 000 själar på Via Laietana.

till och med den ryske konsuln

var djupt rörd
av åsynen av folkmassan med höjda nävar
som svor trohet till denne anarkist
som ansåg att bara generaler styr med våld
och att disciplinen likt en upplysningens stråle
alltid och enbart kommer
inifrån.





 

 

 



TOLSTOJ


sägs ha omvänt sig i en skog.

en eftermiddag på senvåren
när han lyssnade efter märkliga ljud
slog det honom hur länge sedan det var
som han hade tänkt på Gud
och hans glada gåvor.
ja, det skulle jag vilja läsa för henne i kväll
medan hon klär av sig
som en vaksam katt
(och hatar din Martini)
och tror att bröstens storlek är
Världens ände
som man varje gång tar sats från
bara för
att till slut
beredvilligt återvända.
men Tolstoj omfattade
bondens enkla liv!
och du hennes oljiga, alloktona,
olivgröna ben
som vore de tillfrisknandets grundbult;
två saltpelare
där du envist står och förkunnar
din förbaskat ruttna
befrielseteologi.





 

 

 



I VILKET FALL SOM HELST


På väg till ett besök hos en man

som på en enda dag
med sina egna händer
från nio till fem
(vilket t ex är arbetsdagens längd
för en vanlig banktjänsteman på Lloyds TSB
på Gresham Street i London)
dödade flera hundra civila,
berättar personen bakom ratten
om sin resa
i Indonesien
och att han på Bali ensam gav sig
in i vildmarken, utan guide.

har ni någon gång hållit i en orm?

anakonda, kobra, kopparhuvud, taipan, skallerorm,
vattenmockasin eller kanske latastes huggorm?
de är så kalla de där kräldjuren
och så sega och ostyriga
när man väl har dem i händerna.
men i vilket fall som helst
(ett outforskat liv är inte värt att leva,
som bloggaren Sokrates har så rätt i)
borde ni prova.

Inline article positioning by Inline Module.